Bästa läsare!
Okey, jag börjar med det elakaste: människor som jag tycker förtjänar en hård pik i baken… eh, en verbal pik, och inte en dansk pik… brukar jag döpa om under parodierande former och uttryck.
Förre näringsminister Björn Rosengren blev “Björn Rosenblom”. FP-ledaren Bengt Westerberg förvanskade jag till “Bengt Wettefan”. Vår nuvarande försvarsminister, Sten Tolgfors, har redan fått ett öknamn av sin företrädare. Men i min version blev han Sten Talgfors ända tills det spontant utvecklade sig till Sten Talgfett. Det är inte mitt påhitt, men jag har fnissat till när någon skrivit “Mona Muslim”. Mest därför att jag ser cyniskt på hur illa hon skötte integrationspolitiken på sin tid, men skulle i alla fall ut till landets varenda moské och visa upp sig. Med Mona som fiende behöver Sverigedemokraterna inga vänner, för att travestera ett uttjatat uttryck.
Nu är det inte min normala natur att mobba folk. Eller i vart fall inte skryta om att jag gör det. Men när det kommer till politiker och andra makthavare känns det på något besynnerligt vis lite mera tillåtet…
För vad har vi att ge igen när vi är missnöjda med deras beslut? Skicka ett brev med ordet NEJ skrivet på ett papper med jättestora bokstäver? Grattis, du kommer vinna en alldeles egen aktmapp hos SÄPO, min vän.
Egentligen hade jag tänkt posta något om hur parodiskt det är att (s) nu efter Rysslands utflykt i Georgien kräver att regeringen stoppar nedrustningen av svenska försvaret. Jag har två saker att säga om det:
(s)-politiker är oförskämt historielösa och bryr sig aldrig om att ens titta en mandatperiod bakåt för att se vad de ställt till med. Den svenska tigern tappade nästan allt garnityr under deras regim.
Och borgerliga politiker borde skämmas över att man inbillar sig att Sverige bara behöver ett försvar för att åka ut på jamboree med FN. Det märks att 60-talisterna tagit makten; de minns inte krigsårens oro och plåga. Fan, minns de inte ens Kalla kriget?
Fast om detta tänker jag inte alls skriva om – inte den här gången i alla fall…
Hälsar Eder Peter Harold
zozzy sade
Finns/fanns en politiker som inte behövde ett roligare/mer ironsikt namn…Dinkelspiel =D på riktigt…det är ju hysteriskt roligt =D min livskamrat har fått en kroppsdel uppkallad efter honom…gissa vilken =)
Peter Harold sade
Du menar den forne EU-ministern Ulf Dinkelspiel? Jodå, han fick också ett öknamn av mig: Finkelspiel!
Du har rätt, han har det roligaste efternamnet!
annieverse sade
Jag vet inte…lite flummigt kanske…men jag tyckte att Uffe passade så bra att heta just Dinkelspiel. Det var något med hans utseende, lite barnsligt på något sätt, kanske att jag associerar till Spiel (lek)?
Å andra sidan, Dinkel, då associerar jag till dinkelmjöl, vet inte om Uffe är lagd åt det hållet? Eller så kanske han gillar att leka med mjöl. Kan vara en jävel på att baka!
Hrmmm, det här är en sån där dag där jag ballar ur…
Klp sade
Själv associerade jag automatiskt dinkel med finkel tills Annieverse nämde mjöl..
Själv hade jag svårt att lyssna på nyheter under den där jämra TV4-skandalen , när en Krister van der Kvast (!) ständigt figurerade..var det nyheter eller P3-satir jag lyssnade på..
Peter Harold sade
-> Annie
När man blandar ihop vuxna män med “mjöl” brukar man vanligtvis få andra associationer än bröd…!
-> Klp
Samme van der Kvast som Janne Gullejo i sin nya Hamiltonbok döpt om till von Skyffel, hörde jag på radion igår!
Och Janne Gullejo heter ju…
ginger06 sade
Sedan när har en aktiv politiker kommit ihåg de misstag partiet gjort.
Så vinner man inget socialdemokratiskt val. Listan är ju lång. Då är det behändigare att samla och framföra andra partiers misstag. Satt de sedan med i rikstagen och hjälpte till att bestämma, blir det ovanligt tyst. Vem satt på åhörarläktaren? Well, det är säkert vanligt i alla demokratiska länder, men vi som minns blir naturligtvis mycket irriterade. Känner mig politiskt utmattad just nu.