Arkiv för Energi

Flum, flummigare och grön ekonomi…

februari 18, 2013 den 11:01 f m · Arkiverad under Demokrati, Energi, Naturvetenskap

Bästa läsare!

Jag minns en busig pojke i min skola som skrek ” – Tyst i klassen” trots att det egentligen var han som störde ordningen mest. Det är honom jag tänker på när jag läser professor Karl-Henrik Robèrts debattinlägg i SvD som fått rubriken ”Flummigt att hänvisa till grön ekonomi”. Rubriken lockade mig med den förhoppningen att vi här skulle få en rejäl uppräkning mot Miljöpartiet och andra klimattalibaner. Men det visade sig snabbt att professor Robèrt var av samma skrot och korn, om än med en betydligt mer sofistikerad akademisk dimridå.

När han påstår att grundorsakerna till världens ekonomiska kris bara har indirekt med ekonomin att göra (det här med statsskulder och toppstyrd finanspolitik är alltså bara en trivalitet i sammanhanget, typ?) är det i hans tankevärld logiskt att betrakta oss som stående inför ett paradigmskifte där vi tydligen nått vägs ände i materiell standard p.g.a. att naturresurserna är på upphällning.

Professor Robèrt skriver:

Den fysiska tillväxten av biomassan var huvudmomentet när livet var ungt. Därefter har evolutionen under en halv miljard år handlat om värdeökning genom utveckling. Det har lett fram till att en art kan spela Bach, bota sjuka och betänka sitt eget öde. Denna enorma tillväxt av värde, fram till för bara några decennier sedan, skulle kunna fortsätta och inkludera evig kulturell tillväxt. Men då måste vi sluta att fokusera på att mäta flödesökningar som kännetecknar den primitiva, första fasen av ett systems utveckling.

Men i nästa andetag vill han ändå ha en utveckling. En annan utveckling än den vi haft hittills:

Om vi utgår från att civilisationen i framtiden klarar sig så har vi inte primärt nått dit genom ”sysselsättning”, ”ändrad livsstil” eller ”grön ekonomi”. Primärt handlar det istället om ett hårt arbete att byta energisystem, bruksmetoder i jord- och skogsbruk och fiske, materialflöden, trafik- och logistiksystem, prioritering av markytor för en framtid utan kärnkraft och fossila bränslen, nya geopolitiska relationer samt nya affärskoncept.

Här börjar jag ana att det inte kommer bli några hätska utfall mot Miljöpartiet. Snarare tvärtom. I en anda som i mina ögon känns som en hyllning till S:t Simonismen vill professor Robért att vi slutar se till individens och marknadens bästa och istället börjar reglera utvecklingen så att vi uppnår det ännu inte helt fullt definerade begreppet ”hållbarhet”. Vi talar alldeles för lite om ”hållbarhet” menar professor Robért:

Att vi inte har en sådan diskussion beror på bland annat på att de flesta beslutsfattare och ekonomer finner samtalet obekvämt. De har missat den vetenskapliga utvecklingen på området som har betydligt mer att erbjuda än för bara tio år sedan. En undersökning av 2000 chefer som McKinsey lät genomföra visar att mer än hälften visserligen förstått att hållbarhet kommer att ställa ökade eller överlevnadsmässiga krav på deras verksamhet. Men bara några få av dem försökte sig på en definition av vad hållbarhet är för något. Talet om ”grön ekonomi” lägger en rökridå som döljer problemets kärna. Att det är ledarskapet – inte främst ekonomin – som ska förändras!

Punkt slut. Professor Robért lyckas inbilla sig själv att han är ljusår från det flum som tydligen präglar förespråkarna av ”grön ekonomi”. Fast i själva verket använder han exakt samma termer som de förtroendevalda miljöpartisterna som vill skatta bort vår industri, som med både lagar och pålagor vill ändra folkets livsstil. Professorn underkänner att marknaden skulle ha en aning om vad den tekniska utvecklingen förmår att åstadkomma. Han vill påvisa att 2000 chefer inte har en aning om vad ”hållbarhet” är, men samtidigt säger han ju att vi inte har någon debatt om vad hållbarhet är för något. Men ledarskapet är det definitivt fel på, tänker han. Kort sagt, det som han försöker göra till ett angrepp mot flummet kring ”grön ekonomi” blir istället ett annat slags flum.

Istället uppenbarar sig fler frågor kring vad det är för ett ”hållbart” samhälle han är ute efter. Hur skall ”ledarskapet förändras”? Jag kan inte låta bli att misstänka att professor Robért går i samma tankebanor som Tällbergsinstitutets Anders Wijkman (politiker och ordförande i NWO-strävande Romklubben) och eko-propagandisten Johan Rockström som båda är av den åsikten att politikerna står i vägen för en ”omställning” som behöver en genväg förbi de vedertagna politiska procedurerna som vanligt folk kan ha inflytande i. Helt enkelt att lägga makten hos en icke folkvald elit som dikterar för både producent och konsument hur de skall agera och utveckla ”marknaden” som ”måste” upphöra att vara fri. Robért, Wijkman och Rockström uttrycker inte bara misstro mot den fria marknadens anpassningsförmåga inför resursfrågan, de t.o.m. vill motarbeta den. 

Jag har länge sett att det är en rusning till att befästa sina positioner i den kommande församlingen av politiska miljöteknokrater som i syfte att ”rädda Jorden” dumpar hela demokratipaketet i Marianergraven, och professor Robért är antingen deras nyttiga idiot eller också vill han också vara med och leka med morgondagens gröna envåldshärskare. 

Det må så vara att vi behöver en debatt om ”hållbarhet”. Men jag anser inte att någon bör ta det för givet att den debatten måste leda till acceptans för en stoppad ekonomisk tillväxt som innebär att vi sätter oss ner och inbillar oss att mänskligheten nått vägs ände vad gäller materiell standard, och i ett pseudosolidariskt experiment skapar fattigdom och armmod för hela mänskligheten (utom för den styrande eliten som fortsätter åka jetplan mellan sina miljökonferenser). Det experimentet kommer bara leda till att vi i den rika världen blir fattig och till slut står inför 1600-talets problematik där kvinnorna åter måste ställa sig bakom spisen och föda en massa barn i hopp om att åtminstone en eller två av dem skall överleva till vuxenåren och kunna ta hand om sina gamla föräldrar. Typ som det är i vissa afrikanska och asiatiska länder idag där det ekologiska tänket ofrivilligt övertrumfar det ekonomiska!

Nej, det känns inte som att professor Karl-Henrik Robèrt lyckades pilla bort miljörörelsens eller sin egen flumstämpel trots den akademiska adresslappen. Inte med just denna insats i alla fall. Bättre lycka nästa gång.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Att återvinna en lågenergilampa kräver mer energi av brukaren

november 21, 2011 den 2:46 e m · Arkiverad under Energi

Bästa läsare!

Jag har läxat upp Mrs Harold. Nej, det betyder inte alls att jag är kapabel stt stoppa in huvudet i lejonets gap eller åka i tunna utför Niagarafallen. Visst är det en jämförbar utmaning att våga livet, för det är det man gör när man talar om för Mrs Harold att hon gör fel…

Så. Vad är det hon gjort? Jo, hon har kastat en lågenergilampa i soppåsen. Ajabaja, sade jag och blev miljöpartist för några minuter. Eller egentligen inte. Lågenergilampor är bland det dummaste (nåja) som uppfunnits sedan kaffekoppar för vänsterhänta – i alla fall för oss som bor i norra Europa där vi hittills kunnat tillgodoräkna oss värmen från glödlamporna i bostadsuppvärmningen. Nu får elementen jobba lite mer för att ersätta de förlorade watten. Visst ökar en glödlampa energiförbrukningen om sommaren, men då är det ju ljusare längre tid av dygnet och man behöver inte ha tänt lika ofta. Nå, det där kan man ju diskutera hur mycket man vill. Det var miljösabotören Mrs Harold detta inlägg handlar om.

Ni har säkert sett polisfilmer där en nervös förhandlare tvingas fram för att be gisslantagaren att inte mörda sin gisslan. Med samma ödmjuka taktkänsla försökte jag upplysa Mrs Harold det förkastliga i att kasta de förkastliga lamporna. Med lugn och sansad röst berättade jag för henne att det finns kvicksilverhaltig gas i dessa. Hon tittade skeptiskt mot mig. Jag insåg att gärningsmannen mitt framför mig inte förstod allvaret i problemet.

” – Gasen är så giftig att Kemikalieinspektionen har en rekommendation om att ifall en varm lågenergilampa spricker sönder måste man evakuera rummet i minst en halvtimma…”
” – Den där lampan är iskall. Och framför allt lyser den inte längre. Det är därför jag kastat den!”

Nu är inte Mrs Harold den enda som sorterar lågenergilampor ihop med bananskal, fiskrens och snoriga näsdukar. Expressen kostade idag på sig en extremt kort artikel om problematiken under rubriken ”Lågenergilampor ett miljöproblem”. Givetvis presenteras detta miljöproblem utan min inledande harrang om kaffekoppar för vänsterhänta. Och inte ett ord om det demokratiska problem som dessa fördömda lågenergilampor är symptom på. Alla vackra ord till trots så infördes EU-förordningen genom en enskild tjänstemans engagemang. Att tjänstemannen hade goda kontakter med de europeiska tillverkarna av lågenergilampor är ju underförstått…

Expressens artikelrubrik är inte unik. I slutet av förra årtiondet publicerade finska svenska YLE en svensk artikel med rubriken ”Lågenergilampor inte miljövänliga”. I artikeln benämner man lågenergilamporna vid dess rätta namn: problemavfall. Lustifikt är ju att kvicksilver annars är förbjudet i EU.

Sålunda sade jag till Mrs Harold att hon inte kunde kasta lampan tillsammans med kökssoporna. Istället skall föremålet föras till den kommunala miljöåtervinningsstationen. Denna är tillgänglig medelst 35 minuters tunnelbane- och bussresa från hennes bostad. Eller 10 minuters resväg med taxi. Jag erbjöd mig att ta bilen till miljöstationen om hon gav mig lite bensinpengar. Den kommentaren fick gisslantagaren nästan att avrätta sin gisslan och jag flydde…

Själv har jag bunkrat upp med fyra flak konventionella glödlampor. De sprider både ljus och värme i min bostad. En bonus är att det inte längre känns som att jag lider av starr under de första tre minuterna jag går in i ett rum; jag har en lågenergilampa i vardagsrummet och det är omöjligt att hitta rätt bok i bokhyllan på flera minuter. Som att ha starr eller treva sig fram i ett rökfyllt rum. Minus kvävningen då. Där skall jag också sätta in en hederlig glödlampa i taket.

I övrigt skulle jag vilja se att man tar fram en EU-förordning som förbjuder EU.
Ja till lågenergilampor för den som vill – men utan tvång mot oss andra!!!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Säg cheese – innan Jorden går under!

augusti 7, 2011 den 5:59 e m · Arkiverad under Energi, Medierna, Naturvetenskap

Bästa läsare!

Ost är gott. Inte alla ostar, men några är det. Den forne presidenten Charles de Gaulle sägs ha sagt att det inte går att styra ett land som har 258 olika ostar och jag kan säga att jag har svårt att hitta ostar som faller mig i smaken även om jag inte behöver styra ett land som Frankrike.

Min absoluta favorit är ”gouda”. Det säger väl en hel del om mig som finsmakare – inte! Gouda är en mild och lagom hård ost som smälter till precis krämig koncistens när jag grillar toast. Styrkan i den maträtten kommer inte av osten utan av senapen. Och möjligtvis av någon bifogad bit salami. Osten skall vara kittet, inte kryddan.

Jag har aldrig förstått hyllningarna av ostar som ”Västerbotten”, ”Gorgonzola” och ”Roquefort”. Vill jag att det skall svida i munnen kan jag lika gärna tungkyssas med någon som lider av svår herpes, även om effekten dröjer. Att jag aldrig insett tjusningen med smakrika ostar kan bero på att jag heller inte kan det här med med vin. Alltså den där dyra vätskan av jästa druvor som säljs på Systembolaget. Jästa vätskor hör hemma i vasken och mögliga matvaror i sopnedkastet. Till och med ett barn inser den ordningen.

En ost som inte gör mig stort besvär är raketost. Den finns nämligen inte längre eftersom vi har alltför stora krav på hygien (Varför man fortfarande kan sälja lösviktsgodis i varuhus med hostande kunder är mig sett ur den synvinkeln en gåta). Från raketost är det inte ett särskilt stort språkligt språng till rymdraket. Och i rymden har man nu upptäckt någonting som kallas för antimateria.

Aftonbladet  har idag publicerat en artikel om denna upptäckt. Aftonbladets Ylva Mossing berättar att BBC berättar Astrophysical Journal Letters som berättar om den aktuella upptäckten som möjligtvis innebär att man kan skapa raketbränsle (men sannolikt inte raketost, min anm.) från dessa fält av antimateria som kretsar kring jorden.

Om antimateria tycker jag inte, för att parafrasera salig Hasse Alfredsson. Hur gärna än man hyllar möjligheten att driva framtidens rymdraketer med hjälp av antiprotoner så skall man vara medveten om att den dag partiklar och antipartiklar stöter ihop på jorden kommer radioaktiva läckage från Tjernobyl och Fuckashemale i Japan framstå som bagatellartade cykelolyckor. Och det jävligaste är att jag den dagen inte kommer kunna säga: ” – Vad var det jag sa?” eftersom det ligger alltför långt i framtiden för att någon skall minnas mina varningsord.

Det är faktiskt besynnerligt att man vill föra vetenskapen så långt att världens existens skall balanseras på en knivsegg bara för att få fram rymdraketer som skall flyga till platser där vi inte kan leva. Jag vet, jag låter som en bakåtsträvare. Men just nu behöver vi koncentrera oss på de energikällor som är lika nödvändiga som realistiska under de närmaste 0-50 åren. T.ex. bränsleceller. De behövs nu och de behövs i stor mängd så att vi kan bli av med vårt beroende av oljeshejker där den arabiska hösten ersätter den naivt lovande arabiska våren.

Och med denna tankegång från osten gouda till raketost och energipolitik kontra demokratisk utveckling (avveckling) har jag än en gång gett exempel på att ost är toxiskt p.g.a. sin halt av opiater. Medan jag skrivit detta har jag hyvlat i mig minst 15 skivor av Ockelbos ”Greta” och jag betvivlar inte för en sekund att jag kunnat skriva ett mer klarsynt blogginlägg om jag låtit bli detta gula light-knark.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Detta måste vara ett skämt!!!

juli 28, 2011 den 6:35 f m · Arkiverad under Energi, Naturvetenskap, Okategoriserade

Bästa läsare!

Bilden här ovan har jag snott från en hemsida som drivs av Föreningen Svenskt Landskapsskydd. Jag hoppas att fotografen Johan Karlsson förlåter att jag återpublicerar denna bild. Ty jag måste be er, kära läsare, att bekräfta att bilden inte är ett fotomontage. Jag kan verkligen inte tro att man ställer upp ett vindkraftverk alldeles intill det kulturminnesmärkta Brahehus vid Gränna. Är detta ett svartbygge? Nej, jag talar inte om borgen utan om propellerpelaren! Byggnadsnämnden kan omöjligt ha varit vid sina sinnens fulla bruk, eller nyktra, ifall de beviljade bygglov till denna styggelse.

Snälla, säg att fotografen manipulerat bilden med Photoshop, och att det inte alls står ett vindkraftverk hånfullt placerat intill denna fornlämning på sitt unika läge vid Vätterns strand!

I övrigt verkar förre Röda kors-generalsekreteraren Anders Wijkman vara på dåligt humör av hans senaste debattartikel att döma. Mer om detta kan du läsa bland kommentarerna på bloggen The Climate Scam.

Hälsar eder Peter Harold

Bland prasselmedia:
Borås Tidning: ”Osaklig hets mot vindkraften”. Anders Wikjmans artikel på Boråsmål.
Norrköpings Tidning: ”Låt dem inte stoppa vindkraften”. Wikjkman i hetskampanj mot föreningen Svenskt Landskapsskydd, så att säga.

Kommentarer (22)

Tonfallet i SR:s Vetenskapsradion

februari 24, 2010 den 3:34 e m · Arkiverad under Dumburk, Energi, Naturvetenskap, Politik

Bästa läsare!

Till slut blev det för mycket, och inte ens Statens Radio kunde hålla emot. Man har blivit tvungen att erkänna att FN:s Klimatpanel plockar in skoluppsatser och spekulativa tidningsnotiser och presenterar detta som forskningsmaterial av absoluta sanning. (Hm. Skall vi i den svenska bloggosfären ta äran åt oss, he, he?)

Givetvis är det pinsamt för FN:s Klimatpanel.

Men SR:s Vetenskapsradion ligger inte långt efter. Man använder inte orden ”bluff” eller ”korruption”. Istället talar man om att FN:s Klimatpanel skall ändra sina interna rutiner för att inte ogranskat material skall hamna i rapporterna. Ungefär som att man bara blivit ertappad med att peta sig i näsan; fult men absolut inte brottsligt. Sådan är den överslätande tonen i Vetenskapsradion.

Att FN:s Klimatpanel drar fel slutsatser (baserade på sitt politiska mandat att söka efter teorier om hur människan alena påverkar klimatet) utan heltäckande vetenskap finns inte i Vetenskapsradions tankevärld.

Fortfarande blundar Vetenskapsradion för de kritiska frågorna kring den s.k. ”forskningen” som Klimatpanelen basunerar ut som den enda sanningen som världens politiker måste ansluta sig till. Man berör inte ens grundproblemet att IPPC bara får komma till en enda slutsats, nämligen att det bara är människan som påverkar klimatet på jorden. Absurt!

Vetenskapsradion blundar alltså för att forskarvärlden inte alls står enig bakom Klimatpanelens rapporter. I förbifarten menade Vetenskapsradion att det enda problemet med lögnen om ett isfritt Himalaya var att två grupper inte talat med varandra om vems version som skulle stå i rapporten. Men det om något måste väl vara att konspirera?

*

Att svenska politiker fortfarande anser att vi skall offra vår välfärd i onödan för att nå ett s.k. 2-gradersmål p.g.a. det korrupta FN:s maktambitioner säger en hel del om att dogmer går före fakta inom svensk miljöpolitik. Man – i synnerhet miljöminister Andreas Carlgren – lägger ner 100% energi på ett nonsensmål, men när nationen står utan tillräcklig mängd elektricitet sänder man ut Maud Olofsson som säger sig vara indignerad över el-priserna (ett verkligt problem som finns här och nu, och inte en profetia).

Maud borde försöka föreställa sig vilka elpriser vi konsumenter måste betala på våra räkningar när det varken får finnas kärnkraftverk, kolkraftverk eller fler utbyggda vattenkraftverk… och den enda politiskt korrekta energi vi får använda i miljöfascismens namn är vindsnurror (vilka är obrukbara under större delen av året p.g.a. för mycket respektive för lite vind).

Fan, man kan bli sur för mindre.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Söndagskrönikan: Klimat eller mat?

november 24, 2009 den 9:57 e m · Arkiverad under Demokrati, Energi, Nyheter, Politik

Bästa läsare!

Jag har i något oförsiktigt ögonblick påstått att jag är en misantrop. Jag försökte få det att låta som en bekännelse. Troligtvis är det inte sant. Jag är inte alls likgiltig för hur det står till med mänskligheten, både inpå mig och på andra sidan jordklotet.

Visserligen drabbas jag ibland av en känsla av uppgivenhet. Många människor kan konsten att fucka upp i kvadrat. Oftast är de politiker. Nu när vi har det s.k. klimatmötet i Köpenhamn runt hörnet känner jag mig extremt uppgiven.

Vi har reella problem som svält, vattenbrist, malaria, HIV/AIDS, analfabtism, könsstympning, fundamentalism, etc etc etc. Och vad gör politikerna? Jo, de sammanstrålar till ett möte där man skall förhindra att klimatet förändras. Ty klimatförändringarna är – jag citerar statsminister Reinfeldt – det största hotet mänskligheten står inför. Och enda förutsättningen för att politikerna skall kunna rädda världen är att de får mer makt. Mer makt över vanligt folks liv. Samt våra pengar i form av skatt.

Om detta tycker jag givet vis inte om. Vare sig det är Reinfeldt, Sahlin, Obama eller Putin som begär makt eller pengar.

Främst därför att jag är en frihetsvän. Men också därför att politikerna är extremt okunniga om ett så komplext ämne som klimatet.

Miljöpartiets talesman Peter Eriksson har reagerat på att över hälften av de tillfrågade människorna i en undersökning uppgav att de ansåg att klimathotet är överdrivet. Eriksson sade att detta beror på att folk inte förstår den komplexa frågan. Gör då politikerna det?

Ex-vicepresidenten och ”fredspristagaren” Al Gore behöver inte presenteras. Han presenterade sin film ”En obekväm sanning”. Den var inte så sann. Han förevisade den berömda hockeyklubban, alltså den graf som visar på jämn temperatur genom historien ända fram till vår tid där temperaturen skjuter iväg uppåt. Den grafen är en lögn. Vet politikerna det?

Den som följt Skrivarens Blogg vet att jag kritiserat klimatalarmismen. Jag har menat att alla som skriker om det förestående klimathotet har fel. En skribent som propagandisten Karins Boys på Dagens Nyheter skulle utan tvekan kalla mig för ”klimatförnekare” om hon kände mig. Karin Boys har många gånger visat tecken på att vara en mycket osympatisk människa i olika sammanhang, så man kan förvänta sig allt från henne – utom insiktsfull självkritik.

Men självkritik har faktiskt kommit från klimatalamistiskt håll. Nyss nämnde Al Gore har – kors i taket – medgivit att han övervärderat koldioxidens betydelse för klimatförändringar (och därför harvar han nu vidare på metanspåret istället).  Vet politikerna (som vill tvinga vanligt folk att köpa ”utsläppsrätter” för koldioxid) detta?

FN:s klimatpanel IPPC har i sina klimatmodeller påvisat att den globala temperaturen skall fortsätta att öka, och att drivkraften bakom klimatförändringarna är människans utsläpp av koldioxid. Den globala temperaturen har genom faktiska mätningar i genomsnitt legat oförändrade ända sedan sekelskiftet. Och trots denna uteblivna temperaturökning har koldioxidhalten nått en rekordnivå. Vet politikerna detta?

Man kan ställa sig frågan: Vem bryr sig?

Jag gör det. Jag anser inte att vi skall avveckla svensk industri och skapa värre massarbetslöshet därför att den släpper ut koldioxid. Jag anser inte att vi skall sluta äta kött därför att grisar och kor alstrar metan.

Jag anser inte heller att vi skall tvinga underutvecklade länder till att leva stenåldersliv bara för att vi tror att människan påverkar hela eller betydliga delar av klimatet.

Det finns också andra som bryr sig. Någon – okänt vem men troligtvis en medarbetare - har kopierat forskningsmaterial och e-postkorrespondens mellan s.k.  klimatalarmister, d.v.s. de som vill få oss att tro att jorden går under om inte Köpenhamnsmötet leder till att alla världens politiker underkastar sig den regeringsövergripande doktrin som bildas genom Förenta nationernas klimatpanel. Under åratal har dessa människor konspirerat och motarbetat de som har en mer sund syn på klimatförändringarna. Detta har vi ”klimatskeptiker” anat länge och skrivit om i artiklar (utomlands) och bloggar (Sverige). Och nu finns tydligen bevisen. Skandalen kallas i de anglosaxiska länderna för ”Climategate”.

Konsekvensen av klimatalarmismen är förödande på många nivåer. Vi ger bort nationell- och individuell frihet mot ett hot som är sekunda eller kanske obefintligt.

Just det faktum att svenska medier konsekvent förmedlar politikernas budskap i klimatfrågan är kanske det mest allvarliga tecknet på att vi kanske bara lever i en skendemokrati. För vilket politiskt parti kan du rösta på som inte har en ”klimatvänlig agenda”?

Skulle jag vara politiker (vilket jag inte är eftersom ingen i Piratpartiet nominerat mig…) går mat före klimat. Det är svårt nog att förverkliga mat åt alla, om vi nu med mat menar att utrota svälten i världen.

Med kärleksfulla hälsningar,
eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Klimatångestprofit – en upplysande text

mars 28, 2009 den 11:35 f m · Arkiverad under Demokrati, Energi, Teknik & forskning

Bästa läsare!

”En timma för jorden”, eller ”Earth Hour”, kallas den kampanj som Världsnaturfonden dragit igång och som skall manifestera kampen mot klimathotet. Under en timma förväntas miljarder människor världen runt försätta sitt livsutrymme i mörker – bara för att skicka en tydlig signal till alla makthavare och politiker om att man måste göra något åt klimatförändringarna.

Bullshit!

Jag skulle istället vilja se ett upplysningsarbete ifråga om klimatförändringarna och ”klimathotet”. Jag skulle vilja att varje medborgare ägnade denna utvalda timma åt att studera kritiken mot klimatalarmismen. Det finns ett antal viktiga punkter av vilka jag valt ut några:

  • Klimatet är inte statiskt. Det förändras oavbrutet. Sedan sekelskiftet har de omtalade temperaturhöjningarna klingat av. Samtidigt har koldioxihalten i luften fortsatt öka. Ifrågasätt sambandet mellan klimatförändring och koldioxid. Solen har den största inverkan på vårt klimat; se t.ex. El Nino (som kommer tillbaka nu).
  • Det råder inte alls konsensus (samstämmighet) inom forskarvärlden om klimatförändringarnas ursprung. Tvärtemot vad FN:s Klimatpanel (och svenska politiker) säger är de flesta forskare säkra på att klimatförändringarna beror på en rad komplicerade och naturliga faktorer.
  • Klimatalarmisterna hävdar att ”klimatförnekarna” sponsras av oljeindustrin. I själva verket finns det t.o.m. svenska statsfinansierade forskare (som hävdar naturliga klimatförändringar) som absolut inte betalas av oljeindustrin. Dessutom är klimatfrågan sekundär för oljeindustrin; oljereserverna är ändliga och en omställning av deras verksamhet kommer att ske av naturliga skäl.
  • De som verkligen profiterar sig på klimathotet är ”miljöhjältar” som den forne ex-vicepresidenten Al Gore. Han äger ett företag som säljer s.k. ”utsläppsrätter”. Mot betalning till hans företag ges du rätt att släppa ut en viss mängd koldioxid. Glöm inte också att s.k. ”klimatvänliga” produkter är mer regel än undantag i dagens reklam.
  • Det finns politiker och företrädare inom miljörörelsen som hävdar att koldioxid är en förorening (eng. ”pollution”). I själva verket är koldioxid en naturlig gas. Utan koldioxid skulle vi inte ha växtlighet. Utan växtlighet skulle det inte finns syre på jorden. Utan syre – inga människor.
  • Företrädare för miljörörelsen hävdar att koldioxihalten nu är så hög att växterna inte kan absorbera den. I själva verket visar aktuell forskning att den tropiska djungeln växer snabbare än någonsin (i massa) och därmed absorberas ännu mer av den totala koldioxiden.
  • Människans utsläpp av koldioxid är ytterst liten i förhållande till den naturliga mängden koldioxid. Mest släpper haven ut. Det är dock viktigt att ha i åtanke att den största växthusgasen är vattenånga. Här är havet igen den största generatorn av växthusgas. Och utan växthusgas skulle planeten vara obebolig.
  • Om man spenderar en timma på att läsa fakta om klimatet och inte enbart politisk propaganda så förstår man hur komplex klimatfrågan är, och hur många olika faktorer som spelar in på hur och varför klimatet förändras och utvecklas. Solstrålning, kosmisk strålning, luftföroreningar, sandpartiklar från öknar, vegetation, o.s.v. Komplexiteten illustreras kanske bäst av att utförda s.k. ”klimatmodeller” visat sig stämma illa med verkligheten.
  • När medierna refererar till FN:s Klimatpanel skall man alltid ha i åtanke att deras stadgar säger att de endast skall förklara klimatförändringarna utifrån människans inverkan. Det betyder att de i alla sina larmrapporter utesluter eller nonchalerar naturliga förklaringar. FN:s Klimatpanel är en politisk organisation. Politiker vill ha makt.

Nu när det är kristider vill jag att du – min käre läsare – funderar lite extra på ”de goda” exemplen där man redan släckt ner ljuset. Se denna bild som jag hetlänkat från bloggen Stockholm Cafébabel.com.

Nordkorea har Earth Hour varje dag och natt. Folket svälter till döds för att den dogmatiska regimen inte tillåter demorkati och utveckling. Vill vi i miljökampens namn förvandla våra demokratier till ett Nordkorea?

Nordkorea har "Earth Hour" varje dag och natt. Folket svälter till döds för att den dogmatiska regimen inte tillåter demokrati och utveckling. Vill vi i klimatkampens namn förvandla våra demokratier till ett Nordkorea?

Om du släcker ner ljuset under Earth Hour så gör du faktiskt inget som är verkningsfullt för miljön. Däremot är du med i en manifestation som säger till politikerna: ” – Hej, jag är rädd för klimatförändringar. Jag är så rädd att jag till och med okritiskt accepterar skattehöjningar och försämrad välfärd för att klimatet inte skall förändras.”

Resultatet blir att politikerna tar mer av dina pengar (miljöskatter) och stiftar lagar som gör det svårare för dig att behålla ditt jobb (och kanske din bil). Förhoppningsvis slipper du svälta som de gör i det CO2-vänliga Nordkorea. Men klimatet – det förändras vare sig du eller politikerna vill det. Jag hoppas att jag lyckats sprida lite ljus över denna mörka fråga.

Hälsar eder Peter Harold

P.S. Den som till äventyrs ändå är bombsäker på att människans koldioxidutsläpp kommer orsaka världens undergång kan dra sitt strå till stacken: Istället för att släcka en lampa kan han/hon ta och hålla andan under den aktuella timman som Earth Hour varar. Då är vi genast en koldioxidkälla mindre. D.S.

Kommentarer (5)

NEJ! Jag släcker inte!

mars 24, 2009 den 9:55 f m · Arkiverad under Energi

Bästa läsare!

Blodtrycket har ökat igen. Det är nog bäst att jag slutar dricka mjölk…

Nu är det iofs inte innehållet i mjölkförpackningarna  som fått blodtrycket att rusa i höjden. Nej, det handlar den här gången om utsidan. Och jag syfter inte på den fuktkänsliga tryckfärgen med vilken man stämplar bäst-före-datumet med, som mindre noggranna handlare suddar ut lätt med tummen för att pensionärer med nedsatt syn skall köpa gammal mjölk av misstag.

Det som får mig att koka över är de svarta förpackningarna med tillhörande propaganda. För det handlar tyvärr om ren och skär propaganda.

Om några dagar skall man genomföra en ”Släck ner”-kampanj. Under en timma på kvällen skall svenska folket släcka ner lampor som ”lyser i onödan.” Nu kan man ju tycka att det är en lätt sak, vid nämnda timma skall faktiskt de mindre barnen ha gått och lagt sig. Det är många lampor som släcks då av helt naturliga skäl.

Men nu KRÄVER de förnumstiga miljöfascisterna att vi – vanligt hederligt folk – skall dansa efter deras pipa och släcka ner i uttryck för en internationell klimathysteri. ”Släck och minska koldioxidutsläppen!”

Arla mejeriernas leverantör?

Arla mejeriernas leverantör?

Sorry! Min el är hederlig kärnkraftsel. Förhoppningsvis. Och jag tänker inte lyda Arlas pekpinnar. As a matter of fact, det får hädanefter bli Milkos vispgrädde nästa gång jag gör kycklinggryta.

Det är min uppriktiga och ärliga åsikt att folk på ARLA inte vet någonting om klimatförändringar och koldioxid. Allt detta är bara en fråga om PR. I ett annat land hade vi kanske släckt ljuset för Jesus eller för den havererade statsekonomin. Här i vår välfärdskultur släcker vi istället ljuset i en timma för att vi tror oss kunna rädda planeten. Jag ber att få citera George Carlin: ” – The planet is fine. It’s the people that have fucked up.”

Jag får högt blodtryck av Aftonbladet också. Igår hade man ordet ”Kaos” på löpsedeln. SMHI har utfärdat en klass 1-varning. Sverige skall drabbas av köld och blåst. Ja, t.o.m. av för årstiden ovanligt låga temperaturer…

Och på nästa sida kunde man läsa varför vi skall hålla släckt i en timma; förra året dog en massa sälungar i Östersjön för att det fanns för lite is (men i år är det bättre)! What the hell?!! Är det för varmt eller är det för kallt, Aftonbladet? Bestäm er!

Är det ingen som fattar att väderleken varierar oavbrutet? Är det ingen som fattar att vintrarna vissa år är stränga, och andra år kanske milda? Är det ingen som ställer sig frågan hur sälungarna klarade sig när vikingarna odlade vindruvor på Grönland(!) mellan 800-1300-talen? Är det ingen som VILL fatta att vårt klimat inte är statiskt utan förändrar sig oavbrutet av helt och hållet naturliga orsaker (bl.a. från vulkaner)? Och är det ingen som vill inse att våra mänskliga utsläpp av koldioxid är en bråkdel av all koldioxid som finns naturligt?

Ja, det är uppenbart att mjölk fördummar. Och har någon funderat hur mycket koldioxid varje tryckt upplaga av Aftonbladet genererar? Ångest!!! 

Drick vatten och sluta läsa Aftonbladet. Inte för miljöns skull, utan för ditt välbefinnande! *pekpinne upp*

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (11)

Vad vill du betala för en isbjörn?

januari 22, 2009 den 4:25 e m · Arkiverad under Biologi, Energi, Gör det med djur ·Taggad

Bästa läsare!

Du har säkert sett Världsnaturfondens annons om de utrotningshotade isbjörnarna. Denna version av annonsen är dock mer sanningsenlig.

Jag kan inte kategoriskt påstå att ditt inbetalda bidrag (eller genom köp av WWF:s pandadocka) är bortkastade pengar. Men jag vet att du blivit lurad att tro att det finns ett samband mellan annonsen och att isbjörnarna är utrotningshotade p.g.a. klimatförändring. För det är precis det Världsnaturfonden påstår.

De pengar du skickar in går till något som kallas för ”forskning”. Bl.a. till resor till platser där isbjörnarna lever, men oftast till resor för WWF:s lobbyister som vill förbjuda industri och privatresor med bilar och flyg (även om det är precis så de själva reser). Ja, i vart fall industri och resor som generererar koldioxidutsläpp. Världsnaturfonden betraktar koldioxid som en mycket farlig gas. Det tycker däremot inte växtligheten på denna planet…

För att folk skall förstå att Världsnaturfondens arbete är angeläget bjuder de in journalister och mindre begåvade politiker på resor till de arktiska miljöerna för att de med egna ögon skall se att isen håller på att smälta bort p.g.a. klimatförändringarna. Dessa resor äger rum under sommarhalvåret. Alltså den tid på året då isar brukar smälta.

” – Se, snart har isbjörnen ingenstans att gå. Snart kommer de att dö ut”, påstår WWF.

WWF berättar dock inte att isbjörnsstammen ökat och att detta faktum är vetenskapligt belagt. WWF berättar inte heller att isbjörnsstammen har överlevt tidigare värmeperioder på jorden. WWF berättar inte heller att isbjörnen egentligen är en landvarelse som anpassat sig till ett liv på polarisarna. Om nu isarna mot all förmodan skulle utplånas är det fullt möjligt för isbjörnarna att återanpassa sig till ett liv på fastlandet där arten har sitt ursprung.

Att isbjörnar är på ropet beror nog på Al Gores film ”En obekväm sanning” där en dataanimerad björn simmar över ett öde hav och söker räddning på små isflak som spricker under dess tassar. Den var ju så gullig. Inga blodiga käftar som sliter sönder sälkutar.

Det största hotet mot isbjörnsstammen är inte klimatförändringarna. Istället är det tjuvjakt samt miljöutsläpp av PCB som hamnar i deras föda. Och med tanke på att det som är farligt för isbjörnar sannolikt är farligt för människor borde WWF byta fokus på sin kampanj och sluta lura av folk pengar av fel anledning.

Klimatalarmismen har blivit en kommersiell handelsvara. Det vet t.ex. Al Gore. Han äger en firma som säljer ”utsläppsrätter” till folk och företag som fått dåligt samvete p.g.a. att de släpper ut koldioxid. Och just försäljningen av utsläppsrätter har gjort Al Gore mycket, mycket rik. Klimatalarmismen är så pass lukrativ att även andra politiker hänger på, men de väljer att stjäla våra pengar i form av s.k. miljöskatter och koldioxidavgifter. Miljön blir inte bättre, men statsfinanserna blir det.

Världen ÄR cynisk, i synnerhet dess makthavare…

Nu i dagarna presenterades en ny larmrapport om att det blivit varmare på Antarktis under de sista 50 åren. Mellan 0,55-0,85 grader. Dagens Nyheter menar i sin artikel att detta måste ha med människan koldioxidustläpp. Fascinerande nog så har koldioxihalten ökat oavbrutet, men det har däremot inte temperaturhöjningen på Antarktis enligt detta diagram. Alltså kan debatten om CO2 fortsätta. För debatt behövs – vilket tyvärr DN inte tycker.

Min tes är att vi inte kan förändra klimatet. Alltså måste mänskligheten anpassa sig om klimatet fortsätter att förändras – vilket det sannolikt kommer göra även av naturliga orsaker.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Vad gör vi med Gotland när ryssen kommer?

januari 18, 2009 den 12:45 e m · Arkiverad under Energi, Politik ·Taggad , , , , ,

Bästa läsare!

Jag måste ha sovit tungt den sista tiden, ty jag visste inte något om att vi gett Ryssland klartecken att anlägga sin beryktade gasledning i vattnet utanför Gotland. Men i en artikel av överste Bo Pellnäs anges det att ryska gasjätten Gazprom håller på att anlägga lastkajer på Gotland för sina underhållsfartyg. Överste Pellnäs ser ett problem i att dessa lastkajer kan användas vid en eventuell rysk invasion av den stora kalkholmen i Östersjön.

Överste Pellnäs anger förslag på hur Gotland bör skyddas, men hans förslag är verklighetsfrämmande såtillvida att nödvändiga beslut måste fattas av politiker som inte ser framtida risker. Hur Pellnäs än resonerar är det tveksamt om svenska politiker vågar satsa på att göra svenska försvaret kapabelt att skydda landets territorium mot invasion av främmande makt. Inte minst nu när staten gör minus igen.

Från politiskt håll kan man ju hävda att det inte finns någon risk. Sverige har ju inget otalt med Ryssland. Sant. Men det beror på:
a) Sverige har varit oerhört lågmäld i sin kritik mot den antidemokratiska utvecklingen i Ryssland som gjort premiärminister Putin till en envåldshärskare (med presidenten som marionettdocka),
b) Sverige har ingen nationsgräns direkt mot ryskt terrotorium,
c) Sverige utgör inte transitoland för ryska leveranser av olja eller gas genom fast ledning såsom t.ex. Ukraina.
d) Sverige är inte med i Nato (och Nato skulle nog gärna vilja ha en bas på Gotland).

Med andra ord, Sverige är inte ett hot mot Ryssland. Inte i dagsläget. Men situationen kan förändras, och det är Ryssland som skaffar sig tolkningsföreträde när konflikt uppstår.

När den ryska gasledningen ligger på havsbottnen utanför Gotland kommer Ryssland ha ett nationellt intresse av att ”skydda” sitt objekt. Om Sverige bestämmer sig för att inte köpa gas via denna ledning kommer Ryssland kunna hävda att Sverige är ett latent hot mot den ryska gasledningen. Och om Sverige väljer att köpa gas via denna ledning kommer vi att utsättas för risken att Ryssland dikterar villkoren för svensk energipolitik. Hur vi än gör riskerar vi en intressekonflikt med Ryssland genom lokaliseringen av Gazproms gasledning utanför Gotland. Och vi vet att Ryssland alltmer agerar i samma anda som man gjorde under Sovjettiden.

Med ovan sagt förstår läsaren att Gotland bara är en delfråga i ett större sammanhang. Man kan fråga sig om Gotland också över huvud taget är värt att försvara den dag den ryska marinen kommer på ett oanmält besök med tjugo landstigningsfarkoster och en kryssare för att ”bevaka sin gasledning” på den gotländska ostkusten. Jag är rädd för att den svenska regeringen – oavsett kulör – kommer acceptera den ryska närvaron då – av kostnadsskäl. Alltså en kapitulation.

Kanske är det så att det redan nu pågår ett krig – ett krig utan kanonskott och vapenskrammel – om Gotland i det tysta? Kanske pågår hemliga ”förhandlingar” där den ryska regeringen ställer krav på militär närvaro på eller vid Gotland?

Så länge Sverige inte har militär kapacitet att knuffa tillbaka ryssen (eller någon annan) ut i havet, eller ens försvara Visby mot ryska luftangrepp, kommer Ryssland att fritt kunna diktera villkoren i Östersjön. Det är därför beklagligt att Sverige inte kan/vill avstyra planerna på anläggandet av de ryska gasledningarna.

Kanske är lösningen att vi hyr ut delar av Gotland till NATO som får skapa en buffertzon? Om inte annat kan man hävda att en Natobas på Gotland säkert kommer generera arbetstillfällen. Och svenska regeringar har under de senaste åren betraktat svensk säkerhetspolitik som en arbetsmarknadspolitisk angelägenhet…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Older Posts »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.