Bästa läsare!
Undersökningsföretaget SIFO konstaterar att Fredrik Reinfeldts regeringen inte är särskilt populär bland väljarna i 18-29-årsåldern, utan föredrar hellre den rödgröna oppositionen. Det förstår jag. Som ung är man alltid i opposition.
Det kan vara en förklaring till att jag blev ickesocialist. Jag är uppvuxen i en bruksbyggd där 1 maj-tåget var långt och fanorna rödare än blod. Jag såg att Partiet hade inflytande i allt; från vilka böcker vår lärare högläste ur i skolan till vilka företag som skulle få kommunal borgen. Den som ville engagera sig politiskt hade bara ett alternativ; eftersom socialdemokraterna hade egen majoritet i kommunfullmäktiga spelade övriga mandat en högst kuriös roll. Ja, deras enda syfte var väl att vara ett demokratiskt alibi.
Naturligtvis kom jag inför denna syn engagera mig i ”fel” parti!
Än idag känner jag ett behov av att vara i oppositon. Det KAN bero på att regeringarna – oavsett kulör – inte för den politik som behagar mig. Under senare år identifierar jag mig som en s.k. libertarian. Det sentida ställningstagandet beror inte på att jag ändrat politiskt uppfattning, utan snarare att jag i grundskolan ALDRIG fick höra talas om begreppet ”libertarian”. Det enda man fick läsa om var de fem etablerade partiernas historia.
Det är ju lite beklagligt att jag skulle hinna bli 35+ innan jag lärde mig att ”tänka utanför lådan” och inse att min politiska hemvist låg utanför det befintliga partisystemet. Därför har jag bestämt mig för att i årets val rösta på ett s.k. ”fokusparti”, d.v.s. ett parti som har få kärnfrågor, men som är desto mera engagerade i dessa (bl.a. om den personliga integriteten som hotas av både blåa och rödgröna). Min förhoppning är att ur den rörelsen – som går under det märkliga namnet ”Piratpartiet” – skall födas en medvetenhet om frihetliga värderingar (de som i synnerhet moderaterna och folkpartiet övergivit) som föder fler libertarianer i vårt avlånga rike.
Hälsar eder Peter Harold
