Bästa läsare!
Atombomber, cancer, aids, trafikolyckor, naturkatastrofer, vinterkräksjukan… det finns en lång lista på saker jag är rädd för. Men det finns en till sak som skrämmer mig, och den hamnar i en alldeles egen kategori: Jag talar om villkorslöst medhåll.
Jag har nämligen råkat ut för det rätt så nyligen. Undertecknad har blivit föreningsaktiv igen efter något årtiondes uppehåll. Visserligen är det enbart frågan om en suppleantplats, men mycket av min gamla rutin från tidigare styrelser lever kvar. Vilket var tur för den styrelse jag trätt in i.
Det var särskilt ett ärende som förlamat dem. Eftersom de inte riktigt förstått innebörden i sina egna tidigare protokoll hade styrelsen missat totalt vad man hade fått i uppdrag från det senaste årsmötet. Och det uppdraget bestod i att utlysa ett extra årsmöte för ett enda specifikt ärende. Punk slut. Nu till det senaste styrelsemötet hade jag därför presenterat ett utkast till en proposition för nämnda extra årsmöte.
De blev imponerade. Vilket är helt okej. Det är alltid kul att kunna överraska sin omgivning positivt. Men det kändes mindre okej att de tyckte att mitt förslag till proposition var helt perfekt (ordagrannt citat). När folk omedelbart säger att jag gjort något som är perfekt inbillar jag mig att de egentligen inte förstått vad jag gjort, utan bara pustar ut för att de själva slapp göra jobbet.
Så nu går jag och är livrädd för att styrelsen antagit mitt förslag till proposition utan att ha tänkt igenom innehållet ordentligt och att det finns något fel i den.
Nå; det är egentligen inte mitt bekymmer. Jag skall ändå rösta nej på årsmötet…! 
Hälsar Eder Peter Harold
zozzy sade
Snacka om Jante-lagen =) eller? Övertyga mig om att jag har gjort något bra…det räcker inte att du säger det. Fast vad svamlar jag om…jag är expert på att racka ner på det jag gör trots att andra gillar det =)
Peter Harold sade
-> Zozzy
*ler* Jo, visst är det lätt att man faller offer för jante-lagen, men jag blir faktiskt orolig när ingen kritiserar fastän jag själv har fullt med invändningar.
Och till “allas” lycka vann avslaget av propositionen (vilket tydligen huvuddelen av styrelsen också ville). Jag känner mig som en “demokratins torped”…
