augusti | 2009 | Peter Harold

Arkiv för augusti, 2009

Cirkulera…

augusti 30, 2009 den 10:15 e m · Arkiverad under Privat

Bästa läsare!

Kastar mig nyss hemkommen ner framför datorn med tandborsten i mun före sänggåendet bara för att förvarna om förestående inaktivitet på denna blogg under ett litet tag…

Jag har två projekt på jobbet samt ett par artiklar som måste iväg. Dessutom drabbades jag av en idé till en novell i onsdags morse, så det ligger en bunt papper på köksbordet som innehåller en berättelse som måste sys ihop. Eller snarare; berättelsen kommer inte kunna sys ihop alls (det är nämligen det den handlar om; jag som författare kan inte påverka slutet) men jag måste komma på hur jag skall formulera mig. Det är så sällan jag får uppslag till noveller, så det är lika bra att smida medan hjärnet är varmt. Eller hjärnan är varm.

Något annat som är varmt är mitt hjärta. Det har besökt drömmarnas värld. Inspirerande. Ibland borde drömmarna vara ett fall för verkligheten. Inte sällan kan en beröring – verbal eller fysisk – ge en så magnifikt magisk känsla att man kan leva gott på det i flera dagar, även fastän det bara är en dröm. Mer säger jag inte, för snart är det tandkrämsdrägel på alla tangenter… Go’natt!

Hälsar eder Peter Harold

Direktlänk Kommentarer (6)

Och nu dags för en potenssänkare

augusti 27, 2009 den 9:21 e m · Arkiverad under Historia

Bästa läsare!

Efter den senaste upphetsade bloggpostningen om krisen i porrbranschen som orsakas av alla hemvideos (min svägerska blev väldigt upprörd över att hennes kamera blev stulen under senaste Thailandsresan; undrar varför?!!) tycker jag att det är dags att uppmärksamma ett alldeles särskilt evenemang som skall sänka hormonhalten hos er, kära läsare.

Söndagen den 30 augusti är det nämligen ARKEOLOGIDAGEN.

Arkeologi har sysselsatt mig redan som småbarn. Jag minns att min far blev arg på mig för att jag slarvat bort något i snön. Han gillade inte mitt försvar som byggde på att ”det som göms i snö kommer fram i tö”. Vad det var som försvann minns jag inte, men vi kunde konstatera att föremålet låg kvar inne i köket. Men då var mitt regnställ(!) redan dyblött av allt grävande i snön.

Sedan dess har jag nichat mig som industriarkeolog (på amatörnivå). Medan andra letar bronsskatter på Gotland (men hittar bara krukskärvor och köksrester, muhaha!) botaniserar jag bland övergivna masugnar, raserade kvarnar och övergivna försvarsanläggningar. Och eftersom de flesta objekt jag besöker har ödelagts under ”modern” tid räknas mina tillvaratagna fynd som skrot enligt lagens mening.

Det är trots allt fascinerande att betrakta ett sprucket kugghjul och tänka sig att det för femtio eller sjuttio år sedan tillverkades av dåtida precisionsinstrument i händerna på en tekniker som längtade efter att åka hem och lyssna på sin nyinköpta Glenn Miller-platta i trattgramofonen. Arkeologi är mer än att hitta skräp efter utdöda människor. Det är en del i betraktande av själva livet.

Och för er som betraktar utövandet av den arkeologiska vetenskapen som något omanligt och fjolligt säger jag bara två ord: Indiana Jones!

Så. Nu får jag önska er en trevlig helg!

Hälsar eder Peter Harold

Direktlänk Kommentarer (5)

Den nya porrvågen är inget att hurra för

augusti 26, 2009 den 8:00 f m · Arkiverad under Sex

Bästa läsare!

Nu har jag förlorat synen. Jag har skådat den yttersta synden. Medelst ett filmklipp på Internet har jag blivit intet ont anande vittne till ”swedish couple fucking in bed”.

Egentligen var min avsikt att titta på ett annat filmklipp som jag fått tips om av en gammal bekant. Det var en sekvens från den berömda fotograferingen i New York(?) där några hundra personer står nakna. Hade varit kul att se.

Men väl inne på tube-hemsidan fick jag omprioritera jag mitt besök. Jag klickade istället på länken med rubriken ”Swedish couple fucking in bed”. Fascinerande, tänkte jag. Ett svenskt par som idkar älskog i SÄNGEN. Mycket orginellt…

Jodå. Av skånskan att döma var bägge från Sverige.

Det som förvånar mig är dock att svensk press och ett stort antal proffstyckare på senare tid lovprisar denna pornografi. De gläds åt att alla dessa taffliga (det snällaste ord jag kan komma på i fallet med ”Swedish couple fucking in bed”) sovrumsfilmer: ” – Äntligen utmanas den kommersiella sexindustrin”, gläfser ledarskribenterna. Idioter.

Inte för att jag är någon överdriven porrkonsument. Men följande karaktäriserar en DÅLIG sexfilm:
1. Kameran står i motljus på ett bord riktat mot sovrumsfönstret.
2. Den manlige skådespelaren sätter på kameran långt innan viagrapillren börjat verka (20 minuter?).
3. Den kvinnliga aktören lutar huvudet så att håret faller framför ansiktet medan hon utför fellatio.
4. Den kvinnliga aktören ägnar mer tid åt att plocka hår ur munnen än åt att stimulera den manlige aktören oralt.
5. Den manlige aktören frågar var 5:e sekund om den kvinnliga aktören är k*t medan han ligger med ansiktet nere mellan hennes ben.
6. 7 minuter med missionärsställningen är lång tid om man skall se på detta genom en bildruta som är 12×8 cm.
7. 12×8 cm är också ett olyckligt mått på den manliga skådespelaren även när viagrapillret börjat verka.
8. Efter 7 minuter byter paret ställning till doggy-style, men det verkar ta nästan 7 minuter innan ”sladden” hamnat i rätt ”kontakt”.
9. Om man ämnar avsluta filminspelningen med sädesuttömning utanför vaginan är det ett plus om mannen INTE vänder ryggen mot kameran. Ett litet tips bara. Därmed avslutar jag recensionen av ”Swedish couple fucking in bed”.

Om det här är den porr som Sveriges intellektuella elit hyllar i medierna, då yrkar jag att regeringens SAAB-miljarder istället spenderas på Berth Milton:s konkurshotade kvalitetsporr. Stylat, fejkat och vulgärt – förvisso. Men Milton skulle aldrig filma i motljus…! Nu när ingen vill köpa våra bilar kanske vi får försöka dra in exportmiljoner på den svenska synden istället?

Hälsar eder Peter Harold

Direktlänk Kommentarer (10)

”Ska det bli krig mellan Sverige och Israel, pappa?”

augusti 25, 2009 den 1:24 e m · Arkiverad under Privat

Bästa läsare!

Jag är sänkt i en förkylning, och har efter en jobbig natt sjukskrivit mig för att få sova ut. Trodde jag. Vid 9-tiden ringde min dotter från skolan.

” – Hej pappa! Ska-det-bli-krig-mellan-Israel-och-Sverige?” hördes hennes upphetsade röst.
” – Eh… vad sa du…?” mumlade jag med rosslig röst. Jag avundas barnen eftersom de kan tala utan att andas. Själv skulle jag behöva en syrgastub för att kunna hålla ett fem minuters anförande.

” – Det är två tjejer i klassen som säger att Israel skall gå i krig mot Sverige. Jag tror dem inte, men du kan väl kolla upp det, pappa.”

” – Eh…”. Jag gjorde en tankepaus medan dottern upprepade precis vad som sagts. Mitt svar blev detta: ” – Nej, lilla älskling. Israel kommer inte gå i krig mot Sverige. Det är för långt bort. Det vore mer rimligt att Ryssland skulle starta krig mot oss för de är närmre och…”

” – Ok, tack pappa. Men kolla upp det där i alla fall om Israel skall börja kriga mot Sverige” *klick*

Jag föll tillbaka i feberkoma under en liten stund tills jag började fundera på om jag drömt alltsammans. En titt på telefonens logglista sa att Lilla Fröken Harold mycket riktigt ringt mig. Jag började tänka. Var sjutton har ungarna fått det ifrån att Israel skulle vilja börja kriga mot Sverige? Vad tusan pratar föräldrarna om där hemma egentligen? Känner de inte ansvar för vad de säger till sina barn?

Då slog det mig att jag ju själv sagt något som är föga motiverat att plantera i ett barns hjärna; alltså min kommentar om att det är sannolikare att Ryssland går i krig mot Sverige än Israel. Jag hoppas innerligt inte att den repliken föranledde X antal barn att ringa hem till sina föräldrar under lucnhen för att höra om det är sant att Ryssland kommer invadera Sverige…

Detta får bli mitt bidrag till den berömda ”fucka upp”-listan som har sitt ursprung i Aftonbladets publicering av en artikel om misstänkt israelisk organförmedling. Cordelia Edvardson på SvD ger sitt bidrag till listan i form av hård kritik mot Aftonbladet; men enligt uppgift skall hon dock vara medförfattare i den bok där organartikeln ursprungligen publicerades! Häpp! För bra för att vara sant; denna härva tycks aldrig ta slut. Ser fram mot fler tokiga bidrag i detta vattenglas.*mys*

Hälsar eder Peter Harold

Direktlänk Kommentarer (4)

Västerländsk yttrandefrihet under attack.

augusti 24, 2009 den 1:30 e m · Arkiverad under Politik

Bästa läsare!

”Fucka upp”-temat fortsätter. Undrar varför vissa människor har så svårt att lägga av…?

Ja, det handlar ju givetvis om Aftonbladets artikel om att israeliska soldater krängde organ som de tagit från palestinska dödsoffer; en artikel som fick Sveriges ambassadör i Tel Aviv att gå ut med ett pressmeddelande där hon fördömde artikeln - varvid utrikesminister Carl Bild beordrade ambassaden att ta bort pressmeddelandet från ambassadens hemsida.
Resultatet är – vad hade ni annars väntat? – en KU-anmälan av socialdemokraterna mot utrikesministern som anklagas för att begränsa yttrandefriheten. Hå-hå-ja-ja…

Pust!

Nu snurrar fucka upp-skivan ytterligare ett varv. Israels regering är förbannade utan att förstå svensk tryck- och yttrandefrihet. Man reser krav på att journalisterna ifråga skall motarbetas. Israels förre ambassadör Zvi Mazel går ut i ett hårt angrepp mot Sverige. Han anklagar Sverige för att sakna pressfrihet och att den svenska socialdemokratin i skydd av just pressfriheten oavbrutet attackerar Israel.

Zvi Mazel har inte direkt gjort sig känd som någon älskare av Sverige. Han anser att Sverige är terroristkramare. Vilket jag till viss del får hålla med honom. Men samtidigt måste jag tillstå att han själv lider av en allvarlig brist; han saknar sinne för takt och diplomati, vilket är ett jäkla handikap på en ambassadör i tjänst. För vi har inte glömt hur han slet och sparkade sönder en installation på Historiska muséet som skapats av palestins konstnär.

Att svensk journalistkår är infiltrerad av vänsterfolk är ett faktum. Fast å andra sidan finns det en väldigt stor mediakoncern i Sverige som heter Bonnier som anklagas för att styra opinionen i vårt land. Och släkten Bonnier är faktiskt också ett av Israels folk i både biblisk och bokstavlig mening. Judiska Bonnier äger två av de fyra stockholmstidningarna som ambassadör Zvi Mazel anklagar för Israelfientlighet.

Personligen anser jag att den kritik som riktas mot Israel i svenska medier knappast kan kallas för ett hat. Skulle man göra det, då måste man gubevars kunna påstå att Israel som kräver att vi skall kringgå svensk grundlag för att tysta kritiken med själ och hjärta hatar Sverige. Är det så?

Det bästa Sverige kan göra som ordförandeland i EU är att se till att Europa lämnar både Israel och Palestina ryggen till. Låt dem klara sig själva. De behöver uppenbarligen hjälp för att nå fred, men de vill inte. Slutsatsen måste bli att EU överger fredsarbetet i Mellersta östern och låter idioterna ta kol på varandra. Under tiden får vi se till att ha en fungerande flyktingmottagning medan judar och araber gör parkeringsplats av sina länder.

Annars bygger god diplomati på att sitta ner i båten och hålla käft. Öster om Medelhavet tycks den förmågan vara ringa.

Om jag tillåts till en djupare analys har jag en känsla av att det här är ett efterspel av de danska Muhammed-kariaktyrerna. Muslimerna blev retade för att dansk pressfrihet tillåter kritik mot det heliga. Vi minns nyligen den ryska reaktionen på den svenska melodifestivalen; krigsretoriken kunde skönjas från ryskt håll. Och nu Israels reaktion på en spekulativ tidningsartikel. Med andra ord är alla dessa exempel på att västeuropeisk frihet (yttrandefrihet, informationsfrihet, tryckfrihet) befinner sig under attack från länder med en besvärande syn på demokrati. Med andra ord måste vi faktiskt vara på vår vakt!!!

Hälsar eder Peter Harold

Direktlänk Kommentarer (7)

Första kändisen: Sigge Fürst

augusti 23, 2009 den 8:43 e m · Arkiverad under Stadsliv, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Hur klarade vi oss utan dessa kameramobiltelefoner förr i tiden? Jo, vi hade istället någonting som hette Instamatic. Just när jag skriver dessa rader blir jag plötsligt varse ett gammalt barndomsminne från mitten av 70-talet, och det är när min mamma tog mig med till en fotoaffär på Vasagatan i Västerås. Jag tror att var i Metrohuset. Jag skulle nämligen få en egen Instamatic-kamera.

Kodak Instamatic

Jag var givetvis överlycklig. Instamatic var ett enkelt system där filmkassetten bara kunde sättas i på rätt sätt, och det bara fanns två inställningar; ett för fotografering i dagsljus, och ett annat för fotografering i skymningsljus. Ett barn kunde inte göra fel.

Tyvärr hade jag inte med mig denna kamera när jag sommaren(?) 1979 var tillsammans med farsan på besök i Stockholm. Efter en lång dags färd, d.v.s fotvandring från Hötorget till Slussen, skulle vi åka tunnelbana ”hem” till den lånade bostaden. Det var nästan folktomt, men trots det satt en gitarrklinkande musiker på perrongen och gjorde sin plikt.

Ett par minuter senare kom ett äldre par gående och satte sig ner intill farsan och mig. Jag kände igen farbrorn. Det var självaste Sigge Fürst! Jag förmodar att damen i hans sällskap var hans hustru. De gav bägge ett sympatiskt intryck och applåderade åt musikanten (och lämnade eventuellt ett litet bidrag).

Det var mig veterligen den första kändisen jag sett på riktigt. Jag blev faktiskt lite förvånad över mötet. Jag hade hört i radion att han skulle ha flyttat till rivieran i Frankrike. Fast uppriktigt sagt; varför bo på rivieran just när den svenska sommaren är som bäst?

Vid den här tiden hade Sigge Fürst gått i pension, åtminstone så tillvida att hann lämnat det mycket populära radioprogrammet ”Frukostklubben”. Det sista programmet av ”Frukostklubben” hade till och med direktsänts i TV, så det rådde inte den minsta tvekan om att det var herr Fürst som satt där bredvid mig.

Idag är Instamatic-kamerorna museiföremål. Så även den vita Luxor transistorradio som vi lyssnade på ”Frukostklubben” med. Idag har min dotter både kamera och radio i sin mobiltelefon…

Hälsar eder Peter Harold

Direktlänk Kommentarer (6)

Fylleblogg, någon?

augusti 21, 2009 den 6:05 e m · Arkiverad under Stadsliv

Bästa läsare!

Det är fredag. Det är till och med fredag kväll. Just nu sitter hundratals, kanske tusentals frustrerade och ensamma människor och zappar sig genom kanalutbudet på TV utan att hitta någonting meningsfullt. Snart korkar de upp vinflaskan och sätter sig vid datorn; modet stiger, orden vässas, vinet sväljs och vips… så har man en s.k. fylleblogg.

Fyllebloggar karaktäriseras ibland av en osedvanligt obegriplig meningsuppbyggnad. I synnerhet om postningen sker runt midnatt och innehåller över 750 ord.

750 ord är egentligen inte så mycket. I synnerhet inte om man vill berätta allt – precis allt – för läsaren varför man firar fredagskväll ensam vid datorn med en flaska vin som enda sällskap. Allt skall upp: Ex-man, ex-fru, arbetsgivaren med vakuumskalle, verkstan som monterat avgassystemet på bilen bak-och-fram, grannidioten som tar ens bokade tvättid. Und so weiter.

Det kan vid en första anblick te sig som tragiskt att människor sitter ensamma en fredagsnatt och fyllebloggar. Men å andra sidan är det en riskfri tillvaro (i alla fall så länge man bloggar anonymt). Att vara ute och hänga med vännerna en fredagskväll är däremot INTE riskfritt. Det vet i alla fall en av mina bekanta vars helgnöje tog slut strax innan ambulansen hämtade honom från spåret i tunnelbanan. Promillehalten var naturligtvis i nivå med vad en ordinär fyllebloggare uppnår strax innan det blir dags att stänga av datorn. Om denne nu hittar på/av-knappen.

Själv skålar jag med Er, kära läsare, medelst ett glas Pepsi. Jag behveör inte alkohol för att bli obegriplg…!

Hälsar eder Peter Harold

Direktlänk Kommentarer (6)

SAOL behöver verbet ”fucka upp”.

augusti 20, 2009 den 4:01 e m · Arkiverad under Brott & straff, Medierna, Politik, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Jag skall sluta klaga på mina kollegor och kalla dem för klantarslen när de lyckas fucka upp kapitalt. Till och med den yrkesmässiga eliten i vår nation gör det. Ty när man studerar historien om Aftonbladets anklagelser om israelisk organhandel känns det som att man läser ur Grönköpings veckoblad.

Huruvida Israel säljer organ av döda palestinier vet jag inte. Jag har ingen åsikt om trovärdigheten i detta. Jag kan lika gärna säga ”varför inte?” som ”varför?”.

Men Sveriges ambassadör i Tel Aviv, hon har en åsikt. Den förkunnade hon ogenerat i ett pressmeddelande som såg ut så här:

telavivambassador

Jag minns för några år sedan när vi hade en utrikesminister vid namn Laila Freivalds som såg till att Sverigedemokraternas nyhetssajt på webben blev nedstängd. Hon fick inte vara kvar på sitt jobb länge till efter det.

Nu har en svensk ambassadör, med regeringens vapensköld på brevpappret, skickat ut ett pressmeddelande där hon tar avstånd från Aftonbladets artikel. Mig veterligen är det väldigt sällsynt att företrädare för Sveriges regering – vilket en ambassadör är i sin tjänst utomlands – ägnar sig åt presskritik. Vanligtvis brukar faktiskt ambassadörerna vara väldigt kvicka och försvara svensk pressfrihet, även när värdnationen knorrar. Men Elisabet Borsiin Bonnier tänker och resonerar… annorlunda.

Som löken på laxen i denna pinsamma historia skall hennes chef, utrikesminister Carl Bildt, sagt åt ambassaden att plocka bort ambassadörens pressmeddelande från ambassadens hemsida. Så nu kommer hennes pro-israeliska vänner säkert börja skrika att utrikesministern censurerar och belägger sina anställda med munkavle. [Uppdaterat: Japp, precis som jag sade]

På jobbet kontaminerar en anställd ett dyrbart instrument som måste rengöras. Teknikern börjar rengöringen. Och sabbar en komponent på instrumentet som måste bytas i Tyskland för 70’000 kr. Varpå firman i Tyskland skickar räkningen till mig och jag betalar den med fel konto så att ekonomichefen tror att vi blivit ustatta för bedrägeri. Fucka-upp-kedjan på mitt jobb tycks aldrig brytas. Fast lyckligtvis skriver Aftonbladet inte om det…!

Hälsar eder Peter Harold

P.S. Jag kallar aldrig mina kollegor för klantarslen. I alla fall inte så att de hör. D.S.

Uppdaterat II: Nu skriver Carl Bildt varför han inte kan göra som Laila Freivalds. Jag har sagt det förr: politik är egentligen inte tråkigt. I alla fall inte när sånt här händer.

Direktlänk Kommentera

Egentligen är jag väldigt blyg…

augusti 19, 2009 den 2:05 e m · Arkiverad under Politik, Privat

Bästa läsare!

Det är lika bra att jag är ärlig och erkänner att jag är oerhört blyg. När man skriver blogg är det dock lite svårt att dölja det; ingen kan läsa mina tvekande pauser jag gör innan orden sätts på pränt.

In the real life, alltså i den dimension som inte utgörs av Internet, väntar jag ofta under ett samtal innan jag gör min röst och åsikt hörd. Som bloggskribent kan jag däremot inte sitta och vänta: ” – Hej kära läsare, vad tycker ni om ditt och datt?”. Naturligtvis fungerar det inte så, i alla fall inte denna blogg.

Så därför tvingas jag att utnyttja min rätt att säga första ordet. Fast inget annat glädjer mig så mycket som att läsarna plockar upp ordet och säger sin mening i alla dessa kommentarer. Jag skall villigt erkänna att bland många favoritbloggar jag besöker (ingen nämnd) så är det i kommentarerna man hittar guldkornen. Där ställs motfrågorna; där prövas argumenten; där delas glädjen och sorgen.

Det var detta jag låg och tänkte på i natt, och kom fram till att det borde vara en välgärning för er och mig ifall jag slutade skriva blogg. För egentligen trivs jag inte alls med att vifta med pekfingret i luften och pracka på folk mina åsikter.

Så medan ni nu skall få uppleva denna bloggs dödsspasmer tänkte jag avsluta min karriär som bloggskribent med att berätta om olika kända människor jag mött. Och vad jag tycker om dem… Det kommer ta ett tag, för de är egentligen ganska många.

Fast den redovisningen tar vi vid ett annat tillfälle. Just nu är jag bara så förbannad på att de klåfingriga byråkraterna i EU vill göra leksaksångmaskinerna obrukbara – i praktiken förbjudna. Fan ta dem.

Hälsar eder Peter Harold

Direktlänk Kommentarer (11)

Hur länge till kommer klimathysterin att pågå?

augusti 16, 2009 den 4:56 e m · Arkiverad under Teknik & forskning

Bästa läsare!

Jag skulle i all hast kolla på Text-TV ifall det hänt några nya tragedier i världen innan jag lagade kvällsmaten. När jag tryckte bort texten framträdde SVT:s ”Packat & klart”. I slutet av reportaget visade man en faktaruta som sade att resan innebar ett utsläpp av si och så många ton koldioxid.

Vi verkar inte komma ifrån klimathysterin. Den är djupt inrotad i våra medier, och vi ser dagligen – ifall man prenumerarar på DN eller SvD eller lyssnar på SR:s ”Vetenskapsradion” – exempel på alarmism.

Favoriten i medierna just nu är isen runt Nordpolen och på Grönland. Den smälter. Varför gör den det? Ja, enligt rubrikerna skall vi tro att det beror på ”växthuseffekten”. Enligt klimatrealisterna – till vilken kategori jag räknar mig – så är det helt normalt att isen på Grönland och Arktis smälter nu. Det är ju sommar även där!

Det här med klimatförändringar är tydligen så viktigt att frågan finns högst upp på statsminister Fredrik Reinfeldts agenda. Faktum är att ingen annan fråga har större dignitet nu när Sverige är ordförandeland i EU. Det skrämmer mig; politikerna utnyttjar en oro som de med mediernas hjälp planterat hos medborgarna i syfte att tillförskansa sig mer makt och pengar. Det är både ohederligt och omoraliskt.

Det största problemet är att medborgarna genomgår en hjärntvätt utan dess like. De matas dagligen med alarmistiska rapporter. Och politikernas svar är nya skatter för att få ner utsläppen av koldioxid. Och politikerna hävdar att detta sker med stöd från världens samlade kår av vetenskapsmän. Detta är inte bara ohederligt och moraliskt – det är en ren jävla lögn!

Det är säkert många som sett Al Gores film ”En obekväm sanning” och känt sig oroad över utvecklingen. Han har ju trots allt fått Oscars för filmen och ett Nobelpris för sina insatser…så hans film måste väl vara helt sann?

Nej!

Och jag vill därför rekommendera läsarna att titta på denna film (som är uppdelad i 10-minuterssekvenser på YouTube) som ger en helt annan bild av klimatfrågan. I synnerhet sekvens 3 är viktig för att förstå att politikerna (i synnerhet de svenska) är ute och cyklar. Där avhandlas koldioxiden. Den som tar sig tid att kolla den här filmen finner en hel del av vad jag bloggat här om vid tidigare tillfällen.

Hälsar eder Peter Harold