Bästa läsare!
I min tidigare postning i ämnet redogjorde jag för mina tankar efter ett föredrag hos polisen. Jag skall återkomma med fler reflektioner kring det föredraget, men först några intryck som jag fick efter en föreläsning av Kriminalvårdens GD Lars Nylén.
Lars Nylén anser att svenska fångar blir alltför omhuldade av svenska medier. Han påpekade att de flesta som sitter inne har en mental störning. Om jag minns rätt menade han att omkring 1/3-del av dem har rent psykotiska drag. De flesta är manipulativa och verklighetsfrånvända så till den grad att de inte känner äkta skuld för de brott de begått. Lars Nylén skojade till det och sa att hans fångar var jämförbara med andra ledare inom myndighetsväsendet och näringslivet.
Hans föredrag tyckte jag var synnerligen intressant eftersom han gav en historisk redogörelse för Kriminalvårdens verksamhet. Miljön har blivit bättre för fångarna. De flesta fångarna har det bättre i fängelset än vad många hederliga ålderspensionärer har det (oräknat frihetsperspektivet, men det är kanske lika illa för dem som är inlåsta på ”hemmet”). Däremot menade generaldirektör Nylén att i svenska medier finns det en benägenhet att ägna större sympati för brottslingens sak än för t.ex. de rättsvårdande myndigheterna. Och han kunde förklara varför.
” – Journalisten som intervjuar fången blir ofta vilseledd och manipulerad. Fången har inte munkavle, och hans version kan gå rakt i tryck mer eller mindre oemotsagd eftersom myndigheten inte har samma rätt att uttala sig om sin ‘kund’”. Lars Nylén påpekade att det finns mängder av böcker som handlar om fångarnas situation, böcker som baseras på deras utsagor. Men det är färre titlar som ger kriminalvårdens osminkade bild av sina intagna.
Utan att vara alltför övertydlig hänvisade Lars Nylén till den dramaturgi som press och andra medier använder sig av, och som oavsiktligt gör tjuvarna till ett slags hjältar.
Om vi funderar på hur det är i verkliga livet så är det ett faktum att många ”vilsna” ungdomar ser upp till gangsters som klär sig i bling-bling och åker feta BMW:n som han köpt för pengar genom att ”jobba för gänget”. Vi talar om utpressning, knarkförsäljning, koppleri och svart arbetskraft. Och i vissa fall om gärningsmän som ”fått respekt” därför att de dödat/skadat någon. Dessa beundras av ungdomar som – av sin natur – är för lata för att plugga och skapa sig en bra framtid, och ser den snabba vägen till aktning och pengar.
Attityd.
Det är verklighet. Och det är ett problem för oss alla. Kanske inte därför att vi riskerar bli mördade/kidnappade/utpressade, utan för att vi alla bekostar brottslingarnas verksamhet genom skattemedel och försäkringspremier.
I nästa postning om detta ämne återkommer jag till mina reflektioner efter föredraget hos polisen.
Hälsar eder Peter Harold