Peter Harold – Skrivarens blogg

Bästa läsare!

Nu när Försvarets Radioanstalt FRA (eventuellt) skall få laglig rätt att övervaka svenska folket utan någon föregående brottsmisstanke, och där deras information mycket väl kan överlämnas till korrumperade politiker (vilket vi de facto har), så kan det vara en utmanade tanke att fundera på hur vårt demokratiska samhälle kommer att utvecklas.

Om jag får tala för mig själv förmodar jag att vi kan räkna med ökad transparens hos de djärva. Jag räknar mig själv till en av dem. Jag har åsikter som inte alla delar, men jag känner så mycket för dem att jag vill sprida dem till andra människor, och för att de skall vara trovärdiga – och för att mottagaren skall ha någon att rellatera åsikterna mot – har jag valt att vara tydlig med att jag är avsändare.

Många avfärdar bloggare som använder personnamn som självuppblåsta egoister. Och visst kan det ligga lite sanning i det. Men glöm inte att några namnbloggare också är offentliga mot bättre vetande. Så självupphöjelse eller oförsiktighet kan ligga bakom att vederbörande bloggar i eget namn.

Själv tillhör jag den tredje gruppen av namnbloggare. Nämligen vi som medvetna om att allt vi skriver och postar på Internet kan spåras tillbaka till oss. Vi som vet att våra besök på info14.com (nazister) eller anarkisterna.se (socialisterna) registreras. Vi som vet att vår rätt att göra det är värd att försvaras, och att ingen har rätt att ifrågasätta vårt sökande efter information – oavsett vem som är avsändaren.

Det kallas för informationsfrihet.

I min egen blygsamma kamp för att Sverige skall förbli en nation där yttrandefrihet och informationsfrihet värderas högt (högst) har jag stött på många bloggare som både effektivt och sakligt för fram sina åsikter. Inte sällan ser man inlägg om samhällsfrågor som verkligen borde diskuteras på en större arena.

En stor arena för sådana diskussioner är t.ex. nyhetstidningar, DN och SvD för att nämna några namn, Expressen och Aftonladet för att nämna ytterligare två exempel.

Tyvärr finns det en rädsla hos dessa medier att ta upp de diskussioner som förs på bloggar och Internetforum. Man kan rent av påstå att svensk press (och för all del radio och TV) filtrerar bort debattämnen som är synnerligen angelägna. Debatten om FRA har varit under många månader oerhört intensiv (den har varit det även under förra året inför den första framställningen som röstades ned av Riksdagen). Men det är först under den senaste veckan som “gammelmedia” valt att ta upp FRA-proppen. Och man kan inte berömma medierna för att ägna sakfrågan rättmätig uppmärksamhet; istället är intresset fokuserat på “regeringspartiernas splittring” i frågan. Skall 4 rösta emot sitt parti?

Varför inte fråga: Skall 4 borgerliga riksdagsledamöter rösta för sin ideologi och övertygelse?

Som borgerligt sinnad väljare, och för all del som f.d. riksdagskandidat för det största borgerliga partiet, skäms jag över att denna situation uppstått där en ickesocialistisk regering gör precis den ondskefulla handling som den föregående socialistiska regimen lade grunden till. För ingen läsare får någonsin glömma att FRA-propositionen är ett verk av socialisternas anda att förverkliga det s.k. “Bodström-samhället” - det samhälle där alla är att betraktas som brottslingar tills domstol fått tillfälle att avfärda eventuella misstankar.

Det finns starka skäl för mig att ha röstat för frihet. Jag har gjort det efter min moral och övertygelse. Men den moralen och övertygelsen kanske inte just du delar. Den skillnaden blir en konflikt så snart den ene av oss skall bestämma över den andra. Och med det följer behovet av att övervaka så att vederbörande lever i enlighet med för stunden rådande norm och moral.

Jag ger min hjälpande hand till den som behöver den. Men jag respekterar också den som inte vill ha med mig att göra. Jag vill inte att FRA skall ha med mig att göra. Jag vill inte att FRA skall ha med dig heller att göra. Just därför måste vi lägga nivån där ingens frihet hotas av en makt som beröva oss den.

För att återknyta till min rubrik: Jag har ingen aning om var vår demokrati kommer att hamna. Men jag är redo för att tala högt för mina åsikter. En dag kanske de är förbjudna, men jag måste göra allt för att den dagen skall ligga så långt bort i framtiden att jag och mina nu levande medmänniskor slipper uppleva den. Jag är redo för politik. Jag sträcker ut en hand för att förena mig med de som är med för kampen. Den som vill får ta den. Oavsett vad du har för moral och övertygelse.

Hälsar Eder Peter Harold