Peter Harold – Skrivarens blogg

Bästa läsare!

Jakten på sanning är i mycket en skönhetstävling. Härom året reflekterade jag lite över det besynnerliga i att Sveriges regeringen lagt upp en hemsida med information vars syfte var att bemöta ”myter” som kommer till uttryck i sociala och alternativa medier. Min åsikt var att jag år 2006 röstade på ett parti som avsåg att bilda en regering som var helt emot tanken att staten skall bedriva opinionsbildning. Det löftet har svikits flera gånger om. Att sedan sanningsministeriet framförde tvivelaktiga argument gjorde inte saken bättre.

Någon bättring har inte skett. Visserligen har hemsidan reviderats och ordet ”myt” har ersatts med ”påståenden”. Ändringen är kosmetisk och syftar nog mest till att minister Erik Ullenhags smeknamn ”Myten” skall falla i glömska. Listan över ”påståenden” har utökats. Men det som är mest intressant är att åtgärden visar på att det skett en maktförskjutning i opinionsarbetet. sajten Fria Tider (paleokonservativ/libertariansk partipolitisk obunden) noterar att ett av ”bemötandena” på regeringens hemsida är riktat mot en av sajtens artiklar. Fria Tider skriver:

Dementin publicerades idag på morgonen på regeringens särskilda hemsida om invandring med rubriken ”Vanliga påståenden om invandring”. Sidan har samtidigt gjorts om och de påståenden om invandring som regeringen vill bemöta på hemsidan kallas inte längre ”myter” utan ”påståenden”. Antalet har dessutom ökat från tretton till sjutton stycken.

”På nätet cirkulerar påståenden som räknar upp olika förmåner som en nyanländ arbetslös mamma med tre barn kan få. Beräkningen baseras på ett specifikt exempel som har konstruerats enkom för att maximera påstådda bidrag på ett sätt som inte är möjligt i praktiken”, skriver regeringen och fortsätter.

”Man kan till exempel inte ha föräldrapenning för samma tid som man har etableringsersättning”.

Flera som hört av sig till Fria Tider upplever regeringens formulering vilseledande. I Fria Tiders uträkning om att en invandrarmamma kan få nästan 22 000 kronor skattefritt varje månad ingår nämligen inte föräldrapenning, vilket regeringen felaktigt försöker ge sken av. Däremot uppmärksammade Fria Tider att en nyanländ invandrare, utöver etableringsstödet, kan ansöka om retroaktiv föräldrapenning.

Jag själv har inte tid att validera de olika ståndpunkterna utifrån sakfrågan, men jag betraktar spörsmålet med stort intresse eftersom det är ett mediefenomen. Det är också intressant att läsa regeringskansliets texter mellan raderna. bara inledningen väcker frågor och tankar:

Svenska folket är, i jämförelse med flera europeiska länder, mer positiva till invandring och invandrare. Men även i Sverige finns främlingsfientlighet och diskriminering.

Läser man Erik Ullenhags rader precis som han vill att vi skall läsa dem så riktas informationen till etniska svenskar för att bemöta svenskar som diskriminerar invandrare eller svenskar som är främlingsfientliga. Och därefter adresserar han vilka ”brott” dessa svenskar begår, även om formuleringen är intet förpliktigande:

Jag och regeringen för en aktiv politik mot antisemitism, islamofobi, antiziganism, afrofobi och annan främlingsfientlighet.

Åter kan vi notera att etniska svenskar inte ingår i frågans intresseområde. Jag vet inte om regeringen över huvud taget beaktar fientlighet eller rasism riktad mot etniska svenskar. Regeringen skapar därmed en bild av att denna inte finns. Men däremot ligger man bakom synen att etniska svenskar är främlingsfientliga, diskriminerar, uttrycker antisemitism, islamofobi, antiziganism och afrofobi. För att få stöd för detta resonemang måste man vara selektiv i kritiken. Framför allt måste man bortse från det faktum att antisemitismen i Sverige inte grundar sig på ett utbrett svenskt judehat, utan istället står på en plattform som tillhör den muslimska trosuppfattningen. Just folkgruppen judar avhandlas i Koranen, ofta i fientliga termer. Liksom övriga icke troende muslimer. Men att påvisa detta, det är islamofobi…

Ämnet är svårt, och jag tror att Erik Ullenhag har ett gott syfte till att agera som han gör. Men man kan inte resonera om såna här komplexa saker genom att göra ”listor” över ”myter” och ”påståenden”. det finns nämligen inte en absolut sanning. I vart fall kan man inte förvänta sig en seriös diskussion utifrån det underlaget (och därför känner jag att även denna bloggpost blir för kort). Men det är kanske det Erik Ullenhag är ute efter – nämligen att vi inte skall diskutera?!!

Efter tidigare regeringars åsiktskampanj ”Om detta må ni tala om” har vi fått ”Om detta må ni hålla käft om”. Ullenhags skapar en politisk arrogans som är skrämmande. Det är på tiden att de politiskt korrekta opinionsbildarna slutar fäkta mot väderkvarnarna som de tror är högerextremister, och istället tar en seriös debatt utan att klistra nedvärderande epitet på meningsmotståndare och meddebattörer. Ett påstående kan inte bekämpas som en myt bara genom ett annat påstående. Gör om, gör rätt, Erik. Eller hellre, låt bli!

Hälsar eder Peter Harold

I mediebruset:
SvD: ”17 påståenden om invandringen bemöts av regeringen”.

Bästa läsare!

Svenska Dagbladets utrikesanalytiker Therese Larsson skriver på sin tidningsblogg att det är slut på det europeiska gratisätandet. USA behöver sitt planerade missilförsvar på hemmafronten nu när den koreanske lillgrisen grymtar med sin Kina-puff. Therese beskriver att vi plötsligt har anledning att svettas:

Du ska vara försiktig med det du ber om, sägs det, för risken finns att du faktiskt får vad du önskat.

Lite så känns det med USA:s engagemang i världen just nu. Här har vi européer knorrat i decennier om hur amerikanerna sett sig som hela världens insatsstyrka och tagit sig rätten att invadera Irak eller låsa in (misstänkta) terrorister på Guantanamo och kasta bort nyckeln. Vi har med all rätt ropat på folkrätt, internationell rätt, mänskliga rättigheter eller vad vi kommit på för att få USA att dämpa sig en smula. Ändå klagas det runt om i Europa på att amerikanerna vänder sig allt mer inåt. Att de struntar i Syrien och låter fransmännen ta befälet i Libyen och Mali.

Men framförallt muttras det om att Barack Obama gör allt han kan för att hålla vår krisande kontinent på armlängds avstånd, och istället riktar blickarna mot ett allt viktigare Asien.

As a matter of fact är jag vän av tanken att USA inte skall vara världspolis. Ifjol kunde besökare av Skrivarens Blogg läsa om mitt stöd till den republikanske kongressmannen Ron Paul som under det republikanska primärvalet ensam av alla tilltänkta presidentkandidater hade som högsta prioritet att USA:s försvar skall användas till att försvara USA. Landet har inte råd att leka världspolis, förutom att det inte ens är moraliskt försvarbart att ha den rollen. Jag delar den synen, och att Barack Obama i bästa fall själv börjar inse detta är ett plus.

Fast Therese Larsson ser den hittillsvarande politiken som ett utfall för att vi gömt oss i mammas kjoltyg:

Det kommer få konsekvenser – inte minst för EU. På vår kontinent har vi de senaste 60-70 åren vant oss vid att gömma oss bakom USA:s kjolar och låta amerikanska skattebetalare stå för stora delar av den europeiska säkerheten. Det är inte bara Sverige som med sitt enveckasförsvar litar på att grannländerna ska komma sättandes om vi blir anfallna. Franska uträkningar visar att den sammanlagda europeiska försvarsbudgeten minskade med 12,5 procent mellan 2009-10, och av NATOs 28 medlemsländer (varav 21 är med i EU) var det 2011 bara Frankrike, Storbritannien, Albanien och Grekland som förutom USA satsade de 2 procent av BNP på försvaret man kommit överens om.

Nu skall man ha i åtanke att Franklin Roosevelt (D) var den president som hade störst ambition att göra USA till en internationell storspelare. Vi minns hur han gladeligen kom i konflikt med Japan (bl.a. låg Roosevelt bakom en långvarig bojkott mot Japan som sedan ledde fram till attacken mot Pearl Harbour; ett historiskt faktum man bör minnas med tanke på dagens bojkotter som USA driver). När Truman var president delade han Frankrikes och Storbritanniens syn att Tyskland inte skulle få bygga upp sin armé till en sådan nivå att landet kunde skydda sig själv mot Sovjetunionen, utan man valde istället att låta USA etablera sina baser där. USA hade under de följande åren ett eget intresse av att vara i Europa för att snabbare kunna agera i händelse av en Sovjetisk attack.

Vad som är lite förvånande är att USA stannat kvar i Europa trots att Kalla kriget är över. Förvisso har det till stor del skett på bekostnad av amerikanska skattebetalare, men inget säger ju att det inte är militären själv som önskat vara kvar i Europa för att trygga sin försörjning av anslag.

Efter att EG bildats har det funnits en ambition att medlemsländerna skall skapa en gemensam förmåga att försvara sig mot yttre fienden. Med EU har vi en gemensam utrikespolitik (tyvärr), och med denna följer också ett samarbete kring militära spörsmål. Vi vet att Sovjetunionen gick på pumpen när de gick in i Afghanistan (för att få access till Indiska Oceanen), så frågan är om ett samlat Europa utan USA:s stöd verkligen skulle ha lagt sig platt ifall Sovjetunionen bröt sig genom järnridån? Varför skulle de europeiska arméerna vara sämre än de afghanska berggerillorna?

Nej, USA:s närvaro i Europa har varit strategisk. Måhända har de europeiska politikerna tyckt att den amerikanska arsenalen på europeisk mark varit en trygg bonus. Men europeisk säkerhetspolitik har under de sista 20 åren knappast stått eller fallit p.g.a. den amerikanska närvaron. Och var det bara Sovjetunionen USA ville skydda sig mot?

Nu när USA inte tänker etablera sitt missilförsvar i Europa kan vi ställa oss frågan om vad vi behöver det till. För att försvara oss från ryska kärnvapenattacker? Teoretiskt sett ja. Men endast en galning startar ett kärnvapenkrig. Putin är inte galen; han är bara självisk. Ryssland behöver inte skjuta atombomber på oss för att ge Europa problem. De behöver bara stänga ventilen i sina pipelines så att vi står utan gas och olja.

Det är möjligt att USA i en framtid behöver sitt missilförsvar som skydd mot Korea. Med hjälp av mainstream media kan Barack Obamas sponsorer (militärindustrin och storbankerna) säkert skruva upp paranojan så att ett missilförsvar också behövs för att skydda USA från Iran (fast helst av allt vill de nog allt ha ett helt nytt krig). Själv tycker jag att Barack Obama först av allt skall se till att sluta sponsra samma rebeller som Saudiarabien står bakom i Syrien, vilka genom det väpnade upproret vill omvandla det hyfsat sekulära Syrien* till en teokratisk diktatur. Med andra ord: Barack Obama borde i sin helhet följa vad Ron Paul lovade. Först då har Obama gjort sig förtjänt av sitt fredspris som han fick av skämtarna på Stortinget i Oslo.

Hälsar eder Peter Harold

(*) Allt är relativt när vi talar om Mellersta östern.

Smickrande sällskap; två bloggare om ämnet, den ena
arbetade aktivt för skolpengens införande på 1980-talet,
den andre arbetar  aktivt för att ta bort den trettio år senare.
Och ändå är Jonas Sjöstedt flera år äldre än jag! 

Bästa läsare!

Vad Lärarnas Riksförbund är för en slags organisation har vi vetat länge. Så därför är jag inte alls förvånad när jag läser den intervju med deras ordförande Metta Fjelkner som publicerats i SvD under rubriken ”Politikerna vågar inte ta i vinstfrågan”. Då får jag rycka in och göra politikernas jobb…

Jag anser att ett privat företag skall ha rätt att bedriva skolverksamhet. Och det är logiskt att det företaget skall få avkastning för sin drift. Och det är eleverenas föräldrar eller målsman som skall ha rätt att välja om barnet skall gå i en kommunal, privat eller kooperativ skola. Sedan kan vart och ett utbildningsställe ha sin för- och nackdel. Men juryn skall bestå av föräldrarna och deras avkomma. Det är trots allt de som finansierar den skolpeng som är kopplad till ungen man knullat fram.

Så till LR:s vinstfientliga partsinlaga enligt SvD:

Hon [Mette Fjelkner] menar att de ledande politikerna inte fullt ut vågar ta i frågan om vinster.

– Vi har inget politiskt gehör, och det finns inga förslag till beslut från politikerna. Jag föreställer mig att politiker inte vågar ta tag i det här. Vissa vill inte ställa till med en politisk storm, säger Metta Fjelkner till SvD.

Det kan faktiskt bero på att politikerna har en annan insikt än Metta Fjelkner och inte delar hennes bild. Vi har kanske kommit så långt i samhällsutvecklingen att man törs lita på att föräldrar kan göra egna val och se till sina barns bästa. Det kan också vara så att man inser att ägarformen är det sekunda, och kunskapsförmedlingen det primära. Visst kan man smutskasta friskolorna och klaga på att deras elever får höga betyg, men den förälder som är missnöjd med sin skola väljer bort den. En vinstdriven skola går med förlust så snart den inte kan leverera den utbildning som föräldrarna/eleverna efterfrågar eftersom de kommer att byta skola. Att tvångsansluta elever till en kommunal skola tar bort den sista möjligheten för en ambitiös elev från gettot i förorten att använda skolan till vad den ursprungligen var tänkt för. Undervisning alltså, kanske jag skall förtydliga.

– Vi har varit inne på tanken att vinster bör förbjudas. Personligen tycker jag att man verkligen borde se över det här.

Att förbjuda vinster betyder att man inte vill låta privata intressen driva skolorna, så Mette Fjelkner kan lika gärna skippa skitsnacket och säga ärligt att hon är emot privata skolor.

Sverige är unikt när det gäller att tillåta skattefinansierade skolor drivas som aktiebolag med en möjlighet för ägarna att plocka ut vinster.

Ja, och alternativet – som praktiseras i de andra länderna – är att de privata skolorna inte finansieras med skolpeng, utan att föräldrarna betalar ungens privatskola med egna pengar. Och det tror Mette Fjelkner gynnar Muhammed, Abdullah, Farisa och Fathuma i Tensta, Rinkeby, Bergsjön, Rosengård… etc etc? Jodu, det kryllar ju av mångmiljonärer i dessa stadsdelar, det vet vi ju alla [/ironi].

– Vi har inte ett problem med stora övervinster som försvinner från skolan i dag. Däremot finns det anledning att skärpa kraven för ägarbiten. Det är viktigt att ägarna kan uppvisa en långsiktig ambition, och att det säkerställs om det kommer nya ägare.

Men vad säger kärringen människan nu då? ” – Vi har inte problem med stora övervinster som försvinner från skolan idag”. Vänta, vi tar det en gång till så att Mona Sahlin hänger med ifall hon också läser det här: ” – Vi har inte ett problem med stora övervinster som försvinner från skolan i dag.” Mette Fjelkner ser inte att dagens vinstdrivna skolor utgör ett problem för att de tar ut vinst. Idag. I så fall – och ursäkta mig att jag försöker framställa mig som logiskt tänkande – kan det ju inte vara de privata friskolornas fel att svenska kids presterar allt sämre i enlighet med statistiken som OECD redovisar. Vilket ju debatten handlat om sedan SR:s sändning igår.

Så vad är problemet? Tja, sannolikt någonting annat än att skolor går med vinst. Det kan även kommunala skolor också göra. Överskottet får dock inte rektorerna behålla, utan pengarna går tillbaka till den kommunala kassan och används till alla möjliga underligheter. Som utbildningar för politiska extremister.

LR:s problem är inte att eleverna blir allt mer obildade. Nej, deras problem är helt ideologiskt. Jag ber här läsaren göra sig tankeexperimentet att vi bara får ha en typ av livsmedelsaffärer. Lek med tanken att det är ett statligt eller kommunalt Konsum. Inget ICA, inget Willy, inget Hemköp, absolut inte CityGross, inget Lidl, Reitan eller Vi och Netto. Inte ens ett Pressbyrån. Allt du har att välja på är Konsum.

Någon som ler förnöjt åt denna ”möjlighet”?

Nä, tänkte väl det. Men om skolan kan vi resonera på det här viset. Underligt.

Hälsar eder Peter Harold