Bästa läsare!
Jag har i något oförsiktigt ögonblick påstått att jag är en misantrop. Jag försökte få det att låta som en bekännelse. Troligtvis är det inte sant. Jag är inte alls likgiltig för hur det står till med mänskligheten, både inpå mig och på andra sidan jordklotet.
Visserligen drabbas jag ibland av en känsla av uppgivenhet. Många människor kan konsten att fucka upp i kvadrat. Oftast är de politiker. Nu när vi har det s.k. klimatmötet i Köpenhamn runt hörnet känner jag mig extremt uppgiven.
Vi har reella problem som svält, vattenbrist, malaria, HIV/AIDS, analfabtism, könsstympning, fundamentalism, etc etc etc. Och vad gör politikerna? Jo, de sammanstrålar till ett möte där man skall förhindra att klimatet förändras. Ty klimatförändringarna är – jag citerar statsminister Reinfeldt – det största hotet mänskligheten står inför. Och enda förutsättningen för att politikerna skall kunna rädda världen är att de får mer makt. Mer makt över vanligt folks liv. Samt våra pengar i form av skatt.
Om detta tycker jag givet vis inte om. Vare sig det är Reinfeldt, Sahlin, Obama eller Putin som begär makt eller pengar.
Främst därför att jag är en frihetsvän. Men också därför att politikerna är extremt okunniga om ett så komplext ämne som klimatet.
Miljöpartiets talesman Peter Eriksson har reagerat på att över hälften av de tillfrågade människorna i en undersökning uppgav att de ansåg att klimathotet är överdrivet. Eriksson sade att detta beror på att folk inte förstår den komplexa frågan. Gör då politikerna det?
Ex-vicepresidenten och ”fredspristagaren” Al Gore behöver inte presenteras. Han presenterade sin film ”En obekväm sanning”. Den var inte så sann. Han förevisade den berömda hockeyklubban, alltså den graf som visar på jämn temperatur genom historien ända fram till vår tid där temperaturen skjuter iväg uppåt. Den grafen är en lögn. Vet politikerna det?
Den som följt Skrivarens Blogg vet att jag kritiserat klimatalarmismen. Jag har menat att alla som skriker om det förestående klimathotet har fel. En skribent som propagandisten Karins Boys på Dagens Nyheter skulle utan tvekan kalla mig för ”klimatförnekare” om hon kände mig. Karin Boys har många gånger visat tecken på att vara en mycket osympatisk människa i olika sammanhang, så man kan förvänta sig allt från henne – utom insiktsfull självkritik.
Men självkritik har faktiskt kommit från klimatalamistiskt håll. Nyss nämnde Al Gore har – kors i taket – medgivit att han övervärderat koldioxidens betydelse för klimatförändringar (och därför harvar han nu vidare på metanspåret istället). Vet politikerna (som vill tvinga vanligt folk att köpa ”utsläppsrätter” för koldioxid) detta?
FN:s klimatpanel IPPC har i sina klimatmodeller påvisat att den globala temperaturen skall fortsätta att öka, och att drivkraften bakom klimatförändringarna är människans utsläpp av koldioxid. Den globala temperaturen har genom faktiska mätningar i genomsnitt legat oförändrade ända sedan sekelskiftet. Och trots denna uteblivna temperaturökning har koldioxidhalten nått en rekordnivå. Vet politikerna detta?
Man kan ställa sig frågan: Vem bryr sig?
Jag gör det. Jag anser inte att vi skall avveckla svensk industri och skapa värre massarbetslöshet därför att den släpper ut koldioxid. Jag anser inte att vi skall sluta äta kött därför att grisar och kor alstrar metan.
Jag anser inte heller att vi skall tvinga underutvecklade länder till att leva stenåldersliv bara för att vi tror att människan påverkar hela eller betydliga delar av klimatet.
Det finns också andra som bryr sig. Någon – okänt vem men troligtvis en medarbetare - har kopierat forskningsmaterial och e-postkorrespondens mellan s.k. klimatalarmister, d.v.s. de som vill få oss att tro att jorden går under om inte Köpenhamnsmötet leder till att alla världens politiker underkastar sig den regeringsövergripande doktrin som bildas genom Förenta nationernas klimatpanel. Under åratal har dessa människor konspirerat och motarbetat de som har en mer sund syn på klimatförändringarna. Detta har vi ”klimatskeptiker” anat länge och skrivit om i artiklar (utomlands) och bloggar (Sverige). Och nu finns tydligen bevisen. Skandalen kallas i de anglosaxiska länderna för ”Climategate”.
Konsekvensen av klimatalarmismen är förödande på många nivåer. Vi ger bort nationell- och individuell frihet mot ett hot som är sekunda eller kanske obefintligt.
Just det faktum att svenska medier konsekvent förmedlar politikernas budskap i klimatfrågan är kanske det mest allvarliga tecknet på att vi kanske bara lever i en skendemokrati. För vilket politiskt parti kan du rösta på som inte har en ”klimatvänlig agenda”?
Skulle jag vara politiker (vilket jag inte är eftersom ingen i Piratpartiet nominerat mig…) går mat före klimat. Det är svårt nog att förverkliga mat åt alla, om vi nu med mat menar att utrota svälten i världen.
Med kärleksfulla hälsningar,
eder Peter Harold
