Bästa läsare!
Det har väl inte undgått många i bloggosfären att författaren Anders Jacobsson (en av författarna till böckerna om “Bert” och “Sune”) fått sin blogg på sajten Allt om barn nedstängd för sitt inlägg om ensamkommande flyktingbarn. Eller snarare ett inlägg om ensamkommande flyktingar som uppger sig för att vara barn.
Anders skriver bl.a.:
Käraste dagbok!
Då jag som ömmande fembarnspappa läser om de stackars ensamkommande flyktingbarnen grips jag av vemod, kärlek och omhuldande tankar. De små stackarna har som ett mirakel lyckats hitta hit till oss i Sverige. Små nuttisarna. Jag tycker verkligen vi måste hjälpa alla dessa små. Ty, de är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom – Hutchinson-Gilfords syndrom – som gör att man åldras i förtid. Fruktansvärt!!!
Dessa gossebarn som lik maskrosfrön far som vilsna utlämnade lamm som tultar omkring med knubbiga knän och uppsträckta armar.
Kom i farbror Anders famn – allihop- alla barn från alla länder – så ska jag skydda er och leka Lilltåa, Tåtilla, Tillerosa, Kroknosa och Stortompen upp i vädret med er.
Puss på er!
I inlägget skall han ha visat bilder på “barn” som inte är barn. Jag har själv inte sett dem, men enligt författaren var bilderna en del av satiren.
I grund och botten handlar ämnet om att det kommer ensamma barn från fjärran land som får asyl i Sverige därför att de är under 18 år och inte har någon anhörig som kan ta hand om dem i sitt hemland. Inte sällan dyker de upp vid någon flygplats utan pass eller ID-handling. Eftersom människor inte har årsringar är det svårt att se ifall vederbörande är under 18 år. Det finns exempel där denna asylmöjlighet missbrukats, d.v.s. att personen inte alls är under 18 år. Det finns också exempel där Migrationsverket under handläggningstiden inte hittat barnets anhöriga, men att dessa dykt upp så snart det asylsökande barnet beviljats uppehållstillstånd. Och bosatt sig i Sverige.
Allt detta är synnerligen komplexa frågor där vi försöker balansera mellan total humanism (“Vi i den välbeställda världen har som plikt att hjälpa alla som söker hjälp“), till en uttrycklig skepsis mot vad det innebär att upplåta samhällets resurser åt element som försvagar svenska värderingar och kultur (“Vi vill inte ha sharialagar och moskéer i varje kvarter“). Det finns utöver dessa fraktioner ytterligare intressenter som anser att Sverige inte skall ha några gränser alls, till de som anser att icke-svenskar ej hör hemma i Sverige.
Något som understryker frågans komplexitet är det faktum att inte ens jag kan ta en entydig ställning till hur vi skall forma migrationspolitiken i Sverige.
- Vi kan inte acceptera att folk söker uppehållstillstånd i Sverige under falska förespeglingar, som t.ex. att vuxna kallar sig barn, eller att ensamkommande barn i verkligheten har anhöriga i sitt hemland.
- Vi kan inte accpetera att människor som hotas till livet i sina hemländer skickas tillbaka till förföljelse – och i värsta fall till sin död.
Se, här är två ställningstaganden som går stick i stäv. Det ena gör mig till “främlingsfientlig”, det andra gör mig till “flyktingvän” om vi skall använda ett allmänt och icke alltför akademiskt språk.
Jag kan inte se att Anders Jacobsson hyser någon större grad av främlingsfientlighet i sitt blogginlägg på Allt om barn än vad jag själv ger uttryck för med denna postning (än mindre i hans svar på kommentarerna). Men trots det blev han censurerad av tidningens ägare Bonnier. Med ens flyttas faktiskt fokus från ensamkommande ungdomar som uppger sig vara barn till frågan om yttrande- och åsiktsfrihet.
Anders Jacobssons blogginlägg skrevs som satir, och det skall ses som en förmildrande omständighet i det här sammanhanget enligt många. I mina ögon är satir inte en förmildrande omständighet. Satir är att sätta saken på sin udd. Att lyfta fram pudelns kärna. Att trycka upp uppenhaget i plytet på läsaren så att han/hon inte kan blunda för det. Satir skall vara som en smäll på käften. Det ömmar, men man skall vakna upp.
Jag vet inte om många vaknar upp och ser de skäggiga pojkarna som kallar sig för barn längre är problemet. Nej, nu handlar det istället om vad man bör eller inte bör skriva som bloggskribent. Fanimig om det inte skulle behövas flera käftsmällar…
Anders Jacobssons censurerade blogginlägg kan än så länge läsas här.
Hälsar eder Peter Harold
Länksamling:
Nyheter24se
Sydsvenskan
Expressen
Expressen skäller
Politiskt inkorrekt
Cattas bubbla
Coola pappor
liberum-weto sade
Skönt med balanserade bloggare som Peter Harold — fast du kan ju inte som en del av oss andra ens skylla på att “jag skrev bloggen när jag var full”.
Att som kändis skriva blogg kräver att man tänker efter lite mer för allt kommer att användas mot dig som kändis – oavsett det är satir eller under fylla.
Tack för att du tar upp frågan på rätt sätt, och nästan alltid nyktert.
Vi kan givetvis inte ta emot alla flyktingar som vill till Sverige – så var är gränsen?
Vi får inte heller som i Malmö använda invandrare som en röstresurs, och därför inte göra allt för att sätta dem i arbete – som de flesta onskar.
Om invandrare, som förr i tiden, kom i arbete – då blev alla nöjda – ja i alla fall de absolut flesta.
Invandrarpolitik är egentligen bara två frågor. Hur kommer invandrare i arbete och hur många kan vi då låta komma hit.
Peter Harold sade
-> Liberum-Weto
Mina ursäkter när jag skrivit blogginlägg som är helt uppåt väggarna:
1. “Jag har sovit dåligt i natt.”
2. “Man skall inte blogga med migrän, men jag gjorde det i alla fall.”
3. “Jag har en ond tvillingbror som fått tag i mina inloggningsuppgifter.”
4. “Jag har fått ett virus i ögonen av min dator så jag ser knappt vad jag skriver.”
5. “Äsch, nu tycker jag att vi ställer oss upp, tar varandra i hand och sjunger ‘We shall overcame’…”
Ja, invandringsfrågans svar avgörs av vad vi vill ha invandrarna till (som röstboskap, arbetare, skattebetalare). Jag tvivlar på att det enkom är av humanitära skäl vi låter alla stanna. Dessvärre är det tabu att sätta kronor på invandrare.
Ett annat dilemma är pseudo-argumenten, t.ex. att vi har en massa överutbildade invandrade läkare som kör taxi. Jag förstår inte varför vi skall se det som skamligt att en invandrare från Persien kör taxi. Det finns många etniska svenskar som inte jobbar med det de ursprungligen är utbildade till (som jag själv, faktiskt).