Arkiv för Biologi

Köksbordssamtal om vårt zoologiska ursprung

mars 29, 2012 den 8:20 f m · Arkiverad under Biologi, Politik

Om intolerans mot de intoleranta….

Bästa läsare!

Härom veckan satt undertecknad och åt frukost med dottern Lilla Fröken Harold. Jag satt med knädatorn på köksbordet för att läsa om de bråk som utspelar sig i franska skolor p.g.a. att vissa elever är starka motståndare till att behöva läsa om Darwinismen och evolutionsteorin – alltså den teori som förenklat uttryck anger att människan härstammar från apsläktet. För den som anser att det finns tillräckligt med bevis för att Darwin har rätt är denna teori en uttrycklig lära.

Om skolan enbart sysslade med att förmedla den förenklade versionen av evolutionsteorin/evolutionsläran skulle jag också protestera. Inte för att jag tror att det är fel i att påstå att människa och apa är släkt, men det finns så mycket mer spännande att berätta om saken. Och man skall inte begränsa sig till hoppet från apa till Lucy till Homo Sapiens årsmodell 2012; berättelsen om HUR människan uppstått och spridit sig är minst lika fascinerande om den får redovisas ur ett antropologiskt perspektiv.

Men det är inte detta bråken i Frankrikes skolor handlar om. Istället är det en viss grupp av elever som känner sig kränkta av att bli undervisade om evolutionen. De menar att det bara finns en Skapare. Eftersom denna grupp inte består av kristna utan av en annan religion som jag inte kan särskilt mycket om vill jag inte våga mig på en mer exakt beskrivning av deras argument.

Jag vet att det inte är helt okomplicerat att diskutera evolutionen i närvaro av en djupt bokstavstrogen kristen heller. Jag har blivit vittne till hur en åhörare reste sig upp under en medicinsk föreläsning och skällde ut föredragshållaren när denne redovisade ”reptilhjärnans” funktioner och dess driftpräglade beteende samt ursprung. Nej, vi alla upplystes om att människan är Guds skapelse och avbild. Att kalla lillhjärnan för reptilhjärna var en hädelse.

I flera delstater i USA undervisar man om evolutionen i nästan samma omfång som den motsatta åskådningen om människans härkomst – kreationismen – jämte en tredje åskådning som kallas för ”Intelligent design” där man förenklat beskrivet använt kreationismen men ersatt ordet ”Gud” mot ”intelligent designer”. Kreationismen ligger dock utanför det naturvetenskapliga blocket, men många skolor har valt att ta med den under andra ämneskategorier. Trots allt, man ber ju bön vid morgonsamlingarna. Precis som i Pakistan, Somalia, Irak och andra länder där vi klagar på religiös fundamentalism…

Jag bestämde mig för att göra en reality check på min dotter.

” – Jaha, vad lär dom ut om människans härkomst i din klass?” frågade jag i ett apropålöst tonfall, eftersom jag i talspråk säger ”dom” istället för ”de” och ”dem”.
Lilla fröken Harold tittade inte ens upp ur sin tidning som fylldes med brödsmulor, och svarade likgiltigt:
” – Vi har fått lära oss att det var Jesus som skapade människorna…!

Mitt thé höll på att hamna i helt fel strupe. Vad i hela…?!! Jag kände hur min reptilhjärna sände ut larmsignaler till hela kroppen. Håller de på med att hjärntvätta min dotter med religiöst mumbojumbo? Och Jesus…? Vad fan har han med människans skapelse att göra??? Om de skall fylla barnen med religiösa vanföreställningar kan de väl åtminstone följa Bibeln någorlunda korrekt, tänkte jag upprört.

Jag försökte säga något, men fick bara fram indignerade flämtningar. Då höjde min dotter blicken och log:
” – Ha-ha, där lurade jag dig!”

Det gjorde hon verkligen. Men med tanke på vad som sker i Frankrike, och snart kanske även här i Sverige, så är jag nog inte ensam om att låta mig luras. Det tragiska är att dessa elever glatt låter sig föras bakom ljuset och bli lättköpta offer för vidskepligheter och vanföreställningar. Vi i vår egen kultur har själva varit där när vi brände häxor i Guds namn. Låt oss inte ge grogrund till dylika perversioner igen. Håll religionen på mattan. Bönemattan där hemma helst. Men inte i klassrummen och våra arbetsplatser.

Hälsar eder Peter Harold

 

Kommentarer (8)

Vi män är inte skapta för att arbeta på kontor?

mars 22, 2012 den 12:04 e m · Arkiverad under Biologi, Stadsliv

Bästa läsare!

Jag börjar fundera på min tillvaro. På min plats i universum. Jag är en man (i den betydelsen att jag varken är en ”hon” eller ”hen”). Och som man har jag ett attribut som kvinnor saknar. En ”petter-nicklas”. Jag har alltid haft problem med den, men på olika sätt genom åren. Numera är den ”i vägen”. Inte för att jag vill avyttra den, men på något jäkla konstigt vis hamnar den i kläm i byxan när jag sitter och jobbar på kontoret.

Denna omständighet leder mig in på en personlig paradox. Jag tycker inte om jeans. De läsare som måhända träffat mig kan nog kanske erinra sig att jag visst bär jeans mer eller mindre dagligdags. Låt mig försvara mig med att jag bär dem under protest. Det börjar med att Mrs Harold med något års mellanrum säger att hon hittat ett nytt jeanspar på rea, och att jag måste byta ut mina utslitna byxor. Tyvärr vet Mrs Harold vad jag har för storlek så jag kan aldrig krångla mig ur situationen av den anledningen.

Den andra omständigheten är att jag pysslar med lite av varje på jobbet, varför jag ibland måste jobba på knä. NEJ, SNUSKHUMRAR! Inte på det viset! Men allt annat än jeans och regnställ blir skitigt, så därför bär jag – under tyst protest – dessa nödvändiga och slitstarka blåa byxor.

Men den mesta tiden tillbringar jag i mitt kontor eller i olika sammanträdesrum. Eftersom jag lider av lågt blodtryck (utom när jag läser dyngblaskan Aftonbladet) hamnar mina ben i kors (japp, det är vetenskapligt bevisat att detta orsakas av lågt blodtryck), vilket snart leder till att lille petter-nicklas är på vippen att lida akut strypdöd mellan mitt ena ben och någon avsnörande jeanssöm. Jag skall inte beskriva detta ytterligare eftersom det kan bli too much information för er anständiga läsare.

Detta i-landsproblem får mig att fundera på om vi män ur ett fysiologiskt perspektiv verkligen är skapta för att arbeta på kontor? Observera min formulering; jag skrev arbeta. Flera av mina kollegor har mörka bekväma kostymbrallor och inte gett uttryck för några problem med trängda ”apparater”. Å andra sidan anser jag inte att de arbetar. Deras vardagliga i-landsproblem består i dropp från kaffekokaren och att kopiatorn tar sån lång tid på sig att värmas upp. Under tiden står de och läser Aftonbladet. Detta säger ju en del om att jag betraktas som ett original på jobbet. Själv anser jag att det är mina kollegor som är eljest, för att uttrycka sig som en norrlänning.

För övrigt noterar jag att undertecknad ännu inte känner sig kär, så våren har nog inte riktigt kommit igång. Eller också har kärleksorganet strypts på riktigt. Men jag håller ut och hoppas.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Hona, hane, hena…Nu skall det naturliga bli onaturligt…!

februari 17, 2012 den 11:06 f m · Arkiverad under Biologi

Förklaringen till varför jag visar er denna bild får ni lite längre ner…

Bästa läsare!

Jag försöker vanligtvis att hålla mig ifrån att sparka in öppna dörrar. Men jag råkar ha personlig erfarenhet av att ha barn och även personlig erfarenhet av att se dess könsroll etablera sig under uppväxten. Och jag gillar att dela med mig av mina åsikter – ifall ni inte märkt det, kära läsare. Därför kastar jag mig in i ”hen”-debatten…

Med tanke på att vi enligt genustosseriets burleska världsåskådan numera skall kalla ”hon” och ”han” för ”hen” skulle jag vilja berätta om barnuppfostran ur en anti-feminists perspektiv. Vissa genustalibaner kräver ju numera att flickor och pojkar skall fostras så att de bryter de invanda könsmönstren. Det är inte av den anledningen jag brukar hälsa min dotter med ”- Tjena grabben!”, men tydligen är det ju viktigt att vi inte längre kallar flickor för flickor och pojkar för pojkar, så mitt retande är nog genus-politiskt korrekt…

Lilla Fröken Harold är inte förtjust i detta. Fastän vi tvingade henne att bära vad som kan påstås vara (ärvda) pojkkläder som dibarn har hon nu en faiblesse för söta lolitaklänningar som tonåring. Ja, om det icke-normativa skulle vara norm så skulle familjen Harold onekligen ha misslyckats med sitt barns uppfostran.

Själv är jag nöjd. I vårt hushåll har vi valt att acceptera vårt barns önskemål om kläder och leksaker, och dessa önskemål framfördes ju långt innan hon ens fått språkkänsla.

Visst har jag gjort mina tappra försök att göra henne mer intresserad av leksaksbilar än Barbiedockor, men jag insåg snabbt att det hon hade mest glädje av var pennor, kritor och papper. Vad hon sedan tecknade var helt och hållet hennes eget val. Varför skall jag manipulera henne till att inte följa sin naturliga böjelse? Varför skall jag fördöma hennes teckningar av sagoprinsessor och istället tvinga henne att rita lasersvärd och rymdrobotar?

Är det genustalibanernas mening att vi skall ”skydda” våra flickor från Snövit, Askungen och Törnrosa så att de inte skall ”inordna sig i könsmaktsordningens fördärv”? Skall vi göra klänningar till obligatorisk klädsel för småpojkar så att de blir duktiga på att baka och tvätta kläder istället för att bygga lådbilar och bli ingenjörer?

Stolligheter! Här är ett fotografi från 1910. Så här gick pojkar och flickor klädda under sin barndom (ifall föräldrarna hade råd):

Dessa kläder var representativa för min farfars barndom. Nej, det dröjde ända till 70-årsåldern innan farfar lärde sig att baka goda bullar, och då hade han ändå klänning som barn. Däremot konstruerade han maskulina lokomotiv under sitt yrkesverksamma liv. Dock ej iförd klänning längre. Sålunda ligger avgörandet för barnets personliga drag inte i kläderna. Varför då lägga ner tid och energi på att manipulera barnen?

Jag vet att det kan vara en utmanande ståndpunkt, men ponera att det är barnets personlighet som ligger till grund för dess klädsel? Kanske genustalibanerna skulle vända på orsak och verkan. De flesta småbarnsföräldrar vet väl hur hopplöst det är att få ungen att ta på sig kläder som han/hon inte tycker om. Jag måste än idag tjata på min tonårsdotter att bära mössa nu under vintern…

För övrigt är det hästarnas fel att inte alla går klädda i bekvämma klänningar. Ja, i alla fall enligt en kommentar jag läst på Internet. Det var nämligen så att när man började rida häst så blev det mer praktiskt att ha byxor. I alla fall på de lite kallare platserna där man behöver skyla kroppen under ridturernna. Undantaget Lady Godiva då. Hon hade ju som bekant ingenting alls på sig när hon red…

Hälsar eder Peter Harold

Genusstolleriet marknadsförs i medierna:
DN: ”Vi säger inte barnens kön”. Men könlösast i sällskapet är föräldrarna…
DN: ”Bok om ”Hen” gav medialt genomslag”. Det fick även Anders Behring Brevik, men jag är inte glad för det…
DN: ”Så skall skolan bli könsneutral”. Hur vore det med att istället låta skolan förmedla kunskap till barnen istället för att viga tid åt en massa ovidkommande trams? Idag sticker min dotters skola bort på skidresa. Ännu en undervisningsfri dag…

 

Kommentarer (8)

[Carema] Sans och balans? Bli medborgarjournalist!

november 21, 2011 den 5:19 e m · Arkiverad under Biologi, Politik

Bästa läsare!

Man får lov att vara en dövblind långvårdspatient för att ha kunnat undgå den stora Carema-skandalen i svenska medier. Och det var väl på vippen att svenska folket grep tag i högafflarna och sina brinnande facklor när man hörde talas om att gamlingarnas blöjor skall vägas för att avgöra ifall de skall bytas eller ej.

Jag själv lider av åldersnoja, och om inte mina sjukdomar tar kål på mig i förtid så funderar jag på allvar att skaffa mig en pistol på ålderns höst. Innan Carema får tag på mig. Jag hade därför ingen lust att läsa om vårdskandalerna.

Med detta sagt har jag väl erkänt att jag gått på mediernas bluff. En bluff som också cyniskt nyttjats av många politiker för att torgföra sina ideologier. DEN delen har jag dock bemött i ett eget blogginlägg härom dagen. Nu laddar jag om och siktar på det mediedrev som knappast kan ha lättat på folkets oro över att bli gamla.

Som vanligt kommer den nyanserade informationen från privat håll. En manlig sköterska vid namn Kenneth Karlsson skriver bl.a. följande på Newsmill under rubriken ”Drevet mot Carema visar på mediernas okunnighet”:

Den så kallade Caremaskandalen är intressant på flera sätt. Dels stimulerar den sensationshungriga journalister, dels stimulerar den allmänhetens indignationsbehov och längtan efter det perfekta samhället, dels väcker den liv i vänsterns hat mot privatiseringar.

Japp, det är precis detta intryck jag också har efter den ”nyhets”-bevakning som varit. Det är fan inte alltid rosenskimmer i åldrandet. Men här är ett praktexempel på hur redaktionerna spelar på medborgarnas oro i syfte att sälja lösnunmmer – istället för att sakligt bidra till att förklara vad som sker. Kenneth riktar in sig på skandalen om blöjvägning:

Att man på Caremas äldreboende vid vissa tillfällen vägt blöjor handlar om att man till en början utprovar den typ av blöja som passar patienten bäst, allt enligt de regler som NIKOLA utarbetat.
[...]
Blöjbytesdebatten visar åtminstone mig hur låg standarden är inom media, och hur man odlar allmänhetens fördomar och oro. Anekdotiska berättelser dyker upp, som om de representerar en vidare sanning. Sanningen är emellertid att äldrevården i Sverige håller världsklass och upplevs av vårdtagarna som tillfredsställande och god – det visar en nyligen gjord undersökning av Socialstyrelsen. Den visar också att de 20 inrättningar som kommer längst ner på listan, och som alltså bedöms som ”sämst”, inte är i privat ägo.

Inget av detta förtar min ångest över att bli gammal och sjuk. Men jag får akut ångest över att jag inte kan lita på nyhetsbevakningen. Varför utge sig för att bedriva objektiv nyhetsjournalistik när det i verkligheten för Aftonbladet och Expressen handlar om att skrämma upp folk så att de köper lösnummer?

Det är faktiskt en jävla tur – ursäkta franskan – att vi har alternativa medier. Tillsammans blir det den balans och fördjupning man behöver som nyhetskonsument. Å andra sidan är jag rädd för att det inte skulle bli så livliga diskussioner i bloggar och diskussionsforum om inte vi hade gammelmedia att reta upp oss på.  Det är väl där vårt indignationsbehov dyker upp, som Kenneth Karlsson skriver om.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

”Ju fler vi är tillsammans…” – blir fler att övervaka.

oktober 31, 2011 den 9:43 f m · Arkiverad under Biologi, Politik

Bästa läsare!

Som om inte självförtroendet var på botten redan så kommer FN:s befolkningsbyrå och trycker upp i ens nylle att man bara är 1/700’000’000 av denna värld. Man är inte större än en piss i nilen. Eller en fis i rymden.

Nå, det intressanta är egentligen inte hur skadeskjutet mitt ego blivit fastän jag föddes med en villfarelse om att universum var centrerat kring mig och min person. Jodå, jag hade sådana existentiella funderingar redan som barn. Jag upplevde en känsla av att världen var ett skådespel för mina ögon. Ungeför som filmen ”Truman show”, fast utan alla kameror som filmar den ofrivillige huvudpersonen som gestaltades av en hyfsat lågmäld Jim Carrey.

Nu har jag passerat den statistiska medelpunkten av mitt liv och inser att världen inte alls är uppbyggd kring mig. Tvärtom, under stundom gör världen sitt yttersta för att bli av med mig. Den bombarderar mig cancerframkallande strålning från rymden; den fyller min mat med gifter som sannolikt ger samma effekter ännu snabbare; världen råkar emellanåt i brand med fasansfulla konsekvenser för folket man ser under nyhetssändningarna. Och som löken på laxen riskerar jag att själv stupa ner i graven på grund av en osynlig smitta i vattnet eller någon annans kroppsvätska.

Dock inser jag, i egenskap av vuxen medborgare, att trots att mitt ego bara har ett nominellt värde av 1/700’000’000-del så övervakas jag nästan lika intensivt som stackars Truman i sin TV-show. Steg för steg, eller snarare medelst jättekliv om jag skall vara ärlig, har den orwellska profetian besannats och övervakningssamhället etablerats. Och jag tror faktiskt att oron för befolkningsexplosion kan nyttjas som en ursäkt för att övervaka människorna ännu mer.

”Fler människor skall dela på allt färre resurser” heter det, och resonemanget är till viss del sant fastän fattigdomen sjunker i ett globalt perspektiv. Man KAN befara att denna oro leder till att vissa grupper (nationer) på jorden tar sig vissa friheter som andra icke är förunnade. Omvandlat i ren politik blir det mer övervakning av både individer och hela folk. Våra konsumtionsvanor blir en angelägenhet för staten, och när makthavarna medelst våra kreditkort kan utläsa på ett hekto när vad vår dagliga konsumtion av kött, socker, fett, m.m. är, då dröjer det inte länge förrän det är tekniskt möjligt att införa ett ransoneringssystem som tvingar folk att ställa om sina konsumtionsvanor. Resultatet blir en förändrad samhällsdynamik som slår undan de fria marknadskrafterna. Det blir som i Ryssland 1917-1991…

Nej, jag svamlar inte. Sovjetkommunismen fungerade inte av en mycket enkel anledning: har man inte 100% kontroll över medborgarna kan man inte styra dem. Men nu kan den moderna tekniken råda bot på det ”problemet”.

Så det är med sorg i hjärtat jag vill ge uttryck för en haroldsk profetia: jag är starkt övertygad om att politiska mörkerkrafter kommer använda befolkningsfrågan (liksom energi- och klimatfrågorna) som ett argument till ökad överstatlighet, 25-årsplaner, övervakning och registreringsoptimering, samt ideologisk åderlåtning av politiken.

I övrigt hoppas jag att er helg varit angenäm, kära läsare…

Hälsar eder Peter Harold

I PRASSELMEDIERNA:
DN: ”’7-miljardersdagen” förutsågs för länge sedan”.
SvD: ”Socker liknas vid narkotika”.
SvD: ”Ett barn är fött – nu är vi 7 miljarder”.
SvD: Här föder kvinnorna mest barn i världen”.

Kommentarer (7)

Snart dör vi yngre…

oktober 18, 2011 den 1:39 e m · Arkiverad under Biologi

Bästa läsare!

Orka jobba till 65? Tja, hur ser villkoren ut?

Debatten om pensionsåldern har blossat upp igen sedan DN publicerat en undersökning av Synovate där tre av fyra svenskar uppger att de tror sig kunna arbeta vid 65, ställt mot verklighetens siffror som säger att endast varannan 64-åring går till jobbet (Dessvärre redovisas inte den siffran mer exakt i DN-reportaget men SvD är lite utförligare).

Det är med blandade känslor jag ser att det bara är 70% av alla i arbetsför ålder mellan 55-64 som arbetar. Personligen känner jag väldigt stor press av blotta tanken att harva vidare till 65 i det tempo och med den belastning jag har nu. Jag har arbetat med 60+ och märker på många av dem att det fysiska och det mentala förfallet är både givet och naturligt. Redan i den här åldern märks en tilltagande gagighet – charmigt men livsfarligt om vederbörande skall förmedla en viktig instruktion.

Själv är jag i 40+ och känner hur jag själv är på håret att snudda vid samma nivå av gagighet efter stressiga perioder. Det är som den ångestfyllda perioden demensdrabbade genomlider i början av sin sjukdom; de känner att någonting är fel och att det blir värre och värre tills sjukdomen tagit över och man blir ett barn igen (i bästa fall). I mitt fall är osäkerheten kring hur vissa ord skall stavas en katalysator för ångest. Tag t.ex. ordet gagighet. 3 G, för att tala tele-termer. Eller skall det vara 4G? ”Gagighet” eller ”gaggighet”… snälla, varför säger inte hjärna direkt vad det skall vara? Håller jag på att bli stencil? Eh,jag menar senil…!

Jag är inte optimistisk. 50- och 60-åringarna har en benägenhet att köra lite extra med oss som är 30-40. Samtidigt dyker 20-åringarna upp som… ja, nu dömer jag ju kanske lite väl hårt… har en benägenhet att kunna avgränsa sina ansvarsområden ganska snävt. Konsekvensen är att man får gå omkring som en gratischef och slita ut sig. När sedan 50-taggarna skall ersättas på chefsposition så lär väl organisationen kräva ”nytt ungt friskt blod” vilket tyvärr – och här är ännu ett exempel på livets orättvisor – innebär att vi som slitit ut oss för både den äldre och den yngre generationen blir ratade och passeras av dem vi curlat för utan belöning.

Någonting säger mig att min generation blir den första på väldigt länge som kommer sätta avtryck i kurvan över medellivslängden. Om vi inte rent av blir början på en nedförsbacke så kan jag i vart fall slå vad om att vi blir en grop i kurvan.

Hälsar eder 70-talist Peter Harold

Kommentarer (6)

Jag vill inte bli stur, som Pippi sa

augusti 8, 2011 den 7:54 f m · Arkiverad under Biologi, Hälsa, Okategoriserade

Bästa läsare!

Dagens Nyheter skriver idag – liksom Svenska Dagbladet - att de flesta som föds idag väntas bli 100 år gamla. Mm, jag minns faktiskt att teorin framfördes redan när jag var i 10-årsåldern i slutet av 70-talet och fröken berättade om hur medellivslängden ökade för var ny generation.

Nu tycker jag inte att man skall lura i folk falska förhoppningar. Det finns faktorer som motsäger att medellivslängden per automatik kommer att öka. Ett exempel är att fler ungdomar än förr är så pass sjuka att de inte kan försörja sig själva. Ofta rör det sig om mentala sjukdomar. Lägg därtill att de som tillhör min generation skall under våra bästa *ha, ha, ha* år försörja den grupp som Pär Nuder kallade för ”köttberget” samt våra egna barn. Demografiskt sett har 70-talisterna det ganska tufft. Lägg därtill att 80-talisterna och 90-talisterna enligt vissa undersökningar anser att det finns andra prioriteringar än jobb, karriär och självdisciplin. Jag väljer här att recitera mina farföräldrars generation: ” – Suck, dagens ungdom…!”

Komplettera gärna med politiska faktorer/komplikationer. Om vi betänker att miljöpartister och dylikt folk får som de vill kommer svenska folket snart att bli av med energikrävande men inkomstbringande industri för att ”rädda klimatet”. Industrin flyttar till Kina och Indien. De svenskar som vill jobba kommer få svårare att hitta jobb. Och de som har jobb skall alltså försörja resten, helst så länge som möjligt – det talas ju om höjd pensionsålder till 70 år. Gissa att det är min generation man tänker på…

Sett ur detta perspektiv kanske man närmast skall vara glad över att man inte kommer bli 100 år gammal. Jag tänker på Pippi Långstrump som sa ”Jag vill inte bli stur”.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Böj i tid, det som krokigt skall bli…

juli 22, 2011 den 8:19 f m · Arkiverad under Biologi, Demokrati

Bästa läsare!

Min iakttagelse: Om SÄPO eller IB önskar spionera på sina medborgare skall organisationen placera sin spion på en skola. Ingen annanstans – såvida inte man ägnar sig åt hemlig telefonavlyssning eller låter FRA läsa medborgarnas e-postkorrespondens – kan man få så mycket information om en familj som en lärare. Till och med i min roll som skolvaktmärstare i slutet av 1980-talet gav mig en fantastisk insyn i hur bygdens vuxna levde och lärde. Och den mesta informationen snappade jag upp under mina regelbundna besök hos förskolan för att växla värmepanna.

Naturligtvis får man ta ett barns ord med en nypa salt. Herr P-D kan omöjligt ha en porrfilmssamling som sträcker sig över en hel vägg nere i källaren. Däremot är det troligt att fru S.G. aldrig använder bilbälte. Det intressanta är att herr B.S. kom och hälsade på fru S.G. när hon var sjuk medan herr K.G. var på jobbet. Detta enligt familjen G:s 5-åriga son. Und so weiter…

Ja, jag skall erkänna att det ibland var pinsamt mycket man fick veta, och då stod jag ändå bara inne i pannrummet och drog i två kranar. Informationen bara bubblade upp ur barnen.

Tänk om man skulle sätta informationsinsamlingen i system? Tja, i dagens SvD skriver några föräldrar på Brännpunkt om att pedagogerna i deras barns förskola inte bara nöjer sig med vad barnen berättar spontant. Nej, man går till och med så långt att personalen kartlägger barnens värderingar. Barnen fick svara på en enkät med frågor som:  Finns det något som gör det bättre eller sämre att vara pojke eller flicka? Kan man vara kär i vem man vill, både flicka och pojke?  Finns det någon som kommer från ett annat land på förskolan?  Brukar ni prata om ifall man tror på Gud?

I mina ögon är det inte svårt att se med vilket perspektiv pedagogerna ställt dessa frågor. Det ligger helt i linje med dagens genuspolitiska indoktrinering. Med tiden, eller kanske redan i och med samtalet mellan barn och pedagog, får de (barnen) lära sig att det är sämre att vara pojke än flicka; att det är normalt att pojkar är kära i pojkar och flickor i flickor; att man i samhället har rätt till särbehandling om man är född utomlands samt att det självfallet inte finns någon Gud.

Okej, jag provocerar. Men är det sannolikt att förskolelärarna – uppenbarligen drillade i statskontrollerad genuspedagogik – skulle föredra att barnen svarar på ett visst sätt. Här handlar det inte om att man frågar som man vill ha svar, utan enkäten har uppenbarligen kommit till därför att se ifall det behövs göras insatser i pedagogiken utifrån förskolans värdegrund. Annars skulle ju denna åsiktsregistrering vara överflödig. För det är väl inte så att förskolepersonalen egentligen är ute efter föräldrarnas värderingar?

Låt barn vara barn och fria från politisk indoktrinering. Åtminstone tills de lärt sig att läsa och skriva. Ja, till fostran, nej till hjärntvätt. Och låt kidsen för guds skull bli förälskade i vem de vill utan att komma med några pekpinnar i någondera riktning.

Ett barn skall växa upp med egen vilja utifrån individens mentala och fysiska förmåga, och icke tvingas att underkasta sig en av staten och samhället uttryckt norm.

Hälsar eder Peter Harold

I bruset om samma ämne:
Åsa Carlsson: ”Varför skall förskolan envisas med att slå knut på sig själv? ” Min gissning är att förskolan blivit ett potent verktyg för genusmaffian och PK-vänstern. Förskolepersonal som röstar borgerligt blir bemötta som paria, åtminstone här i Stockholms stad/Peter.

Kommentera

Dr. Mengele och faktakoll

juli 19, 2011 den 7:53 f m · Arkiverad under Biologi, Brott & straff

Bästa läsare!

Det meddelas i DN att den forne läkaren Josef Mengeles dagböcker skall auktioneras ut (även om andra nyhetssajter säger att dagböckerna såldes redan tidigare i år). Enligt nyhetsbyrån AFP räknar man med att försäljningen skall inbringa mellan 300’000-400’000 dollar. Låt oss hoppas att dessa dagböcker är mer autentiska än de beryktade falska dagböcker som tyska tidningen Stern lät publicera på 80-talet, under utsago att de var författade av Adolf Hitler under hans ämbetstid.

Om Josef Mengele finns en hel del dokumenterat, företrädesvis vittnesmål från koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Där skall han ha bedrivit medicinsk och rasbiologisk forskning som inte följde några etiska riktlinjer. Kanske någon tror att dagböckerna skall ge läsaren en orgie i mänsklig onska? Jag är inte alls säker på det.

Troligare är dr. Mengeles dagböcker en rik gruva för både historiker och psykologer som vill tränga in i hans tankevärld. Men det finns också skäl att se vad han skriver ur en medicinsk synvinkel. Eftersom böckerna skrevs under hans landsflykt i Braslilien är det troligt att han reflekterade över sin tid i Auschwitz-Birkenau med både distans och öppenhjärtighet. Sålunda vore det rimligt att se ifall det finns fakta skapad av dr. Mengele som kan stämmas av mot modern kunskap.

Läsaren undrar varför jag önskar denna approach på forskningen? Anser jag att 2000-talets läkare har något att lära av nazistförbrytaren Mengele? Nej, jag kan inte säga någonting om det. Men jag tycker att det är ett intressant test att utsätta dr. Mengeles teser för en faktakoll. I det lilla jag sett av dr. Mengeles dagböcker ger han uttryck för idén att barn mellan blandade raser är undermåliga (och på sikt leder till mänsklighetens undergång). På vilken grund kom han till en sådan slutsats? Av medicinska skäl eller genom sina fördomar? Den djärve kan fråga om dr. Mengele hade rätt eller fel, men för min egen del räcker det gott och väl att ta reda på varför han tänkte som han gjorde.

Sedan 2:a Världskriget har mänskligheten alstrat barn tämligen friskt utan hänsyn till de rasbiologiska aspekterna. Och så även jag. Hittills kan jag bara konstatera att min dotter åtminstone biologiskt sett är överlägsen sina föräldrar. Det är bara en tidsfråga innan min 12-åring klår mig i armbrytning…! Och därmed också dr. Mengeles främsta teori.

Hälsar eder Peter Harold

Länkar:
DN.
Haaretz (Israel) .
Daily Mail (UK).
European Jewish Press (Belgien).

Kommentarer (4)

Vansinnig rubrik och mina ännu vansinnigare idéer.

april 7, 2011 den 12:29 e m · Arkiverad under Bil & trafik, Biologi

Bästa läsare!

De kan konsten att reta gallfeber på oss bilister, dessa miljönissar. Men det är inte alltid bara deras fel. Ibland gör tidningarnas rubrikmakare sitt också. Vad sägs om ett ”däckförbud”?

Ja, om man klickar på länken kommer man till en debattartikel med en lite vettigare rubrik, åtminstone språkligt sett. Nu är dock jag en av dem som inte är helt övertygad om att ett förbud mot dubbdäck är allena saliggörande för huvudstadens luftkvalitet. Inte minst eftersom jag hört en fågel viska i mitt öra att dubbfria däck, försedda med fler lameller för bättre grepp på is, har en tendens att mala sand till ännu finare damm – vilket egentligen är det som är farligt för våra lungor och luftgångar. Och sanda vägar måste man göra för att bilarna med dubbfria däck ö h t skall kunna köra på våra vintergator.

I korthet: dubbdäcksförbud innebär att man försöker lösa ett problem (bli av med dammpartiklar som är farliga för hälsan) och ersätter det med ett annat (får ännu finare dammpartiklar som är ännu farligare för hälsan).

Ja, det är kanske bäst att förbjuda däck över huvud taget som rubriken i länken antyder. Tillåt endast bandvagnar och bilar som kör med nakna fälgar….

I övrigt hoppas jag att vetenskapsmännen kan hitta på något organiskt material som skulle kunna appliceras på fälgarna, och som medelst en regelbunden behandling med näringsvätska får substansen att växa ut på slitbanan. Stamcellsforskningen har en potential här.

Vem vet, om 50 år kanske vi skapat en ny djurart som kan fungera som bildäck? Varför inte ta gener från en blåsfisk och applicera den i en organisk massa på motorhuven som skulle kunna fungera som utvändig krockkudde? Eller en artificiell mage som omvandlar matrester till motorbränsle? Tål att funderas på – gärna av vetenskapsmän, men helst inte av politiker (för de skulle nog bara förvandla matresterna till skit istället för bränsle, som de lyckas göra med mycket annat).

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Äldre inlägg »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.