Brott & straff « Peter Harold

Arkiv för Brott & straff

Al-Kebab

november 11, 2009 vid 9:20 f m · Arkiverad under Brott & straff, Demokrati, Politik

Bästa läsare!

Jag behöver inte skriva någon introduktion om islamism; ni vet redan vad jag tycker om den saken. Men man kan fundera på om den inte är mer utbredd än vad vi kan ana?

Om ”Al-Kebab” (eller vad de nu heter) lyckas värva ett 20-tal ungdomar att lämna ”tryggheten” i Sverige via en islamisk ungdomsgård i Rinkeby för att bli soldat i det krigsdrabbade Somalia… …hur många våldsverkande proselyter har de inte lyckats värva till kampen för islamism enkom här hemma i Sverige?

Jag tror att vi sitter på ett större problem än vi kan ana. Det är dags att den islamska sfären i Sverige tvättar sin byk och avpoletterar de ortodoxa ledarna i Muslimska rådet som säger en sak till svenska politiker och predikar något helt annat till sina troende.

Om någon till äventyrs misstänker att jag drivs av fobi mot islam kan jag lugna denne; motivet för mig att mota Ahmed i grind är att fundamentalistisk islam är en grogrund för en motreaktion i Sverige som kommer bestå i en växande kristen höger. Och tvåfrontskrig är det sista jag vill behöva utkämpa.

Hälsar eder Peter Harold

Permalänk Kommentarer (7)

Om din dotter blev våldtagen och mördad, skulle du då…

november 8, 2009 vid 2:09 e m · Arkiverad under Brott & straff, Medierna

Bästa läsare!

Ponera att din 16-åriga dotter blir våldtagen och mördad av sin kompis när hon väntade på bussen. Skulle du då uppskatta att en kvällstidning, t.ex. Expressen, gör ett helt uppslag med hennes bild och basunerar ut i detalj vad som hänt under den tragiska händelsen?

Lyckligtvis är frågan för min del enbart hypotetisk, men jag kan inte föreställa mig annat än att jag som familjemedlem inte vill dela med mig av dessa detaljer till miljoner människor.

Som ansvarig utgivare skall man ställa sig frågan om allmänintresset är så pass stort att det motiverar exponering av t.ex. ett offer. I det här fallet verkar ansvarig utgivare endast brytt sig om att göra reportaget så snaskigt som möjligt och ge en helsida åt offrets porträtt som blickfång. För att läsaren skall uppröras eller upphetsas? Stora uppslag som dessa triggar tyvärr tokiga människor.

Jag är för total yttrandefrihet. Men eftersom pressen utger sig för att jobba efter vissa etiska regler anser jag att det är på sin plats att vänligt påpeka för dem när de i mina ögon sätter dessa självuppsatta regler på undantag i spekulativa syften. Då skall de ge fan i att klaga på andra aktörer, som t.ex. bloggosfären.

Hälsar eder Peter Harold

Permalänk Kommentarer (10)

Vit beläggning på händer och armar

november 5, 2009 vid 9:24 f m · Arkiverad under Brott & straff, Privat

Bästa läsare!

Att jag lyser med min frånvaro från denna blogg under dagtid beror på – som ni säkert listat ut – att jag har häcken full på jobbet. Fikarasterna används numera som transporttillfälle mellan möten och arbetsuppgifter (denna undantagen).

Men att jag även varit tyst under natten och helgen beror på andra omständigheter. Jag har nämligen fått en vit beläggning på händer och armar. Dessbättre är den inte kronisk; med varmt vatten avlägsnas den behändigt från huden. Däremot är det lite värre med kläderna.

Ja, just det. Jag håller på med att måla om köket. Om man får en 10-litershink med vit väggfärg gratis så är man jäkligt dum om man inte passar på att använda denna innan substansen torkar ihop och bara kan användas som bojsänke. Vilket Naturvårdsverket kan ha synpunkter på.

Vad Världsnaturfonden däremot tycker om bojsänke vet jag inte, men de har väl fullt upp med att få ordning på sin redovisning. Om WWF har jag skrivit om redan tidigare i ett annat sammanhang. Närmare bestämt HÄR. Lustigt nog skriver DN och SvD inget om WWF:s oförmåga att redovisa var de insamlade medlen används till. Kan det bero på detta?

Nu skall jag jobba. Med det färglösa jobbet. Vi hörs!

Hälsar eder Peter Harold

Permalänk Kommentarer (5)

Känslan av att vara en bluff?

november 2, 2009 vid 8:53 e m · Arkiverad under Brott & straff, Privat

Bästa läsare!

Jag har haft en ganska intressant vecka. Bl.a. har jag haft samtal med en expert om nationell säkerhet. Som ni vet är ju Sverige utsatt för 0 (noll) st. terrorattacker per år, och därför spenderar vi hundratals miljoner kronor på att utveckla system till skydd mot dessa gärningar…

Vad experterna kommit fram till är att det är svårt att förhindra attentat av det slag som inträffade i Madrid för några år sedan. Men med hjälp av centraliserade rapporteringsanalyser så skall det nog gå bra att förebygga dem i fortsättningen.

Det lustiga var att experten saknade data i en av sina parametrar över kriminella attacker mot det svenska samhället. Jag gav ur minnet ett exempel på en specifik händelse. Experten sken upp och nästan strålade av lycka. ” – Fast det var långt före min tid i branchen”, inflikade han avvärjande.

1990-talet. Tänka sig att man är en så gammal stofil att man har upplevt det årtiondet. Jodå, jag var väl fortfarande ung då, fast så dramatiskt länge sedan var det inte. Även om just händelsen jag refererade till under mötet i sig var ganska dramatisk.

Här satt jag och var ”gammal i gamet” och blev högaktad för mitt komihåg från 90-talet. Mötesdeltagarna var väl alltför försynta för att våga fråga mig om vem som mördade Olof Palme…, men annars fick jag känslan av att de betraktade mina ord som det högsta av kunskap. Nåja.

Det är i dylika stunder jag drabbas av en förtärande antipati mot mig själv. Jag avskyr att ta emot beröm jag inte förtjänar. Det är illa nog när jag verkligen förtjänar det. Jag får en sådan överväldigande känsla av att jag är en bluff. Till skillnad från de andra vid sammanträdesbordet har jag ingen examina från universitetet eller ens återvänt med flyget från en säkerhetskonferens i Houston och lider av jet-lag. Jag åkte tunnelbanans gröna linje till mötet… och samma hem igen.

I övrigt så meddelar SÄPO att hotbilden mot Sverige är mycket låg. Fast med en reservation; om något händer på Internet kan det få stor spridning. Stor suck hördes bland mötesdeltagarna. ”- Detta ständiga Internet!” tycktes de tänka.

Med ens kände jag mig som den enda representanten från den riktiga världen på mötet…

Hälsar eder Peter Harold

Permalänk Kommentera

Visst mognar vi med åren. Både Jan och jag.

oktober 28, 2009 vid 10:58 e m · Arkiverad under Brott & straff

Jan Guillou - äntligen avklädd. Fast mest i moralisk mening.

Bästa läsare!

Den som inte varit socialist i sin ungdom har aldrig haft något hjärta. Och den som inte blir konservativ som äldre har inget förstånd…

Jag vet att det här citatet – som ej är ordagrannt – inte stämmer. För visst hade jag hjärta som ung. Men nu skall det inte handla om mig, utan om Jan Guillou.

Det känns skönt att skriva om ett ämne som inte behöver någon närmare presentation. Visserligen hade jag planerat att låta han dyka upp på denna blogg eftersom jag lovat att berätta om kändisar jag mött. Men det tar vi en annan gång.

Ingen svensk medborgare som har hörsel, syn och luktsinne i behåll kan väl ha undgått ”nyheten” om att Jan Guillou har ett förflutet som… spion…? agent? Äh, säg kollaboratör för enkelhetens skull.

Nu är jag inte den som förvånas. Guillou har varit på min shit-list över skenheliga ex-kommunister sedan länge. Jag skulle snarare ha blivit chockad om han inte haft kuckelimuck med ryska agenter. Han kan omöjligt ha varit den enda. As a matter of fact skulle jag bra gärna vilja veta vad t.ex. Robert Ashberg kan ha för skumma saker i sin garderob. Det skulle inte förvåna mig att det finns smaskiga saker med tanke på den politiska bakgrund han har.

Fast åter till Jan Guillou…

Han menar att engagemanget för Sovjetunionen är en sedan länge förlåten ungdomssynd. Och visst. Vi fattar alla dåliga beslut när vi är unga och gör dumma saker. Det är det som gör oss visa den dag vi blir tillräckligt gamla. Men.

Sedan flera år säger sig Jan Guillou inte längre rösta i allmänna val. Det skulle enligt honom minska hans trovärdighet som journalist. Det respekterar jag. Den dag jag inte sympatiserar med något politiskt parti kommer inte jag heller rösta. Det är bara det att avslöjandena om hans engagemang för Sovjetunionen i slutet av 60-talet väcker nya tankebanor hos mig när jag minns tillbaka till hans uttalanden om att han inte röstar. Kanske är motivet bakom hans röstskolkande något helt annat än journalistisk trovärdighet?

Kan det t.o.m. vara så att Jan Guillou anser att vår demokrati inte är ett passande system?

Har kastar jag fram några tankespår: Kommunist - Sovjetinformatör - Palestinafrände - Antiisraelit – Islambejakare…

Även om hans engagemang för Sovjetunionen under 60/70-talet skedde i det fördolda är hans engagemang, eller snarare djupa intresse, för islamism idag betydligt mer öppen. Så sent som för några veckor sedan förklarade han att han gladeligen skulle vilja resa in i Pakistan för att träffa ”terrorsvenskens” vänner.

Finns det några som inte riktigt gillar den västerländska och upplysta demokratin så är det islamister. De har med eftertryck skapat ett nytt slags krig. Fast istället för domedagsbomber som utplånar hela städer nöjer man sig med att spränga bomber i lokaltrafiken. Eller tidningsredaktioner.

Åldern borde berättiga Jan Guillou till att ha blivit både konservativ och klok. Men ack nej. Hans bejakande av förtryckande ideologier tyder snarare på motsatsen. Jan Guillou tycks vara evigt ung. Tänk om han bara hade ett hjärta också…

Hälsar eder Peter Harold

Permalänk Kommentarer (8)

Yes, I can…

oktober 26, 2009 vid 8:44 e m · Arkiverad under Bil & trafik, Brott & straff, Privat

Bästa läsare!

Beklagar frånvaron av nya inlägg, men just nu är det ”På kurs med Kurt” som gäller. Och det är jag som är Kurt. Idag har jag hållt föreläsning för lastbilschaufförer. Ett par av dem hade airbagen inbyggd i sig själva…

Vad beträffar de senaste dagarnas KGB-skandal som är centrerad kring Jan Gullejo (och det är mycket som är centrerat kring honom; närmare bestämt hela världen om man skulle fråga honom själv) så nämns det att han inte var den enda journalisten som var värvad av KGB att ”utföra uppdrag”. Men vilka vill man inte avslöja.

Till er besökare av Skrivarens blogg kan jag avslöja ett namn som svenska medier tiger om. Det rör sig om en högt uppsatt nyhetskommentator som nyligen lämnade sin tjänst på SVT.

K-G Bergström!!!

I alla fall om man skall döma av hans initialer: ”K-G B”…

Avrundar med följande underhållande filmklipp:

Jag skall försöka komma tillbaka så snart som möjligt och besvara era artiga kommentarer, men just nu måste jag förbereda morgondagens övninger. Ha det!

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Noterar att Mona Sahlin krävde igår att Jan Gullejo skulle lägga korten på bordet och svara för vad han gjort i sin marxistiska ungdom. SR ordnade ett utmärkt debattillfälle idag och Jan Gullejo lovade att ställa upp. Men gissa vem som fegade ut?!!! Japp. Mona. Hon är en riktig pressmeddelandeagitator. Och Sverigedemokraternas bästa fiende.
D.S.

Permalänk Kommentarer (4)

Därför behövs öppen debatt om islam

oktober 19, 2009 vid 10:43 f m · Arkiverad under Brott & straff, Demokrati

Bästa läsare!

Sverigedemokraterna (sd) har tydligen publicerat en debattartikel som anses vara hets mot folkgrupp i det att partiets företrädare utmålar islam som det största hotet mot Sverige sedan 2:a Världskriget. Enligt SvD och DN anser ledande jurister att artikeln kan bryta mot lagen om hets mot folkgrupp. Hur det är möjligt begriper jag inte. islam är en religion, inte ett folkslag. Själva rubriken verkar Aftonbladet ha satt eftersom formuleringen inte finns i texten.

Nu vill inte jag påstå att jag sympatiserar med Åsa Nisse-socialisterna i (sd). Men jag vill försvara deras rätt att tala om sin politik samt att argumentera förutsättningslöst. Och det må så vara att (sd) formulerar sig kring samhällsproblem som vanligt folk bekymrar sig över, men som det politiska etablisemanget inte önskar röra. Därmed skall diskussionen med (sd) handla om huruvida deras förslag till lösningar är bra eller dåliga; inte att (sd) försöker göra sin röst hörd.

Nu gällde det islam. Är det verkligen det största hotet mot Sverige sedan 2:a Världskriget?

Ja och nej, enligt min ödmjuka mening. Sverige är förskonat mot allvarliga hot. Vad gäller ”klimatförändringar” vet ni redan min vetenskapliga ståndpunkt i den frågan. När det gäller Ryssland behöver vi nog knappast frukta en ockupation, men däremot sabotage mot vår infrastruktur och finansväsende.

Återstår de inre hoten. Jag identifierar två stycken: Dels den autonoma vänstern som i extremfall är redo att t.o.m. döda för sin sak. Och dels islam som i sin mest fundamentalistiska form är ett hot mot både enskilda individer och vårt fria demokratiska samhälle.

Vi har inget problem med att muslimer tillber Allah X gånger per dag enligt Koranens anvisningar (det finns rökare som avviker betydligt oftare från sitt ekorrhjul). Men vi har problem med att den islamska läran innebär ett hot mot muslimers integrering i det svenska samhället. Vi har också problem med att unga muslimer rekryteras till ideologiska sekter med våldsambitioner (på samma sätt som unga etniska svenskar rekryteras till den autonoma vänsterns grupper samt extremhögerns ”Vit makt”-rörelse).

Man skulle ur detta perspektiv kunna säga: ” – Va’ bra att vi inte har värre hot än kommunistslynglar och hjärntvättade blattar som hellre är ute och kastar sten på bussar än går i plugget”.

Den slutsatsen är dock felaktig och ett tecken på falsk trygghet. Vi talar faktiskt nu om vuxna människor som vill förstöra samhället. Visserligen utgör de en fara för sig själva, både moraliskt och allmänt. Men de är villiga att hamna i fördärvet samtidigt som de kan göra avtryck i hederliga medborgares vardag.

Fast det viktigaste skälet till att acceptera en fri och kritisk debatt om islam är enligt min mening att denna öppenhet kommer borga för att Sverige inte blir en kristet fundamentalistisk stat, och att den som vill kan få leva ett sekulärt liv, vare sig han är född i Örkeljunga, Tanger eller St Petersburg. Just därför bör vi ge oss i akt mot de som anser att kritik mot islam är likställt med hets mot folkgrupp. Ty den välviljan kommer inte belönas när fundamentalismen etablerats på allvar. Vare sig den är islamistisk, kristen eller nationalistisk.

Hälsar eder Peter Harold

Permalänk Kommentarer (4)

Var vän med städaren!

oktober 15, 2009 vid 8:52 f m · Arkiverad under Brott & straff

Bästa läsare!

Jag har tydligen fått en extra livförsäkring. Inte en med kontrakt och premie, utan en yngre gentleman som går omkring och tömmer papperskorgarna på jobbet (samt sopar smutsen från den ena änden av korridoren till den andra så att alla skall veta om det är ett udda eller jämnt datum).

Denne yngling håller på att etablera sig i det svenska samhället efter en hård uppväxt i något land där man blir jävligt solbränd. Ja,han är en n*g*r i ordets ursprungliga och sanna betydelse.

Han bor också granne med en av de s.k. ”gärningsmännen” som är arg på diverse nuvarande chefer och ex-chefer på mitt jobb. Eftersom jag är en av de få på kontoret som bemödar sig att hälsa artigt på våra lokalvårdare varje dag så möts jag av en hel del sympati från denna yrkeskår.

Nu har den unge mannen gett en förklaring till varför mitt namn figurerar i samband med hotbilden mot mitt jobb. De tror nämligen att jag är ansvarig chef på jobbet!

Jag brast ut i skratt: ” – Tänk om lönekontoret också kunde tro det också…!”

Ynglingen skrattade också och lovade att vid tillfälle framföra denna förklaring till sin ”onde” granne.

Ja, det viktigaste är att man inte har tråkigt på jobbet. Och det kan jag verkligen inte påstå att jag har; även om en del saker – som dessa – är tråkiga att de inträffar.

För min egen del har denna historia gett mig nya insikter om hur vissa instutitioner i samhället agerar till brottslingars fromma. Och att det är instutitioner som inte får kritiseras öppet utan att man drabbas av repressalier, både som statstjänsteman och medborgare med engagemang i samhällsdebatten.

Jag törs till och med säga att det kommer en tid då vi kommer minnas med tacksamhet när motorcykelligor som Hells Angels utgjorde toppskiktet av grov kriminalitet i Sverige. För dessa kunde polisen alltid jaga utan att få kritik.

Hälsar eder Peter Harold

Permalänk Kommentarer (3)

Nicht so lustig…

oktober 12, 2009 vid 9:51 e m · Arkiverad under Brott & straff, Privat

Bästa läsare!

Liten kort rad, bara för att visa att jag lever. Och det är väl det som är det intressanta just nu eftersom jag indirekt mottagit ett mordhot. Inte första gången, men till skillnad från det föregående tillfället betraktas detta som mer seriöst, och av en helt annorlunda anledning (fast det är samma typ av upphovsmän bakom hotet). Jag vill inte vräka ut några detaljer, men jag och de drabbade har fullt upp att vidta nödvändiga åtgärder. Tur i alla fall att jag är tränad för sånt här; alltid roligt när ens sakkunskaper kommer till nytta, eh…

Detta betyder att jag för tillfället har annat i huvudet än energin att vara en kreativ bloggskribent. Jag är enormt trött. Ni får faktiskt till och med kvittra själva för jag har inte tid att leta upp någon pausfågel. Tills jag är tillbaka; ta hand om er.

Hälsar eder Peter Harold

UPPDATERAT 13/10 14.00:
Förhoppningsvis kan jag och mina kollegor andas ut för den här gången. För min egen del står det klart att hästhuvudet inte skulle läggas i min säng – för att uttrycka det symboliskt. Tack vare rådigt ingripande från en arbetskollega vet polisen vilken grupp av individer (deras identitet) som förmodas utgöra gärningsmännen. Polisen vet nu hur gärningsmännen tänkt gå till väga, och att uppsåtet inte varit att döda men däremot framkalla skada. Det är ju iofs grader i helvetet.

Över lag upplever jag att min tillvaro allt mer börjar likna en billig kioskdeckare, och har gjort så hela det senaste halvåret, om än med en ovanligt seg handling men med vissa fantasieggande ingredienser. Det senare förstärks när man inte vet hur NÄRA hotet ligger. Eftersom ”gärningsmännen” (och i deras ställe under polisbevakningen gärningsmännens vänner) kan tänkas lägga hästhuvudet i fel säng har jag fått byta ut mopeden mot bilen istället. Vilket egentligen är helt ok för mig nu när det är så j-a kallt på morgonen.

Dock är alla mina illusioner om att Sverige ett tryggt land att leva i totalt över för min del. ”-Välkommen till verkligheten”, hälsade en annan kollega som samlat en hel pärm full med kopior på hotbrev, skaderapporter och polisanmälningar från hennes jobb.

SLUT UPPDATERING.

Permalänk Kommentarer (8)