Arkiv för maj, 2009

Tvålbrända drömmar

Bästa läsare!

Min dotter har en hobby. Hon samlar på tvålar. Och inte vilka tvålar som helst; hon samlar på målade blomtvålar.

Det påstås att någon suttit med en skalpel och skurit ut alla dessa hundra små blomblad och målat vart och ett för hand. Och resultatet (som jag tyvärr inte akn återge på bild p.g.a. obefintlig makro på kameran) är uppseendeväckande ifråga om detaljrikedom.

Själv är jag för närsynt för att uppskatta denna typ av hantverk. Jag föredrar ångbåtar, Eifeltorn och Zeppelinare. Men jag respekterar min dotters vurm för estetik, även om jag alltid ansett att tvål är ett verktyg för hygien.

Tyvärr har man använt något medel till tvålblommorna som luktar eldsvåda. Under natten har självdraget i lägenheten knuffat dessa duster till min näsa medan jag sov, så jag har drömt illa om bränder. Jag t.o.m. vaknande av doften och började treva efter mina kläder eftersom jag trodde att det rent ut av brutit ut en eldsvåda i lägenheten.

Jodå, jag är en orolig själ. Min dotter är nämligen på skolresa. Det kändes så himla tomt när jag kom hem igår. Ingen som stjäl fjärrkontrollen; ingen som lägger ytterkläderna i en hög på tamburen; ingen som lämnar kvar syltburken på köksbordet; und so weiter.

Hur kommer det att kännas den dagen hon flyttar hemifrån…?

Till helgen skall hon få så mycket glass och sylt som hon vill ha!!!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (10)

Disneydags: Kalle Anka som nazist

Bästa läsare!

Som Ni redan vet är Timon och Pumba mina favoritfigurer hos Disney. I synnerhet när de svenska rösterna sätts av de oefterliknerliga Bo Maniette och Anders Öjebo. Så mer än en gång har jag faktiskt suttit och kollat på Disneydags på SVT tillsammans med min dotter när hon var mindre. Bara för att få se och höra det härliga tokparet.

Självfallet skall Kalle Anka vara med i Disneydags. De gamla klassikerna är faktiskt fortfarande hyfsat underhållande. Dock har jag inte sett detta avsnitt där Mr Donald Duck gått med i Nazistpartiet…

Med största sannolikhet dateras denna film till tiden före eller under 2:a Världskriget. Mycket av propagandan (hos bägge sidorna) vände sig även till barnen. Det var ju trots allt deras fäder som skulle åka iväg till slagfältet för att dö.

kalleankanazist

Medan dylika filmer som dessa ligger öppet på t.ex. YouTube är det lite svårare att få tag i ”motståndarnas” material. Och när det är frågan om mörkerideologin nationalsocialism märker man att en hel del material är synnerligen svårtillgängligt.

Ett exempel är ett motorhistoriskt  skrivprojekt där jag är involverad. I det projektet behövde jag kolla en del uppgifter i den amerikanske industrialisten Henry Fords antisemitiska bok ”Den internationelle juden” från 1923. Alltså tio år innan Adolf Hitler på allvar lyckades gripa makten i Tyskland. Den boken lämnas inte ut av Kungliga biblioteket. Anledningen till avslaget? Jo, att det finns skäl att boken skall bevaras.

Vad har man för nytta av en bok som man inte får läsa? Det känns lite som det som nazisterna ägnade sig åt på 1930-talet…
Censur kallades det för.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Inflytande? Nä, utflytande tack!

Bästa läsare!

I Sveriges Radio uppmärksammas att Piratpartiet är favorit bland väljare som inte tänker rösta. Det låter… som en märklig attityd. Fast bakom det resonemanget finns logik.

Det är väldigt många väljare som är trötta. Som är desillusionerade. Som känner en bedövande känsla av maktlöshet. Vad gör en eller två piratpartister för skillnad i det nästan tusenhövdade EU-parlamentet; ett parlament som gång efter annan framstår som maktlöst då det ändå är EU-kommissionen som styr och ställer? Eller snarare; EU-kommissionens ansiktslösa tjänstemän som styr och ställer? Vilket inflytande kommer denna/dessa piratpartist/-er att få?

Jag vill hoppa över den biten. Möjligtvis tror jag att en eller två piratpartister kan få MER inflytande på politiken i IT- och integritetesfrågor (tack vare sin trovärdighet) än t.ex. de svenska socialdemokratiska EU-parlamentarikerna tillsammans, just för att de inte är uppbundna till en partiorganisation som skapat de problem som Piratpartiet angriper. Även de moderata EU-parlamentarikerna lider av samma problem som sossarna; enskilda ledamöter, som t.ex. Christian Fjellner, besudlas av att hans partiordförande (tillika regeringschef) förverkligar Bodström-samhället med makalös frenesi.

Det är då sant att piratpartisterna numerärt blir svaga och kan få ringa inflytande i det direkta parlamentsarbetet. MEN. Piratpartiet kan få ett stort utflytande  också. Ursäkta mitt uppfunna ord, men med ”utflytande” menar jag att Piratpartiet med ett eller två mandat kan få betydelsefull insyn i EU-parlamentet, och i ett tidigt skeende förvarna den enda politiskt vitala arenan hemma i Sverige – d.v.s. bloggosfären. Minns ni FRA-debatten och var den började? Ja, just det.

Så det finns skäl för dessa desillusionerade soffliggare att verkligen gå till vallokalen och rösta in ett par ögon och näsor i EU. Det är just i detta val vi har tillfälle att göra något för att slå vakt om yttrande- informations- och åsiktsfriheten. Den som inte röstar gör sig passivt medskyldig till att dessa rättigheter förminskas.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

En antipenisförlängare och Britney Spear

Bästa läsare!

Jag har varit ute och glidit med hyrbil idag. *skryt* Men eftersom jag inte behövde betala för den tyckte biluthyraren att jag kunde få ta deras nyaste bil.

Vad? Förstår du inte logiken?

Deras nyaste bil var en Toyota IQ. Den är ungefär lika stor som en kundvagn på Coop Forum. Och den är lika vit som en skokartong. Och den har ett bagageutrymme som i bästa fall faktiskt rymmer just denna skokartong…

Detta är alltså motsatsen till en hederlig penisförlängare. Visserligen praktisk i tät trafik, men det är lite obehagligt att kunna nå början av deformationszonerna fram och bak på karossen med händerna – samtidigt. Lite av go-kart över det hela är det också.

Det fanns ytterligare ett litet aber med den moderna konstruktionen av Toyota IQ. Den hade en så modern design att det inte gick att hitta reglagen till stereoanläggningen. Eller ”stäääärjon” som det heter från den delen av landet jag kommer ifrån. Ljud kom när jag vred på tändningsnyckeln, och radiokanalen spelade ”moderna hits”.

Jag letade och letade, men hittade inte annat än en smal glipa högst upp på instrumentbrädan där man stoppar in CD-skivan. Och en liten knapp för att få ut densamma. Det var allt. Inga reglage. Inga displayer.

Därmed kunde jag inte undvika att få lyssna på Britney Spear. (Jo, jag hade ju kunnat köra ut på väggrenen och stängt av motorn, men sådant beteende ogillas ju av sheriffen när man kör på motorvägen).

Seriöst, kära vänner. Är det någon här som tycker att hon sjunger vackert? Eller att hon över huvud taget gör något med sin mun som har med sång att göra?

Nu vill jag inte klanka ner någons dåliga musiksmak, för någon av er kanske diggar henne. Men jag tror att jag är väldigt nära sanningen när jag säger att Britney Spear kan jämföras med en kille som kallar sig E-type. Bara att stjäla det namnet förtjänar ju hederligt med bäng. Räkna då in hans försök att ”sjunga” så anser i alla fall jag att han borde ledas till elektriska stolen utan att ens få sista smörjelsen. Gräsligt, sa Bill. Vilken typ, sa Bull.

Bara för att försöka vara rättvis har jag gått in på en hemsida där man till skivbolagens förtret kan avlyssna dylika alster. Jag har nu plågat mig genom tre Britney Spear-låtar. Och det var bara en jag stod ut att höra till slutet. Det var en instrumental-mix…

Som sagt, jag vill inte klaga på någons musiksmak. MEN. Jag kan inte förlika mig med att hennes musik får så mycket uppmärksamhet i förhållande till dess kvalitet. Det är helt omvända proportioner. Obegripligt! :-(
[Ni vet väl att mina "ledsen"-smileys är sällsynta...] Visserligen är det en imponerande produktion med ljudeffekter och samplingar och rytmer… men allt detta är bara för att skapa en ljudgegga kring hennes meningslösa bräkande.

Britney Spear luftar det onämnbara

Britney Spear luftar det onämnbara

Jag är ledsen. Jag försökte ge henne en chans. Men hennes musik stinker. Den enda underhållning hon erbjuder har bara med hennes privatliv att göra. Då kan man snacka om dubbel tragik i denna karriär.

Tro mig, jag är glad att jag inte riskerar byta liv med henne… inte ens för att slippa behöva köra i en trampbilsliknande Toyota.

Hälsar eder Peter Harold (som också inte heller gillar Bob Dylans sångröst, men inte hade några bra nakenbilder tillgängliga för att skriva om ämnet)

P.S. Jodå, jag gillar modern musik också. Christina Aguileras ”Beautiful” får fortfarande mina ögon att bli fuktiga. Väldigt fuktiga. D.S.

Kommentarer (9)

Gammelmedia numera närsynt

Bästa läsare!

Finns det någon glädje som är sannare än skadeglädje? Nä, precis…! Och det är faktiskt kvalificerad skadeglädje jag känner nu när dyngblaskan… kvällstidningen EXPRESSEN begått en i det närmaste osannolik blunder.

As a matter of fact fick jag just denna utgåva tidning som kvällslektyr när jag satt nere i trädgården. Min första reaktion på förstasidan om Wanja Lundby Wedin var ” – Hur mycket utbrott är det när man bara inte vill svara på en kvällstidningsjournalists frågor?”. Har man redan glömt bort den mulliga och skalliga Britney Spears berömda påpucklingar av papparazzis och deras bilar härom året? Eller Leila Freiwalds ” – Ni borde skämmas!” i dörren till den lägenhet som gjort sig ett klipp på?

Min andra reaktion var: ” – Ser Wanja Lundby Wedin ut så där?”. Och det gör hon tydligen inte. Hirr, hirr, hirr. Mys, mys, mys…

Gammelmedierna brukar slå sig för bröstet och säga att bloggosfären inte är en kvalitetssäkrad nyhetskälla. Nu kan vi konstatera att det är inte gammelmedia heller. Expressenjournalisten och hans fotograf reagerade inte på att de intervjuade och plåtade fel person. Inte redaktionen heller. Inte ansvarige utgivare. Ingen i ansvarig position på Expressen lyckades vid pressläggningen under natten upptäcka att den fotograferade kvinnan inte var ordförande för LandsOrgansiationen.

He, he, he… jag sitter fortfarande och guppar av skratt…

Fast det händer att inte heller jag är riktigt vaken. Som i förmiddags till exempel. Min sjuka dotter ringde mig. Hon smaskade med ett tuggummi i munnen.
” – Usch, vad det luktar godis…”, sa jag till henne i telefonen.

Det dumma var att min näsa kände lukten av godis, och min avdomnade hjärna satte det i samband med hennes smackande – i telefonen!!! Doften kom i själva verket från en person som gått före mig, men det kom jag inte på förrän en stund efteråt. Snacka om trög kille!!!

Jag får nog ta och lägga mig i tid i kväll…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (7)

Pirat(-partisten) som förblir landkrabba

Bästa läsare!

En bekant genom jobbet blev förvånad över att återfinna mig bland Piratpartiets sympatisörer: ” - Du som sysslat med politik borde väl kandidera för dem nu i EU-valet?!!”, påpekade han med ett krävande leende. ” – Har inte tid”, sade jag avvärjande. Och ljög.

Sanningen är den att jag avsiktligt stått utanför den krets som bildat fundamentet och stommen för det parti som nu den 7 juni kandiderat till Europaparlamentet med mindre än en handfull frågor på sitt valmanifest.

För det första är det alltid stök och bök när ett nytt parti bildas. Många olika viljor skall försöka samsas under ett gemensamt paraply (minns Miljöpartiets födelse!). Piratpartiet tacklar det problemet genom att fokusera sig på ett fåtal frågor, i huvudsak reformation av upphovs- och patenträtträtten samt kampen mot övervakningssamhället. Det kan vara svårt nog att hålla enad front med blott så få frågor, i synnerhet som man ännu inte har de givna svaren i hand – i vart fall inte ifråga om upphovs- och patenträtt. I mitt fall räcker det så bra med att bekämpa Bodström-samhället. Det är akut nog så att det räcker.

Det andra skälet för mig är min politiska integritet. (pp) attraherar många olika idéfraktioner, såväl frisinnade libertarianer (undertecknad) som socialister (vilka ser sin teoretiska chans att sätta en kvist i hjulet på det kapitalistiska samhällsmasineriet genom att svälta bort skivbolagen med hjälp av s.k. fri fildelning). Våra skäl att stödja Piratpartiet är alltså skilda, även om vi tycks gå arm i arm för stunden.

Jag kan helt enkelt inte representera en antikapitalistisk syn. Jag är för globalisering. Jag är för frihandel. I synnerhet handel med fattiga länder. T.ex. de i Afrika. Jag köper hellre en burk majs från Kongo för 10 kronor än att jag skickar samma summa till en biståndsorgansiation som försnillar hälften eller allt; om nu inte 10-kronan rent av återvänder till Sverige med Bofors som mottagare. Det är handel som får u-länderna att resa sig ur fattigdom. Basta.

Jag vill se helhet. Som aktiv Piratpartistisk politiker skulle jag vara bakbunden. Inte för att någon skulle rösta på mig, men jag anser att min politiska plattform måste omfatta mer än att marknadsföra två eller tre frågor som dessvärre få väljare är särskilt inlästa på. Då finns det bättre kandidater att rösta på än undertecknad. Och de finns givetvis på Piratpartiets valsedel. I väntan på att de andra partierna tar just dessa hjärtefrågor på allvar är mitt val av parti till EU-parlamentet självklart. (pp) får min röst. Och jag stannar på land. För att bida min tid.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (7)

Den bästa tiden är nu… aj, min skalle!

Bästa läsare!

Det var som upplagt för att jag skulle kunna utnyttja min promenad till att konstruera ett blogginlägg om hur smärtsamt det är att spatsera ensam och se de förälskade paren hänga på varandra i det ystra vårvädret.

Men så tog jag ett djupt andetag och besinnade mig. Jag slipper leta efter min mat bland urskrapade konservburkar på soptippen. Och även om det är tveksamt att jag har någon nytta av mitt pensionssparande pga pumpen så verkar jag ju inte falla omkull i vilket ögonblick som helst. Med andra ord; jag har det egentligen ganska bra.

DET ÄR JU VÅR, TAMEJFAN!

Jag behövde inte tänka länge innan jag bestämde mig för att det är just denna tid – alltså dessa dagar på denna breddgrad – som året är som bäst. Visserligen sägs det ju att allra bäst är det när skomakaren stänger, d.v.s. ”mellan hägg och syrén”, men personligen tycker jag att det är just under ”syrén” som livet känns mest hoppfullt. Och jag säger som jag gjorde förra våren (och våren dessförinnan) att den här våren är sista gången jag går ensam på mina promenader i hänryckningens tid.

Japp, jag bestämde mig för att så fort jag kom hem skulle jag INTE skriva en depparblogg om min känsla av ensamhet på spatserturerna, utan om hur fantastiskt det är när syrénen blommar.

Jag tog ytterligare ett till andetag i det att jag passerade en syrénhäck med djuplila blomster… och kände en tryckande värk i huvudet. Överdos!!!

Så nu sitter jag här i mitt syrénrus (något för de glädjedödande EU-politikerna att förbjuda, måntro?) och funderar på hur det skall gå sen när magnolian och jasminen börjar blomma…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Så skall SAAB bli svenskt

Bästa läsare!

Min brevkompis i Malaysia, Shi Yan, skickade mig ett roligt mejl. Ett sätt att göra SAAB svenskt igen är att IKEA tar över bilttilverkaren. Och givetvis får bilköparen ett sånt här verktyg med sig hem tillsammans med paketet som innehåller bilen…

 ikea+saab

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (8)

Några timmars vildmarksliv…

Bästa läsare!

Efter en intensiv arbetsvecka och en orolig granskning av SMHI:s väderprognoser fann jag det lämpligast att göra min utfärd just under Jesus Flygardag. Det blev en underbar biltur längs Västerdalsälven upp till Fulufjället med en avstickare in i Norge. Hemresan under kvällen gick också smärtfritt, trots att det var en hel del vilt ute. På grund av dimman fick vi då krypa fram i makliga 50 km/h ibland.

Bortsett från de storslagna vyerna så var det särskilt en sak som var löken på laxöringen i fjällån; plötsligt såg vi änden på en regnbåge. Den sträckte sig ner från skyn och landade i diket vid en kurva precis framför bilen! Det som var så fascinernade var att regnbågen såg ut att ligga långt borta, men här såg jag att den faktiskt lyste hitom vegetationen 50 meter längre fram.

Något grävande efter skatter ägnade vi oss inte åt eftersom avstickaren till Norge och till en tallurskog vid Dalälven samt letandet efter en JET-station i Ludvika gav någon timmas försening. Dessutom; vad är en guldskatt mot frisk fjälluft? Nä, precis!

Väl framme vid målet – Sveriges högsta vattenfall – var det dags för nästa naturkontakt. Frisk luft hade vi gott om, och därtill hade vintern precis slutat på platsen. Därför var luften fri från lukter. Men plötsligt kändes en frän doft. Det var med största sannolikhet björnlukt enligt farsgubben (min co-pilot). Själv tänkte jag på loppmarknaden i Särholmen en svettig dag i juli…

Några andra spår av skogsnallen märkte vi inte av, men vi gick härefter med vaksamma steg (farsgubben gick mest med långsamma steg p.g.a. sin urusla kondition, men det är en annan historia). Trots att detta var Sveriges största vattenfall samt att stigarna var extremt framkomliga såg vi inte till några andra turister. Så vi kunde inte räkna med att andras närvaro skulle ha skrämt bort det fruktade rovdjuret (som dock i Dalarnas turistbroschyr beskrivs som synnerligen fridfullt; oräknat att björnen efter halvåret i sitt ide nu måste vara hungrig som en varg…).

I väntan på att jag skall skriva någonting vettigt får ni hålla till godo till journalisten Ingrid Carlqvists bloggpost om den väderkvarnsfäktande Liza Marklund som försöker hjälpa sina väninnor att vinna vårdnadstvister. Liza Marklund börjar allt mer påminna om den rättshavererade (fp)-politikern Siw Persson.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Dream on, grabben. Dream on!

Bästa läsare!

Jag vet. Jag skall inte komma här och komma. Och slå mig för bröstet. Eller för ens den delen missunna någon sina stora tankar om sig själv. Men…

…jag råkade hamna bredvid 3 ungdomar ombord på Gröna Linjen (undrar ständigt vilken av förarna som är Car Bil?). Det var blott en gosse i trion, och det var som trio de enligt hans mening skulle kunna bli rockstjärnor. Jag kan inte nog understryka med vilket allvar han smidde sina framtidsplaner där i den offentliga tunnelbanevagnen.

Den unge mannen hade redan lagt ner en del energi på s.k. ”styling”. På huvudet satt en svart cylinderhatt av halvhöjd. Och han skulle sjunga i bandet. Trummorna och basen fördelades mellan de två tjejerna. Vem skall spela gitarr? ” – Det kan jag göra”, sa killen.

Bandets karriär hade måhända inletts vid Medborgarplatsen, men i höjd med Gullmarsplan verkade han redan överväga en solokarriär. Några som hette Fappe och Pappe (eller något liknande) kunde hjälpa till. Utan att någon bad om det gav han medresenärerna ett smakprov på sin vokala talang. Med ens såddes mer än ett uns tvivel hos mig om hans framgång, om jag får säga som så.

Plötsligt hoppade han till: ” – Ja, vi kan alltid ta med Joe!” ropade han så att tre salivdroppar landade i knät på väninnan som satt framför honom. Jo, jag har öga för detaljer.
” – Vem är Joe?” frågade hon utan att märka kamratens spott.
” - Jo, det är en kille som jag typ känner. Eller som jag nästan känner”, påstod han i en ton som alltjämt var så självsäker att nämnde Joe säkert skulle ställa upp, oavsett ifall de kände varandra eller inte. Jag själv hade en annan gissning om den saken.

I mitt mörka sinne funderade jag ett tag på om jag skulle presentera mig som f.d. manager till det pensionerade rockbandet Silent Cyclops (vilket också är nästan sant) och se hur långt man kunde driva ynglingens fåfänga förhoppningar. Men jag svalde min skämtlystnad.

Fast innan jag steg av tåget kände jag att de här wanna-be:isarna verkligen skulle behöva en hjälpande hand. För ingen av dem tycktes komma på den briljanta idén att spela in trummorna och basen först, och därefter lägga på kompgitarr, piano och sång. Istället satt de och tjafsade om alla möjliga (eller snarare omöjliga) kompisar som man inte skulle bjuda in till bandet.

Fast verkligheten är kanske inte det som är häftigast när man är i tonåren och drömmer om den stora rockstjärnekarriären. Då har man fullt upp med att bestämma vilken sorts limousine man skall ha, och hur stor swimmingpoolen skall vara…

Vi har väl alla varit där i början av den karriären! Cohelo slog inte genom som författare förrän vid 45-årsåldern. Hoppet är kanske inte ute för mig?!!

Hälsar eder Peter Harold (som tydligen inte har något vettigare för sig än att tjuvlyssna på andra)

Kommentarer (4)

Older Posts »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 25 other followers