Bästa läsare!
Jag har haft en ganska intressant vecka. Bl.a. har jag haft samtal med en expert om nationell säkerhet. Som ni vet är ju Sverige utsatt för 0 (noll) st. terrorattacker per år, och därför spenderar vi hundratals miljoner kronor på att utveckla system till skydd mot dessa gärningar…
Vad experterna kommit fram till är att det är svårt att förhindra attentat av det slag som inträffade i Madrid för några år sedan. Men med hjälp av centraliserade rapporteringsanalyser så skall det nog gå bra att förebygga dem i fortsättningen.
Det lustiga var att experten saknade data i en av sina parametrar över kriminella attacker mot det svenska samhället. Jag gav ur minnet ett exempel på en specifik händelse. Experten sken upp och nästan strålade av lycka. ” – Fast det var långt före min tid i branchen”, inflikade han avvärjande.
1990-talet. Tänka sig att man är en så gammal stofil att man har upplevt det årtiondet. Jodå, jag var väl fortfarande ung då, fast så dramatiskt länge sedan var det inte. Även om just händelsen jag refererade till under mötet i sig var ganska dramatisk.
Här satt jag och var ”gammal i gamet” och blev högaktad för mitt komihåg från 90-talet. Mötesdeltagarna var väl alltför försynta för att våga fråga mig om vem som mördade Olof Palme…, men annars fick jag känslan av att de betraktade mina ord som det högsta av kunskap. Nåja.
Det är i dylika stunder jag drabbas av en förtärande antipati mot mig själv. Jag avskyr att ta emot beröm jag inte förtjänar. Det är illa nog när jag verkligen förtjänar det. Jag får en sådan överväldigande känsla av att jag är en bluff. Till skillnad från de andra vid sammanträdesbordet har jag ingen examina från universitetet eller ens återvänt med flyget från en säkerhetskonferens i Houston och lider av jet-lag. Jag åkte tunnelbanans gröna linje till mötet… och samma hem igen.
I övrigt så meddelar SÄPO att hotbilden mot Sverige är mycket låg. Fast med en reservation; om något händer på Internet kan det få stor spridning. Stor suck hördes bland mötesdeltagarna. ”- Detta ständiga Internet!” tycktes de tänka.
Med ens kände jag mig som den enda representanten från den riktiga världen på mötet…
Hälsar eder Peter Harold
