Arkiv för juli, 2008

VAB

Bästa läsare!

Min dotter är ganska dålig nu så jag kommer tyvärr inte ha tid att surfa runt i bloggosfären. Det får alltså bli på detta viset jag meddelar att jag går på semester i två veckor, även om det ser ut att bli hemförlovning p.g.a. VAB. Otur.

Jag hoppas att Lilla Fröken Harold snabbt blir bra igen eftersom hon ville spendera en del tid av sitt lov med att bygga upp en egen blogg. Vi har haft kontakt per e-mail under början av hennes resa ända fram tills hon blev sjuk, och det gav mersmak. Ja, inte mersmak för sjukdomen, utan det här med datorer och e-post…

Jag hoppas att alla läsare får en trevlig fortsättning på sommaren. Eventuellt kommer jag göra postningar vid de få tillfällen jag kopplar upp mig, men det lär absolut inte bli i samma tempo som hittills. Surfa gärna in på bloggarna i länkarna på listan till höger; det finns massor av läsvärt där medan jag är borta.

Hälsar Eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Är förälders förstånd en garanti?

Bästa läsare!

Jag stod och borstade tänderna framför toalettspegeln i morse och grubblade över en instruktion jag läst på Colgate-tuben. ”Barn under sex år skall endast ta en mängd tandkräm motsvarande en ärtas storlek. För att förhindra att barnet sväljer tandkrämen skall en förälder vara närvarande”.

Jag fick en flashback…!

Jag var sex år gammal och gick med mina föräldrar på en av bryggorna vid småbåtshamnen i Västerås. Nej, var inte oroliga, den här berättelsen slutar inte med att jag ramlar i vattnet, så ni kan lugnt fortsätta läsa ett tag till. Däremot sa mina föräldrar åt mig att inte klättra på träräcket. ” – Du kan få stickor i händerna”, sa de gång på gång.

Mina föräldrar hade fel. Stickan på 4-5 cm hamnade i låret. Och den kom djupt in under skinnet. Så resten av eftermiddagen satt vi på akuten och väntade.

Nu till exempel två. Lite kusligare. Men den som inte tror på sagor kan fortsätta att läsa utan att få ångest.

Ikaros. Hans farsa var uppfinnare, och när de flydde från fångenskapen kom Ikaris far Daidalos[?] på att man kunde göra vingar av vax och fjädrar. Historien är säkert redan bekant för läsarna. ” – Flyg inte så nära solen, då smälter vaxet och du tappar fjädrarna…”, tjatade pappa Daidalos som inte fattat värdet med omvänd psykologi. Plums, sa Ikaros.

Så hur i helskotta kan Colgate tro att en 6-åring ger fan i att svälja sin tandkräm bara för att jag står bredvid och blänger!?! Nej, gör en tandkräm som smakar så jäkla illa när man sväljer den så gör nog inte ungen om det.

Obs! Säg inte åt era barn att inte svälja tandkrämen. För då gör de det (jag som barn), eller också kommer de bli livrädda varenda gång de borstar tänderna (min dotter när hon var 5) eftersom de tror att föräldrarna tvingar i dem dödligt gift.

Hälsar Eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Hemlängtan?

Bästa läsare!

I lördags morse ringde jag till Thailand för att höra hur det måddes inför den stundande hemresan. Tyvärr måddes det dåligt. Lilla Fröken Harold har tydligen under två veckors tid inte ätit något (vilket inte framkommit vid våra tidigare telefonsamtal). Så till slut blev hon så dålig att de fick åka till sjukhuset.

Mrs Harold kan inte berätta vad för mediciner och sprutor de gett LFH. Det känns tryggt – inte. När jag väl började ställa djupare frågor fick jag veta att de t.o.m. varit i sjukhuset två gånger redan!!!

Till slut lyckades samtalet föras till den punkt där det hela var mitt fel. Jodå. Om jag minsann hade följt med till Thailand hade Lilla Fröken Harold inte ältat sitt ”Jag saknar pappa” och förhoppningsvis inte matvägrat.

Jag förklarade att det låter som att vår dotter troligtvis har en släng av hemlängtan, och att Mrs Harold inte skulle uppskatta att ha 2 stycken familjemedlemmar som tjatar om att få åka hem. För jag brukar också få hemlängtan när jag är bortrest. Det räcker ibland med att jag bara åker till jobbet på morgonen så får jag hemlängtan… fast just nu längtar jag bara efter att få åka till Arlanda och få krama om min lilla prinsessa så snart som möjligt.

Hälsar Eder Peter Harold

Kommentarer (3)

Hur toppar far detta?

Bästa läsare!

Nästa vecka skall Lilla Fröken Harold komma tillbaka till Sverige, och då går jag på semester från allt, inklusive bloggandet (med undantag för förpostade texter). Det blir att vara med LFH på dagtid och kvällstid, och sedan fullborda min nya hastigt komponerade kortroman på två veckor under nattetid.

Jag hade tänkt mig att vara riktigt äventyrlig och ta med LFH på kanottur över någon stillsam Bergslagssjö, kanske uppe vid Malingsbo-Kloten. Men så ringde hon häromdagen från Pattaya i Thailand:

” – Pappa, bli inte chockad nu, men jag har kört vattenskoter…!”

Vad f-n är en sketen kanadensare mot en äkta vattenskoter?!! Hur fasen skall jag kunna toppa detta…? ;-)  Helikoptertur över Stockholms stad? Eller kan go-kart duga för en 9-åring som börjar visa oroväckande tecken på att uppskatta sådant som rör sig fort och låter mycket?

Fortsätter det så här lär jag väl bli tvungen att meka folk-racebilar åt henne innan hon är 16…

Hälsar Eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Först några ord om min brevkompis

Bästa läsare!

Sedan slutet av förra århundradet har jag haft en brevkompis i Malaysia som heter Shi Yan och som är av kinesisk etnicitet. Hon har äntligen hittat en pojkvän som står ut med hennes sarkasmer, och han är fransman på jobb i hennes land. Det fungerade inte så bra med hennes förre inhemske pojkvän. Den nye står inte bara ut med Shi Yans sarkasmer; han kan leverera den varan själv också – vilket hon gillar.

Hon tycker dock att det finns ett aber; trots att han är fransman är han inte särskilt romantisk. ”Frankrike är ju romantikens land; borde inte han vara romantisk?”.

Nu har jag aldrig dejtat en fransman, och har inte heller för avsikt att göra det inom den närmaste 70-årsperioden. Däremot har jag sett fransk film. Och där lär man sig att fransmän är arroganta egoister och notoriskt otrogna. Eller var det en SVT-dokumentär om president Sarkozy jag såg…?

Shi Yan frågade mig häromsistens om jag gjort något romantiskt i mitt liv. Så jag tog bladet ur munnen och skrev några rader om hur jag efter stor vånda skrev ett sju sidor långt kärleksbrev till Nina innan hon slutade på sitt jobb. Och att jag fick ett svar som fick mig att inse att flera års drömmar icke varade längre.

I morse skickade hon en kopia på en (engelsk) text från Paolo Cohelo där han utifrån ordspråket ”I krig och kärlek är allt tillåtet” noterade att i krig så regleras handlingarna genom konventioner till skydd för de inblandade och drabbade. Ifråga om kärlek finns det inget skydd. Och så avslutar han med att de som aldrig drabbats av olycklig kärlek/krossat hjärta inte heller levat.

Och visst; därför känner jag mig därför väldigt levande numera. På något vis är det som att man lärt sig en erfarenhet som inte ens kan uppnås med att ha läst en bok om saken. För böcker ger bara kunskap; livet ger erfarenhet. Synd bara att man inte kan gå till biblioteket och låna ett nytt liv när man läst ut det gamla…

Hälsar Eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Om jag ändå vore en skvallerkärring!

Bästa läsare!

Tänk om jag ändå vore en riktig sladdertacka som inte bara pratade bredvid mun, utan även från skägget. Fast det senare kan bli svårt; under halva juni och större delen av juli har jag varit skägglös. Det är väl en komponent av min alltmer växande åldersnoja. Eller också håller jag på att förvandlas till en snobb. Jag var faktiskt i söndags och tittade efter en ny blazer hos Gaymann… f’låt, Dressman-butiken i Globen City. Självmant, t.o.m.!


Undertecknad fick sin sexuella läggning ifrågasatt av Mrs Harold när det framkom att min idol David Hyde-Pierce (karaktären doktor Niles Crane i Frasier) så att säga ”stigit ut ur garderoben”. Så bara för att man är finklädd och rolig blir man gay? ” – Du är inte rolig”, svarade Mrs Harold.

Nå, till saken. När jag var ute och solbadade en afton i förr-förra veckan såg jag ett bekant ansikte. Det tillhörde en man som jag sett i diverse veckotidningar. Hans exfru är dock ett betydligt mer bekant ansikte, även om jag inte kan säga att hennes verksamhet är direkt min kopp av thé.

Mannen med det bekanta ansiktet var inte ensam. Med tanke på att hans tidigare äktenskap sprack på grund av en otrohetsaffär (jag minns dock inte om det var han eller hustrun som prasslade) grubblade jag på om kvinnan vid hans sida var orsaken eller trösten.

Hur som helst märktes det på hans tillstånd att en häftig förälskelse rådde. Ordet ”tillstånd” kan nog sägas med eftertryck, även utan delen ”till-”. Eftersom paret solade på en plats som var lite avskild, och till vilken endast jag och en slumrande valross i gröna speedos hade utsikt över, så började paret att hänge sig åt något som med de mest diplomatiska ord kan kallas för förspel.

Mannen tittade upp mellan kvinnans ben och verkade fundera på om han gått för långt. Kvinnan framför honom som höll i hans hår tyckte inte det, och jag som ju är libertarian och hävdar att alla må göra vad de vill så länge de inte skadar någon annan gav paret ett leende och en tumme upp. Leendet besvarades. Valrossen i de gröna speedosen uttryckte ingen åsikt eller intresse, men det berodde ju på att han sov.

Jag skall inte gå in på några detaljerade beskrivningar, men parets beteende avvek inte alls särskilt mycket från det gänge mönstret vid s.k. barnalstring.

Nu är säkert läsarna eld och lågor och bara längtar efter att jag skall droppa ”gärningsmannens” namn. Men det finns två anledningar till att jag inte gör det. Dels av respekt till det älskande paret (för jag vill nog inte heller bli uthängd den dag min rumpa återfinnes i ett guppande tillstånd ute i det fria), men också därför att jag är fruktansvärt dålig på kändisars namn. Jag kan helt enkelt inte komma ihåg vad katten han heter (helt ärligt!).

Däremot är jag nästan frestad att berätta namnet på den andra kända stjärnan som vid samma badställe blott tre dagar senare försökte ragga på mig. Men jag gör det inte – trots nyhetsvärdet och bildbevisen – eftersom jag är god vän med hans kvinnliga kusin. Just det. Han!

Jag MÅSTE skaffa mig en flickvän omedelögonabums! Varje sommar blir jag påraggad av homofila män (ursäkta det ålderdomliga uttrycket, men jag kallar alltid en gaffel för gaffel och negerboll för negerboll) vid det där stället. Antingen har de felkalibrerat sin gaydar, eller också lider jag av ”Prins CP-syndromet”. Alternativt så är de bara lyckliga över att de träffar en vanlig konversationsvillig människa som inte tittar snett och skriker ”jävla bög” till dem. Sådant har jag bevittnat, och det känns tragiskt.

Fast MED en flickvän vid min sida kanske jag kan slippa höra ”killar som gillar killar” sitta och snacka massagekrämer och holländska diskotek. Å andra sidan kanske en flickvän vid min sida lockar mig till att… (se ovan)

Hälsar Eder Peter Harold

Kommentarer (8)

Var är the fucking moral?

Bästa läsare!

Jag skriver som jag talar, i alla fall beträffande rubriken ovan. Var är mina kollegors arbetsmoral? Vi har över hundra anställda på det här bygget, och det är jag – moi – moll allena som sitter kvar i ledningens korridor. Alla – förutom jag – har dragit iväg. Om det inte vore för deras muntra ”hejdå” som klingat från dörröppningen sedan klockan halv tre idag så skulle jag misstänka att pannrumsmonstret smugit upp ur källaren och slukat varenda kotte med hull och hår.

Så vad i helsicke är det för en helg som följer i morgon? För det måste ju vara en halvdag idag eftersom all administrativ personal är puts väck före 15.30…?

Eller är det så att vi som jobbar under semestermånaden egentligen är ena smarta jävlar som kollektivt maskar bort 1-2 arbetstimmar och lojt accepterar att arbetsmoralen dunstar bort med värmen från den tillfälligt återbesökande solen.

Med andra ord, vad i h-e sitter jag här för?!!

Hälsar Eder Peter Harold

*ljudet av en rivstartande bil*

Kommentarer (6)

Trött på Täppas

Bästa läsare!

Det var av en ren olyckshändelse som jag råkade slå på bilradion och hörde det riksbekanta kräkmedlet Täppas Fågelberg. Ja, jag vet vad ni tänker säga: ” – Om du inte gillar Täppas behöver du väl inte lyssna på RingP1?!”

Så sant, så sant, kära läsare. Men det finns ju andra personer som har något vettigt att säga i programmet. Lyssnarna. Och så är ju en del av tjusningen med RingP1 att det är väldigt många som VERKLIGEN INTE har något vettigt att säga, eller i vart fall inte kan formulera en helt klar tanke – antingen för att de är kocko eller för att det är nervöst att tala i radio.

Idag hann jag inte lyssna särskilt länge. Jag råkade vrida på radion när en farbror nämnde att Nürnbergrättegångarna inte var opartiska. Täppas fick en snedtändning direkt. ” – Men vad skall man göra då när man kokat folk och gasat ihjäl miljontals…” fräste Täppas.

Ja, en tanke vore ju faktiskt att dessa skulle dömas av en opartisk domstol, inte av segrarmaktens i saken förprogrammerade domare. ” – Vad spelar det för roll?” fnyste Täppas.

Jo, det spelar en väldigt viktig roll. För det första gör en opartisk rättegång domen mer trovärdig. Nu kan neo-nazister hävda att det är segermaktens villkor som gäller. Och tyvärr ger deras anklagelse dem rätt; vem dömde de allierade för deras krigsförbrytelser, t.ex. bombningen av Dresden? Svar: Ingen.

Inte för inte finns det en mycket het diskussion om vad som hände under Förintelsen. Eftersom flera vittnesmål under Nürnbergrättegången var mer eller mindre fabricerade för att misskreditera de nazistiska krigsförbrytarna så har det i efterhand uppstått en infekterad debatt där domarna utpekas som felaktiga.

Skulle resultatet av Nürnbergrättegångarna ha varit annorlunda med en opartisk domstol? För min egen del tror jag att de som hängdes skulle ändå bli hängda. Men vi hade säkert kunnat fastställa beskrivningen av vad som skedde under 2:a Världskriget i det tyskockuperade området utan den idag mycket farliga diskussion som pågår i andra forum än Ring P1.

Jag blir riktigt förtvivlad om man skall låta nynazister få tolkningsföreträde i det som är en välbehövlig historisk debatt. Även vi demokrater måste acceptera att segermakterna begick fel under 2:a Världskriget.

Ett aktuellt exempel på där en opartsik domstol hade kunnat göra nytta är hanteringen av förre Irakdiktatorn Saddam Husseins mål. Att man dömde honom och verkställde dödsdomen med några få dagars intervall är ett rött skynke för Saddam-anhängarna.

I det här fallet är det troligt att Saddam Hussein inte blivit hängd om han dömts av en opartisk domstol i Europa. Men han hade säkert blivit inlåst resten av sitt liv, och hans anhängare hade inte kunnat se honom som en martyr.

Men åter till Täppas. Han är en arrogant skit som tror att enbart hans åskådning är den enda sanna. Förvisso skall han ikläda sig rollen som opponent enligt arbetsinstruktionerna, men när han tar ställning i frågor som han egentligen vet ganska lite om, då blir det genant. Och när han direkt ifrågasätter vitsen med ett opartiskt och kompetent rättsväsende, då tycker jag att han borde söka nytt jobb.

Frågan är om Täppas hade varit lika slentrianmässig i sin rättsuppfattning om det varit kommunister som dömdes i Nürnberg och inte nazister. Vi vet alla vilka sympatier han har för det ena av de två mörka ideologierna.

Täppas Fågelberg är i dubbel bemärkelse ett demokratiskt blindstyre…

Hälsar Eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Vad vet man om FRA? Vad vet vi öht?

Bästa läsare!

FRA-debatten lever – till herr statsministerns förtret – vidare. Man kan väl nästan säga att den frodas som aldrig förr. Vem kunde ana att Livets Ord-pastorn Ulf Ekman var avlyssnad av Försvarets Radioanstalt?

Nu är det iofs inte så märkligt. Det finns många hemliga konstellationer även i vårt svenska kungarike som skulle få en och annan konspirationsteoretiker att flämta av vällust och säga: ” – Se, vad var det jag sa!!!”

Jag känner till en sådan obekräftad länk. Den anger att Livets Ord (d.v.s. pastor Ekman) har kopplingar till (den/de dåvarande) ledningen/ägarna för bevakningsföretaget Securitas. Securitas har som bekant en fot inne i varje viktigare byggnad runt om i Sverige. Det har funnits spekualtioner om att Securitas starka ställning inte bara som bevakninsgentreprenör utan även som informationsägare betraktats som ett potentiellt hot mot rikets säkerhet. Fast hur man sedan kan göra kopplingen om rikets säkerhet gentemot en snubbe i Uppsala som säger att man får cancer för att man inte tror på jesus är mer än vad jag kan förklara eller ens spekulera kring. FRA:s vägar äro… jag menar; Herrans vägar äro outgrundliga.

Genom den pågående debatten (som jag oftast följer från Henrik Alexanderssons blogg) kan man utläsa vad det är för informationsmaterial FRA bl.a. funnit värt att notera. Det är i många fall rena rama trivialiteter, men jag har ändå en känsla av att vi inte skall betala hundratals miljoner kronor till ett gäng nyfikna gamar som tagit sig rätten att snoka efter allt som tillgänglig teknik tillåter.

Jag går kanske för långt när jag säger att vi inte behöver FRA. Möjligtvis kanske någon idiot spränger en bomb i tunnelbanan om det inte finns FRA. Men den bomben skulle kunna explodera där lika gärna även MED ett mot medborgarna övervakande FRA.

Det är dags att säga ifrån; den falska tryggheten som övervakningssamhället erbjuder är alltför dyrköpt.

Låt oss lägga FRA-miljarden på något vettigare. Kloka läsare kan säkert författa en lista på vad som är mer trängande än att övervaka Svenssons surfvanor och e-postkonversation.

Hälsar Eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Rotation i mormors säng

Bästa läsare!

I Mrs Harolds bekantskapskrets finns en kvinna som kallas för mormor, numera även av hennes egna barn eftersom hon ju blivit mormor på riktigt. I våras reste hon iväg på långsemester till Thailand. Under tiden passade hennes sambo på att skaffa sig en ny flickvän. ” – Jag kommer och hämtar mina grejer sen när du kommit hem”, ringde han och sa till henne veckan före hemresan.

Jag skall inte moralisera kring denna sak; jag vet ju knappast vad som försiggick i deras förhållande. Men han dröjde med att hämta resten av sina pinaler. För någon vecka sedan dök han upp. En ung man öppnade dörren.

” – Aha, du måste vara nån av min sambos döttrars pojkvän”, sade ‘mormors’ ex-sambo. Mormor dök upp i dörren och log ett illmarigt leende. ” – Nej du, det här är MIN pojkvän”, svarade hon och höll om den 34-åriga hunken om hans vältränade bringa.

‘Mormors’ ex-sambo tog ett steg bakåt och funderade på vad han skulle göra. Ett av alternativen verkade vara att svimma, av hans bleka ansiktsuttryck att döma. Till slut stammade han fram sitt ärende: ” – Jag och Lena har gjort slut, så jag tänkte komma tillbaka till dig…”.

För att göra en lång historia kort kan jag berätta att han gick därifrån med resten av sina ägodelar. Mormors nya pojkvän var snäll nog att hjälpa till med att bära ner kassarna till ex-sambons bil.

Den här historien tänker jag inte kröna med någon sensmoral för det tror jag inte behövs. Jag gläds med henne istället. ‘Mormor’ är i vart fall närmare 55 än något annat. Och hon klagar absolut inte på att pojkvännen är 35 istället för 60 (som den föregående). Enligt hennes egen utsago kan hon fortfarande göra samma saker som hon kunde när hon var 20. Hon gick visserligen inte in på några detaljer om vad det var, men jag kan ana vad hon menar…

Hälsar Eder Peter Harold

Kommentarer (13)

Äldre inlägg »