Peter Harold – Skrivarens blogg

[P.g.a. att denna text skapades mellan 23-04 en ljummen sommarnatt är den språkliga kvaliteten under all kritik. Hoppas ändå att resonemanget är någorlunda begripligt.]

 

Bästa läsare!

 

Bloggskribenten West (Andra sidan) ställde i ett blogginlägg frågan om vi är på väg in i en ny mörkrets medeltid? Inte blott han ställer sig den frågan, utan även många andra – inte minst sedan vi fått debatten om Försvarets Radioanstalts rätt att spionera på svenska folkets internettrafik och e-postkorrespondens.

 

Jag har själv sedan många år haft mina onda aningar om vart samhällsutvecklingen är på väg. Jag ställde mig själv den frågan och började skriva en roman som heter ”Moraldepartementet” under år 2000. Åtta år senare ser jag hur den moralistiska dystopi jag beskriver mer eller mindre fullbordas i en betydligt snabbare takt än vad jag vågat föreställa mig ens i denna nedtecknade mardröm.

 

Det krävs inte särskilt lång bakåtsikt i backspegeln för att se vart vårt fordon är på väg. Vi har i Sverige och den övriga världen upplevt en våg av moraliserande uttryckssätt sedan 1990-talet. Jag anser inte att vi kan bortse från moralpanik när vi diskuterar Medeltidens ”renässans” - om den usla ordvitsen ursäktas…

 

I de flesta fall är moralvågen/moralhysterin kopplad till politiska krafter, samtidigt som den fått livligt understöd av den sensationslystna medievärlden. I andra fall, eller i symbios med politikerna och massmedierna, representeras moralvågen av olika intresseorgansiationer och religiösa samfund. Även företag och näringsidkare lever på denna hysteri, vilket förtjänar redovisas som egna exempel.

 

Låt oss börja med vad som hänt sedan 1990-talet. Utomlands märker vi framför allt i USA att den kristna högern fått ett starkt inflytande på både inrikes- och utrikespolitiken. Den kristna högern var synnerligen viktig för president George W Bush för att bli återvald 2004, och därför skall man notera att de haft ett stort inflytande redan under hans första mandatperiod (rent av större då än efter valet 2004). På så vis har ”moralens väktare” fått en framträdande position i USA ifråga om opinionsbildning och lagstiftning. Negativism kring abortfrågan; internationellt bistånd; debatten om evolutionsläran vs intelligent design, samt praktiska inskränkningar i yttrande- och åsiktsfriheten är sådant som utvecklats ”baklänges” under Bush-regimen genom lagstiftning eller angivandet av tonfallet i det allmänna amerikanska samhällsklimatet. Men George W Bush eller det republikanska partiet bär dock inte ensamt skulden till denna situation.

 

I den katolska kyrkans värld, till hans död 200_ ledd av påven Johannes Paulus II, har förvisso inte värdegrunden förändrats, men däremot har den förtydligats och framförts med större energi i det att Johannes Paulus II blev allt äldre och strävan efter storpolitiskt inflytande började skönjas allt tydligare.

 

Konsekvenserna är bl.a. att den katolska kyrkan har förbjudit/bannlyst användandet av kondom i HIV/AIDS-drabbade länder med folk som saknar upplysning om hur man skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar. Istället har man predikat levnadsregler som dessa människor sällan följer. Man kan märka att både under Johannes Paulus II och den nuvarande påven Benedickt har den katolska kyrkan blivit mer ambitiös att bli en politisk kraft, även inom Europeiska Unionen där man (initialt) fått med värdebeskrivningar i det som skall bli EU:s nya konstitution. Det är alltså kristna värderingar som skall ligga till grund för den politik som skall föras inom EU samt i unionens relationer till omvärdlen.

 

Ryssland har alltid befunnit sig i ett tillstånd som aldrig rest sig ur medeltidens mörker. Landet har en lång historia med blodtörstiga furstar och tsarar som sett sitt väl före folkets. Landets omfång är i sig en källa till kulturella konflikter; inte sällan blev dessa lösta genom att ryssarna decimerade de omgivande folkstammarnas makt och mängd (russifiering). Efter tsarväldet tog socialisterna och kommunisterna över med känt resultat (kalla kriget och en degenererad nation). När Sovjetunionen upplöstes fanns det positiva förutsättningar att skapa ett demokratiskt Ryssland, men regimen var korrupt, och under förevändning att göra slut på korruptionen har den sista regimen (under Putins ledning) gjort sig till folkvalda envåldshärkare genom närmast total kontroll av press, radio och TV, samt återinförandet av den sovjetiska traditionen att frihetsberöva oppositionella. I jämförelse med den äkta Medeltiden är Ryssland kanske inte alls i bättre skick; betänk ändå att dåtidens härskare också kontrollerade vad folk tyckte, sa och tänkte. Kriget mot Tchetjenien har använts som alibi för att gå ifrån gällande regler om mänskliga rättigheter. Under Putins regim har den ryska kyrkan (ortodox) fått ett nytt liv med mycket stort inflytande över samhället (ryska politiker måste välsignas av kyrkan).

 

Sverige har också haft sin beskärda del av moralhysteri. Dels en pedofildebatt (barnporrfrågan) under början av 1990-talet där man lättvindigt föreslog dramatiska förändringar av svensk lagstiftning som med några enkla penndrag skulle kunna förvandlas till ett censurverktyg av samma snitt som i gamla nazi-Tyskland. Det finns tecken på att dessa förslag understöddes av en europeisk kristen höger (efter amerikansk modell) som vill manövrera lagstiftningen så att den förbjuder alla ”dekadenta kulturyttringar”. De grupper som är involverade i denna kamp är representerade och verksamma i välgörenhetsorgansiationer som Ecpat och Rädda barnen. För att finansiera sin verksamhet har de inte sällan kampanjer mot företeelser som väcker moraliskt klander, och presenterar rapporter som dock inte är förankrade i verkligheten, t.ex. om barnprostitution på turistorter som besöks av svenskar i utlandet, men som i själva verket inte har den omfattning av problem som Ecpat utmålar. Som en konsekvens av pedofilhysterin försvann en stor grupp manliga barnskötare från omsorgsarbetet, och gjort denna yrkesgrupp allt mindre jämlik.

 

Men det tydligaste exemplet under början av 2000-talet har varit den svenska sexköpslagen. Denna lag – som fått den tragiska konsekvensen att prostitutionsväsendet flyttat inomhus och styrs av hallickar – marknadsförs av svenska politiker i utlandet. Inte sällan har debatten från förbudsivrarna tagit sig övertoner; bl.a. krävde man att svenska fotbollsfans skulle punktbevakas så att de inte köpte sexuella tjänster under sin vistelse i Tyskland (där köp av sexuella tjänster är helt lagligt). Paradoxalt nog visade det sig att de flesta prostituerade blev arbetslösa under de dagar som matcherna pågick… Sålunda är detta ännu ett praktexempel på moralpanik i Sverige.

 

Om än att inte betrakta som moralhysteri, men dock en moralisk fråga som i mina ögon knyter an till den medeltida andan där makthavarna ansåg sig ha auktoritet att granska och övervaka sitt folk; där har vi som det tydligaste exemplet fenomenet ”Bodström-samhället”. Den förre justitieministern Thomas Bodström, socialdemokrat men med värderingar som ligger betydligt närmare Krist-demokraterna, har verkat för att EU skall lagstifta om teledatalagring. Detta för att polisen (eller annan med rätt att ta del av information) skall kunna kontrollera vem som ringt till någon, varifrån och när. Denna databas registerar alla samtal och SMS, och anger var telefonen befunnit sig.

 

I egenskap av justitieminister har Thomas Bodström haft ett dilemma med krympande resurser till det svenska polis- och rättsväsendet, samtidigt som det blivit dyrare att driva dessa. I hopp om att rationalisera hanteringen skall det bli lättare att få brottslingen dömd. En ambition som vilken ärlig svensk som helst skulle kunna ställa upp på, om det inte vore för att metoderna i detta rationaliseringsarbete ibland är tveksamma. Ty de bygger på att man lättare skall kränka oskyldiga människors integritet. Därför önskade man få avlyssna även personer som inte var föremål för brottsmisstanke. I samma anda har nu den nuvarande regeringens proposition om reglering av FRA:s signalspaning i kabel (även detta initierat under den förra socialdemorkatiska regeringen) kommit fram till att försvaret skall på uppdrag av regeringen få spionera på svenska folkets e-post och internettrafik som korsar landets gräns utifrån ett dataprogram med en kvarts miljon sökkriterier.

 

Debatten om FRA förs på många ställen, både i gammelmedia och bloggosfären, och för varje ny information framkommer fler frågor om deras verksamhet. Den information som FRA och regeringen framlägger visar tydliga tecken på att vilja vilseleda debatten. Det har dock visat sig vara förgäves emedan lögnerna avslöjas av både kompetenta debattörer samt läckor från FRA. Man har tragiskt nog tagit beslut i en mycket svår fråga utan att ha redovisat sakliga fakta för vare sig medborgarna eller de ansvariga politikerna. Vilket dock inte är unikt inom svensk politik. Det skall dock i ärlighetens namn sägas att FRA spanar bäst de vill, vare sig med eller utan tillstånd. Men politikerna (regeringen) kan inte briljera med FRA:s insamlade kunskap förrän vår lagstiftning tillåter det (även kallat ”utrikesministerns önskan att kunna framträda mer auktoritärt i sina förbindelser med utlandet”).

 

Handlar kampen mot sexhandel, terrorism och osedligt leverne om att makthavarna vill föra oss in i en ny ”mörkrets medeltid”? Borde vi inte vara tacksamma för att de vill folkets väl? Riktigt så enkelt är det inte.

 

Det handlar faktiskt om kampen för frihetsfrågan. Vill du som vanlig hederlig medborgare bli betraktad som en potentiell brottsling, och därmed frånsäga dig din integritet? Vill du att det skall vara tillåtet för en helt främmande människa att ta reda på vem du mejlat och vad du skrev? Vill du att det skall vara fullt tillåtet för polisen att sätta in en avlyssningsmikrofon i din telefon bara för att de anser att de för säkerhets skull bör bevaka dig eftersom du har en bekant som ofta reser utomlands och träffar ett visst slags folk?

 

Vill du att det skall vara fullt tillåtet för polisen att skicka ut en 24-årig polisstudent till diskot där hon sedan skall låtsas att hon är 17 år och villig att utföra en sexuell tjänst om du hjälper henne med pengar till flygbiljetten till Ibiza så att hon kan hänga med sina polare på semester? Troligtvis skulle du aldrig få frågan av en riktig 17-åring, men systemet med brottsprovokation bygger på att sätta dit de som tillfälligtvis råkar tumma på sina moraliska regler. Genom brottsprovokation kan polis- och rättsväsendet få upp sina siffror över uppklarade brott (man är ju gubevars med och anstiftar dessa brott), och på så vis blir de andra ouppklarade brotten (våldtäkt, mord, inbrott, bilstölder) inte lika allvarliga i statistiken.

 

Vill du att polisen skall kunna slå i biblioteksregistret för att kunna se vilken sorts litteratur du läser för att sedan mata in informationen i en databas som anger vad du har för personlig profil? Vad skulle du säga om t.ex. jag förföljde dig och tog anteckningar om dig, och filmade alltsammans samtidigt? Du skulle sannolikt polisanmäla mig. Nu är problemet att det är övervakaren som är polisen.

 

Åter till medeltidstråden…

 

Var allmänheten på medeltiden ofria? Det kan måhända vara frestande att hänvisa till en roman som ”Arn” för att låta skapa en bild av hur medeltiden gestaltade sig, men jag vill inte lura läsaren att tro att det vore ett bra sätt att lära sig förstå den tiden.

 

Först av allt skall vi definera vad som är ”Medeltiden”. Enligt de gamla uppslagsverken infaller denna under en period efter Västromerska rikets upplösning på 400-talet och varade ungefär fram tills Genua-sonen Christobal Colon (Kristoffer Kolumbus) med sitt sällskap blev upptäckta på en ö i Västindien 1492. Att medeltiden beskrivs som mörk och ond beror på företeelser som ”inkvisitionen” och en allmän omvälvning där religionen tog plats och vetenskaperna från den klassiska civilisationen sattes åsida och glömdes bort. När denna återupptäcktes hade ”renässansen” börjat.

 

Så låt oss se om det går att utläsa några paralleller mellan forntidens ”medeltid” och en ”renässans” av densamma.

 

Kunskapsförakt: I USA har man till förmån för tolkningar ur Bibeln degraderat Charles Darwins (m.fl.) evolutionslära till att bli ”evolutionsteorin”. Denna teori, som framför att människan har ett historiskt band i biologin med aporna, ställs nu mot Bibelns budskap om att människan skapats av en gudomlig kraft, sk. intelligent design”. Den gamla medeltiden visade upp liknande mönster; bibeln var den enda källa till skriven kunskap allmogen fick ta del av, och egentligen inte ens det eftersom prästerna läste bibeln på latin. Men en likhet blir ifall statens myndigheter skall ”licensiera” medborgarjournalistiken. ”Om detta må ni berätta” blir kanske en dag ”om detta må ni inte berätta” – om man vill fortsätta i samhällsdebatten utifrån bloggperspektiv. Ryssland visar hur medeltiden och nutid är förenat i denna fråga.

 

Korstågen: En klok man sade mig när jag gick i skolan att korstågen inte handlade om att man reste till främmande land för att göra ofrälset kristna, utan för att man ville ort från sina fruar där hemma i Europa och få slåss och handla lite innnan man åkte hem igen. Ungefär som fotbolls-EM. Same, same, but different, säger jag.

 

Inkvisitionen. Denna domstol, upprättad av den romersk-katolska kyrkan, hade till uppgift att ”uppspåra och bestraffa irrläriga och affällingar”. Med andra ord; de som inte tyckte som den romersk-katolska kyrkan skulle elimineras. Inte sällan skedde det med våld, men inte regelmässigt under hela tiden. Syftet var att skapa en enhetlig kristen kyrka. Därför jagade man medlemmarna i de andra kristna sekterna. Under påven Gregorius VII började man ta i med hårdhandskarna. Eftersom man vid denna tiden uppfunnit ”helvetet” gav inkvisitionsdomstolarna pöbeln en försmak av denna genom att bränna de dömda på bål. I hundratlas år torterade och avrättade man folk som ansågs vara emot den katolska kyrkan. Gör man så idag?

 

För att finna en likhet med den romersk-katolska inkvisitionen är det frestande att tro att det krävs en extrem jämförelse. Men så är icke fallet. Man kan utgå ifrån dessa domstolars arbetsmetoder. Det kunde räcka med angiveri för att hamna i tortyrbänken – skyldig eller icke skyldig. Dömdes man till straff var det för att Gud tyckte det. I vårt trygga civiliserade 2000-tal finns godtycklighet kvar i rättsväsendet; man kan dömas mot sitt nekande även när bevis saknas. Flera sexualbrott i Sverige har haft denna prägel där män utpekats som sexualförbrytare och dömts, men i efterhand friats sedan det visat sig att målsägande ljugit. Dessa fall har uppmärksammats i svenska medier. Men det finns fler exempel där indiciebrott gått till fällande dom men måste ryckas upp sedan bevis om oskuld framkommit.

 

I Europa och Kanada förekommer tankebrott. Det är ett främmande begrepp i svenskt rättsväsende ännu, men det kommer ifall vi verkligen går mot medeltidens renässans. Jag tänker på forskare och historiker som ifrågasätter omfattningen på nazisternas förföljelse av judar under 1930- och 1940-talet. Juridiskt sett kan man bli åtalad för att man har två eller fler böcker i sin ägo som ifrågasätter Förintelsen. I Tyskland sitter ett antal personer i fängslat förvar för att de försökt leda i bevis att vissa anläggningar i de tyska koncentrantionslägren inte kunde ha brukats för att gasa ihjäl judar. Istället för en fri dialog har man valt att reglera i lag vad som inte får sägas. Med tanke på de historiskt dokumenterade förbrytelser som nazisterna gjorde sig skyldiga till är det få som vill tycka synd om de s.k. revisionisterna, även om de enbart engagerat sig i ett forskningssyfte.

 

Dock bör lagföringen av revisionister belysas i allmän debatt, ty det finns även krafter som vill lagstifta ”sanningar” i andra frågor. T.ex. finns det krav på att det skall skrivas in i lagböckerna att man inte får förneka att klimatförändringarna beror på mänsklig inverkan (antropogena växthusgaser). Syftet med den lagen är att man skall kunna lagföra debattörer och forskare som lyckas påvisa att klimatförändringarna är naturliga. På den här punkten är vi otäckt nära att hamna i en ny mörk medeltid när politiker skall besluta om vad som är sanning. Den makten får vi absolut inte ge dem!

 

Men var medeltiden enbart av ondo?

 

Till stor del var den det. Egentligen är medeltiden en förlängning av den klassiska civilisationen, men den inföll olyckligtvis då en massa klåfingriga religiösa fanatiker tog på sig uppgiften att härska över världen. Kristendomen var inte den enda; i Arabien uppstod islam, en annan religion som jämte kristendom och judendom ställer till med bekymmer i Mellersta östern där dessa har sitt ursprung. De positiva sidorna av Medeltiden var att den germanska delen av Europa utvecklades, och med detta även Skandinavien. Men hade inte denna utveckling kunnat ske utan den romersk-katolska kyrkans grymheter? Det är nog möjligt. Kanske hade utvecklingen till den ”Nya tiden” gått snabbare om vi inte glömt bort den klassiska civilisationens vetenskap. Kanske hade vi då befolkat månen redan under Jules Vernes livstid på riktigt!

 

Summering.

 

Ja, om vi tillåter att politikerna tar mer makt och tillåter sig att reglera samhället utifrån kunskapsfientliga frihetsinskränkande dogmer kommer vi att rusa mot en ny mörk medeltid. Varför jag utmålar den som mörk beror på att avsaknaden av frihetssträvan i europeisk (och för all del svensk) politik kommer göra att det ryska mörkret (skendemokrati) kommer att få fäste även på vår kontinent. Och när det skett kommer vi kanske för sista gången ha levt med frihetliga ideal i praktiken. Kanske kan mina efterföljare på bloggosfären som kallar sig för libertarianer betraktas som samhällsomstörtare och därför skall kastas upp på framtidens symbol för skärselden?

 

Jag vet inte. Men jag är orolig, inte minst därför att de bägge politiska blocken saknar frihetsperspektivet i sin politik. Det är därför jag engagerar mig i detta för att vi inte skall hamna i mörkret. Bara för att du var så snäll och läste allt detta skall du få en länk till en avslappnande bild som belöning. Så här önskar jag att mitt vardagsrum såg ut.

 

Hälsar Eder Peter Harold