Arkiv för oktober, 2008

Dumma 14-åringar?

Bästa läsare!

Jag hatar att plocka mina bloggämnen ur kvällspressen, men jag har en liten poäng med det i detta inlägg.

Igår hade en kollega vänligheten att donera sin Expressen till mig. Efter att ha ögnat genom den på 6 minuter (inkl. snabbt besök på toan för att kissa och tvätta händerna) kunde jag konstatera att det inte inträffat någonting som kunde betraktas som en nyhet.

Blixthalka”. Ja, vem förvånas över det i slutet av oktober när vintern står runt knuten.

Obama uppträder som president”. Jag förvånas inte här heller. Ingen nyhet; redan i somras åkte han på världsturné till Berlin och låstades vara JFK.

Sarah Palin köper second hand-kläder”. Patetiskt. Inte att hon köper begagnade kläder (där varje plagg kostar som klädkontot för en småbarnsfamilj per månad), utan att Expressen ödslar papper på att trycka en sån skitnyhet.

Sedan var det någonting i marginalen där bloggare kommenterade en artikel om att 14-åringar är dumma (läs obegåvade). Inte heller en nyhet. Men ändock ett faktum som förtjänar bred uppmärksamhet. Helst krigsrubriker i fetstilt.

Vi talar nämligen om morgondagens beslutsfattare, entreprenörer, yrkesmänniskor, m.m. Eller rättare sagt, vi talar om en ny generation som inte kommer klara av att fungera som beslutsfattare, entreprenör eller yrkesmänniska.

Häromdagen uppmärksammades att många utbildningar för blivande NO-lärare måste ställas in eftersom det saknas sökande.

Vi ser alltså idag en kris i vardande inom svenskt forskningsväsende. Den tuffar på tack vare en stor mängd gästforskare från utlandet (som pluggar och forskar gratis i Sverige och tar med sig kunskapen till Indien eller Kina och konkurerar ut oss svenskar på den globala marknaden). Snart kommer de obegåvade svenska 14-åringarna som vuxna inte att duga som inhemska handledare för våra gästforskare, utan vi får skicka vår återstod av morgondagens naturvetare till New Dehli eftersom de svenska universiteten byggs om till paint ball-tempel eller hantverksateljeer. Någon nytta måste man ju ha av byggnaderna…

Jag känner kalla kårar längs ryggen när jag tänker på att vi stillatigande accepterar att 14-åringars enarådande drömmar är att bli TV-kändis eller popstjärna. Sverige kommer alltså inte föda några arvtagare till Anders Celcius, Hannes Alvén, Ingvar kamprad, Lars Magnus Ericsson eller Gustaf Dalén. Det är illa nog att dagens 14-åringar inte ens vet vilka dessa personer är eller vad de betytt för svenskt välstånd, samhällsutveckling och forskning.

Be en 14-åring att nämna namnet på en nu levande svensk betydelsefull vetenskapsman/vetenskapskvinna. Eller kan du ens själv komma på något namn? 

Hoppas 14-åringarna inte läser kvällstidningar. Då lär de bli ännu mer dumma i huvudet…

Go’natt, Sverige?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (13)

En lugn stund vid datorn…

*ett djupt andetag och puuuuuuuust*

Bästa läsare!

Någon som varit med om att man råkat ut för ett fruntimmer som öser beröm och smicker över en, och helt plötsligt står man där och är i färd med att antingen lägga nytt badrumsgolv eller lägger om takteglet på hennes hus, eller möjligtvis åker fem mil till hennes sommarstuga för att plocka in trädgårdsmöblerna (fast hon själv stannar kvar i stan p.g.a. huvudvärk eller en sjuk väninna som måste besökas)?

Jag tror att min förre chef Fabian (aka Fy Fabian) var kvinna i sitt tidigare liv. Han kom förbi mitt kontor och frågade om jag kunde hjälpa honom med en liten grej. ” – Vi skall ha en genomgång av X-planen, och jag skulle behöva någon vettig människa som kan skriva ett läsligt och användbart protokoll. Och du är ju den enda som klarar det i det här dårhuset”. Vad jag var i mitt förra liv vet jag inte, men mitt nuvarande bär toffelvarning.

Genomgången av X-planen har tagit en och en halv arbetsdag i anspråk. Min hjärna är faktiskt mogen för att söka vila på ett dårhus just nu.

Vad lämpligt att jag sätter mig och skriver blogg nu då, kan läsaren kanske tycka ironiskt…

Jag tänkte jag skulle få en lugn stund och gå genom lite mejl. Men just nu börjar bokstäverna på tangentbordet röra sig underligt, och det blir allt svårare ayy fångs dem mes fingrma… Go’kväll!!! ;-)

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

P a u s m u s i k

Som de här donnorna spelar har jag det på jobbet just nu. Full fart!!!  Sorry, jag kommer tillbaka i kväll och svarar på kommentarer!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

Ett samarbete jag hoppas slippa se

 

Bästa läsare!

 

Mrs Harold konstaterar att det inte är mycket hon saknar i Sverige som fanns i hennes forna hemland Thailand. Det är i o f s lite annorlunda att hon som svensk medborgare reser på semester till ett sydostasiatiskt land som hon kan bättre än mången annan svensk. Men till Thailand åker hon tills vidare endast som turist! ;-)

 

Det handlar inte enbart om att hon i de flesta större butiker i Sverige kan hitta sina thailändska basvaror som jasminris, soja av fabrikat ”feta pojken”, konserverade krabbyngel och andra läbbiga saker som svenskarna börjat tycka om efter sina semesterresor till forna Siam.

 

Nej, snarare är det nog så att Mrs Harold tycker att det mesta i det svenska samhället är att föredra framför det thailändska. Hon liksom de flesta av hennes väninnor anser att det är självklart att man jobbar och betalar skatt. Ibland åker de (ex-thailändarna) ut till Värmdö och har fest och ger lite presenter till ett gäng hårlösa gubbar som klätt sig i orangefärgade lakan. Dags igen nu på söndag.

 

Men ingen av dem – mig veterligen – deltar i seminarier om hur man skall döda den onde Satan i väst, eller hur man skall överbelasta det lokala socialkontoret handläggare. Inte har man några organisationer som kräver att deras presidium skall godkänna/förkasta socialpolitiska reformer med vetorätt.

 

Kort sagt, Mrs Harold och hennes landsmän som flyttat hit har tagit skeden i vacker mun och seden dit de kommit…

 

I andra gemenskaper är synsättet annorlunda. I Danmark har rättsväsendet funnit det mer praktiskt att överlåta det egna samhällsansvaret i imanernas händer. Där har dansk lag och rätt överförts till muslimska präster som dömer efter s.k. ”sharia”.

 

En baktanke kan förstås vara att imanerna förmodligen har större auktoritet över gärningsmännen än politiet. Men redan där begår man den första tankevurpan. Går man till den kristna prästen ifall gärningsmannen är kristen? Går man till en munk och ber honom utmäta ett straff om gärningsmannen är buddist? Nej.

 

Detta händer alltså i Danmark. Och det finns krav på att muslimska domstolar skall införas i Sverige. Visserligen under förevändningen att muslimska kvinnor skall få en giltig skilsmässa, men vi vet redan av erfarenhet från svensk lagstiftning att ändamålsglidning kan ge ovälkomna konsekvenser.

 

Det är viktigt att minnas att islamisterna eftersträvar en renodlad sharia-domstol, ty att enbart handlägga skilsmässor ligger långt från att praktisera ”den enda, av Gud utstakade lagen”…

 

Vi har problem i Sverige med att en stor andel muslimer inte vill anpassa sig till svensk ordning. För de (muslimer) som med själ och hjärta anpassar sig vore det tragiskt om vi inrättade specialdomstolar för ”svenska” muslimer bara för att man tror att det är det enda sättet att väcka deras respekt. Icke! Ty efter specialdomstolar följer krav på speciallagar. Och därmed är likheten inför svensk lag ett minne blott.

 

Skall religion avgöra vilket straff som skall utmätas? Skall religionen avgöra om jag begått ett brott eller icke? Nej, jag vill inte att vi skall behöva ta ställning till sådant i vårt sekulära rättsväsende. Tron får folk sköta i sina kyrkor och moskéer. Inte i svenska rättssalar. Basta.

 

Nej till sådant samarbete mellan svenska myndigheter och religiösa samfund, tack.

 

Hälsa eder Peter Harold

Kommentarer (13)

Något som är mer än sex

Bästa läsare!

 

Vad finns det som är mer än sex i livet? Sju, skulle jag först vilja föreslå. Sju är ett särskilt tal. Vi har sju dagar i veckan, sju synder att begå och sju hav att segla över. Vad som inte längre är kvar är världens sju underverk, men jag skulle väldigt gärna ha sett kolossen på Rhodos eller fyrtornet i Alexandria.

 

Sju saker om mig är vad Liberum-Weto vill att jag skall berätta. De får visst vara alldagliga och knäppa saker. Av den senare anledningen kom Liberum-Weto att tänka på mig när han fördelade sin utmaning…

 

  1. Jag har varit med och byggt ”Skrapan” i Västerås centrum. Jag tog det första skoptaget med grävmaskin när kommunpamparna lattjat färdigt med sin treskaftade spade.
  2. Mitt första jobb var nakenmodell. Kan dock ej bestyrkas på denna blogg av juridiska orsaker…
  3. Första gången jag var i Paris såg jag aldrig Eiffeltornet.
  4. Ibland får jag känslor (visioner) av händelser i framtiden som verkligen inträffar sen. Är dock ej synsk.
  5. Jag behöver något att läsa medan jag äter eller ”sitter på muggen”.
  6. Det snabbaste jag kört bil på allmän väg är c:a 175 km/h. Det var otäckt; mest för att det inte kändes i bilen.
  7. När jag var barn var jag mer radioaktiv än mina syskon.

 

Som bekant brukar jag aldrig skicka utmaningarna vidare till några specifikt angivna mottagare, men de som känner sig roade av att berätta sju saker om sig må göra det. Lycka till!

 

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Alla knivhuggna offers dag

Bästa läsare!

Man morrar högljutt i Husby därför att en lokal fotbollshjälte som blev ”oskyldigt” knivdödad på motorvägen för några veckor sedan inte blivit manifesterad (av medierna) på samma sätt som ihjälslagne Ricardo på Kungsholmen ett år tidigare.

Skall jag vara helt ärlig så var jag inte så förtjust i manifestationerna för Ricardo då det begav sig. Att studsa upp och samla PK-poäng med att säga ”- Aldrig mer meningslöst våld” kan vara kul om det är så att man får chansen att vara med i TV och få medalj avkungen. Men det är inte det som förhindrar meningsfylltlöst våld.

Vad är det som utlöser våld? Jo, det är bristen på respekt. Alla våldshandlingar utgår från att man inte respekterar varandra. Respekt för omgivningen får man till stor del genom uppfostran och utbildning. Respekt ger inre spärrar. En inre spärr säger till i god tid att man inte viftar med kniv. Eller skjutvapen.

Ett annat uttryckssätt för respekt är att undvika fara. Att respektera faran. Många tror att det är viktigare att bli respekterad än att respektera. Det är dessa som tar till kniven när argument och förstånd tagit slut. 99% av alla som bor i Husby verkar till vardags fatta det. Man behöver inte en manifestation för att exemplifiera den återstående procenten som bör betraktas som ett misslyckande. Däremot behöver man se till att folk slutar skära ihjäl varandra med kniv. Det gör man med hjälp av lag och ordning, inte genom att samla de präktigaste på Kungsträdgården som ett forum för inbördes beundran.

Sedan tycker jag ju att det är underligt att man i medierna talar om att offret aldrig var känd av polisen när denne trots allt åkt fast för olovlig körning. Vad olovlig körning kan ställa till med kan nog någon av de tjugo Västeråsare som blev nermejade på en busshållplats vittna om… Jag tror på ett samband mellan att överleva och vara skötsam. Och jag tror på motsatsen av detta också.

Jag vet. Det är ett hårt liv i förorterna. Men det blir aldrig bättre än vad man gör det till. Inte någonstans.

Hur mycket vi än manifesterar så är den sista idioten inte född. Inte än.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (7)

Djurvän?

Bästa läsare!

Jag känner ett starkt behov av att få ödsla min omtanke på något vackert litet värnlöst djur. Att få lägga händerna över det och lägga ner energi på dess tillvaro. Att få ge det värme och kärlek.

Så frågan är: Skall jag laga kyckling, fisk eller kött till middag ikväll…?

Skämt åsido. Jag funderar lite grann i de samvetsfyllda banorna. Vi frågar oss hur den 50-årige jägaren kunde klubba ner den där kvinnan som försvann på parkeringsplatsen i Norrland (av en olyckshändelse enligt jägarens egen utsago) och lägga undan kroppen som om det vore ett stycke rådjur?

Jo, jägare, det vet man minsann vad det är för slags folk… Sitter där småsupandes i sina vakttorn och skjuter på allt som rör sig, inklusive förbipasserande som förtvivlat skriker ” – Nej, jag är ingen älg”. Och när detta sedan påpekas av rättens ordförande i den påföljande rättegången försvarar sig nämnde jägare med ” – Men jag tyckte han sa ‘att han är en älg’…”

Ok, skämt åsido igen. Tycka vad man vill om jägare, men jag äter köttet av deras byten med stor behållning. Älgskav eller en kotlett, tre deciliter grädde, lite finhackad lök, en halv tärning mörk oxbuljong, några potatisar och valfri dryck, sen är middan klar. Och det får mig att känna mig lite som en hycklare när jag påstår att jag inte skulle klara av att döda Bambi. För jag äter ju honom med stor belåtenhet…

Nåväl, jag kunde ju ha befunnit mig i ett värre moraliskt dilemma. Tänk om jag varit kung och tillika Världsnaturfondens beskyddare och sagt att det är dags att skjuta av lite varg… ;-)

Men det värsta dilemmat måste trots allt att vara skyldig till en annan människas död – avsiktligt eller oavsiktligt. Jag skulle verkligen inte vilja vara i den omtalade jägarens jaktboots nu…

Nä, nu är det dags att fira helg. Ha det så gott, kära läsare!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (7)

En bild säger mer än tusen ord

Bästa läsare!

” – Om jag får säga det själv så gör inte bilden dig rättvisa; du ser äldre ut på bild än i verkligheten”, sade den kvinnliga fotografen som såg ut som en klon av sångerskan Charlotte Pipparelli. Hon gjorde en paus för att se min reaktion. Jag måste ha sett förtvivlad ut. ” – Ja, jag började bli gråhårig när jag började här…”, svarade jag med en suck.

” – Men vet du vad, jag tycker inte vi skall retuschera det för jag tycker att det ser snyggt ut med lite grått på sidan av huvudet; vi är många kvinnor som tycker det. Eller vad säger du själv?”, frågade hon och pekade mot fotot i hennes Photoshop. Med det argumentet tyckte jag också att det bara var korkat att ”bättra på” min hårfärg.

Helt utan fåfänga är jag dock inte. Ett ärr efter en tonårsböld fylldes igen (syns annars inte när jag har skägg). Ögonbrynen blev lite tjockare och ögonen fick starkare kontrast. Två rynkor på ögonpåsarna slätades ut.

Tyvärr var detta ett proffsfoto och därmed synnerligen representativt för min auktoritära roll på jobbet. Men det fanns ett annat foto hon tog som fångade en annan sida av mig - killen med glimten i ögat och en nyfikenhet på livet – som tilltalade oss bägge. Ett helt annat budskap.

Det ligger mycket i en bild. Den säger mer än tusen ord. Nu valde vi ”Jag-Vet-Allt-Och-Jag-Bestämmer”-bilden. Kan kanske fungera det också…

Hälsar eder Peter Harold (fotomodell för en kvart)

P.S. Är tokig. Eller åtminstone förtrollad. Så jag gick iväg i natt och satte upp lappar i kvarteret med en efterlysning på henne. Hoppas att hon hör av sig. D.S.

Kommentarer (13)

Filosofi och högtänkning är bra

Bästa läsare!

Jag vill bara säga det: Jag uppmuntrar folk att filosofera och tänka högt. Smittskyddsstyrelsen har visst tänkt högt. Man kom fram till ett resonemang: Om en person tror sig vara HIV-smittad låter han/hon bli att testa sig för att inte göra sig skyldig till medveten spridning av HIV. Om personen får straffrihet anses – enligt resonemanget – personen bli mer välvilligt inställd till att testa sig.

Så långt är tanken intressant. Men följden av straffrihet är att personen då kan fortsätta ha oskyddad sex och lura partners om sitt hälsotillstånd.

Vad vi verkligen behöver är ett stopp av HIV-spridningen. Jag ser inte att det uppnås genom att en HIV-smittad medges rätten att ljuga om sin smitta och därmed utsätta andra för risken att bli smittade.

Trots det tycker jag att det är bra att utspelet gjordes. Det behövs fortfarande diskuteras om HIV. Även om det sista utspelet kan tyckas vara kontraproduktivt så är det bra att vi alla påminns om att HIV fortfarande finns, och att fler smittas av det.

Hälsa eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Fula Bettan säljer (på) sex.

 

Bästa läsare!

 

Kampen mot gubbfläsket har varit ganska framgångsrikt. Under helgen hann jag marschera från Alvik, förbi Ulvsunda slott, runt sjön bort mot Brommaplan och sedan längs Drottningholmsvägen till Fridhemsplan innan jag tog tåget hem.

 

Och före helgen begick jag en snabb promenad från Globen till Älta och sedan tillbaka via en omväg förbi Sickla köpcentrum. Ungefär 1 eller 1½ mil per apostlahäst.

 

Jag ljuger. Jag har inte gått ner ett enda gram. Men traskat har jag gjort, och så pass ofta på sistone att jag fått utegångsförbud av Lilla Fröken Harold. Därför tvingades jag sitta och titta på TV-programmet ”Ugly Betty” häromsistens.

 

”Ugly Betty” har en sympatisk huvudperson; den präktiga helylletjejen som arbetar på en modetidningsredaktion. Med den beskrivningen borde man komma till slutsatsen att en sådan person som jag (som får andnöd av tristess så fort jag ser en H&M- eller Lindexskylt) skulle zappa till någon dokumentär på SVT24 som handlar om någon dövstum tändsticksasksamlare i Karesuando som leder byns jojkande kyrkokör. Vad som helst hellre än kläder och mode.

 

Men icke. Jag satt snällt och tittade på ”Ugly Betty” med dottern intill i fåtöljen. För jag har listat ut att programmet har en omsorgsfullt utvald skådespelarensemble.

 

Först har vi Betty själv. Hon är inte ful, men kan i modebranschen betraktas som något mullig. Målgrupp: Unga feminister. Eller unga kvinnor vars bästa vän heter Estrella och för vilken ordet ”sandwich” inte alls handlar om att ha sex med två män samtidigt.

 

Sedan har vi den unge redaktören Daniel. Jag är bombsäker på att hans karaktär uppskattas av pilska kvinns i de flesta åldrar. Han spelar en kvinnotjusare, och kvinnor gillar kvinnotjusare. Annars skulle kvinnotjusarna inte ha någon framgång hos kvinnor. Nej, jag är inte ett geni; jag bara hänvisar till logiken.

 

De kvinnor som anser sig vara lite mer anständiga och inte gillar sexflaxande tjurar som Daniel finner då större samhörighet i sina drömmar till Bettys mexikanske far, den trygge latino-mannen vars gråa tinningar charmar de flesta kvinnor som känner av medelålderskrisen. Mannen som stånkar av trötthet i sängen men i alla fall kan få stopp på den läckande vattenkranen i köket. Såna män uppskattas av kvinnor mer än man kan ana (Liberum Weto-teorin).

 

Fula Bettans storasyster är nog en våt dröm för den del av den manliga publiken som väljer ligg efter tillgänglighet och ytlighet. Inga tröttsamma diskussioner om Claude Monets betydelse för konsten, eller middagsdiskussioner om kvantfysikens tänkbara betydelse för utvecklandet av 2020-talets datorer.

 

Sedan har vi den långa ståtliga blondinen Alex, om än i denna TV-serie med ett ursprung som könsopererad man, som är lika smart som hon är sexig och känslig. Och så är hon sexig också, vilket bör tilläggas om jag råkade glömma nämna det. Vem gillar inte såna kvinnor; gäller både manliga och kvinnliga tittare.

 

Jag skulle ju i o f s kunna resonera något om pederastens våta dröm i form av Fula Bettans systerson. Jo, jag tror jag gör det. Något skall ju modeskaparna själva ha att titta på. Som bekant är de flesta manliga kläddesigners homosexuella (en sanning som vi kan diskutera i annat sammanhang), varför de flesta designkläder som görs för catwalken egentligen måttats efter slanka pojkstjärtar. Att Fula Bettys systerson sannolikt är olovlig gör det väl mer angeläget att inte missa ett enda avsnitt…

 

Skall jag sammanfatta TV-serien ”Ugly Betty”s produktidé så är det att få optimalt med tittare för att MQ-reklamen skall få största möjliga exponering. Allas sexdrift tillbedes. Och mellan reklamen får vi se vad man kan lyckas med ett hyfsat manus som går ut på att förra Miss Universum Vanessa Williams – världsaltets Grannie-MILF n:o 1 – jävlas så mycket som möjligt med syskonen Meade. Utan henne faller serien enligt min ödmjuka åsikt. Eller åtminstone min förhoppning att man kan vara snygg och fräsch efter att man passerat halvvägs mot döden, d.v.s. åldrats över 25-årsstrecket… *akut åldersnoja pågår*

 

Theres a brand new dance, but I don’t know its name – - fashion – - beep, beep!!!

 

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (3)

Äldre inlägg »