Peter Harold – Skrivarens blogg

Bästa läsare!

Med risk för att ännu mer fjärma mig från trivselbloggens format så håller jag mig kvar vid de kontroversiella ämnena… Sorry!

När jag ser tillbaka på den senaste tidens bloggposter av undertecknad förstår jag att en och annan läsare funderar på ifall jag är Sverigedemokrat eftersom jag både försvarar det partiets rätt till att deltaga i samhällsdebatten samtidigt som jag varit mycket kritisk till de utsagor som framförs för att ursäkta upploppen i förorterna. Jag tror dock inte att denna missuppfattning är särskilt utbredd bland er som besökt Skrivarens Blogg längre tillbaka. Så svaret på frågan är: nej. Jag tillhör faktiskt inte något parti alls.

Mitt motiv att blogga om upploppen i de invandrartäta förorterna har snarare orsaken i att upploppen är ett stort samhällsproblem som även en vanlig medborgare som jag har rätt att reagera på. Och som libertarian anser jag att debatten inte skall föras enbart av välfärdsnostalgikerna i  Sverigedemokraterna å ena sidan och godhetsnarkomanerna i regeringen och Miljöpartiet å den andra. Visserligen representerar jag inte någon särskilt inflytelserik plattform (vad kan man få för inflytande när man lyckas kritisera BÅDE Sverigedemokraterna och ”sjuklövern”?), men jag försöker vara försonlig i mitt tonfall i hopp om att folk, oavsett vad de röstar på, kan förstå mina tankar om vad som är rätt och fel.

Idag vill jag skapa perspektiv om Lagen om hets mot folkgrupp.

Jag vet inte ifall ni har noterat det, men för en tid sedan blev en 17-årig flicka åtalad för hatbrott efter att ha skrivit följande på sin Facebook-sida efter att ett gäng bråkiga invandrare stigit ombord på samma lokaltrafikbuss som hon:

Invandrarinvasion på bussen, ni kan la gå era apor?!

Någon i hennes vänkrets såg denna statusuppdatering och gjorde en polisanmälde, varefter åklagaren valde att väcka åtal enligt Lagen om hets mot folkgrupp, där den som uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning kan dömas till högst 2 års fängelse.

Förutom att om förhållandet varit den motsatta, t.ex. att 17-åringen gick ombord och busade på bussen och någon invandrare skrev ”Svenneinvasion på bussen, ni kan la gå era apor” så skulle inte invandraren kunna åtalas enligt Lag om hets mot folkgrupp eftersom begreppet ”folkgrupp” enligt Justitiekanslern inte avser svenskar. Så om en invandrare skriker ” - Jävla svenne” och du som svensk svarar ” – Jävla invandrare” är det bara du som kan bli åtalad efter detta meningsutbyte (och få äran att betala skadestånd för kränkningen). Om du däremot skulle svara med att ge vederbörande ”blatte” en snyting så kommer du inte bara att åtalas för misshandel, utan din gärning kommer även att värderas som ett misstänkt hatbrott, vilket per automatik skall betraktas som en ”försvårande omständighet”, vilket i slutändan förstärker straffvärdet.

Mitt intresse för denna fråga baserade sig i första hand på perspektivet om yttrandefrihet, och som ni långvariga läsare av Skrivarens Blogg vet är jag FÖR total och villkorslös yttrandefrihet. Mm, lite extremistiskt, men jag står för det.

Enligt min mening är just denna lag ett av våra största hot mot yttrandefriheten. Jag säger inte att allt som yttras är smart eller sanningsenligt, men historien visar att bedömningen om vad som är sant och inte förändras med tiden. En gång fick man inte säga att jorden cirklade runt solen, utan det var den motsatta åskådningen som var lag (kyrkans lag). Detsamma kan gälla även vad som inte får sägas idag. Dessutom anser jag att man inte skall sätta yttradefrihetsinskränkande verktyg i händerna på politiker och domstolar. Risken är stor att obekväma röster tystas godtyckligt av makthavarna.

Ett annat exempel – vars bakgrund på många sätt kan vara besvärande för en anständig humanist – är åtalet mot en skribent som författade en text med rubriken ”Vi är arier och germaner – Grundläggande rasbiologi” där brottet bestod i att författaren påstod att vita är intelligentare än svarta. För att bestyrka sitt påstående hade denne kopierat in i sin text en lista från boken ”IQ and the Wealth of Nations” av forskarna Richard Lynn och Tatu Vanhanen. Bortsett från att deras material baseras på både faktiska mätningar och generella uppskattningar av intelligenskvoter runt om i världen så är det i mina ögon ett bekymmer att lagstiftningen om yttrandefriheten får ett företräde före vetenskapen. Man kan tycka att det var osmakligt att argumentera för att vita bör härska över svarta bara för att den genomsnittliga IQ-kvoten är högre bland germaner än bland andra grupper, men inom den akademiska världen är det mer accepterat att förklara nationellt välstånd och socio-ekonomiska variationer just utifrån IQ-värden.

Jag anser att det är antidemokratiskt att använda lagstiftningen till att tysta folk som säger saker som de flesta inte vill höra eller aldrig vill hålla med om. Jag anser också att det är vi humanister som skall argumentera mot rasister och främlingsfientliga eller de som säger att jorden är platt, inte lagstiftarna och domstolarna. Har vi inte giltiga argument på vår sida så är saken ändå förlorad, även om ”vi goda” kan tysta diskussionsmotståndarna genom att klistra på dem nedvärderande epitet eller få dem bötfällda och fängslade. Och minns min referens till Galileo här ovan, att uppfattningen av vad som är rätt och fel förändras med tiden. Och i vårt tidevarv kan den förändringen ske snabbare än på Galileos tid… Vill vi riskera att själva bli tystade genom lagens makt?

Jag är av den meningen att lagen om mot hets av folkgrupp skall avvecklas. Den gör att vi inte är lika inför lagen.

Andra skulle nog hellre se att den utvecklas, och att den också skall skydda den etniska majoritetsbefolkningen. Till viss del kan jag förstå detta när jag studerar vad som sker runt om i världen. Min spådom är att vi kommer se mer diskussion om just detta. Ett tragiskt fall i Danmark visar exempel på ett omvänt rasistbrott där en ung kvinna med barnvagn härom dagen blev attackerad av unga invandrarflickor (med arabiskt utseende enligt Jyllandsposten) i Århus. Vid dådet försökte slita de upp babyn ur vagnen och skrek ” – Fucking dansketös” samt tog fram en sax och klippte av tofsar av hennes hår och klippte i hennes kläder innan de försvann från platsen.

Vad som ytterligare förstärker problemet är att samhället inte tar problemen i de invandrartäta områdena på allvar. Trots att hundratals ungdomar ägnade sig åt att kasta sten och molotovcocktails på brandmän och poliser under förortsupploppen i förra månaden har endast en handfull rättsförts. I miljöer där etniska svenskar är i minoritet formas ett samhälle där ordningsmakten är undfallen. Detta är inte unikt för Sverige. Jag har i fallet med Husbykravallerna dragit paralleller till Frankrike, och jag gör det även i denna tråd. Även i det landet märker man av de inter-etniska spänningarna. Men det gäller också i många andra europeiska länder.

Hur mycket av dessa mönster går igen i Sverige? En sak känner jag igen, och det är viljan att exkludera svenskarna från möjligheten att betraktas som utsatta. Om det bara vore för den logiska tanken att vi inte skall tala om ”svenskar” och ”invandrare” som grupper utan istället betrakta var och en som unika individer så skulle det vara frid och fröjd för mig. Men så är inte fallet. Istället handlar det om att skuldbelägga de som har förmåga att bidra till samhället genom att arbeta och betala skatt, och påskina att denna grupp är skuld till att andra är bidragsförsörjda och förstör samhället genom att elda bilar, bränna skolor och attackera polis och brandkår.

Det jag är rädd för är att framtiden kommer erbjuda lagstiftarna fler tillfällen att inskränka yttrandefriheten för att dämpa uppmärksamheten på den sociala oro som breder ut sig över Sverige, och som är ofrånkomlig när den ena samhällsinstitutionen efter den andra fallerar på grund av degenerering (här syftar jag på förfallet i skolan som nu når arbetslivet i och med att folk som inte behärskar svenska i tal och skrift anställs i myndigheter och liknande arbetsplatser och därmed är dåligt rustade att klara ansvaret för sina arbetsuppgifter). Jag trivs inte med den här utvecklingen. Den kommer bara att försvaga samhället så att de enkla lösningarna blir mer attraktiva. T.ex. att skapa enklaver i förorterna, grunda medborgargarden som gör det polisen slutat göra, eller – i värsta fall – ger samhället som vi känner idag en dödsstöt i form av ett inbördeskrig. Och medan denna utveckling sker kommer ingen ha tid eller lust att diskutera hur diskriminerande ”Lagen om hets mot folkgrupp” är, och vilket hot denna lag är mot yttrandefriheten.

Jag är rädd att vi kommer förlora allt vi håller kärt i vårt demokratiska Sverige.

I så fall, vad kommer sen?

Hälsar eder Peter Harold

Intresserad av utrikespolitik,
eller bara undrar hur jag mår?
Jo tack, hyfsat bra. Och du själv?

Bästa läsare!

Först lite vacker musik att lyssna på medan du läser dessa rader… Är det någon läsare här som vet vad kvinnan sjunger om så är jag tacksam för en beskrivning i kommentarsfältet.

Det finns väl inget så otrevligt att tänka på som att miljontals unga afghanska flickor förvägras rätten att lära sig läsa, skriva och räkna. Vi i västvärlden anser att just denna diskriminering är ett hot mot Afghanistans utveckling mot fred och frihet. Så därför pumpar vi gladeligen in miljarder i det landet i hopp om att där skall bli ordning. Nej, det spelar ingen roll huruvida vi talar om miljarder kronor eller miljarder dollar, rubel eller pund. Det hör ändå till ovanligheten att något av dessa medel kommer de afghanska kvinnorna till gagn. Afghanistan är nämligen ett av världens mest korrupta länder.

Men statskontrollerade Sverige Radio rapporterar nu att sedan en tid tillbaka präglas tillvaron av ökad öppenhet om korruption. Men hurra, hurra, hurra då…!!!!

Vad som skett är att Afghanistan slutat att skämmas. Istället tar man korruptionen som intäkt för att höja politikers arvoden och tjänstemännens löner så att de skall bli mindre benägna att begå korruptionsbrott. Bortsett från naturlagen att ”mycket vill ha mer” så kan vi konstatera att Afghanistan också är ett av världens fattigaste länder (läget är i o f s ännu mer ruttet i Pakistan, men så är det ju också ett granland till Afghanistan). Så dessa löneökningar lär knappast finaniseras av afghanerna själva, om mina onda aningar stämmer. För samtidigt som västvärlden representerar sig själv med militär för att sprida fred, demokrati och jämlikhet i Afghanistan så bekämpar vi landets framgångsrikaste exportindustri, nämligen odlingen av opiumvallmo.

Om vi bortser från det uppenbara slöseriet av skattemedel (inklusive svenska) så kan det vara på sin plats att göra en lägesrapport. För ordningens skull jag pliktskyldigt rycka några citat från president Barack Obamas tal om USA:s säkerhetspolitik i förra månaden för att visa vilken cynisk falskspelare han är.

We have now been at war for well over a decade.  I won’t review the full history.  What is clear is that we quickly drove al Qaeda out of Afghanistan, but then shifted our focus and began a new war in Iraq.  And this carried significant consequences for our fight against al Qaeda, our standing in the world, and — to this day — our interests in a vital region.

[...]

So after I took office, we stepped up the war against al Qaeda but we also sought to change its course.  We relentlessly targeted al Qaeda’s leadership.  We ended the war in Iraq, and brought nearly 150,000 troops home.  We pursued a new strategy in Afghanistan, and increased our training of Afghan forces.

[...]

Now, make no mistake, our nation is still threatened by terrorists.  From Benghazi to Boston, we have been tragically reminded of that truth.  But we have to recognize that the threat has shifted and evolved from the one that came to our shores on 9/11.  With a decade of experience now to draw from, this is the moment to ask ourselves hard questions — about the nature of today’s threats and how we should confront them.

Nej, gäspa inte, kära läsare! Hela talet är mycket längre än föreliggande bloggpost, så jag besparar er trots allt en hel del. Med dessa citat här ovan – från 25 maj – så har vi svart på vitt att USA är långt ifrån att ha fullbordat och avslutat sitt ”War on terror” som började med nine-eleven. Alltså det som är skälet till att vi idag har en omfattande övervakningsapparat som kvalificerat övertrumfar George Orwells dystopi ”1984″. Ja, för böveln – vi har precis som i den romanen även i verkligheten en massa ”nyspråk”. När George W Obama talar om att landet måste ställa sig de hårda frågorna om hur man skall bemöta dagens terrorhot så har han redan svaret i sitt: mer kontroll och fortsatt satsning inom militärkomplexet.

Men det går inte att sälja detta till Amerikas befolkning utan att kunna påstå att de militära satsningarna – triljoner dollar – ger avkastning. Så därför tar han ett djupt andetag innan han fortsätter med kungörelsen att segern är nära:

Today, the core of al Qaeda in Afghanistan and Pakistan is on the path to defeat.  Their remaining operatives spend more time thinking about their own safety than plotting against us.

Vilket är en sanning med modifikation. På den alternativa nyhetssajten reason.com beskriver Sheldon Richman en annan verklighet i Afghanistan, och som avviker lite från den gode Ivar Arpis alltför pressreleaseinspirerade analys i SvD:s ledarspalt 29/5. Under 2012 ökade talibanernas angrepp med 47%. Och då skall man ha i åtanke att al-Qaida – som ju var USA:s dödsfiende – i praktiken flyttat till Pakistan för att smida hämndplaner för att USA invaderar det ena landet efter det andra och attackerar med illegala drönare. Ett moment 22 som herr presidenten inte nämner ett ord om.

Som en konsekvens av de ökade attackerna har också dödstalen för afghanska soldater och poliser (som utbildas av de närvarande NATO-trupperna) ökat med 40% ifjol. Dessutom deserterar mellan 27-30% av soldaterna (av vilka de med lagom skäggväxt reser till Sverige och presenterar sig som 15-åringar utan levande släkt, skattebetalarna bugar och tackar). På sajten The Long War som drivs av den neo-konservativa tankesmedjan Foundation for Defense of Democracies (på tal om nyspråk, he, he) bekräftar notiserna den blodiga utvecklingen.

Sedan Barack Obama blev president har han ökat bemanningen av militär i Afghanistan, och detta trots att man formellt redan krigat färdigt i landet för tio år sedan. Och trots ökad bemanning – eller kanske på grund av detta? – har våldet ökat. Även om Barack Obama påstår att USA:s uppdrag i Afghanistan avslutas före 31 december 2014 så betyder det inte att USA lämnar landet helt och hållet, enligt Sheldon Richman. Den åsikten delas av Jack A Smith (f.d. redaktör för tidningen Guardians USA-utgåva) som på sajten Antiwar.com berättar att afghanska regeringsföreträdare  beskriver Barack Obama som mycket angelägen om att få behålla personal och utrustning i deras land efter 2014, företrädesvis staber av ”specialister” samt stridsflyg på nio afghanska baser.

Jag har ingen patentlösning på Afghanistanproblemet. Men jag tror inte att nuvarande strategi hjälper. Jag skulle ju kunna vara provokativ och säga att de som allra mest behöver hjälp i Afghanistan – det vill säga kvinnor och barn – näppeligen får någon. Vi kan kallt konstatera att inte ens flyktingströmmen till Sverige från det landet representerar hur illa ställt det är. Istället skickar man iväg unga män som ankarbarn, vilket i och för sig är en hjälp för dessa familjer, men på intet sätt löser några problem. Än mindre då flickorna utsätts för förtryck här i Sverige istället. Det är inte deras lidande som är det stora problemet, vare sig för oss välmenande svenskar eller militärkomplexet i USA som håller i sin presidents marionettrådar.

Så om ingen mer än en chefsbyråkrat eller minister i Kabul har nytta av våra biståndsmiljoner kanske vi borde överväga att sluta skicka svenska skattemedel som bara hamnar hos SUV-återförsäljarna…

Tänk om vår biståndspolitik kunde hälsosamt genomsyras av ”att det inte är gåvan som räknas utan själva tanken”. Jag tror att det inte är många fler fattiga människor än idag som skulle lida av en sådan lakonisk inställning. Länder som inte vill förstå demokrati och rättstänkande kan inte hjälpas. Och kanske är det så att biståndsmiljarderna blir rent av kontraproduktiva – Varför skall regimen i Kabul få sitt land att fungera? Då skulle vi i väst ju få för oss att de inte behöver mer av våra pengar.

Så lösningen blir… [PK-censur] . Eller vad tycker du, kära läsare?

Så där. Nu tar vi och tittar på någonting som sprider glädje istället…

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

” – Det är något vi måste acceptera…!”

Den som sade detta var en man som intervjuades på en gata någonstans i USA av en nyhetsreporter med anledning av anklagelserna om att USA:s regering avlyssnar sina medborgares elektroniska kommunikation (PRISM). Detta naiva uttalande visar hur lite folk värderar det som är grunden till frihet – att inte behandlas som en misstänkt brottsling.

Ett liknande uttryck är att ”jag har rent mjöl i påsen så jag har ingenting att dölja”. Bortsett från att detta inte är sant så bör sagesmannen besinna sig och fundera på hur vederbörande resonerar. Det finns få människor som aldrig begår en olaglig handling. I mycket handlar det om lagstiftningen, men det finns många triviala brott; man kan råka plocka en fridlyst blomma, glömma bort det kommunala eldningsförbudet, köra 10 km/h för fort på landsvägen, glömma blinka före sväng i korsningen, strunta i att betala TV-licens, köpa smuggelcigaretter, äga en trave porrfilmer med Tracy Lords, bränna en kopia på en DVD-film till jobbarkompisen, eller till och med ha bilradion på hög volym när du kör glassbil utan att betala erforderlig avgift till skivbranschmaffian. Eller värst av allt, handtvätta bilen på allmän gata… jodå, det är ett brott i vissa svenska kommuner.

Alla är vi – såsom kardinal Richelieu noterade – möjliga att få hängda. Eller i vart fall bötfällda.

Det vi kan önska är att staten och rättsapparaten förhoppningsvis inte bryr sig om att leta efter oss för att lagföra vår högst triviala kriminalitet. Och de flesta av oss befinner oss inte i en sådan samhällsposition att det är lönt för makthavarna att anstränga sig att leta efter Tracy Lords-filmer hemma hos oss, eller ha en spanare som filmar i smyg när Bogdan säljer en skattefri limpa cigaretter. Jag talar här rent hypotetiskt – jag röker nämligen inte.

En del av våra handlingar hamnar faktiskt i det som är övervakningsbart. Kamerainspelningar skall enligt lag raderas efter en tid, men ponera att staten inte gör sig av med övervakningsbandet som filmade Bogdans leverantör. Svenska FRA har ertappats med att lagra material olagligt (fast ingen blev åtalad, självklart…). Eller ponera att du äger en enda film med Tracy Lords som inköptes när den var helt laglig i handeln, och att du oförsiktigt refererar om det innehavet i ett mejl till din porrtokige lumparkompis ett årtionde efter det att lagen skärpts.

Vi vanliga människor som anser oss ha rent mjöl i påsen har det inte alls i själva verket. I våra ögon är preskriptionstiden möjlig att ibland räkna i timmar, om längst så länge som våra samveten påbjuder det. Men vad sägs om att allt de vi sagt på Internet, alla våra chattar, alla mejl, alla listor över vem vi ringt, eller kanske till och med de kopior av våra hårddiskar som underrättelsetjänsterna teoretiskt sett kan göra…, ja, tänk allt du gjort med din dator under de sista 10 åren finns lagrat på ett antal gigantiska servrar som statens säkerhetstjänst har tillgång till.

Om du inte blir nervös så borde väl ändå ditt moraliska kompass säga att det är fel av staten att betrakta oss alla som potentiella terrorister som skall övervakas intill sista kommatecknet.

Att detta övervakningssamhälle är ett faktum råder det ingen tvekan om. Varför skulle president barack Obama annars i en så föraktfull ton säga att man inte skall lyssna på konspirationsteoretikerna. Självklart säger han så. Han är den förste som förlorar på att sanningen kommer fram. Denne ulv i fårakläder…

Det Orwellska övervakningssamhället är inget vi skall acceptera. Det hörde hemma i Sovjetunions kommunistdiktatur. Men inte i en fri och öppen värld. Är regeringen rädd för sitt folk bör väljarna skyndsamt se till att byta ut denna regering mot en som har större mod och förstånd.

Hälsar eder Peter Harold

I bloggosfären om 1984-samhället:
476: ”Massövervakning = Åsiktsregistrering”