Arkiv för juni, 2009

Trollhättan – där de talar så roligt.

Bästa läsare!

Jag förmodar att det är i Trollhättan de talar så roligt. För det var i alla fall därifrån två dambekanta till mig kom ifrån. Och de var sannerligen roliga. Det räckte med att de öppnade munnen; vad det de än sa så var det skoj. Är det måhända dialekterna som skapar lynnet, eller lynnet som skapar dialekten?

Fast i dessa tider lär det visst inte vara så skoj att vara Trollhättebo. För det är där Saab Automibile AB har sitt högkvarter och fabrik. Och det är sannerligen inte skoj där. Det räckte med en finanskris, och så var bilkrisen total. Är det måhända bilkriserna som skapar finanskriserna, eller finanskriserna som skapar bilkriserna?

Den här gången har jag svaret på frågan. Det är finanskriserna som skapar bilkriserna. Helt plötsligt får inte företagen lån att köpa tjänstebilar, eller lån att utveckla nya bilar. Och då dröjer det inte länge förrän vattnet i kvarndammen sinar.

Nu är det visst tänkt att Saab Automobiles skall lyfta sig ur sin kris. Många anklagar ägaren, Old General Motors, för att ha skapat Saabs kriser. Det är egentligen inte riktigt sant. Saab har nästan aldrig lyckats hålla näsan över vattenytan. Trots det tror man att det skall gå bättre den här gången.

Så här skall tydligen nästa Saab 9-5 Sedan se ut:

2010Saab9-5sedan

Och så här skall kombin av samma modell se ut:

2010Saab9-5kombi

Jag har aldrig ägt en Saab (även om det var nära 2 ggr), men i mina ögon ser det här inte ut som riktiga Saab:ar. Snarare som någon amerikansk mellanklasskärra med japanskt påbrå. Om det senare vore fallet skulle ju Saab kunna skatta sig lyckliga ur kvalitetssynvinkel. Men under skalet finns nog en Opel Insignia. Inget dåligt i det, bortsett från att tyskarna hellre köper en Opel än en Saab, och jänkarna – där Saab sålt de flesta av sina bilar på export – är nog numera måttligt intresserade av att köpa en ickeamerikansk bil, i synnerhet från ett företag som de inte lyckades klara av att äga.

En arbetskollega frågade mig vad jag anser är fel med Saab. Mitt svar hade inte med teknik att göra: ” – Felet med Saab är att bilmärket strider mot alla företagsekonomiska naturlagar. Det går med förlust år ut och år in, årtioende efter årtionde, och ändå får det fortsätta finnas. Andra bilmärken av Saabs omfattning har försvunnit sedan det svenska bilmärkets senaste glansdagar; brittiska Rover, amerikanska Plymouth, japanska Isuzu (med undantag för någon fabrik i Thailand som tillverkar puck-up:er i märkets namn). Men Saab rullar bara på med underskott i bokslutet.”

Jodå, jag använder paranteser när jag pratar…

Men kanske är det så att den främsta anledningen till att Saab Automobiles ständigt överlever är dialekten som talas på högkvarteret i Trollhättan. Hur eländiga försäljningssiffrorna än är så blir man glad när nån med äkta infödd dialekt läser upp dem. Kanske kommer allt ordna upp sig nu när Saab ”flyttar hem” på riktigt? Vi får väl hoppas det.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (9)

LGL/LBL: Idag är bloggämnet givet

Bästa läsare!

I en dag som denna är val av bloggämne ofrånkomligt givet. Visserligen är det inte min kopp thé att reagera på tillfälliga dramatiska händelser i medierna emedan ändå resten av bloggosfären gör det med både mängd och precision, och många av dem säger nog vad jag tänker och känner.

Fast det är väl när sådant här inträffar som man inser att det som till det yttre verkar vara ett patetiskt freak som gjort sig förtjänt av stora ”IGNORE”-stämpeln efter allt rabalder trots allt lyckats beröra en så kallhjärtad och rationell människa som undertecknad.

Det lustiga är att jag aldrig funnit något intresse i honom som musiker och artist. Det var först när hans udda kärlek för barn blev känd som jag plötsligt fick ett ansikte på de LBL* och LGL* som så föraktas och bespottas på Internet. Ja, vi kan kalla dem vid deras vanligaste benämning: pedofiler.

För mig – efter att ha studerat ämnet ingående under många år – råder det ingen tvekan om att den person som idag uppmärksammas för sin bortgång till övervägande del var både LBL och LGL. Det bör dock sägas med omedelbar brådska att många LBL och LGL är asexuella. Och i den mån de är intresserade av sexualla handlingar ligger det på en ganska infantil nivå; det är mer ett experiment och lek än en av kättja framtvingad önskan om orgasm med ett barn.

Jag säger inte detta för att smutskasta denne man som bevisligen älskas av många, både unga som gamla, män och pojkar, som flickor och kvinnor. Vad jag vill ha sagt är att många av dem som utpekas på monster på Internet i LGL- och LBL-forum i själva verket inte är det. Jag tror inte Michael Jackson var ett monster – tidningsrubrikerna till trots. Däremot hade han ett känsloliv som inte följer gängse norm och låg inom ramen för lagstiftning och den allmänna moraluppfattningen. Han var inte ensam. Men han var en av få som hade möjlighet att göra något för dem han älskade; musiken för den uppväxande generationen. Och möjligheten att umgås med sina utvalda ”fans”.

Det är inte förvånande att Michel Jackson levde med ett parafilt beteende. Det finns många kreativa personer inom kulturen vars öga för estetik drivit dem att älska de skönaste människorna på jorden; barnen. Jag är säker på att i morgondagens böcker som betraktar parafila personer i historien kommer Michel Jackson att nämnas vid sidan av Lewis Carroll, författaren till ”Alice i Underlandet”.

Avslutningsvis ber jag om ursäkt för att jag formulerar dessa minnesord om Michel Jackson utifrån detta perspektiv. Mitt uppsåt är icke att väcka harm. Men jag har ju en vana att inte försöka skriva som alla andra gör, och då blev det så här.

Det är dock ironiskt att en kille som använde syrgastält för att kunna bli hundra år i sjäva verket bara blev drygt hälften. Vad är sensmoralen i det? Kanske att man istället skall försöka göra livet rikt på upplevelser och kärlek istället för tid?

Hälsar eder Peter Harold

* LBL = Little Boy Lover, LGL = Little Girl Lover.

Kommentarer (8)

Vila i frid, Karmann!

Bästa läsare!

Egentligen hade jag tänkt att ägna denna bloggpostning åt att redogöra för hur jag tillsammans med en grupp andra kostymklädda medelålders män (samt två äldre kvinnor i konservativa dräkter) satt och planerade en genomförbar statskupp…

…men så nås jag av det ohyggliga budet om att karosserimakaren Karmann går i graven. Snyft!

vwkarmann

Bilden ovan säger nog allt för den som behöver påminnas om namnet Karmann. Det var nämligen den firman som lyckades få Volskwagens bubbla att se ut nästan som en riktig bil. Eller i vart fall snyggare.

Nu kommer dock inte beskedet om Karmanns industriella bortgång som en överraskning. Mången är dessa udda märken som är på väg att försvinna. Jag trodde själv att vi skulle sett den italienska bilstudion Pininfarina bli tvugna att flytta ut ur sin eleganta verkstad eftersom orderboken är ganska tunn. Franska Heuliez går på statsbidrag, också ett dåligt tecken.

Nu frågar väl sig vän av ordning vad detta är för underliga firmor? Jo, de gör både formgivning och tillverkar specialmodeller åt andra betydligt mer kända bilmärken. Men på senare år har de stora företagen med hjälp av olika produktionstekniska åtgärder börjat kunna tillverka småserievagnar även i sina egna fabriker. Och då står specialfabriker som just Karmann utan jobb.

Från Karmann är det inte alls svårt att göra ett tankesprång till svenska SAAB Automobiles. Men det skuttet gör vi en annan gång…

Hälsar eder Peter Harold (som anser att sommaren är bilens årstid)

Kommentarer (4)

Kursförbud

Bästa läsare!

Jag har varit en hel del på kurs. Ämnena har varit inriktade på säkerhetsfrågor. En av kurserna gällde personskydd. Det var en intressant kurs, och kursdeltagarna fick ta del av hur polisen ordnar det för sig när banditerna är ute efter dem. Tanken var att vi med denna kunskap skall kunna hjälpa våra medarbetare när det kommer någon tokfan efter dem. Och sånt händer dem. Och tyvärr även mig – även om det inte var ”personligt”.

En kurs som jag däremot inte får gå på är jobbets miljökurs. Eller jo, jag skulle kunna få gå på den, men jag får inte ta med mig min dator och visa några diagram om hur det ligger till med den beryktade ”Klimatförändringen”. Kursledaren anser att jag inte behöver gå på kursen eftersom jag redan verkar vara insatt i miljöarbetet.

Tacka fan för det! Jag skulle ju ägna minst en kvart åt att anklaga henne för att sprida lögner!!!

Nu är det så att mitt jobb har en policy, och den är att lyda politikerna och hålla käft. Och det är väl det i stort alla svenska medier gör. Några undantag finns. Men då försöker man leta fram någon som avviker från ”den rätta vägen” att man får olustkänslor bara av att se människan. Helst någon som kan personifiera ”Den galne vetenskapsmannen”.

Lite så länner jag det i många andra debattämnen. Varför kan inte folk uppskatta nyanser i meningsskiljaktigheter? Varfär måste det vara SVART eller VITT? Varför måste man tro att just DET HÄR är den ABSOLUTA SANNINGEN, och att allt annat är DEN STORA LÖGNEN?

Fast jag skall väl erkänna att jag inte alltid föregår med gott exempel. Med åren har jag börjat säga vad jag tycker i min omgivning, även om det kan vara något kontroversiellt. Fast jag försöker ju formulera mig någorlunda pedagogiskt. Vad är det för poäng med att gasta ” – Du har fel din idiot!”? Då är det väl bättre att försöka ge personen fakta så att han/hon själv kan komma till en vettig slutsats.

Och för att återknyta till början av detta inlägg… säkerhetskursen gick bra och jag fick godkänt. Får se om det påverkar lönen. F-n tro’t! 

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Flockmentalitet

Bästa läsare!

För min egen del avnjöt jag detta klipp med volymknappen nedskruvad till läge 1. Nej, killen kommer inte att klä av sig naken. Men filmsnutten illustrerar med önskvärd tydlighet hur flockmentaliteten fungerar. Och jag tror att det inte bara gäller dansfester utan även samhällsfrågor och kultur.

I övrigt tycker jag att det är ganska djärvt att dansa på en backe som lutar så där mycket… vad som helst skulle kunna hända.

Hälsar eder Peter Harold (som tycks ha fått uppdraget att tjänstgöra som andeutdrivare här på jobbet).

Kommentera

Gone fishing – in the desert

Bästa läsare!

Jag ber så fasansfullt förtvivlat mycket om ursäkt för min dåliga postningsfrekvens på sistonde, men det beror på två specifika anledningar.

1. Just nu har jag fullt skägg att hålla mig borta från kvällstidningarnas förstasidor. Jag kan inte säga vad det är, men tveklöst skulle de betala en hel Thailandssemester för lite information. Tyvärr lägger min tystnadsplikt lite hinder i vägen… *suck* Fast vad är en bal på slottet egentligen… eh, jag menar; vad är en semester på Thailand…

Så mycket kan jag säga att de kriminella blir allt mer försigkomna. De lider sannerligen inte brist på entreprenörsanda…

2. Nu när jag varit ledig har jag ägnat den mesta tiden åt att umgås med min dotter. Vi har varit ute väldigt mycket med moppen och tagit oss fram i nya jaktmarker (bl.a. Kungliga Djurgården). Det har också blivit en sväng till Bergianska trädgården eftersom Lilla Fröken Harold är ganska botaniskt intresserad. Och så har det varit många timmars nötning av bänken på uteplatsen nere på gården.

Dessvärre hinns det nog inte med mycket blogg idag heller. Och ni kära läsare borde vara ute i solskenet istället för att pressa näsan mot dataskärmen. Eller om det känns mer moraliskt påkallat; jobba! ;-)  

I afton skall digitalkameran tömmas. Gud vet vad som kommit med på den under det år som gått…?!!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Djupt andetag… andas ut.

Bästa läsare!

Visst brukar väl normala människor ta ett djupt andetag inna de skall ge sig i kast med något besvärligt, eller något rent av förödande jobbigt? Ett djupt andetag, och så kavlar man upp ärmarna.

Jag själv verkar fungera helt tvärtom. På något vis känns det som att jag slutar att andas. Nej, inte så att jag blir blå i ansiktet och dör, utan jag slutar med den medvetna andningen. Ungefär som när någon skall gå på en slak lina över ett stup och man räds att den egna andningen skall få lindansaren ur balans och tippa.

En stor del av detta ”andningsuppehåll” som varat en tid beror bl.a. på jobbet. Trots att jag är en kontorsanställd pappersvändare har jag fått ägna några nattimmar åt lite betydligt tuffare saker på jobbet. Med andra ord; jag har fått rycka in när det skitit sig.

Eller rättare sagt; jag har fått rycka in när andra ansvariga inte varit anträffbara. Och det är de sällan efter 23.00.

Detta har satt sina spår i min tillvaro. Jag har känt mig som en knarkare på dagen. Trött och stirrig. När jag kommit hem har jag tagit en välbehövlig tupplur i en halvtimma-trekvart. Och sen blivit pigg av maten – med tillhörande sömnsvårigheter.

Oavsett vardag som helg är jag nere i 6 timmars sömn. Och det är dessvärre inte sammanhängande. Jag har nämligen ett gäng fåglar som jobbar i skift. Det kunde jag nu konstatera natten till idag (gick till sängs kl 5 i morse), då det från 3-tiden och framåt var minst tre olika fågelläten. Nu förstår jag att jag brukar vakna av dem under morgontimmarna när de har sina ombyten.

Igår kväll och idag har jag tagit mig ett par välförtjänta promenader. Och plötsligt upplever jag den angenäma känslan av att andas igen.

I natt blir det ännu mer jobb. Fast denna gång för mitt eget intresse. En bok skall läsas genom och minst fyra sidor i anteckningsblocket skall fyllas med viktiga fakta om polarvärlden. Och sen skall jag lägga mig. Kanske dyker ”hon” upp i drömmen igen? Det gjorde hon i morse. Så svårt det skall vara (för min hjärna) att bli av med henne…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Minns ni vad jag sa om EU-valet?

Bästa läsare!

Minns ni vad jag sa om valet till EU-parlamentet? Jo, att det är viktigt att vi röstar eftersom ett högre valdeltagande innebär lägre legitimitet för politikerna att avskaffa de allmänna valen till EU.

Man kan ju tro att jag tog till det klenaste argumentet. Vilken politiker skulle på allvar föreslå att man slopar ett allmänt val? Det skulle ju bara innebära att politikerna utser sig själva. Hur demokratiskt är det?

Fråga riksdagsmannen Håkan Juholt (s). Han gillar inte att folk röstar på andra partier än de etablerade, t.ex. Junilistan vid förra EU-valet, och nu Piratpartiet vid det senaste.

Jag skall vara uppriktig: jag gillar inte Håkan Juholt. I synnerhet inte då han mer eller mindre vill omyndigförklara de röstberättigade väljarna i Sverige. Jag har min rösträtt, och jag äger rätt att rösta på vem jag vill. Det är en demokratisk rättighet.

Juholt vill istället att Sveriges Riksdag skall utse representanterna till EU-parlamentet. Då skulle inte Junilistan eller Piratpartiet finnas med. Jag förstår hans tanke. Men det handlar inte enbart om vilka partier soms kall skickas, utan även vilka kandidater.

Utan ett allmänt val skulle t.ex. inte förre (kds)-ledaren Alf Svensson ha kryssats in till parlamentet av partiets väljare. Istället hade man skickat första namnet. Ja, det hade ju inte ens blivit frågan om någon lista; partiledningen och partigruppen hade på egen hand plockat ut vem de vill skicka.

Håkan Juholt menar att demokratin riskerar bli en kort parantes i Europas historia. Ja, tacka fan för det med sådana politiker som han…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (10)

Mobiltelefoner för 10-åringar?

Bästa läsare!

Det pågår en långvarig och het diskussion mellan undertecknad och Lilla Fröken Harold. Ämnet är ” – Pappa, jag behöver en ny mobiltelefon!!!”. Diskussionen har pågått ända sedan hennes födelsedag då hon – vilket ni säkert kan ana – inte fick vad hon mest av allt önskat sig näst efter fred på jorden och en mangatecknande flickvän till sin far.

[Ok, det kanske inte var vad hon prioriterade på önskelistan, men även vi pappor har selektiv hörsel och uppfattningsförmåga]

” – Är det något fel på din gamla telefon?”, frågade jag. Inte minst av den anledningen att hon inte svarar i den när jag ringer.
” – Näe. Men den är gammal.”
” – Det är den väl inte. Vi köpte den ju på Clas Ohlson förra året. Eller förr-förra…”

Som vuxen har förra året eller förrförra året enbart betydelse när det gäller barnens kläder. Ett klädesplagg brukar ju aldrig duga tre år i rad p.g.a. barnets fysiska expansion. Men en mobiltelefon… den har ju nästan evigt liv. Åtminstone tills det är dags att byta batterier.

” – Nej, jag kan inte spela musik på den”, blev barnets svar.
” – Men du har ju CD-spelaren i vardagsrummet”, blev mitt svar, inte så lite provocerande. Jag hörde en suck.
” – Alla andra har ju mp3-spelare på sina mobiltelefoner, och videospelare, och kamera”, blev Lilla Fröken Harolds svar innan nästa suck hördes.

Med spelad upprördhet sade jag: ” – Jaha, skall vi ha ett ‘alla andra har en’-resonemang så måste jag ha en ny bil”, och sträckte mig efter ett par bilkataloger på skrivbordet. Den suck som hördes nu var så pass mäktigt och indignerad att jag bestämde mig för att avbryta mitt skämt.

” – Men det förstår du väl att jag inte har lust att köpa en mobiltelefon för 1000 kronor som du kommer att slarva bort eller få stulen”, resonerade jag.
” – Men pappa… Jag har inte tappat bort min telefon nån gång…”
” – Inte än, men någon gång skall vara den första…”
” – Och sen, pappa, håller vi inte på och stjäl saker för varandra i min klass…”
” – Ja, vem skulle vilja stjäla din 299-kronors telefon”, retades jag. ” – Fast varför skall jag köpa en ny telefon när du inte svarar i din gamla när du ringer?”
” – Jamen, jag vill inte ta upp den gamla och visa den för mina kompisar. Jag måste ju skämmas då för att den är så omodern…”

Jisses, vilka i-landsproblem vi har!!!

Fast å andra sidan. Jag vill egentligen inte ge henne en mobiltelefon alls. Det finns egentligen bara tre anledningar för henne att ha en: 1. Jag vill kunna nå henne om det hänt något. 2. Jag vill att hon skall kunna ringa mig om det hänt något. 3. Jag vill att polisen skall kunna pejla efter telefonen/kroppen om det hänt något.

Utöver detta tycker jag att det är olämpligt att ha en stark sändare av mikrovågor som pressas mot den ännu outvecklade barnhjärnan. Faktum är att inte ens jag själv tar särskilt många mobilsamtal direkt mot örat.

Vi vet inte om det är säkert för barn att använda mobiltelefoner. Det jag vet med säkerhet är att om jag ger henne en hands-free så kommer den att bli borttappad inom… ½-timma. Allt som är mindre än en godisask brukar nämligen försvinna så kvickt när barn är inblandade. I synnerhet just godisaskar.

Lilla Fröken Harold försökte krossa mina argument ang. mikrovågsstrålningen: ” – Jag skall ju inte ha den till att ringa med. Min nya telefon har ju spel, kamera och mp-3-spelare! Jag skall inte ha den till att ringa någon med…!”

 Ja, det kanske blir billigare med en mobiltelefon än att ge henne ett TV-spel, en stillbildskamera, en videokamera samt en stereoanläggning. Fast det var nog inte så Nokia och Sony Ericson tänkte.

Hur länge måste jag vänta innan Clas Olsson kränger sådana välutrustade mobiltelefoner för 300 spänn…?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (10)

Vad vi killar skriver att vi gör

Bästa läsare!

Det är en sak som slår mig efter ett halvårs Fejsbokande. Det är hur olika män och kvinnor presenterar sin status. Eller ”vad gör du nu”.

Jag noterar att såväl jag som Henke, Lennart, Påsken och några till under de sistlidna månaderna råkat vara inloggade på Fejsbok precis samtidigt som vi lagat mat. Lasagne, grill, stek, eller som i mitt fall: kokat en sauce chasseur.

Men vad har de kvinnliga ledamöterna i vänlistan pysslat med? Ja, allt annat än lagat mat. Haft tråkigt på jobbet. Städat hemma. Vattnat blommor. Tyckt att livet är trist (och det är det om man inte äter gott) eller tyckt att livet bara är toppen. Gungat med barnen. Lagt schema (den postningen gjordes 23.45 varför hon knappast kan ha ett eget liv, blink, blink), und so weiter.

Det närmaste någon av mina kvinnliga bekanta i Fejsbok kommit att yttra något om matlagning var Emma som postade att hon mådde bättre efter en attack av vinterkräksjukan.

Jag förmodar att jag inte skall ragga bland dessa på Fejsbok, annars kommer jag nog att tyna bort. Det blir ingen mat på bordet i deras sällskap. Eller är det bara det att vi killar gärna gör det till en stor sak  när vi gästar köksregionerna i bostaden?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (11)

Older Posts »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.