Peter Harold – Skrivarens blogg

Bästa läsare!

Häromdagen skrev jag några rader om min tolkning till varför den norske massmördaren Anders Behring Breivik begick sitt ohyggliga dåd den 22 juli 2011. Många vill hävda att han är en sinnessjuk galning, och att det skulle vara den enkla anledningen till att han begått ett brott som bär främlingsfientliga kännetecken. Jag försökte i det blogginlägget protestera mot den bilden. Inte för att ära gärningsmannen, utan snarare för att rikta ett varningens ord till alla som inte ser orsak och verkan.

Anledningen till att jag studerat fallet Breivik är mitt stora intresse för yttrande-, åsikts- och informationsfrihet. I detta fall uppstår många kritiska intressekonflikter. Jag är även intresserad av demokratifrågor. Så fort Breviks s.k. ”manifest” blev tillgängligt på Internet laddade jag ned det och läste i stort sett hela alstret som består av klipp från andra sajter och skrifter, och fick en tämligen god bild av hur han resonerat. Hans sk. ”dagbok” ögnade jag snabbt genom; den delen är faktiskt minst intressant.

Jag lägger därför stort fokus på hans frustration över att debatten om politisk islam (islamism) är ensidig, dels på så vis att massmedierna har en beröringsskräck till ämnet av rädsla för att publicerad kritik (mot islam) kan nyttjas av främslingsfientliga krafter; dels därför att massmedierna saknar kunskap om islams avarter. Detta sagt utifrån det urval han gjort av texter till sitt manifest.

Nu har Anders Behring Breiviks anförande under rättegången i Oslo blivit offentliggjorts (om än censurerat), och jag vill här framlägga några citat:

Jeg skal faktisk starte med å fortelle litt om hvordan det hele startet, og jeg starter med 2. verdenskrig. Norge og Vest-Europa har ikke hatt et reelt demokrati siden mellomkrigstiden. Norge og Europa er kvalt av nærmest totalt konformitet.
[...]
Kulturinstitusjonene i Vest-Europa var et lett mål for marxistene å demonstrere og administrere. Marxistene som snart kontrollerte kulturen og de borgerlige liberale som kontrollerte økonomien.
[...]
Jo lenger oppe i det nye makthierarkiet kunne du komme.
I dag styres kulturen av marxistene og de liberale styrer økonomien, mens nasjonalistene og de kulturkonservate har blitt holdt vekk fra makten siden 2 verdenskrig. I dag lider Norge og mange land av kulturell selvforrakt som skyldes den flerkulturelle idelogi.

Et par spørsmål som kanskje er de viktigste i vår tid og som alle journalister, akademikere og politikere burde spørre seg om, er de følgende:

Synes du det er udemokratisk at det norske folk aldri er blitt spurt gjennom en folkeavstemming at de ble gjort til en multikulturell stat?

Er det demokratisk å gjøre det uten å spørre folk om lov?

Behring Breiviks tes är att makthavarna, såväl inom politiken som medierna liksom inom kultursfären, består av krafter som inte vill ha medborgarnas inflytande i vissa frågor. Det råder en konformitet om att mångkultur skall implementeras i hela det europeiska samhället ”utan att fråga medborgarna om lov”, enligt hans ord.

Man kan invända mot Breiviks resonemang. Norge – liksom de flesta europeiska länder – har allmänna val. Medborgarna ”frågas om lov” vid varje val. Men här dyker återigen konformismen upp; vilket parti skulle Behring Breivik och hans likasinnade rösta på om de inte ville ha mångkultur i det norska samhället? Såvitt jag vet skulle de vara hänvisade till Norskt Framskrittsparti, och hade han varit svensk skulle han ha kunnat rösta på Sverigedemokraterna.

Då kommer vi till nästa steg. Dessa partier, åtminstone det sistnämnda, bekämpas med näbbar och klor av så gott som hela det politiska etablissemanget, inklusive samtliga tryckta eller etersända medier. Den som är medlem eller aktiv i Sverigedemokraterna riskerar både att avsättas från fackliga förtroendeuppdrag och i vissa fall uppsägning från sitt arbete; så allvarligt ser vi på det partiets politik. De är politisk paria, precis som kommunisterna under 1960- och 1970-talet. Återigen slåss Breivik och hans likar mot en konformitet som inte lämnar utrymme för kritik mot multikulturism (som i sig är en ideologi).

Behring Breivik igen:

Men da blir neste spørsmål: Ser dere mener at frie valg er nok, og at pressen har en forpliktelse til å formidle dette til folket? Når nordmenn og europeere har blitt fordratt av blant annet journalistene.

At de vil miste sin kultur, sitt land og tradisjoner og kristendom. Mange har sett ved flere anledninger i Europa at (…) Våre meninger blir sett på som mindreverdige og vi blir sett på som annenrangs borgere.

Detta är det intressanta, och man måste förstå att det är denna bild som är ett faktum. En övertygande majoritet av väljarna har röstat på partier som är för generös asylpolitik, partier som är positiva till invandring på ett generellt plan och som verkar för jämlikhet mellan infödda och invandrade. I en städad demokrati får man under sådana omständigheter gilla läget. Eller bedriva opinionsbildning.

Anders Behring Breivik har valt det senare. Man kan diskutera i hur klokt det är att mörda nästan 80 människor får att få utrymme i medierna. Onekligen är det effektivt, och man kan ju förstå att medierna känner sig besvärade över att Breiviks blodiga ”PR-kupp” per automatik kommer att ”lyckas” ifall vi vill ha svar på frågan varför han begick sitt dåd. Därför är det nog begripligt att alla som står bakom den konformitet som Brevik riktar sina anklagelser mot också gör allt man kan för att föra fokus bort från hans budskap.

 I gärningsmannens fall är all publicitet bra publicitet. Det var kanske därför en av nämndemännen vid rätten – som nu avsatts – skrev på sin Facebooksida förra sommaren att Behring Breivik förtjänade att dö. Den lösningen skulle ju onekligen vara till hjälp för processen om man vill slippa beröra de politiska aspekterna bakom mordet, ungefär som USA avlivade terroristledaren Usama bin Laden. Personligen tycker jag inte att dödstraff är ett pris som ett demokratiskt samhälle skall behöva betala.

Vad kan vi lära oss av Breivik-dådet? Ja, en sak är att vara försiktig med att hylla den politiska enhälligheten. Det måste finnas utrymme för öppen och fri debatt, även en debatt där det framförs misshagliga åsikter. En säkerhetsventil.

Vi måste också vara försiktiga med vilka tolkningar vi gör av dådet som sådant. Att bara kategorisera det hela till en sjuk galnings verk anser jag också är fel. Det är att underskatta orsaken till gärningsmannens ondska.

En sak som också är viktig att notera är att Breiviks gärningar riktade sig mot det politiska etablissemanget. Vi kan inte säga att morden på Utöja var rasistiskt, även om han uttrycker ett starkt förakt gentemot islamska kulturyttringar. Offren var medlemmar i det regeringsbärande partiet och inte de han visar sin verbala avsky mot, d.v.s. muslimerna. Man måste också ge akt på att muslimer inte är en ras, utan en religion som är representerad i flera olika kulturer.

Det borde inte vara så svårt att resonera lugnt och sansat om det här. Men medierna gör inte mycket för att hjälpa till. Behring Breiviks dåd besvaras med ytterligare konformitet i såväl artikeltexter som på ledarspalter, och i synnerhet genom att anstryka Sverigedemokraterna med gärningsmannens uppsåt. Kanske har svenska medier sämst av alla åtlydit den norske socialdemokratiske statsministern Jens Stoltenberg vädjan om att inte göra bombdådet i Oslo och massakern på Utöja till partipolitik. Man måste kunna bemöta sina politiska motståndare med sakliga argument. Det finns bara ett skäl till att vara rädda för Sverigedemokraterna, och det skulle vara ifall våra egna politiska lösningar skulle vara fel. Om vi är överygade om att vi är goda behöver vi inte utmåla andra som onda. Annars skapar vi bara en ny Anders Behring Breivik.

Hälsar eder Peter Harold

I medierna:
DN: ”Jag är inte smartare än alla andra”. Man behöver inte vara överintelligent för att bli en ondskefull massmördare.
DN Debatt: ”Daniel Poohl: Anders Behring Breivik är en hybrid som ställer sig över extremhögerns skiljelinjer”. Den här debattartikeln innehåller definitivt inget matnyttigt. Personligen tycker jag att mitt eget blogginlägg är fan så mycket mer intressant.
SvD: ”Rättegången har spårat ur”. Svenske advokaten Thomas Olsson är helt ointresserad i motivbilden. Han borde ha blivit svensk journalist med tanke på den läggningen.

Bästa läsare!

Jag har inte möjlighet att höra på rapporteringen från dagens rättegångsförhandling i Oslo där massmördaren Anders Behring Breivik skall lägga ut texten efter egen smak – och detta av två skäl. För det första har jag inte tid, och för det andra vill inte medierna låta nyhetskonsumenterna få ta del av hans uttalanden. Det är synd. Vi fåtal människor som läst hans s.k. manifest noterar att ett av huvudskälen för honom att begå sitt ohyggliga brott var just de begränsade möjligheter islamkritiker och invandrarkritiker hade för att komma till tals i den allmänna debatten. Nu är en rättegång inte ett debattforum, men det faktum att man nu avser att censurera hans utsago ger honom kanske rätt i vad han anfört i ”sitt” manifest. Tyvärr.

Såsom jag ser på saken går vi en intressant framtid till mötes. Vi har gammelmedierna och deras beröringsskräck gentemot kritik av islam och den i flera fall misslyckade integrering av invandrare. Vi har å andra sidan grupper som ser och uttrycker problemen med detta men har inga egentliga lösningar. Vi ser en politisk debatt där man försöker undvika att kategorisera människor, samtidigt som vissa kategorier ändå ges stöd, och det stödet kanaliseras genom få som representerar många (jag tänker bl.a. på exemplet att Sveriges muslimska råd representerar även de sekulära muslimerna i samhällsdebatten, vilket är absurdt). Och mest fascinerande – och här måste jag ge Malmös kommunalråd Reeperbahnalu fullständigt rätt – är att det uppstått oheliga allianser. Ja, det krävs ingen Einstein för att räkna ut att aktivister kring sajter som Politiskt Inkorrekt och Avpixlat, eller Malmö Jihad för den delen, ingår i en krets som har kopplingar till såväl Sverigedemokraterna som till den judiska intressesfären i Sverige – ingen nämnd, ingen glömd. Jag påstår inte att detta är fel – det är alla medborgares rätt att engagera sig politiskt och driva hemsidor. Det enda jag saknar är lite ärlighet med var man står. Detsamma gäller de som står på ”motsatt sida”.

Det största problemet med vad som sker nu kring Anders Behring Breivik är att det numera brusar så intensivt kring islam, invandringspolitik, yttrandefrihet/censur-problematiken, und so weiter, att det blir svårt att höra de sansade rösterna i diskussionen. Trots det har ingenting i sak förändrats sedan den ödesdigra fredagen den 22 juli 2011. Vi kan därför räkna med fler dåd i Anders Behring Breiviks anda, liksom vi kan räkna med kontra-terror. Jag säger det absolut inte som en förhoppning, utan snarare som en ren varning. Låt debatten vara öppen och fri. Låt dumhet och intollerans bekämpas av visdom och tolerans. Men ge akt på vem som säger sig företräda vad. Det som sägs i välmening kan ge nog så förödande konsekvenser i framtiden. Mer precis än så vill jag inte vara, och nöjer mig med denna Nostradamus-dräkt till mina ord. Jag kan ändå inte hindra folk från att läsa mellan raderna…

Hälsar eder Peter Harold

I medierna:
DN: ”Den blyge pojken blev Norges värste mördare”. Nä, nä. Det fanns säkert någon norsk viking som var värre. Men räknat i modern tid stämmer det.
SvD: ”Breiviks tur att tala i rätten”. Noga filtrerat.