En på grund av sjukdom och oväder försenad söndagskrönika…
Bästa läsare!
Den forne folkpartiledaren Bengt Westerberg och jag har ett avlägset men gemensamt förflutet. Vi har bägge tillhört Svenska Röda korset. Jag som medlem (med ett antal förtroendeuppdrag på regional- samt lokalnivå, bl.a. ett ordförandeskap) och Westerberg som ordförande på riksnivå. Dock var jag verksam i organisationen årtiondet före honom. En betydelsefull skillnad mellan mitt och Westerbergs engagemang var att jag betalade en årlig medlemsavgift (jag tror att sista inbetalningen jag gjorde låg på över 150 kronor innan jag lämnade organisationen) för att ens kunna vara engagerad i föreningens namn; Westerberg kvitterade däremot ut över 68’000 kronor/månad som ordförande i en organisation som gick från att vara medlemsbaserat och drivet av viktiga principer i grundaren Henry Dunant’s anda, till att bli ett företag med svindlande tjänstemän och ett affärsintresse inom biståndsindustrin.
Redan på ”min” tid hade vi problemet att Röda korset hade svårt att attrahera nya medlemmar, samtidigt som de äldre föll ifrån av naturliga skäl. Men med Bengt Westerberg följde dramatiska medlemstapp. Efter Donner-skandalen lämnade 44’000 medlemmar Svenska Röda korset. Jag tror inte att skandalen i sig var den enda faktorn, utan snarare att skandalen var ett kvitto på hur organisationen förlorat sin folkrörelsegrund under de sista gångna åren. Och Bengt Westerberg äger ett stort ansvar för detta. Under hans ledning blommade en elitistisk arrogans som idag kvävt en stor del av den fordom stolta hjälporganisationen. Nu handlar det om att styrelsen istället fokuserar sig på verksamhet som finansieras med offentliga medel. På så vis slipper man jobbiga medlemmar…
Bengt Westerbergs namn har dock inte alltid haft en dålig klang. Vid valet 1985 lyckades han med konststycket att sno åtskilliga procentenheter från Moderata Samlingspartiet. Detta kallades för Westerberg-effekten. Det räckte inte till ett maktskifte, men det bröt definitivt partiets nedgående trend som inletts redan på 1950-talet. Dock skall man notera att vid de följande riksdagsvalen återkom kräftgången och man var ett tag t.o.m. ett ”4%”-parti (Leijonborgs första riksdagsval som partiledare) efter sviterna av Westerbergs instabila hållning till blockpolitiken.
Precis som detektiven Ture Sventon ofrivilligt möter sin antagonist Ville Vessla kan även svenska folket vankelmodigt utbrista i ett ” – Ständigt denne Westerberg”. Eller som hans namn uttalades i radiosatiren På håret: ”Vet Bästerberg”. Ty den gamle folkpartiledaren anser sig veta bättre än andra och äga de enda giltiga åsikterna, vilket dessvärre är ett ganska utbrett beteende hos politiker. Men man skall nu också ha i åtanke att Bengt Westerberg inte bara är f.d. politiker och välavlönat styrelseproffs; han är också en del av det svenska medieetablissemanget. Han har nämligen på senare tid fungerat som programledare i Utbildningsradions (UR) serie ”En bok, en författare”. I egenskap av ”intervjuare” i dessa program har han lyckats manifestera sina egna åsikter genom sina gäster. Vilket inte är oväntat med tanke på att UR ingår i den statskontrollerade ”fri television”-bluffen. Och som om detta inte var illa nog har han även varit enmansutredare i betänkandet ”Främlingsfienden inom oss” (SOU 2012:74). Detta alster – tillsammans med en nyligen publicerad debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”Arga unga män” – väcker frågor om 69-årige Bengt Westerbergs syn på demokrati och yttrandefrihet i vårt eget land.
”UR-medarbetaren” Bengt Westerberg trivs inte med att medielandskapet förändrats så att även resurssvaga intressegrupper kan göra sig hörda i mediebruset. Det som jag ända sedan första surfdagen på Internet under andra halvan av 1990-talet betraktade som en välsignelse anser Bengt Westerberg vara en förbannelse. Enligt hans modell leder det fria ordet till uppkomsten av massmördare som norrmannen Anders Behring Breivik.
”Faran i att få sin världsbild formad av ensidig information från internet bekräftades i fallet med den norske terroristen Anders Behring Breivik. Hans världsbild formades till stor del av den del av nätet där militant islamofobi frodas.
[…]
Med dagens sociala medier har situationen radikalt förändrats. Nu skapas och sprids budskapen på bara några sekunder och kan nå ut till stora delar av världen. I dag sätter inte en skral kassa eller tidsåtgång några käppar i hjulet.
[…]
Avpixlat.info är en av dessa aktörer. Genom ett selektivt urval av nyheter och utelämnande av nödvändig bakgrundsinformation förmedlar de bilden av ett samhälle som invaderats av horder av kriminella utlänningar. I artiklarnas kommentarsfält skapas ofta rena lynchstämningar.”
För att summera det Westerberg menar; de ”främlingsfientliga” och ”rasistiska” aktivisterna har gått från att dela ut flygblad och publicera medlemstidningar som läses av knappt hundratalet rasister till att kunna sprida sitt budskap till hundratusentals läsare. Och den som tror på det Avpixlat skriver är själv en rasist precis som massmördaren Anders Behring Breivik. Så vad är problemet? Är det inte bara att stänga ner dem om de nu bryter mot lagen, Bengt?
Ja, den sista frågan är ganska intressant. Först måste man fastställa vad som är rasism. Sedan måste man jämföra kriteriet för detta begrepp med innehållet i Avpixlats artiklar. Och så krävs det ju en juridisk process. Enligt den anonyma Avpixlat-redaktionen har man konkret bett de etablerade tidningsredaktionerna att peka ut vad som är rasistiskt i sajtens innehåll. De mest konkreta exemplen är läsarkommentarer som Avpixlats moderator missat att ta bort (Vilket kan drabba vilken utgivare som helst, det är därför som de etablerade nyhetstidningarna stängt sina kommentarsfält – vilket knappast gynnat det offentliga samtalet).
Ja, det råder ingen tvekan om att Avpixlat har en synnerligen kritisk inställning till migrationspolitiken. 100% eller fler av deras skribenter är säkert Sverigedemokrater, men det är inte ett brott i annat än en moralisk mening (om vi som inte är Sverigedemokrater tillåter oss att se oss som förmer än dem). Det är också sant att Avpixlat publicerar sådan information som vanliga nyhetsförmedlare förtiger. Och här ser vi ju fördelen med att ha ett fritt Internet. Det går inte att kväva informationsutbytet i en fungerande demokrati. Fast är det detta liberalen Bengt Westerberg vill? I så fall skulle jag inte vilja betrakta mig som liberal med honom som ideologisk vapenbroder. Med sådana liberaler som han behövs vare sig socialister eller kommunister…
Men det är faktiskt inte i egenskap av liberal Bengt Westerberg går till attack mot Avpixlat.info och dylika sajter. Snarare vill denne gamle man bevara de kanaler för nyhetsflödet som kan kontrolleras politiskt i de fina salongerna ovanför väljarnas huvuden. Alltså långt borta från de ”arga unga män” som ”hetsar” och ”hatar” på Internet.
”[…] De främlingsfientliga aktörerna har vissa drag gemensamt. De ser konspirationer bakom det mesta, åsidosätter etablerade fakta och utmålar den egna gruppen som modiga sanningssägare. De lyfter fram saker som uppfattas som fel i samhället och påstår att etablerade medier blundar för eller förvanskar problemen.”
Jag har personligen inga kopplingar till de s.k. ”främlingsfientliga aktörerna” mer än att jag anser att yttrandefriheten även skall gälla för dem vars åsikter jag själv inte delar. Däremot är jag hyfsat engagerad i kampen mot den medie- och statsunderstödda klimatalarmismen. I mångt och mycket kan jag känna igen mig själv hur ”de främlingsfientliga” uppfattar nyhetsrapporteringen av deras hjärtefrågor (invandring, islamisering, m.m.), men där jag ser ett monumentalt arbete av både medier och politiker – etablissemanget – att hålla rädslan för klimathotet vid liv genom att förvränga hypoteser och spekulationer till påstådda fakta som skall ligga till grund för politisk styrning av viktiga samhällsfrågor. I fallet med ”järnrörs-skandalen” blev det faktiskt mycket tydligt att våra gammelmedier gärna förvanskar eller förstorar enskilda händelser långt bortom det egentliga nyhetsvärdet. Och det beror – vilket ”medieprofilen” Bengt Westerberg blundar för – helt enkelt på att journalistkåren har en övervikt åt vänstern ifråga om personliga politiska frågor. Nota benne:Bengt Westerberg publicerar sin debattartikel i en dagstidning med vikande utgivningssiffror. Westerbergs intresse är också Aftonbladets och media-Sveriges.
Samtidigt skall man observera att Bengt Westerberg också agerar utifrån en annan roll som bär drag från hans lukrativa engagemang hos Röda korset. I sin enmansutredning vill han att staten skall anslå ytterligare 5 miljoner till Diskrimineringsombudsmannen för insatser mot främlingsfientlighet, och i sin debattartikel ”Arga unga män” skriver han:
”Jag har i min utredning om främlingsfientlighet, som nyligen överlämnades till regeringen, föreslagit att staten genom Ungdomsstyrelsen ska ekonomiskt stödja sådana projekt (ett bedrivs av Diskrimineringsbyrån Uppsala med stöd från Allmänna arvsfonden, men det behövs fler).”
Kort sagt, detta är en utveckling av den verksamhet han tidigare bedrev inom biståndsbranschen. Genom att utmåla en och flera alternativa icke-statliga/icke-bolagiserade nyhetskällor som grogrund till och spridning av främlingsfientlighet, rasism och islamofobi vill Bengt Westerberg ”mjölka” det offentliga på mer pengar mot ett hot som påstås leda till att vårt demokratiska samhälle tar skada. Just därför är det mycket viktigt att vi granskar Bengt Westerbergs budskap och förslag med andra ögon än de som gammelmedierna och etablissemanget använder. Jag skulle visserligen aldrig tillråda någon att spika sin egen politiska dagordning helt efter vad som skrivs på Avpixlat.info (men läs gärna Stefan Thorsells krönikor som ofta är informativa avseende svensk politik sett i backspegeln utanför gammelmediernas strålkastarsken). Men detsamma gäller även vad som skrivs på Aftonbladet (Bör ej läsas över huvud taget av friska människor!), Expressen, DN och SvD. Vi behöver en brokig mångfald i nyhetslandskapet. Det är dessutom mer hedervärt att Avpixlats skribenter inte döljer sina åsikter bakom en kuliss såsom andra etablerade journalister har en förmåga att göra till vardags.
Till sist några ord om Bengt Westerberg som person. Mitt intryck av hans gärning är att han hellre framstår som den som gör något gott än att verkligen göra gott. Exempel på detta är hur han vandrade ut ur TV-studion valnatten 1995 då Ny Demokratis partiledare anlände, fast under de följande åren lade grunden för en politik som faktiskt skapade problem för invandrarna. Ett annat exempel är hur han som Rödakors-ordförande sade sig glatt vilja sänka sitt höga arvode (lön). Den sänkningen kompenserades såvitt jag kunnat se i medierna, men det viktigaste för honom var att i PR-syfte låtsas som att lönen inte var det viktigaste i hans jobb på Röda korset. Hans aktiviteter i år (2012) bevisar att han fortfarande vill framstå som ”de godas” beskyddare mot ”de onda” – de senare i form av ett riksdagsparti som en viss andel av svenska folket i laga ordning röstat fram i ett fullt demokratiskt allmänt val, samt diverse ”nätaktivister” som har fel åsikter. Och vet ni vad, kära läsare, jag känner själv att jag skulle kunna vara en sån där otäck arg ung man som politikerna ogillar och vill få tyst på. För jag vet att politik ÄR att konspirera. Annars vore det inte politik. Och då skulle det inte finnas några bengt westerbergare.
Jag skall nu för ovanlighetens skulle bli lite akut småreligiös och be till Gud att vi inte får någon ny Westerberg-effekt som leder till web-censur styrd av politisk korrekthet och en lagstiftning som omöjliggör anonymitet för bloggskribenter. Jag tror inte alls att det är bra att alla människor skriver vad de tycker i eget namn; det finns andra människor med ringa känsla för yttrandefrihet som hellre använder svärdet än pennan – och de utgörs påfallande ofta av militanta vänsteraktivister som Aftonbladet inte alls berör i sin serie ”Nu granskar vi skiten”. Amen.
Hälsar eder Peter Harold
Smakprov på debatt om migration i medier och bloggar:
SvD: ”Sverige ska och kan ta emot fler flyktingar”. C-riksdagsmän arga på partikollega.
SvD: ”Vi behöver se över regler för invandring”. C-riksdagsman gör partikollegor arga.
SvD: ”Svensk kvinna skjuten i Pakistan”. Hon är egentligen skjuten i bröstet… Det rör sig om en 70-årig svensk kvinna som arbetar för en kristen hjälporganisation i Pakistan. You do the math…
Avpixlat: ”Sura gamla ex-politiker”.
