Bästa läsare!
De läsare som följt med från Läsarnas Blogg till Skrivarens blogg har kanske någon gång sett att ett särskilt namn återkommer i en rad postningar i bägge versionerna av bloggarna. Jag har valt att kalla henne för “Ninette” eftersom det är namnet på den karaktär i min senaste roman som jag skapat utifrån mina känslor för henne.
Glöm “Ninette”!
Hon heter i själva verket Nina. Och därmed kommer framtida litteraturhistoriker (i händelse av att jag blir en berömd författare värd att forskas om) få det uppenbarat att när jag namnger karaktärer i vissa av mina romaner så går jag inte alls över ån för att hämta vatten. För vad heter mannen som älskar sin Ninette i romanen så mycket att han drivs att jaga över hela europeiska Nordryssland för att finna sin käresta? Jo, han heter Pjotr. Och Pjotr är ryska för Pierre. Och Pierre är franska för latinets Petrus. Och Petrus är latin för Peter. Eller om det är tvärtom….
I en postning häromveckan ältade jag för er om ännu en av mina drömmar där hon – Nina – frekventerar. Alltså den om hennes och mitt gemensamma besök hos en modern upplaga av kapten Nemo på Nautilus, vilken blivit stolt förälder över ett barn tillsammans med en f.d. arbetskamrat till Nina och mig som jag inte sett på flera år, Josefin. Minns ni?
Är det då inte märkligt att denna Josefin plötsligt står där bredvid Nina när jag till slut tagit mig modet att lätta mina känslor för henne under personalfesten i lördags?!! Jag berättade för Nina och Josefin om min dröm, och de undrade hur jag kunde drömma sådana drömmar. Hoppas att de kan fundera ut det själva…
Nåväl. Det var gott om folk där, och jag kände inte för att avslöja att jag under mycket lång tid varit hemligt förälskad i Nina. Däremot sa jag att jag redan saknar henne så mycket att det gör ont. Nina har nämligen sagt upp sig från sitt jobb.
Nina blev faktiskt lite rörd, men på ett angenämt sätt. ” – Menar du det? Å, vad du är gullig…”. Sedan stod vi och pratade om hennes nya jobb och om mitt nuvarande. Och sen – bara för att hon inte skulle tvivla på saken – upprepade jag hur djupt mitt lidande är för att hon skall sluta. Obs! Jag nämnde inget om förälskelsen. Hon var tillräckligt överväldigad av vad jag redan sagt. Och hur fel skulle det inte kunna bli om det visade sig att hon dessutom redan har en pojkvän.
Nu hände något konstigt. Jag, den stele och blyge byråkraten i administrationskomplexets bottenvåning, frågade Nina om man kunde få en avskedskram. ” – Javisst, självklart!” svarade hon strålande och vi möttes i en varm omfattning.
Det var en perfekt kram. Inga fumliga armar eller händer som trasslade in sig eller kolliderade med varandra. Den hade både närhet och värme. Den kändes så naturlig att vi måste ha gjort detta i ett tidigare liv… Vi var som två Lego-bitar som kunde fästas utan problem.
De få sekunder denna kram varade torde vara de bästa jag upplevt på mycket länge. Inte bara för att jag fick en kram av Nina, utan också för att jag äntligen tog mig modet att be om en. Något som jag drömt om sedan mycket länge. Drömmar kan gå i uppfyllelse, även om de tar en annan skepnad i verkligheten.
Natten efter denna kram blev det inte mycket drömt. Jag låg vaken ända till gryningen och tänkte på vad som hänt. Och vad som kanske kan hända i framtiden. Sen gick jag upp och skrev det här.
Hälsar eder Peter Harold
annieverse sade
Men Peter. Så romantiskt. Men jag blir ju lite sorgsen också, över att Nina slutar.
Har du funderat på något sätt att hålla kontakten?
Peter Harold sade
-> Annie
*fortsätter drömma*
Jodå, nog har jag tänkt. Ett sätt att hålla kontakten vore om hon vill bli ihop med mig…
Witch sade
Äntligen! Vad härligt att du äntligen fick uppleva det och att du tog mod!
Bra för dig!
Vem vet kanske kan det vara första steget i början på något nytt? Du kanske gav henne ett frö som en tanke, en känsla eller en blick som kanske börjar gro och spira till något nytt…. *ler*
Romantiskt!
Peter Harold sade
-> Witch
Jag hoppas, jag hoppas!
Kvinnosoppa sade
Modigt, kan bara instämma i Witch tanke om att så ett frö…
Du är rädd för att hon har pojkvän – glöm inte att DU är gift (om jag inte har helt fel) så hon kanske tror att inte du tillhör de “tillgänglig”….
Hoppet är en bra energikälla
Nina (vilket underbart namn *s*)
Peter Harold sade
-> Kvinnosoppa
Jo, jag har också haft det där tvivlet, även om det är känt bland vissa på jobbet att jag och Mrs Harold är “skilsbos”… Fast Nina vet nog att jag inte är en sån som springer omkring och raggar på vem som helst.
Ja, visst har hon ett jättefint namn!
Chris sade
Ja, det tog lång tid för det där steget. Men du tog det. hhihi. Hoppas du har haft en skön pingst helg, inte för den skiljt sig från övriga lör och söndagar. Men vissa människor firar pingst, men jag vet inte vad man firar. Har hitta en ny cd som går om och om här hemma, så gubben blir tokig. Duffy heter tjejen och hennes låtar gör så jag trivs, det rusar runt i blodet och man känner ensån skön trivsam känsla
Här har du en länk till en av hennes låtar, men hela cd är super
http://www.youtube.com/watch?v=KE2orthS3TQ&feature=related
Du får ha en fortsatt bra dag.
Kram Chris
Peter Harold sade
-> Chris
*skäms* Jag har glömt varför man firar pingst. Fast det var något religiöst i alla fall, det minns jag… Allmänbildningen hos mig har sina vita fläckar.
Jodå, det är en fin melodi, men jag känner hellre att jag skulle långsamt glida runt på dansgolvet med Nina i mina armar till den här (Duffy-)låten:
http://www.youtube.com/watch?v=MkkmQNA_aRs
Jools Holland brukar ha väldigt många bra artister i sina shower, och dessutom spelar de “live” vilket jag tycker att man SKALL göra när man uppträder.
Nikks sade
Bästa PH! Nu har du tagit ett steg framåt. Jag önskar dig lycka till nu i jakten på att dina drömmar om Nina skall besannas
Ha det så gott nu! Hälsar Nikks
Peter Harold sade
-> Nikks
Det var ett stort steg för mig. Men jag är mycket medveten om att det är många fler steg som måste tas innan jag är framme vid mitt mål. Eller gått vilse…
Tusen tack!
heaven sade
Super!
Att hon slutar alltså….då har du ju världens bästa ursäkt för att höra av dig till henne……att du kommer att sakna henne har du ju redan sagt. Så vad är mer naturligt än ett telefonsaknadssamtal:)
Peter Harold sade
-> Heaven
Jo, det är ju en idé förstås. Eller ett brev. Jag skriver nog bättre än jag svamlar…