Arkiv för Biologi

Jag kommer inte vaccinera mig. Och här är fakta:

oktober 9, 2009 vid 10:09 e m · Arkiverad under Biologi, Politik

Bästa läsare!

Utrymmet på denna bloggpost lånar jag ut  till ett klipp ur Contra’s nyhetsbrev. De brukar ha vänligheten att låta så ske.

Hälsar eder Peter Harold

TRE MILJARDER FÖR MENINGSLÖSA VACCINATIONER

Svininfluensan är välkänd inom medicinen sedan 1930-talet. Den är vanlig hos grisar, men drabbar också människor. Svininfluensan 2009 är en ny variant av den gamla svininfluensan, som fått beteckningen H1N1. I april i år bröt influensan ut i Mexiko och 80 personer avled. Världshälsoorganisationen trappade snabbt upp sin larmorganisation och redan den 11 juni klassades influensan vara på högsta nivån, 6, och uppfylla kriterierna för en ”pandemi”. En sådan har inte förekommit på 41 år (då var det ”Hongkong-influensan”). Samtidigt visade det sig att influensan i andra länder var långtifrån så dödlig som i Mexiko. Några enstaka dödsfall har inträffat. Men innan det stod klart hade svenska staten beställt 18 miljoner vaccindoser (det gjordes en vecka efter att WHO förklarat att det handlade om en pandemi). Men pandemin handlade mer om hur snabb spridningen var, inte hur farlig sjukdomen var.

Staten har alltså beställt två doser per person i Sverige – från spädbarn till hundraåringar. Leverantören är läkemedelsbolaget GlaxoSmithKlein. Redan 2005 beslöts att inte bygga upp någon tillverkningskapacitet i Sverige. Det var för dyrt och i Sverige saknades tillräcklig kompetens. En ny fabrik skulle kosta en halv miljard att bygga. Vaccinet och kostnaderna omkring uppskattas nu till 3 miljarder kronor, vilket är mycket pengar i en lågkonjunktur när statens budgetunderskott går i taket. Dessutom har staten genom åren betalat GSK för att de garanterar leveranskapacitet. 
Det säger sig också självt att en sådan vaccinationskampanj är omöjlig att genomföra utan att inrätta en polisstat. Och Sverige har inte ens 20.000 poliser, så det finns inga förutsättningar för att inrätta den polisstaten här och nu. Miljoner och åter miljoner doser kommer att ligga outnyttjade eller i bästa fall säljas till utlandet. Men myndigheter som får chansen att tillgripa en undantagslagstiftning som ger dem en viktig roll i samhället griper chansen när den bjuds. Och de saknar helt förmågan att justera igångsatta planer när verkligheten inte utvecklas enligt de värsta katatrofscenarierna.
Nu lanseras ett helt nytt vaccin som inte testats ordentligt. Det är förenat med betydande risker. Det finns naturligtvis också risker med att inte göra något mot en annalkande pandemi. Räknar man antalet dödsfall är det osäkert om vaccinationsporgrammet eller pandemin förorsakar flest offer. Det får vi aldrig veta. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna av en pandemi kan det självklart innebära ett stort produktionsbortfall i samhället. Om sjukdomen sprids mångdubbelt så brett som de vanliga influensaepidemierna. Hittills finns det inget som tyder på att så blir fallet.
Myndigheterna har snabbt reagerat med det tyngsta artilleriet. På skattebetalarnas bekostnad. När situationen ser bättre ut än vad man befarat saknar man förmåga att tänka om.

Kommentarer (6)

Själafrost

oktober 6, 2009 vid 3:30 e m · Arkiverad under Biologi, Nina

autum

Bästa läsare!

Det bästa med att vara arbetsbelastad till kräkningsgränsen är att det inte finns tid för känslomässiga reflektioner. Därför befinner jag mig inne i en period av själslig kyla. Det har nu hänt flera morgnar i rad att jag inte vaknat med den kärastes namn på mina läppar. Ni vet redan hennes namn.

Det är, hur hemskt det än låter, en befrielse från en tung börda.

Tänk vilken effektiv människa man är när man saknar motivet till att älska. Min hud blir till teflon på vilken ingen mänsklig värme biter; jag har ingen att favorisera.

…min hjärna förvandlas till en rationell organism baserad på samma kiselämne som ett datachip; mitt omdöme hålls intakt…

 …mitt hjärta blir en motor av metall; år av obesvarad kärlek har härdat stålet och endast ett mycket hårt slag kan splittra det som glas…

Och i denna mekaniska medelålders man finns en människa som säger sig själv att han mår bra. Livet blev inte roligare än så här. Och det får han vara nöjd med.

Löven gulnar och faller ner på marken för att ruttna och dö.

Det är ett öde jag hoppas slippa vara med om för min egen del. Åtminstone den här hösten. Och klarar jag vintern har jag kanske kunnat ackumulera så mycket längtan i mitt hjärta igen till våren att det skall kunna blöda som vanligt när de nyförälskade beger sig ut på promenad. Och möter mig ensam i motsatt riktning…    ...drömmandes om att slippa vara ensam & bitter på ålderns höst.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Doktor Marie och alla andra.

september 30, 2009 vid 8:38 f m · Arkiverad under Biologi, Inaktuellt, sex

Liliaceae - Semele androgyna

Liliaceae - Semele androgyna

Bästa läsare!

Jag vet inte i hur många dagar svenska medier mjölkat denna ickenyhet. För jag kan knappast känna att det är en nyhet att en kvinna skaffat sig ett ”manligt” namn. Ty vi har ju haft män som använt sig av kvinnonamn. Har man redan glömt Åsa-Nisse?!! Och Lasse-Maja!!!

Fast visst kan jag förstå att det väcker oro när hittills självklara mönster bryts. T.ex. när man får en lapp där det står ”Ring Janne” och det är en kvinna som svarar i luren. Hon heter nämligen Janne.

Vi skall ju bara inte tala om doktor Marie. Denne ingående i hälsans försvarande armé har en synnerligen maskulin klang i sin röst. Det trimmade hakskägget förstärker intrycket av manlighet.

Fast jag ser det som ett sekunda problem ifall en bystig kvinna kallar sig Anders, Sven eller Göran. Det går att se att det är en kvinna. Då är det värre att behöva ställas inför en helt androgyn person och försöka lista ut ifall det är en fågel eller fisk, så att säga. Mardrömmen är om denne presenterar sig som Kim, Robin eller Alex…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

En kunskap jag kunnat leva utan

september 13, 2009 vid 10:43 f m · Arkiverad under Biologi

Vad personen på bilden har att göra med blogginlägget att göra får ni lista ut själva

Vad personen på bilden har att göra med blogginlägget att göra får ni lista ut själva

Bästa läsare!

På min juiceförpackning (Bravo för denna morgon, annars föredrar jag Tropicana) finns en informativ text under rubriken ”Celler är vi allihopa!”. Och det är sant. Alla kolbaserade livsformer är mig veterligen uppbyggda i celler. Man kan t.o.m. säga att vi är byggda på koldioxid som finns i luften; samma gas som våra politiker tror är ett farligt gift som måste förbjudas. Men det är en annan historia.

Jag vet inte om det är avsiktligt, men Skånemejerier som står för denna förpackning fick mig att hoppa över morgonägget.

”Det finns många olika sorters celler, t.ex. muskelceller, hjärnceller och könsceller. Ett exempel på en könscell är faktiskt hönans ägg eller för att vara exakt – äggulan!”

Tack. Jag visste detta innan men jag har förträngt den kunskapen. Och av goda skäl. Det sista jag vill sitta och tänka på medan jag äter frukost är att jag stoppar könsceller i munnen. Och inte blev det bättre av att Skånemejerierna uppmanade mig på samma förpackning att lägga ett ägg i ett glas med ättikssyra så att jag skall kunna ”se gulan som skvalpar runt innanför äggets genomskinliga hinna”. Urgh.

Jag säger som mina föräldrar sa till mig när jag var liten: LEK INTE MED MATEN. Nu om någonsin kommer jag lyda den ordern…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Gillar regnbågsfolket det här?

augusti 11, 2009 vid 2:28 e m · Arkiverad under Biologi, Stadsliv, sex

Bästa läsare!

Dammet efter den avslutade [Euro-]Pridefestivalen har lagt sig. Så kanske är det möjligt att formulera några ord grundade på eftertanke nu när paljettdräkterna hängts tillbaka in i garderoben.

I likhet med alla andra Stockholmare som har synen i behåll blev jag varse om Pridefestivalen tack vare lokaltrafikens flaggning. Varje buss hade den regnbågsfärgade vimpeln på plats. Det fick mig att börja fundera på den fundamentala fråga som jag ofta ställer mig:

…varför?

SL är mig inte svaret skyldigt: De beslutade sig för att stödja Europridefestivalen och engagera sig för allas lika rätt och ökad tolerans. Därför köpte man in regnbågsvimplar för 15′000 kronor och lät festivalens volontärer få fria resor. Behjärtansvärt kan man tycka.

Men jag kan inte komma ifrån att jag måste opponera mig mot detta tilltag. Av flera skäl:

1. Jag anser inte att det är SL:s sak att ”ta parti” för enskilda grupper i samhället, än mindre spendera pengar på det. Sponsra de hemlösa i så fall; dessa använder ju SL som värmestuga väldigt ofta.
Jag accepterar alla människors sexuella preferenser, men jag tycker inte om att mina skattepengar läggs där de inte hör hemma. [För den som inte känner till det räcker inte biljettintäkterna för att driva SL:s verksamhet]

2. Varför har Sveriges organiserade homo-, bi- och transsexuella ”monopol” på regnbågsflaggan och ”pride”-begreppet? Svar: Därför att de är organiserade. Samtidigt förtalas andra grupper som har udda sexuella läggningar, t.ex. swingers, exhibitionister, voyeurer, gerontofiler, krematistofiler, hebefiler och zoofiler. För att inte tala om BDSM-utövarna. Uppriktigt sagt; känns inte homosexualitet som något väldigt, typ, eh, 90-talsaktigt?!  Vi lever i 2000-talet; dags att prova något nytt som känns vågat! ;-)

Sverige behöver en universiell sexbejakande lobbyingorganisation. Upp till kamp för fri porr och aromkondomer åt svenska folket! Gör Tantolunden till en taklös swingerslokal för allt och alla nästa sommar!!! Jens Orback kan ta med sin mosters häst…

3. Pridefestivalen är ett jippo som bara en bråkdel av Sveriges homo-, bi- och transsexuella tyr sig till. Majoriteten av mina homosexuella bekanta gillar inte schlagers, klär sig aldrig i paljettdräkter eller ens skulle vilja gå på Pridefestivalen – i vart fall inte som deltagare. Ingen av dem tycker heller att rosa är en snygg färg. De föredrar hellre att bli betraktade som människor och individer, istället för att bli kategoriserade som bög respektive flata.

Med detta sagt undrar jag om det inte är så att Pridefestivalen i själva verket konserverar det ”utanförskap” för alla icke-heteros som RFSL säger sig vilja bekämpa? Och vi – som är fångade i heteronormen, harkel – fortsätter att se HBT-folket som fjolliga fikusar.

Ja, vi kan ju i alla fall fundera på saken.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

(kd):s koppling till (sd):s ideologi?

juli 20, 2009 vid 9:13 f m · Arkiverad under Biologi, Brott & straff, Demokrati, Hälsa, Politik, sex

Bästa läsare!

Politikerna skulle behöva lite smisk. För det var det nyfikna och påstridiga barn fick när de bar sig illa åt förr i tiden. Visserligen är barnaga förbjudet, fast just nu känner jag för att ge (kd)-ledaren Göran Hägglund på bara stjärten.

Kristdemokraterna vill tillåta ett personregister över kvinnor som låtit abortera sina foster. Tveklöst är förslaget konstruerat på en värdegrund. (kd) tycker inte om aborter.  Och folk tycker inte om att bli registrerade, vilket inte minst det folkliga motståndet mot FRA och IPRED gett uttryck för. Just denna skrämselfaktor anser (kd) förmodligen kunna vara användbar för att kvinnorna skall fullborda sina graviditeter.

Jag kan förstå den bakomliggande logiken: ”Svenskar” är dåliga barnafödare. ”Svenskar” bara jobbar och tycker att karriären är viktigare/bekvämare än att alstra barn. Blir man på smällen är det ”bara” att gå till doktorn och rensa bort det oönskade fostret.

Ursäkta min raljanta beskrivning, men det är nu jag verkligen tar i:

Till skillnad från ”svenskarna” så är våra ”nysvenskar” betydligt mer engagerade i att befolka planeten, i synnerhet förorterna. Det är företrädesvis invandrare från Afrika och Mellersta östern som försörjer sig på social- och barnbidrag, och vars avkomma är presumtiva terrorister ifall de inte nöjer sig med allmän kriminalitet… Därför kryllar det av muslimer i orter som Alby, Rinkeby och Rosengård.

Tacka fan för att Kristdemokraterna gör allt för att inte fina svenska flickan skall göra sig av med sina blonda gossebarn; de skall ju utgöra grundstommen i Guds armé i kampen mot mohammedanerna som sossarna släpat hit sedan 80-talet.

Så, nu tar jag av mig min (kd/sd)-hatt och pausar raljerandet ett slag… *pust*

Fakta är att svenskar inte tycker om att bli registrerade och övervakade. Att registrera vilka kvinnor som låtit göra abort är inte bara integritetetskränkande; det är också att skuldbelägga dem. Och personligen tror jag att de flesta kvinnor som väljer abort – eller står inför valet att göra det – redan har skallen full med tunga funderingar.

Om jag tillåts tänka ännu längre än vad som sägs i dagens debatt om frågan, ställer jag mig undrande till vad som kommer att ske med dessa registerade personuppgifter från abortklinkerna den dagen (kd):s politiker (eller (sd):s?) lyckats förbjuda aborter? Kommer de att använda informationen till att ”straffa” kvinnorna när de är vårdsökande i ett senare skede av livet?

” – Nej, fru Eriksson. Vi kommer inte behandla er livmodercancer eftersom ni avbröt er graviditet för femton år sedan. Hade ni inte nytta av er livmoder då så har vi ingen nytta av er nu”.

Frågan är inte obefogad, även om jag sniffar på Soylent Green-perspektivet. Politikerna vill registrera medborgarnas aktiviteter; inte bara de som sker på Internet utan även de som sker i sänghalmen. Steg för steg går de mot det orwellska övervakningssamhället som beskrevs i romanen ”1984″. Storebror ser dig. Storebror vet vad du gör med din kropp.

Sedan kan man alltid ha en debatt om den svenska demografin. Men det tar vi senare.

Hälsar eder Peter Harold (som fortfarande inte ångrar sin röst på Piratpartiet vid det senaste EU-valet)

Kommentarer (5)

Det sociala arvet eller det biologiska?

juli 5, 2009 vid 10:43 f m · Arkiverad under Biologi, Privat

Bästa läsare!

Härförleden avnjöt vi en grillafton hemma hos mina föräldrar. Den kvällen bevaras i allas våra minnen som det tillfälle då min dotter rapade ljudligt och med så fullvärdigt vibrato och efterklang att min lillebror hade tagit av sig hatten av djup vördnad ifall han hade haft någon. Min lillebror är verkligen ett riksäcklo.

Fast vem tror ni fick skulden? Jo, undertecknad så klart… ” – Det märks att hon är din dotter”, skrockade farsgubben.

Jag skall inte gå in på vad han menar med det. Från tid till annan kan det mycket väl hända att överflödig luft kommer ut ur kroppen genom den ända som som låter värre än det luktar… det förnekar jag inte … Men ponera att min dotter inte varit min dotter. Skulle man då hänvisat till det sociala arvet med anledning av att hennes gomsegel såg ut som svenska fanan i stormvind? Tro mig, det var inte ett diskret ”burp”.

alice

På senare tid har jag blivit intresserad av den eviga frågan om biologiskt arv respektive socialt arv. Gång efter annan ser jag mig själv i min dotter (eller ibland hör). Det är ganska fascinerande eftersom mina insatser som uppfostrare begränsas till att hon skall städa upp efter sig och inte börja knarka. Faktum är att mina moraliska pekpinnar är ganska få – i vart fall de jag sänder ut medvetet. Visserligen uppmuntrar jag det jag tycker om hos henne, men vad jag först av allt vill att hon skall utveckla är den egna viljan och ömdömet.

Utan att jag styrt henne till det så ser jag i min dotter samma ansikte som mina föräldrar såg av mig. D.v.s. inte något ansikte alls – eftersom det doldes bakom en bok. Jag skall dock medge att någon ”Alice i Underlandet” gav jag mig inte på när jag var 10. Den var på tok för rörig för min smak. Så kanske är litteratursmak inte något som förmedlas i vare sig DNA eller gräl vid frukostbordet…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (16)

Jobbig dag

juli 1, 2009 vid 9:59 e m · Arkiverad under Biologi, Privat

Bästa läsare!

Idag har varit en ganska jobbig dag, även om arten av utförda sysslor inte avvikit nämnvärt från gängse natur. Det är väl bara det att tillvaron blott börjar stå mig upp i halsen. Vad f-n är det för liv man lever egentligen? hörs en uppgiven tanke eka i huvudet. 9 till 5. Även det enklaste och uppenbara kan bli en komplicerad soppa, och den landar givetvis på mitt skrivbord – härsken, rutten och omöjlig att torka bort.

Och i förbifarten droppar en chef förbi. Information. Men bara utanför protokollet. En arbetskollega – några år yngre än mig – har insjuknat i cancer. Inga andra vet än. Förhoppningsvis går det bra. Men… man vet ju aldrig.

Plötsligt slutar jag undra vad f-n det är för liv jag lever. Istället skäms jag lite över att jag varit otacksam för att jag just nu – precis i det ögonblicket – känner mig någorlunda frisk (oräknat en viss vimmelkantighet i sviterna av en lättare hjärnskakning som jag redan nämnt).

Inte för att det känns skönt att gå och sova nu, men just nu behöver kropp och själ minst 7 timmars vila. Inte för att det räcker, men mer sömn än så hinns inte med. Inte för den här gången. Och tids nog lär jag få sova i evighet. Den dagen – eller snarare natten – vill jag skjuta på framtiden så länge jag kan; och det fastän livet är ett svårare alternativ till döden.

Hälsar eder Peter Harold (som åldrats 10 år i ett hujj idag)

Kommentera

Den bästa tiden är nu… aj, min skalle!

maj 24, 2009 vid 8:49 e m · Arkiverad under Biologi

Bästa läsare!

Det var som upplagt för att jag skulle kunna utnyttja min promenad till att konstruera ett blogginlägg om hur smärtsamt det är att spatsera ensam och se de förälskade paren hänga på varandra i det ystra vårvädret.

Men så tog jag ett djupt andetag och besinnade mig. Jag slipper leta efter min mat bland urskrapade konservburkar på soptippen. Och även om det är tveksamt att jag har någon nytta av mitt pensionssparande pga pumpen så verkar jag ju inte falla omkull i vilket ögonblick som helst. Med andra ord; jag har det egentligen ganska bra.

DET ÄR JU VÅR, TAMEJFAN!

Jag behövde inte tänka länge innan jag bestämde mig för att det är just denna tid – alltså dessa dagar på denna breddgrad – som året är som bäst. Visserligen sägs det ju att allra bäst är det när skomakaren stänger, d.v.s. ”mellan hägg och syrén”, men personligen tycker jag att det är just under ”syrén” som livet känns mest hoppfullt. Och jag säger som jag gjorde förra våren (och våren dessförinnan) att den här våren är sista gången jag går ensam på mina promenader i hänryckningens tid.

Japp, jag bestämde mig för att så fort jag kom hem skulle jag INTE skriva en depparblogg om min känsla av ensamhet på spatserturerna, utan om hur fantastiskt det är när syrénen blommar.

Jag tog ytterligare ett till andetag i det att jag passerade en syrénhäck med djuplila blomster… och kände en tryckande värk i huvudet. Överdos!!!

Så nu sitter jag här i mitt syrénrus (något för de glädjedödande EU-politikerna att förbjuda, måntro?) och funderar på hur det skall gå sen när magnolian och jasminen börjar blomma…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Att vara gammal har alltid varit skit

maj 6, 2009 vid 9:57 e m · Arkiverad under Biologi, Hälsa

Bästa läsare!

SVT:s ”Uppdrag granskning” har varit ute och djupdykt i verkligheten. Man har konstaterat – vilket mången här i bloggosfären redan påpekat flera gånger – att djuren har skydd och rättigheter som svenska åldringar kan avundas.

Dels spärras gamlingarna in så att de inte skall förvirra sig utomhus. Dels serveras de mat som ingen anständig riksdagspolitiker eller EU-parlamentariker skulle ens vilja servera sin egen hund. Och dels kan de – gamlingarna, inte politikerna – få ligga i sitt bajs i flera timmar och duschas rena var 14:e dag… …om de har tur!

Det var jämförelsen med djurskyddet. Men let’s face it. En hund kan vi skjuta… eller åtminstone få gå till veterinären och få nersövd när vi inte vill ha med den att göra längre. Att gå till Vårdcentralen och be husdoktorn att fylla svärmor med arsenik när man tröttnat på henne går däremot inte för sig.

Förr gick det. Då fanns något som hette ättestupa. Man bar upp gamlingen till en klippa när maten började tryta och han blev för gnällig. Och sen räckte det med en knuff och så var saken ur världen. En mun mindre att mätta.

Fast efter ättestupan kom fattigstugan/undantaget. När de gamla inte orkade arbeta mer fick barnen lämna en klumpsumma till föreståndaren och så bar man in Mor Kajsa och så fick hon bo där tills dödgrävaren hämtade henne. Det var inte alltid det fanns fönster i fattigstugorna.

Med andra ord, det har alltid varit jävligt att vara riktigt gammal.

Det finns väl undantag. Under ”Folkhems-epoken” sägs det ha varit frid och fröjd. Då fanns det ålderdomshem där de gamla kunde leva sina sista lyckliga dagar och titta på Snoddas i den nya färg-TV:n medan sköterskorna bakade bullar åt de boende.

Fast…

Jag praktiserade på ett ålderdomshem i högstadiet. Visserligen är jag fortfarande belagd med tystnadsplikt (om tystnadsplikt öht kan gälla för en omyndig skolelev?) och skall väl inte berätta förrän 2044 vilken åldring som gjorde vad, men jag har ändå starka minnen av:
…kisslukt i korridorerna,
…TV-apparater som stod på högsta volym,
…en tant som jag eskorterade tillbaka till hennes rum efter maten och hon frågade mig om vi skulle gå och äta nu,
…personal som ”hjälpte till” att städa ur de dödas/levandes källarförråd,
…elkontakter som inte fungerat utan att knastra sedan Tage Erlander gästat Hylands hörna,
…hissar som endast fick användas om man hade ett glas vatten med sig,

…och det här ansågs vara kommunens bästa ålderdomshem. Ack, det var nog sant. När det stängdes ner och de inneboende flyttades till det nya moderna Servicehuset började de dö som flugor. De trivdes inte i de nya rationella lokalerna.

Nu börjar 40-talisterna att närma sig pensionsåldern och rusar en årskull i taget in i åldringsvårdcirkusen. Lustigt nog börjar man så lägligt att fundera på om det är så bra att samla alla sjuka gamlingar där ingen av de boende är förmögen att hjälpa sina medboende.

På ålderdomshemmet där jag praktiserade var det blandat skick på de intagna (eller ”förpassade” som en herre uttryckte det). Det fanns ”unga” som kunde hjälpa de som inte klarade sig helt och hållet själva. På så vis minskade också arbetsbördan för personalen.

Jag tror inte att ”Folkhemsepoken” var så skimrande i verkligheten som vi vill minnas den idag. Det har alltid varit jävligt att vara gammal. Ibland har vi haft ättestupa, satt de gamla på ”undantag”, låst in dem med skrikande idioter, serverat dem matlådor som skulle få Anna Skipper att kunna gestalta den klassiska scenen i filmen Excorsisten… och jag tror inte att det kommer bli så mycket bättre, hur ofta än Uppdrag Granskning sniffar i gamlingarnas liggsår.

Det är bara att hoppas att det tar slut innan man själv blir så risig att man inte kan ta rulltorn uppför klippstigen vid Ättestupan.

Tack och lov för att det varken är högkonjunktur eller valrörelse, för då hade vi haft en miljard politiker som lovat bot och bättring och nya satsningar inför TV-kamerorna. Muahahah…

Fast om jag får säga en sak och mena det allvarligt så vill jag högtidlighålla all personal inom äldreomsorgen som fortfarande har passion för sitt jobb. De är verkligen väl värda en klapp på axeln. Ja, någon löneförhöjning finns det ju inte utrymme för…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Äldre inlägg »