Bästa läsare!
”Vi” förlorade omröstningen om regeringens FRA-proposition i Sveriges Riksdag, och stämningen efter detta nederlag innehåller både besvikelse men också en stark lust att göra revansch. Några går t.o.m. och tänker på hämnd.
En som anklagas för hämndbegär är ordföranden i Moderata Ungdomsförbundet MUF, Niklas Frykman. Han talar om att både avgå som ordförande för sitt förbund samt lämna partiet eftersom (m) svikit de frihetliga ideal som han och en stor mängd av hans partikamrater slagits för – inte minst i samband med förslaget till att legalisera statens spionage mot det svenska folket; även kallat FRA-lagen.
Själv har jag inget parti att lämna. Jag slutade betala min medlemsavgift i samband med att en snorkig ungmoderat uttalade sig i DN om hur förskräckligt det var att man inte kunde se skillnaden på en direktör och en snickare. Så på många sätt borde jag ju vara en idealisk anhängare till Fredrik Reinfeldts ”Nya Moderaterna” eftersom han med stor iver styrt om sitt parti så att det är långt från den nämnda ungmoderatens människosyn i början av 90-talet.
Men även om jag i de sinnligaste av ögonlick funderat på en politisk come-back i partiet sedan valet av Reinfeldt som partiledare är jag mycket glad över att jag avstått. Ty de frihetsideal som jag högaktade på 80-talet finns inte längre levande i ”nya” (m). Det fanns inte heller i det (m) som Bo Lundgren ledde, och dessvärre måste jag påstå att det berodde nog på företrädaren Carl Bildts mycket starka ledarskap. Det var under Bildts tid som partiledare partiledningen upphörde att lyssna. Vision fick stryka för realpolitik.
Fredrik Reinfeldt har förvisso gjort (m) till det lyssnande partiet, vilket gagnat realpolitiken. Men tyvärr har det blivit underkänt vid det senaste hörseltestet. Reinfeldt hör inte de upprörda rösterna mot FRA-lagen. Han hör den inte vare sig i bloggosfären, i riksradion, i den nationella televisionen, på dagstidningarnas ledarsidor, eller ens i sin egen riksdagsgrupp.
Det är besynnerligt att en borgerlig regering, med djupa frihetstraditioner, valt att med näbbar och klor försvara och driva igenom ett initiativ som är sprunget ur socialdemokratins paranoida kontrollbehov över maktmedlen. Kunskap är makt. FRA ger makthavarna kunskap.
Det har sagts att regeringen gjort FRA-propositionen till en kabinetsfråga. Det betyder att om regeringens förslag avslås av Riksdagen så kommer regeringen lämna in sin avskedsansökan. Så är inte fallet. Men däremot har partiledningen gjort klart för sina riksdagsledamöter (och även för gruppledarna i de andra alliansgrupperna) att om partiets egna ledamöter sviker – så sviker de också Alliansregeringen.
Frågan är dock om regeringen har rätt att svika sina riksdagsgrupper? Ja, tunga frågor måste drivas igenom med kraft när så nöden kräver. Men FRA-frågan hade inte den naturen att den måste fastställas och avgöras just nu.
FRA kan precis som de gjort förut spionera på både folk och fä för att skydda oss mot de s.k. yttre hoten. Men utan FRA-lagen är informationen de får in mer eller mindre harmlös mot oss svenskar som inte sysslar med terrorism. Vi skulle inte märka av att FRA blev utan reglering. Idag är informationen ej brukbar i rättsliga sammanhang (med vissa undantag) eftersom den inhämtats på olaglig väg – om jag tolkat saken rätt.
Men MED den nya lagen så kommer regeringen (och med dem associerade makthavare kallade ”politiska uppdragsgivare” av FRA) kunna begära in information av känslig karaktär utan prövning i domstol, och de kommer kunna använda denna information även i ett framtida juridiskt sammanhang. T.ex. kan vi förvänta oss en framtida utveckling där ”guilt by association” kommer ligga vanliga medborgare till last. Med vem, vad och hur vi kommunicerar är av intresse för staten.
Den nya lagen med sina i praktiken oegränsade möjligheter att lagra information (ja, ja, lagtexten talar om radering inom 18 månader, men datorer kan lätt ”glömma bort” sådana rutiner vid behov…) om t.ex. dina Internetvanor. Kolla bara in vilka typer jag länkar till som inte sorterar under kategorin ”Ödmjuka bloggare”. Jo, ni! Det är människor som kräver sin frihet; de måste vara skumma typer hela bunten! Och vad skall man inte säga om undertecknad?!!
Det kan kanske vara därför som makthavarna nu vill dra åt tumskruvarna och kräva att varje blogg skall ha en registrerad utgivare? Tycker ni inte att det här börjar lukta… diktatur?
Sedan när måste man vara registerad för att få ha en åsikt? Svaret är: inom en nära framtid.
Vi har slagit in på en farlig väg. Och jag tror inte att vi kan backa ut ekipaget bara för att Frykman lämnar (m). Nej, något djärvare än så måste göras. Men vad, det får vi nog allt sova på saken. Låt vårt motvärn bli mer genomtänkt än vad ”fångarna” på Helgeandsholmen lyckades åstadkomma när de dribblade genom sin Orwellska lag över huvudet på folket.Hälsar Eder Peter Harold
