Arkiv för Demokrati

Därför behövs öppen debatt om islam

oktober 19, 2009 vid 10:43 f m · Arkiverad under Brott & straff, Demokrati

Bästa läsare!

Sverigedemokraterna (sd) har tydligen publicerat en debattartikel som anses vara hets mot folkgrupp i det att partiets företrädare utmålar islam som det största hotet mot Sverige sedan 2:a Världskriget. Enligt SvD och DN anser ledande jurister att artikeln kan bryta mot lagen om hets mot folkgrupp. Hur det är möjligt begriper jag inte. islam är en religion, inte ett folkslag. Själva rubriken verkar Aftonbladet ha satt eftersom formuleringen inte finns i texten.

Nu vill inte jag påstå att jag sympatiserar med Åsa Nisse-socialisterna i (sd). Men jag vill försvara deras rätt att tala om sin politik samt att argumentera förutsättningslöst. Och det må så vara att (sd) formulerar sig kring samhällsproblem som vanligt folk bekymrar sig över, men som det politiska etablisemanget inte önskar röra. Därmed skall diskussionen med (sd) handla om huruvida deras förslag till lösningar är bra eller dåliga; inte att (sd) försöker göra sin röst hörd.

Nu gällde det islam. Är det verkligen det största hotet mot Sverige sedan 2:a Världskriget?

Ja och nej, enligt min ödmjuka mening. Sverige är förskonat mot allvarliga hot. Vad gäller ”klimatförändringar” vet ni redan min vetenskapliga ståndpunkt i den frågan. När det gäller Ryssland behöver vi nog knappast frukta en ockupation, men däremot sabotage mot vår infrastruktur och finansväsende.

Återstår de inre hoten. Jag identifierar två stycken: Dels den autonoma vänstern som i extremfall är redo att t.o.m. döda för sin sak. Och dels islam som i sin mest fundamentalistiska form är ett hot mot både enskilda individer och vårt fria demokratiska samhälle.

Vi har inget problem med att muslimer tillber Allah X gånger per dag enligt Koranens anvisningar (det finns rökare som avviker betydligt oftare från sitt ekorrhjul). Men vi har problem med att den islamska läran innebär ett hot mot muslimers integrering i det svenska samhället. Vi har också problem med att unga muslimer  rekryteras till ideologiska sekter med våldsambitioner (på samma sätt som unga etniska svenskar rekryteras till den autonoma vänsterns grupper samt extremhögerns ”Vit makt”-rörelse).

Man skulle ur detta perspektiv kunna säga: ” – Va’ bra att vi inte har värre hot än kommunistslynglar och hjärntvättade blattar som hellre är ute och kastar sten på bussar än går i plugget”.

Den slutsatsen är dock felaktig och ett tecken på falsk trygghet. Vi talar faktiskt nu om vuxna människor som vill förstöra samhället. Visserligen utgör de en fara för sig själva, både moraliskt och allmänt. Men de är villiga att hamna i fördärvet samtidigt som de kan göra avtryck i hederliga medborgares vardag.

Fast det viktigaste skälet till att acceptera en fri och kritisk debatt om islam är enligt min mening att denna öppenhet kommer borga för att Sverige inte blir en kristet fundamentalistisk stat, och att den som vill kan få leva ett sekulärt liv, vare sig han är född i Örkeljunga, Tanger eller St Petersburg. Just därför bör vi ge oss i akt mot de som anser att kritik mot islam är likställt med hets mot folkgrupp. Ty den välviljan kommer inte belönas när fundamentalismen etablerats på allvar. Vare sig den är islamistisk, kristen eller nationalistisk.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Afghanistan – landet där allt gått fel. Och det kommer mera…

oktober 18, 2009 vid 9:39 e m · Arkiverad under Demokrati, Politik

För er som gillar mina längre texter…

Bästa läsare!

Jag vet inte vad som lockar mina tankar till Afghanistan. Jag har bara besökt landet en enda gång – i tanken – och det var när jag skrev min roman ”Aeriopolis” och lät mina hjältars svävande luftstad mellanlanda i en dimhöljd dalgång under hemresan till Europa från Indien.

Trots det har denna blogg tagit upp Afghanistan flera gånger, men av en helt annan anledning. För det första är jag fascinerad av att en stormakt som USA (med hjälp av allierade nationer) inte lyckats fånga al-Qaidaledaren Osama Bin Laden, trots att det gått 8 år sedan tvillingtornen i New York raserades genom ett blodigt flygattentat.

För det andra är historien om Afghanistan som ”terrorns hemvist” också fascinerande – helt enkelt därför att i dagens nyhetsrapportering är föga nyanserad.

Låt oss backa bandet lite, närmare bestämt ända tillbaka till början av 1980-talet då Sovjetunionen genomförde en invasion i Afghanistan. Målet för den ryskledda diktaturen var att slå en kil genom kustnationerna och nå Indiska Oceanen, vilken vid denna tid behärskades av USA och Storbritanniens flottstyrkor. (Avsikten var att bygga en marinbas för den ryska flottan vid detta hav).

Självfallet gillades denna invasion inte av USA och Nato. Men istället för att visa Afghanistan samma sympati som man visat Polen 1939 under nazisternas invasion valde USA-regeringen att förse de lokala motståndarna med nödvändiga resurser. Det var på det viset de offervilliga talibanerna fick vapen i hand. I hemlighet – nåja – flög USA in instruktörer som utbildade talibankrigarna. Och det gick bra; efter några år fick ryssarna vända hem. Eller ryssar? Nä, faktum är att Sovjetarmén föredrog att skicka ester, letter och litauer som tvingats göra värnplikt i rysk regi.

Låt oss nu hoppa framåt till september och oktober 2001. Vi vet alla den officiella versionen: WTC och Pentagon attackerades av kapade flygplan. Gärningsmännen tillhörde al-Qaida och deras ledare hette Usama bin Laden. Denne fanns vid tillfället vid al-Qaidas träningsbas i Afghanistan (en anläggning som USA var med om att skapa, enligt uppgift).

De åtgärder som USA med allierade vidtog är vid ett första ögonkast följdriktiga: man skickar iväg ett gäng bombplan och spränger terroristerna tillbaka till förra århundradet.

Det är bara ett aber. Eller en hel knippe aber:
1. 11:e-septemberoperationen planerades inte i Afghanistan, utan i Tyskland och Spanien.
2. Gärningsmännen kom från Saudarabien och levde i USA.
3. Usama bin Laden var inte verksam vid träningslägren utan en av talibanernas gäst i egenskap av krigshjälte från kampen mot kommunisterna (både ryska och inhemska).
4. Usama bin Laden var dessutom en allierad till USA före 11:e-september. CIA avsåg att låta bin Ladens al-Qaidagrupp göra en insats bland uighur-folket i Kina för att skapa en resning mot det kommunistiska styret.

Den erfarne krigskorrespondenten Eric Margolis (New York Times, CNN, BBC) har ifrågasatt varför USA startade sitt krig i Afghanistan och varför nuvarande president Barack Obama förlänger det:

In 2001, Al-Qaida only numbered 300 members. Most have since been killed. A handful escaped to Pakistan. Only a few remain in Afghanistan. Yet President Obama insists 68,000 or more US troops must stay in Afghanistan to fight al-Qaida and prevent extremists from re-acquiring `terrorist training camps.’
 
This claim, like Saddam’s non-existent weapons of mass destruction, is a handy slogan to market war to the public.  Today, half of Afghanistan is under Taliban control. Anti-American militants could more easily use Somalia, Indonesia, Bangladesh, North and West Africa, or Sudan.  They don’t need remote Afghanistan. The 9/11 attacks were planned in apartments, not camps. 
 
However backwards and oafish its Pashtun tribesmen, they have no desire or interest in attacking America. Taliban are the sons of the US-backed mujahidin who defeated the Soviets in the 1980’s.   Taliban never was America’s enemy. Instead of invading Afghanistan in 2001, the US should have paid Taliban to uproot al-Qaida – as I wrote in the Los Angeles Times in 2001.

I denna kontext kommer jag till en enda slutsats: En ohyggligt massa människor – både amerikanska och allierade soldater samt lokalbefolkning i Afghanistan och Irak – har fått sätta livet till p.g.a. två krig som var möjliga att undvika utifrån de premisser som angavs av Bush-administrationen.

Om det stämmer att det inte fanns anti-amerikanska stämningar i Afghanistan anno 2001 är det rent tragiskt att agerandet därefter resulterat i just detta.

Idag är Sverige med i kampen mot talibanväldet. Lustigt nog har vi talibanernas motstånd under Afghanistankriget att tacka för att Sovjetunionen aldrig fick förmåga att gå över Östersjön eller till fel sida om det karelska näset för att ”tillvarata sina intressen” såsom man gjorde i Tjeckien, Ungern och Polen. Allt vi drabbades av var ett gäng ryska miniu-båtar. Som kanske var kylskåp eller bara kåta minkar…

Sverige medverkar i Afghanistan som en fredsbevarande styrka. Detta låter kanske lite konstigt eftersom det finns allt mindre av fred att bevara i det landet. Nu när president Obama skickar ännu fler soldater till landet finns det faktiskt risk för att Pakistan exploderar. Och om Pakistan exploderar, då finns det fog för att USA menar att iran är orsak till detta. Och då…

Mmmm. Fortsättning följer. Tyvärr. Ocvh jag beklagar att jag inte tvinnat ihop alla lösa ändar i min text. Ni får gärna dra era slutsatser själva. Redovisa dem gärna i kommentarsfältet om ni har lust.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (3)

Anfall är bästa försvar?

oktober 6, 2009 vid 10:55 f m · Arkiverad under Demokrati

Flod i Afghanistan. Bild från UWM.edu

Flod i Afghanistan. Bild från UWM.edu

Bästa läsare!

Jag skall erkänna att jag är benägen till hyckleri när det kommer till frågan om Sveriges engagemang med trupper i Afghanistan.

Ena sidan av mig säger: ” – Låt afghanerna sköta sig själva. Vill de bli talibaner hela bunten, så be my guest…” Varför skall vi lägga ut miljoner på att lära ett motvilligt folk värderingar som fred och demokrati? Finns det inte behov av dessa pengar inom vad som omfattar mantrat vård-skola-omsorg?

Å andra sidan.

Alla afghanistaner kanske inte tycker om att talibanerna skall bestämma. Kanske tycker inte afghanska mödrar om att behöva bli ihjälskjutna när de promenerar ner till floden för att tvätta kläder p.g.a. något evigt klankrig som har sina rötter i ett bråk på 1700-talet som ingen minns vad det handlade om.

Kanske skulle 55% av alla röstberättigade afghaner lägga sina valsedlar på en politiker som anser att var och en skall få ha en fri vilja och leva utan förföljelse, med rätt till utbildning och en fungerande rättsstat.

Är det inte värt att offra lite av vår svenska krigskraft för att kämpa för dessa 55%? En del av mitt hjärta vill säga ja till det.

Å andra sidan var det den tanken som fick oss dit från början. Och till slut började fredsarbetet allt mer framstå som ett sysyphus-projekt. Därmed kommer ånyo tanken upp igen att afghanerna borde lämnas åt sitt öde. Hur man än gör kommer svansen att vara bak, korven ha två ändar och allt blir fel trots varje god intention…

I detta läge skulle vän av rationalitet – som jag, t.ex. – föreslå en delning av landet. Totalitära fanatiker och andra idioter på ena sidan om gränsen och de övriga på den andra sidan. Ibland önskar jag att det gick att dela upp Sverige på samma sätt…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Indoktrineringen stoppades av den bistra verkligheten

oktober 4, 2009 vid 5:38 e m · Arkiverad under Demokrati

Bästa läsare!

Jag läste en artikel i Dagens Nyheter om läraren Cecilia Gärtner som deltog i två stycken utbildningsresor till DDR (Östtyskland) under början av 1980-talet. Artikeln handlar om att de av östtyska staten subventionerade utbildningarna var avsedda att skapa positivism i Sverige om den östtyska kommuniststaten.

Hon berättar:

– En annan gång träffade vi en klass med barn i tonåren. En tysk kvinna i vår grupp som hade vuxit upp i USA frågade om de inte skulle vilja besöka våra hemländer. Men ungarna skakade på huvudet och ropade unisont att Sovjet var den enda plats de ville resa till. Och så kallade de våra länder kapitalistiska och imperialistiska. Jag kommer ihåg hur lärarinnan klappade barnen på huvudet. De hade svarat rätt.

– DDR ville att vi skulle bli likadana. Vi skulle bli Östtysklands nyttiga idioter i väst.

Jag fick en flashback när jag läste artikeln. När jag gick i mellanstadiet vid denna tid hade vi geografitema i skolan. Lärarna delade upp en rad länder som vi fick studera. Jag fick Östtyskland. Eller Tyska Demokratiska Republiken som rubriken löd.

Vi fick skriva brev till repektive lands ambassad och be om information. Någon vecka senare kom ett tjockt gulbrunt kuvert. Det var inga problem att få material, och allt var dessutom på svenska.

Tyska Demokratiska Republiken var en välmående stat. Alla tyskar hade arbete. Alla tyskar bodde i nya moderna hyreshus. Alla elever fick förstklassig undervisning, och många av dem hade goda chanser att få fina arbeten som läkare, lärare och kosmonaut (Sovjetunionen höll visst på att utbilda den första östtyska astronauten). På bilderna såg vi uniformerade pappor som lekte med sina barn medan modern tittade på framför det vitgråa flerbostadshuset. Några bilder föreställde unga studenter som lärde sig avancerad teknik i laboratoriemiljö.

Att Tyska Demokratiska Republiken var så välmående var tack vare presidenten Erich Honecer och den totala uppslutningen bakom Kommunistpartiet…
Berlinmuren fanns uppsatt bara för att ”väst” försökte lura arbetsdugliga att avvika från hemlandet.

Inte ett ord om Stasi. Och lärarna i skolan var ganska fåordiga om den totalitära regimen (även om de inte var så förtjusta i militärparaderna). Tveklöst var en majoritet av mina lärare socialister. Man visste att jag hyste ett starkt intresse för politik; jag kunde ju gubevars namnen på mer än hälften av de amerikanska presidenterna. Fast just detta var väl en anledning till att forma mitt politiska intresse i ”rätt” riktning.

Hur fint och bra det än var i Östtyskland så kom jag aldrig att bli socialist. Jag blev redan i 12 års ålder uttalad antikommunist (vilket ju kunde bli besvärande för min far när vi hälsade på hemma hos hans ”rättrogna” lärarkollegor). Det var lätt att ta ställning, ty i Östtysklands grannland Polen förbjöds den fria fackföreningen Solidaritet. Jag minnst hur vi samlade mat- och klädpaket som skulle transporteras över till Polen och delas ut till familjerna som fått sina Solidaritetsanslutna familjeförsörjare i fängelset.

Jag är faktiskt glad över att jag var så pass medveten om politik som barn. Det ger mig styrka att som vuxen – i brist på ett hotfullt kommunist-Sovjet och med ett allt mer kapitalistiskt (men alltjämt totalitärt Kina) – att fortsätta kämpa för frihetliga värden.

Enda nackdelen är att jag därmed är gammal nog att se utvecklingen inom EU med en bekymrad min. EU kommer att bli det europeiska folkets främsta fiende. Det kommande EU-fördraget vill bana väg för det, är jag rädd.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Politisk byk blir allt smutsigare?

oktober 3, 2009 vid 8:11 e m · Arkiverad under Brott & straff, Demokrati, Politik

Bästa läsare!

Det är blott på grund av min ödmjukhet som jag valde att avsluta rubriken med ett frågetecken. Men egentligen är ett utropstecken – eller fler – betydligt sannare. Byken är så smutsig så att den stinker.

Det gäller de s.k. Tsunamibanden, d.v.s. de rullband som utgör säkerhetskopia på e-postkorrespondensen till och från regeringskansliet Rosenbad under dagarna efter den stora Tsunamitragedin julhelgen 2004.

Det är ur denna korrespondens man skall kunna utläsa hur tjänstemän och ministrar agerade – eller inte agerade under dessa besvärliga dagar där våra ministrar krökade på sina gods eller gick på teater medan svenska turister letade efter sina anhöriga på Phukets stränder efter en av modern tids kraftigaste flodvågor.

 Regeringen den gången var socialdemokratisk och leddes av dåvarande statsministern Göran Persson.

Nu är regeringen borgerlig och leds av Nya moderaternas statsminister Fredrik Reinfeldt. Under hans regim har de s.k. tsunamibanden både hittats, delvis försvunnit och troligtvis inte försvunnit alls. Men under alla omständigheter har de blivit hemligstämplade. Eller som det heter; belagda med sekretess. Trots löfte om motsatsen.

Man kan fråga sig varför. Regeringen hävdar att det är för att man vill skydda nationens säkerhet. Man skall inte kunna begära ut hela innehållet – med hänvisning till offentlighetsprincipen – och kunna kartlägga hur regeringskansliet arbetar. Reinfeldt har försökt att sekretessbelägga dessa band under de kommande 70 åren. Och nu talar vi om total sekretess.

Detta är oroväckande.

70 år är en lång tid. Visserligen kan vi förmoda att regeringskansliet måhända kommer att arbeta på samma sätt vid en kris, bortsett från att namnen är andra, och att rutiner önskas förbli hemliga inför främmande makt.

Men att förvägra regeringens uppdragsgivare, d.v.s. väljarna, kunskap i 70 år om hur våra högst ansvariga politiker agerar i en specifik krissituation är en farlig väg. Det handlar inte enbart om Tsunamikatastrofen 2004 då Göran Persson gjorde sig oåtkomlig på sitt nya gods, eller om Lars Danielssons påstådda snedsteg i arbetskollegans sänghalm.

Nej, snarare handlar det om hur våra makthavare allt mer skyr medborgarnas insyn i deras förehavanden. Samma regim som genom lag tilltvingar sig rätten att läsa vår privata korrespondens över Internet vill inte tillåta att vi väljare får insyn i hur dessa politiker (med tjänstemän) sköter det jobb vi tilldelat dem genom allmänna val.

Det är hyckleri. Och Reinfeldt har med detta lyckats få företrädaren Göran Perssons byk att bli än mer smutsig. Skäms på sig, statsministern!

Det är dock glädjande att dagens barn kommer vara vid god vigör och leva tills de blir 100 år gamla. Då kommer de förhoppningsvis hinna få veta vad regeringen gjorde under julhelgen 2004. Om nu inte rullbanden hunnit bli avmagnetiserade tills dess. Det är kanske det alla våra politiker hoppas på?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (10)

Grattis till valsegern, Gud…

september 20, 2009 vid 8:25 e m · Arkiverad under Demokrati

Bästa läsare!

Jag har varit ute på fältstudier i helgen. I morse vaknade jag med tanken att jag skulle gå och rösta vid valet till Kyrkofullmäktige i min hemsocken. Raskt satte jag mig på mitt fordon och började brumma tillbaka mot huvudstaden (personlig anteckning: byt ut Vivacityn mot en Harley-Davidson…).

Eftersom hemresan tog ett tag hann jag fundera på vilket parti jag skulle rösta på. Det finns ju rätt så många att välja på. Men i höjd med Bålsta fick jag en känsla av att jag är på väg att bli lurad. Rösta på ett parti? Då röstar jag ju på en politiker. Varför då?

Om nu Gud existerar (vilket många läsare kanske inte tvivlar över) lär han visst vara haj på att fixa både det ena och det andra. På sex dagar lyckades han ju skapa världen (fast på den sjunde dagen slöade han i TV-fåtöljen till gamla repriser av Top Model). Så varför skall han behöva ha en massa politiker till hjälp? Finns det några som är kapabla att förstöra världen så är det ju just politikerna.

Sedan får man ju medge att Gud också har en del tillkortakommanden. Krig. Världssvält. HIV/Aids. Naturkatastrofer. Mikael Persbrandt. Ibland skulle jag vilja säga Gud ett sanningens ord. Kanske man skulle retas med Gud och rösta på ett parti som han inte gillar?

En numera avliden gammal bekant till mig kandiderade till kyrkofullmäktige under 2:a Världskriget för kommunisterna. Han blev invald. Gud verkade inte bli arg, men det blev däremot kyrkoherden i hans socken. Gud verkade gilla det, för min gamle bekante blev faktiskt omvald efter kriget. Om kyrkoherden blev ateist efter detta förtäljer dock inte historien.

Åter till mig.

Väl framme vid Jakobsberg var beslutet fattat: jag skall inte rösta i kyrkovalet. Det vore inte rätt av mig att göra det som den rättrogna libertarian jag är. För min slutsats efter allt resonerande är att jag faktiskt inte ens kan stanna kvar i Svenska kyrkan. I alla fall inte så länge som den styrs av politiker. Och kyrkan är inte – i min värld – ett forum för partipolitisk maktkamp. Jag kan inte lämna svenska staten för att markera mitt missnöje med det politiska klåfingrandet. Men tack och lov ger Svenska kyrkan mig den möjligheten. Heders! Vi syns sen när jag dör, SK!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Vad är faran med att läsa Tintin?

september 14, 2009 vid 10:22 e m · Arkiverad under Brott & straff, Demokrati, Politik, litteratur

Bästa läsare!

Jag kommer inte påstå att vi lever i en fri värld. Jag tänker inte säga att yttrandefriheten är ohotad. Och jag tänker inte heller påstå att Tintin kommer göra några barn till rasister.

Den unge journalisten i golfbyxor, Tintin, skall ställas inför skranket igen. Denna gång i Frankrike där en privatperson anser att seriealbumet ”Tintin i Kongo” bör förbjudas.

Jag har redan redogjort för min inställning i frågan i samband med att en liknande utredning inleddes i Belgien. Med andra ord; jag gillar inte detta med att litteratur vars moral åldrats med mindre värdighet skall ställas inför domstol i syfte att förbjudas. As a matter of fact; jag vill inte förbjuda någon form av litteratur.

Den förälder som till äventyrs inte vill att ens barn skall läsa om Tintins resa till det underutvecklade landet Kongo (som var en belgisk koloni) kan göra det fria valet att hindra sitt barn från denna läsupplevelse. Men är föräldern det minsta intresserad om att inte sätta rasistiska griller i huvudet på sitt barn vore det bättre att läsa boken tillsammans och kommentera varför Tintin gör som han gör. Och kanske våga replikera att Tintin bär sig åt som en översittare därför att vi européer trodde att det var så man skulle vara på 1930-talet.

Sedan kan jag inte komma ifrån att vissa saker inte har åldrats i Hergés bok. Alltjämt finns det en vit man som kommer och visar hur saker och ting skall göras i det mörka Afrika. Nu senast i form av två norrmän som ville visa de obildade afrikanerna hur man startar en skola för legosoldater…

Kanske vi skulle skrika mindre efter förbud och ägna oss mer åt analys av det vi inte anser är (politiskt) korrekt. Kanske vi på så vis öppnar våra ögon och ser att vår egen tid inte heller är så jäkla perfekt…?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Var kommer pengar ifrån? Jo, från…

september 10, 2009 vid 2:55 e m · Arkiverad under Demokrati, Politik

Bästa läsare!

Jag hörde nyss att US-dollarn trillat ner till under 7 kr-strecket. Och inne i mitt huvud kan jag nästan höra Texas-senatorn Ron Paul säga ” – Vad var det jag sa!!!”.

Genom hans försorg har jag äntligen fått svaret på frågan om hur pengar kommer till. Nej, det är inte en pappa-peng och en mamma-peng som ligger i en mörk portmonä så att det blir baby-pengar (barnbidrag, he, he). I själva verket är svaret enklare än så. Staten trycker upp pengar.

Ja, det är faktiskt inte svårare än så. Nu är jag inte riktigt säker på vem som gör pengarna i USA; om det är Federal Reserve eller regeringen. I vilket fall som helst har president Barack Obama låtit se till att X antal miljarder dollar trycks upp och berikat den amerikanska statskassan.

Så kan man göra om man har ont om pengar, och det har den amerikanska staten. Plötsligt kan president Obama ge t.ex. General Motors en massa pengar så att de skall slippa stänga ner all verksamhet. Det är säkert en och annan bank som bugar och tar emot några myntsäckar.

Det här går bra ända tills – som senator Ron Paul påpekar – pengarna filtrerats ner till vanligt folk. Pengarna (i det här fallet $) har som mest värde när utgivaren har dem i handen och spenderar. Men så snart den nytryckta penningamängden når det vanliga penningaomloppet bland medborgarna  reduceras värdet enligt regeln om tillgång och efterfrågan. Det blir alltså inflation och valutavärdesminskning.

Nu har alltså dollarn sjunkit under SEK 7:00. Och lägre lär det väl bli om FN skall få som de vill; de har föreslagit en ny världsvaluta, vilket kommer reducera dollarns inflytande.

Någonting säger mig att FN alltmer är sugna på makt och inflytande. Det är kanske därför de skrämmer världens medborgare med växthuseffekten och naturkatastrofer så att vi villigt betalar mer i onödiga koldioxidskatter (så att medlemsnationerna får mer pengar att betala in i FN och andra överstatliga instutitioner)?

Jag bara spekulerar. Men jag har i alla fall insett att politikerna inte jobbar för medborgarnas bästa, utan sitt eget välstånd.  

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Hiroshima. Nagasaki. Och Basrah?

augusti 10, 2009 vid 2:07 e m · Arkiverad under Demokrati

Bästa läsare!

6 augusti är ju en minnesdag för sprängningen av den första atombomben över staden Hiroshima i Japan. En vecka senare släpptes den andra atombomben över Nagasaki.

Det har sagts att dessa två attacker med atombomber fick Japan att kapitulera, och att 2:a Världskriget äntligen kunde avslutas. På senare år ifrågasätts den historiebeskrivningen; istället hävdas det att Japan förberedde sig på kapitulation och den japanska regeringen faktiskt försökte få till stånd förhandlingar. Japan var redan dömt att förlora kriget sedan dess krigsindustri bombats sönder och livsmedelsförsörjning havererat.

Trots en rad krig och kriser, t.ex. Koreakriget, Vietnamkriget och Kubakrisen har man aldrig mer använt kärnvapen sedan 1945. Eller?

Amerikanska krigsveteraner från Operation Ökenstorm (1:a Gulfkriget) hävdar genom den krigsskadade Jim Brown att kärnvapen använts. Dels genom att NATO-trupperna använde ammunition som innehöll upparbetad uran. Konsekvensen av detta är stor spridning av radioaktiva isotoper. Under senare år driver man (krigsveteranerna) skadeståndskrav mot sin regering. Ammunition med upparbetat uran användes även vid invasionen av Irak under det senaste kriget. I flera städer märker man en dramatisk ökning av annars sällsynta cancersjukdomar.

Men veteranerna hävdar nu också att man under Operation Ökenstorm även använde en kärnvapenladdning, en s.k. miniatombomb (motsvarande 5 kiloton trotyl; en tredjedel av Hiroshima). Detta skulle ha skett som hämnd för en irakisk robotattack mot en av de allierades militärbas, och för att markera för Saddam Hussein att man inte skulle dra sig för att bruka denna typ av bomb för att få ett stopp på kriget. As a matter of fact var det just denna bombtyp som var den enda möjliga att använda för att komma åt diktatorn nere i hans bunker under presidentpalatset. Dagen därpå inträdde vapenvila.

Italienska TV-bolaget RAI har sänt en dokumentär i november 2008 (1, 2, 3) om anklagelserna som gör gällande att USA fällt en tredje atombomb under krig, samt antyder att även en fjärde atombomb skulle ha använts under kriget i Afghanistan 2002.

Pentagon förnekar att man använt en miniatombomb under Operation Ökenstorm. Är det ett svar att lita på? Expertis menar att en kärnvapenstridsspets av typ W80-1 faktiskt skulle ge en seismografisk ”spik” av det slag som dokumenterats.

Oavsett om anklagelserna har någon grund eller ej så är det ett problem att medierna under 1:a Gulfkriget nöjde sig med att bevaka krigshändelserna från lounge-miljö. Det har onekligen färgat rapporteringen. Och exkluderat en hel del information. Något att tänka på inför nästa krig. Iran? Pakistan? Nordkorea?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

(kd):s koppling till (sd):s ideologi?

juli 20, 2009 vid 9:13 f m · Arkiverad under Biologi, Brott & straff, Demokrati, Hälsa, Politik, sex

Bästa läsare!

Politikerna skulle behöva lite smisk. För det var det nyfikna och påstridiga barn fick när de bar sig illa åt förr i tiden. Visserligen är barnaga förbjudet, fast just nu känner jag för att ge (kd)-ledaren Göran Hägglund på bara stjärten.

Kristdemokraterna vill tillåta ett personregister över kvinnor som låtit abortera sina foster. Tveklöst är förslaget konstruerat på en värdegrund. (kd) tycker inte om aborter.  Och folk tycker inte om att bli registrerade, vilket inte minst det folkliga motståndet mot FRA och IPRED gett uttryck för. Just denna skrämselfaktor anser (kd) förmodligen kunna vara användbar för att kvinnorna skall fullborda sina graviditeter.

Jag kan förstå den bakomliggande logiken: ”Svenskar” är dåliga barnafödare. ”Svenskar” bara jobbar och tycker att karriären är viktigare/bekvämare än att alstra barn. Blir man på smällen är det ”bara” att gå till doktorn och rensa bort det oönskade fostret.

Ursäkta min raljanta beskrivning, men det är nu jag verkligen tar i:

Till skillnad från ”svenskarna” så är våra ”nysvenskar” betydligt mer engagerade i att befolka planeten, i synnerhet förorterna. Det är företrädesvis invandrare från Afrika och Mellersta östern som försörjer sig på social- och barnbidrag, och vars avkomma är presumtiva terrorister ifall de inte nöjer sig med allmän kriminalitet… Därför kryllar det av muslimer i orter som Alby, Rinkeby och Rosengård.

Tacka fan för att Kristdemokraterna gör allt för att inte fina svenska flickan skall göra sig av med sina blonda gossebarn; de skall ju utgöra grundstommen i Guds armé i kampen mot mohammedanerna som sossarna släpat hit sedan 80-talet.

Så, nu tar jag av mig min (kd/sd)-hatt och pausar raljerandet ett slag… *pust*

Fakta är att svenskar inte tycker om att bli registrerade och övervakade. Att registrera vilka kvinnor som låtit göra abort är inte bara integritetetskränkande; det är också att skuldbelägga dem. Och personligen tror jag att de flesta kvinnor som väljer abort – eller står inför valet att göra det – redan har skallen full med tunga funderingar.

Om jag tillåts tänka ännu längre än vad som sägs i dagens debatt om frågan, ställer jag mig undrande till vad som kommer att ske med dessa registerade personuppgifter från abortklinkerna den dagen (kd):s politiker (eller (sd):s?) lyckats förbjuda aborter? Kommer de att använda informationen till att ”straffa” kvinnorna när de är vårdsökande i ett senare skede av livet?

” – Nej, fru Eriksson. Vi kommer inte behandla er livmodercancer eftersom ni avbröt er graviditet för femton år sedan. Hade ni inte nytta av er livmoder då så har vi ingen nytta av er nu”.

Frågan är inte obefogad, även om jag sniffar på Soylent Green-perspektivet. Politikerna vill registrera medborgarnas aktiviteter; inte bara de som sker på Internet utan även de som sker i sänghalmen. Steg för steg går de mot det orwellska övervakningssamhället som beskrevs i romanen ”1984″. Storebror ser dig. Storebror vet vad du gör med din kropp.

Sedan kan man alltid ha en debatt om den svenska demografin. Men det tar vi senare.

Hälsar eder Peter Harold (som fortfarande inte ångrar sin röst på Piratpartiet vid det senaste EU-valet)

Kommentarer (5)

Äldre inlägg »