Peter Harold – Skrivarens blogg

Låt mig börja från början…:

Bästa läsare!

För åtta år sedan satt jag vid matbordet på jobbet och blev utfrågad av Karro och Nina om hur jag och Mrs Harold träffades. På tjugo minuter hade jag hunnit med att berätta om hur våra gemensamma bekanta förde oss samman en kväll senvintern 1992, bröllopet 1993 och min första resa till hennes hemland. De lyssnade mycket intresserat, men här tog lunchen slut. Parantes: Någon vecka senare ville Karro att jag skulle hänga med på middag, men det blev aldrig av.

Jag minns att Nina satt tyst hela tiden och lyssnade intresserat. Eftersom hon hade pojkvän var det ingen anledning för mig att formulera mig på annat sätt än på kåsörens vis. Och summeringen? Japp, jag var lyckligt gift och småbarnspappa. Nothing more to say… trodde jag.

Kort därpå fick jag en underlig känsla. En arbetskollega hade berättat om alla romanser som uppstått på min arbetsplats. Min hjärna gjorde reflexmässigt en analys av vilken tjej som skulle passa bäst ihop med mig. Tro mig, med det där gänget så… grrrr *hungrig tiger morrar*

Min hjärna reflekterade över den blonda unga tjejen som suttit mer eller mindre trollbunden av min berättelse över hur slumpen kan skapa kärlek. Hon som jag visste var förlovad. Fästmannens namn? Det hade jag redan förträngt. Vad skulle kunna förena Nina och mig? Min hjärna hade inget svar.

Den snabba analysen förklarade att arbetsrelationen riskfritt. Nina skulle aldrig kunna trassla till mitt kärleksliv. Men resan till himlen och helvetet hade knappt börjat…

Hälsar Eder Peter Harold