Bästa läsare!
Jag skall för en gångs skull försöka prestera något exklusivt. Det är ingen idé att slå in öppna dörrar. Däremot är det en utmaning att öppna de portar som skulle behöva ställas på gavel ett tag och släppa in lite ljus där det finns mörker.
Det har väl inte undgått den nyhetstörstande läsaren att Piratpartiet haft en medlemstillströmning efter The Pirat Bay-rättegången som är utan dess like. Jag säger givetvis grattis till Piratpartiet (jag finns själv med i deras medlemsstatistik sedan tidigare, men är ointresserad av fildelningsfrågan)!
Nu har jag inte för avsikt att ställa upp som valarbetare i partiet. Dels för att jag begränsat mitt uttryckta stöd till Piratpartiet att omfatta valet till EU-parlamentet i år (och vi får se senare hur jag ställer mig när det blir Riksdagsval). Men också för att min tid och ork är begränsad.
Trots det vill jag tjäna Piratpartiet med mina idéer. Och den bästa tjänsten jag kan ge dem just nu är lite kritik mitt i all framgång med medlemsrekryteringen.
Jag skall dock be att få vara svepande i kritiken. Och jag skall egentligen inte säga ”Piratpartiet” utan snarare ”Piratrörelsen”. För det handlar faktiskt om en folkrörelse. En folkrörelse som är betydligt mer vital än den svenska socialdemokratin och den borgerliga gräsrotsverksamheten – tillsammans.
Därför riktar jag min befogade kritik mot ”Piratrörelsen”: De är väldigt dåliga på retorik. Eftersom vi talar om ett förestående val där Piratrörelsens tankar och idéer skall kommuniceras ut till väljarna (som kanske vet lika lite om sakfrågorna som de nuvarande politikerna i Riksdag och EU-parlament) så vill jag t.o.m. säga att ”piratfolket” är katastrofalt dåliga retoriker när de intervjuas i radio och TV.
Nej, nej, nej, nej. Jag vill inte påskina att jag skulle vara bättre, för det är jag inte.
Jag tänker inte peka ut några namn (den som skon passar får skon ta). Men jag skall däremot framföra en gissning om varför de låter som de gör. Jag dömer dem efter mig själv: Vi är såna människor som tycker att det är lättare/bekvämare att säga vad vi tycker i skrift, t.ex. i en blogg. Vi tar oss tid att formulera våra ord – innan vi skriver ner dem.
När sedan en mikrofon trycks upp i näsan, eller man tvingas deltaga i en direktsänd utfrågning i radio via sin burkiga mobiltelefon, då störs ens tankebanor. Då får man inte frid att tänka ut ett sammanhängande och begripligt svar som skall träffa mottagaren. I detta fall lyssnaren/TV-tittaren via reportern.
I den här frågan vet jag vad jag talar om eftersom jag utsatt mig för en kurs i medieteknik. Det var hemskt otäckt – och nu talar jag inte enbart om den skräckfyllda upplevelsen av att höra sin egen inspelade röst! Att bli intervjuav av en blodvittrande nyhetsreporter med oföränderligt stelt ansiktsuttryck är… *ryser* (Sedan finns det ju reportar som Göran Åhgren som kan charma sina intervjuoffer till att babbla på så att de t.o.m. säger det man absolut inte skulle vilja ha med i sändningen…)
Så nu har jag nog sagt det få Piratpartister vågat säga öppet: Vi behöver bli bättre på vår retorik. Den verbala förmågan är bristfällig. Utbildning och träning!
Det är tyvärr ett felgrepp om man nöjer sig som Piratpartist med att leva efter tesen: ”Det är vad du säger som är det viktiga, och inte hur du säger det”. Det är fel. Det är viktigt vad du säger, men det är lika viktigt hur du framför budskapet. I alla fall om man skall få väljarna att anse att man är ett trovärdigt alternativ som politisk rörelse, och inte bara en studentikos sammanslutning som försöker göra uppror mot de etablerade partierna.
För min egen del har jag inget val; hittills är det bara Piratpartiet som visat sig vara trovärdiga i kampen mot Bodströmssamhället. Det är den enda fråga som jag anser är viktig just nu, och som är politiskt påverkbar.
Hälsar eder Peter Harold (pp) som hoppas att partikollegorna uppfattar detta inlägg som avsänt i all välmening.
P.S. Klockan är kvart i tolv på natten när jag skriver. Hav förbarmande i era omdömen när ni kommenterar denna postning… D.S.
