Arkiv för Hälsa

Al Gores klimatmiljarder syns inte i min web-läsare

Bästa läsare!

Ser på SvD:s lista över nyheter att klimatprofeten Al Gore är god för 13 miljarder. Jag klickar på länken och web-läsaren bjuder på följande innehåll efter att ha försökt öppna artikeln:

sb svd al gore

”Klar” säger web-läsaren. Jodå, jag är också ”klar” med Al Gore. Nu handlar det ju inte om att SvD försöker mörka sanningen om att Al Gore blivit stormrik på att sälja klimatångest (eller i vart fall tror jag inte SvD försöker mörka detta; svårt att döma när man inte kan läsa artikeln). Nej, snarare handlar det om att SvD lägger in något jävla skript som skall sätta en annons över artikeln, fast minus annonstexten. Det är som om det vore fastklistrade tomma blad över sidorna på en papperstidning. Mycket irriterande.

Att Al Gore blivit klimatmiljardär har jag skrivit om redan här i december ifjol. Och här skriver jag om hur det går till att tjäna pengar på klimatnojjan även om man är svensk. Även denna bloggpost har bäring på ämnet (klimatnojjan som hot mot demokratin).

Jag hoppas att WordPress inte lägger en vit matta över mina bloggtexter. Reklamen smyger jag in i texten istället. T.ex. nu: ” – Drick Möllers tran och må bättre!”

Läsaren må här föreställa sig att jag tar en sked av Möllers fiskleverolja, sväljer och ler med bländvita tänder mot kameran. Om herr eller fru Möller vill betala för denna reklam blir jag givetvis väldigt glad. Men syftet med dessa avslutande rader är snarare att försöka ge läsaren bättre hälsa än att göra mig till miljonär. Det smakar som en blandning av diskmedel (citrusarom) och smörjolja och andedräkten blir densamma som från näbben på en fiskmås. Fast jag blev redan efter ett par dagar fan så mycket piggare. Tydligen har jag lallat omkring med vitaminbrist under alla mina dar som vuxen man. Shame on me!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Ambulanser är ingen jävla taxi!

Bästa läsare!

Sedan personbilen gjort en vänstersväng framför mig utan att ha sett mitt tvåhjuliga ekipage kunde jag inte göra någonting annat än att tvärnita. Det räckte inte, och den gamla damen körde på framhjulet på min moped så att både den och jag flög omkull och slog i vägen.

Några sekunder senare kom folk fram och frågade hur det gick och om de skulle ringa efter en ambulans. Med svårighet kunde jag resa mig efter att ha pustat ut. Man fortsatte att fråga om jag behövde ambulans. ” – Nä tack. Jag har en rabattremsa så jag kan ta bussen hem”, svarade jag och nickade med bedrövad uppsyn mot min förstörda moped.

Det hela slutade ändå med att damen som kört på mig tog en sväng till sjukhuset med mig. Hon insisterade på att det var det minsta hon kunde göra efter denna olycka. Och med tanke på att det visade sig att axeln var helt krossad och att jag snart höll på att svimma av smärta var det ett klokt beslut. Men att behöva åka ambulans för denna föga livshotande skada? Fan heller.

Nu uppmärksammas i medierna ett fall där en 16-årig pojke hotat att hoppa från ett fönster på 6 meters höjd ovanför marken. Jodå, det är en ganska bra bit att falla. Efter att ha hållit både ordningsmakt och räddningstjänst upptagna i över en timma så gjorde han slag i saken och hoppade ut. Det gick bra. Han hade i vart fall inga synliga skador och eftersom detta utspelade sig i Gävle misstänker jag att han landade hyfsat bekvämt i snön. Obs! Det är min gissning.

Ambulanssjukvårdarna checkade av pojken och konstaterade att han var något nerkyld efter att ha suttit en timma i det öppna fönstret, varpå de bad polisen att skjutsa grabben til akuten.

DET ÄR NU ALLA BLIR UPPRÖRDA…

Ambulanspersonal på plats vägrade att köra en 16-årig asylsökande till sjukhus efter att han hoppat från ett fönster på sex meters höjd, skriver Arbetarbladet. I stället fick polisen skjutsa pojken till akuten. (Källa: SvD)

En pojke som utger sig för att vara självmordsbenägen utan synliga skador behöver inte en ambulans. As a matter of fact pekar alla omständigheter på att det lämpligaste färdmedlet är en polisbil, just därför att pojken varken skall skada sig själv eller någon i sin omgivning, samt inte kunna avvika. Att hålla ambulanser upptagna för transporttjänst åt Migrationsverkets gäster är verkligen olämpligt. Vad som helst kan hända under tiden; bilolyckor, hjärtattacker, villabränder, dödsfall på offentlig plats, etc etc, där en ambulans gör bättre nytta.

Tar vi Norrland t.ex. så händer det att man i Arvidsjaurs kommun inte klarar av att hantera två(!) trafikolyckor samtidigt(!) om den ena ambulansen är på transporttjänst. Vilket gör mig lite oroad eftersom jag vill minnas att Arvidsjaurs kommun ligger i min planerade grand tour i sommar. Jag får köra väldigt försiktigt. Man vet aldrig i förväg när en ambulans kan komma till nytta. Att då undvika icke akuta uppdrag är i det närmast en självklar plikt för ambulansvårdarna. Dessutom är det polisen som haft dialogen med självmordskandidaten under insatsen, och de är mest lämpade att fortsätta hantera personen. Med tanke på att det i just Gävle finns flera exempel ungdomar som ostraffat får misshandla ambulanspersonalen kan jag förstå att de överlåter åt polisen att hantera potentiella våldsverkare.

Ja, detta var min syn på snyfthistorien.

Hälsar eder Peter Harold

Uppdaterat: Enligt Expressen landade pojken på en hoppkudde. Ännu mjukare än snö!

Kommentarer (21)

Knarkare är jobbiga. Likt förbannat är de ändå människor.

Bästa läsare!

Man ser och hör dem lite varstans i storstaden. Oftast talar de ganska högljutt tillvarandra. I ena handen har de en cigarett och i den andra en öl. Inte sällan saknar de cigarettändare, varför någon av dem plötsligt kan vingla fram mot en och sluddrande fråga ” – Ursäkta mig, men har’u eld?”. Om de nu rent av inte behöver en krona till en kopp kaffe…

Jag talar om pundarna och A-lagarna. Alltså de som betraktas som avskrapet av white trash i samhället. De förbipasserande funderar säkert på varför inte polisen gör något för att få bort dessa varelser från gator och torg. Det måste väl finnas massor av lagar som dessa trasiga människor bryter mot…! Arrestera, lås in och kasta nyckeln, lär väl den enklaste lösningen lyda.

Förmodligen är det väldigt lätt att ha sådana åsikter om pundare och A-lagare. De representerar ju något som ingen frisk människa vill komma i beröring med. Alkoholmissbruk. Drogmissbruk. Bostadslöshet. Hälsoproblem. Socialt missanpassade. Det är inte lätt att veta ifall man skall förakta dessa individer eller visa medkänsla. Men uppenbart är att ingen älskar dem.

Kanske kan vi ändå få en nyttig debatt om saken nu. Som redan rapporterats har den 24-årige (f.d. SD)-riksdagsmannen William Petzäll avlidit i sin moders hem. Allt tyder på att drogerna tagit hans liv. Om det sedan var ett planerat självmord eller en olyckshändelse har inte rapporterats ännu. Jag vet att många ser glädje i att världen nu har en sverigedemokrat mindre, och ingen kan väl kvalicifera sig till ett djupare förakt hos omgivningen än genom att både knarka och sympatisera med det partiet. Men låt oss inte låta som en EXPO- eller AFA-aktivist nu, utan istället med hjälp av lite medmänsklighet lyssna på vad Petzäll själv har att vittna om vad gäller droger och livet som utstött. Följande vidoklipp spelade han in i samband med en privat minnesstund för en avliden bekant.

I klippet säger Petzäll så här:

– När folk dör på grund av narkotika ska inte det användas som ett argument för att man ska ha strängare regler för subtitutionsbehandling utan det ska vara ett argument för att det ska bli lättare för människor att få den hjälp de förtjänar.

Subtitutionsbehandling, vad är det? Jo, tanken är att narkomaner skall få utskrivna preparat som dels är kontrollerade och som skall hjälpa patienten att komma ur sitt missbruk. Men alla narkomaner får inte den här behandlingen. Dels kan det bero på att de tillhör fel landsting, att det inte finns plats på behandlingshem, o.s.v. Därtill finns det en politisk vilja att narkomanerna inte skall ha tillgång till ersättningspreparat eftersom dessa kan användas för andra personer som inte missbrukat droger tidigare. I mina ögon är det ett ganska klent argument.

Mycket tyder på att flera dödsfall skulle kunna undvikas om politikerna satsade på skademinimering. Utbytesprutor är en självklarhet utifrån ett fundamentalt hälsoperspektiv (undvika spridning av HIV och gulsot). Men det är också viktigt att narkomanen får droger som är rena, och det skulle sjukvården kunna garantera dem. Likaså finns det alla fördelar med att patienten tar sin narkotika under uppsikt av sjukvårdskunnig personal.

Sedan finns det ett arbete att lägga ner på att se till att folk inte blir narkomaner. Men som det är idag där narkomanen stigmatiseras tvingas vederbörande till ensamhet eller utlämnas till mindre lämpligt sällskap.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (9)

Sveriges sista kung fyller 66 år. Hurra, hurra…!

Bästa läsare!

Carl G. Bernadotte, mantalsskriven på Drottningholms slott (förutsätter jag eftersom Skatteverket minsann kräver av ofrälset att denna skall vara skatteskriven där man tillbringar huvuddelen av sin dygnsvila) fyller nu 66 år. Detta är oroväckande, anser jag. Vi har en konung som fyllt pensionär, och som vid sitt tillträde var då världens yngste kung – i vart fall räknat bland monarkierna i den civiliserade världen (d.v.s. Norden). Och det jävligaste av allt är att jag har personliga minnesbilder av hans trontillträde. Med andra ord; kung Carl XVI Gustav har inte varit kung ”före min tid”. Sålunda påminns jag genom firandet av detta rojala födelsedagsbarn om mitt eget åldrande. Varken han eller jag tycks komma undan denna biologiska förbannelse. Födas, blomstra, vissna, dö. Kusligt.

Jan Lööfs teckning lånad
från bloggen Kronoberg skrattar och ler
.

En annan sak som är kuslig är att vi fortfarande har monarki som statsskick i vårt moderna land. De flesta av mina vänner (nåja) och bekanta anser att kungen gör ett bra jobb för Sverige och är nöjda med honom. Och när den dagen kommer skall de också bli lika nöjda med prinsessan Viktora när det är hennes tur att bestiga tronen – lovar de. Om detta håller jag inte alls med.

Först skall jag säga några ord om någonting helt annat.

I den sistlidna veckan  publicerades en kritisk artikel om den svenska sjukvården. Den är anpassad för unga friska människor i åldrarna 25-35. D.v.s. patienter som kommer med endast en enda skada/sjukdom, och som är hyfsat lättdiagnosticerade. Före denna artikel publicerades en annan artikel som prisar sjukvårdens samlade kompetens, men som inte hade annat än kritik att rikta mot sjukvårdens tillgänglighet. Eller snarare otillgänglighet.

Den sjuka sjukvården i kungariket Sverige anser jag vara besläktad med vårt underdåniga beteende inför en gubbe med fransk påbrå som fått sitt jobb genom kunglig avel. Vi muttrar ibland lite (avundsjukt?) om kungens amorösa eskapader med kvinnor som inte heter Silvia (måhända av moraliska skäl, men sällan utifrån perspektivet att han pippade och söp på skattebetalarnas bekostnad), liksom vi muttrar lite missnöjt om det idiotiska systemet med att man måste ringa sin doktor exakt mellan två givna klockslag för att kunna boka en tid som helst – enligt stressad doktor i luren - inte skall infalla samma dag utan gärna nästa vecka (då doktorn troligtvis ändå är ledig och överlåter sin patient till en annan kollega med samma iver att sticka ut på greenen eller vad det heter där golf spelas).

Vi tiger och lider i stillhet. Inte en krusning märks i ankdammen.

Svenska folket har dålig rutin på det här med uppror. Visst kan vi häva i oss en massa bärs och klå varandra i anslutning till landslagsmatcher. Men att säga ”Nej, var och en är sin egen kung” törs man inte yttra. Än mindre törs man säga åt sjukvården att den finns där för patientens skull – inte tvärtom.

Svenska folket hyser en närmast sjuklig tilltro till auktoriteter, vare sig de är kungar eller sjukvårdsadministratörer. Hellre skylla på att en negerfamilj med sina åtta barn i väntrummet tar upp värdefull mottagningstid än att göra om sjukvården så att den kan behandla alla patienter redan från första sjukdagen. Dagens modell där man kalkylerar med ett ”naturligt svinn” tack vare inhumana vårdköer är lika otidsenligt som vårt statsskick. Det inser alla som inte tillhör den lättbehandlade patientgruppen mellan 25-35 år. Tack för ordet!

Hälsar eder Peter Harold

I mediebruset:
Dagen: ”Republikaner gör utspel”.

Kommentera

Är inte detta ”främlingsfientlighet” så säg…?

Bästa läsare!

Jag har hört det surras i bakgrunden om att de holländska kaffebutikerna inte längre skall få sälja cannabis till turister. Den nyheten har väl dränkts i mediebruset med anledning av att EU nu skall sätta stopp för det svenska missbruket av urinstinkande blomjord. Tja, det kallas för snus, men jag vet allt vad det egentligen är…

Tänk om man skulle förbjuda ziegen… eh, romer att besöka guldaffärer? Eller låta dörrvakten sätta upp handen så fort en muslim närmar sig en pub? Eller förbjuda alla finska medborgare att gå in på Systembolaget eller till järnhandlaren som säljer knivar? Någon mer än jag som ser ett litet problem med detta? Mm, jag tänkte väl det. Jag håller med. Men makthavarna i Holland gör inte denna liknelse.

Visst är det snällt av den holländska regeringen att tänka på alla turistande svenskars, tyskars, norrmäns, britters och spanjorers hälsa. Visserligen är det väl tveksamt om någon dött av akut cannabisförgiftning. Jag har i vart fall inte hört något fall bland t.ex. min fars suspekta skolelever på den tiden då han arbetade som lärare. Däremot berättades det om en hel del blodiga saker som orsakats på grund av fyllor. En elev dog i en biloycka som orsakades av ett rattfyllo. Om turistnäringen ute i världen verkligen månade om svenskarnas hälsa skulle t.ex. danskarna sluta sälja öl till oss när vi åkt med tåget över bron. Ja, om vi nu skall ha en puttinuttig attityd på svensk socialstyrelsenivå i denna fråga.

Vad ligger bakom denna holländska ”främlingsfientlighet”? Nederländerna – detta knarkets apartheid!!!  *blink, blink* Är ni så snåla att ni inte vill dela med er av de flumalstrande örterna?  Är ni rädda för att vi skall förvandlas till kopior av Cheech and Chong och bränna era vackra väderkvarnar? *smile*

Själv har jag varit i både Danmark och Holland ett par gånger utan att vare sig vara berusad eller ”hög”. Vilket kan bero på att jag är en nyktetrist. Ändå kan jag inte låta bli att fundera på varför politiker – vare sig de styr från Stockholm, Bryssel, Amsterdam, Washington, Kairo eller någon annanstans – alltid är så ivriga på att bestämma över vuxna människors privatliv? Det är nästan något sjukligt över det.

Ju mer politikerna styr över folk med argumentet att ”det är för folkets eget bästa”, desto mer övertygad börjar jag bli om att politikerna inte har skor på sig…

Hälsar eder Peter Harold, f.d. klassens ordningsman.

Kommentarer (7)

Skadad och förvirrad. Som vanligt, med andra ord.

Bästa läsare!

P.g.a. en olycka har jag svårt att kunna blogga och spela piano just nu. Ja, jag har alltid tyckt att det är svårt att spela piano, men det blev ju inte direkt enklare efter att jag tvangs bandagera mig. Ja, jag har bara mig själv att skylla; man skall använda sax istället för kniv. Eller åtminstone försöka låta bli att hacka av sig fingrarna.

Nejdå, det är fortfarande lika många kvar på handen, men jag kan inte skriva med vänsterhanden. Och det sänker ju min kapacitet som skribent. F.ö. springer jag mest på möten numera, så jag har ändå inte mycket ork på kvällen att blågga.

Ja, varför har ingen förswenskningskampanj kommit på att ändra ”blogga” till ”blågga”? Det är ju trots allt ingen (frisk) människa som säger ”bloooogar”. ”Han” och ”hon” skall ju bli ”hen”, så varför inte pilla på flera ord när man ändå håller på?

Själv tycker jag att vi skall slopa ordet ”kaffekokare”. Ordet passar bra som titel på en person, alltså en nubbe som jobbar med att koka kaffe. Maskinens benämning däremot borde istället vara ”perkolator”. Ja, jag vet. Det är en maskin som till det yttre ser ut som en kaffekanna (under stundom kallad ”perkulator”). Men ordet kan gott och väl tänjas till att omfatta de andra bubblande och väsande vitvarorna som står på diskbänkarna i svenska hem och kontor och droppar bruna fläckar.

Själv nöjer jag mig med thé. Eller ”te”. ”T” är kanske lite väl kort stavat, men det låter rätt när man uttalar det. Ja, nästa gång skall jag skriva ”T” på inköpslistan när jag skall inhandla thé. Hoppas att jag inte glömmer bort mig och kommer hem med det här istället…

Kemetyls T-röd fungerar nog inte så bra ihop med mina värktabletter. Det gör inte jag heller. Jag och värktabletterna alltså – det har ni nog märk av texten ovan!

Hoppas den här postningen gick att läsa… Trevlig helg och lev väl!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (3)

Mitt nya liv som knarkare…

Bästa läsare!

Nej, detta är inte ett seriöst försök att göra sig rolig på temat narkotika. Men icke förty är allt jag här säger helt autentiskt.

Det började för någon månad sedan när en pamflett från Stockholms stad ramlade in genom brevlådan. På framsidan stod det ”Du som tonårsförälder är viktig”. Bock och tack, svarade undertecknad. Nu har man alltså sin viktighet dokumenterad svart på vitt. Eller snarare svart på gult eftersom det var färgen på pamfletten.

Innehållet var intressantare än klichén på omslaget. Eftersom informationen var adresserad till Lilla Fröken Harolds målsmän började jag högläsa för den andra berörda samt vår lilla tonåring.

Budskapet var att se till att avkomman inte knarkar. Ge akt på följande tecken som ens knarkande barn kan uppvisa, hälsade Stockholms stad:

Korttidsminnet och inlärningsförmågan blir nedsatt. Förmågan att reflektera över sig själv försämras.  Den psykiska utvecklingen hämmas.  Ångest, panikkänslor, förföljelsemani och depression är vanliga biverkningar.  [...] Kroppsliga tecken på [...] är förhöjd puls, rödsprängda ögon, muntorrhet, sötsug och att användaren ofta känner sig trött.

Lilla Fröken Harold och Mrs Harold stirrade på mig, först med förvånad blickar, därpå med anklagande.

- Det där är ju du!!! sa de i en mun.

Jag stirrade ner i foldern. Jag kände mig både skamsen, förorättad och munter på en och samma gång. Förmodligen är också denna motstridiga känsloyttring bevis på allvarligt drogmissbruk…

Men sanningen är ju att jag är en tämligen ”vit” person. Min första och sista fylla hade jag som 3-åring på TT-mellanöl, och mitt enda provbloss fick jag av min mor när jag var tio. Pinnen var av fabrikat Hobson. Det smakade förjävligt!

Sålunda måste de intellektuella tillkortakommandena som räknades upp här ovan bero på något annat än knark. I min värld – som det så fint heter – finns det bara en enda regelbunden källa till ångest, panikkänslor, förföljelsemani, depression, etc. Den drogen heter ARBETE. Nu är det inte arbetet i sig som är mitt knark, utan belöningen. D.v.s. lönen. Jag måste ha den för att försörja mig. Men skicka mig gärna på avvänjning!

Nåväl. Helt vit är jag inte. I helgen tog jag en voltaren för att bota huvudvärk. Till saken hör att jag mår dåligt på helgerna. Jag är trött och olika delar av kroppen värker olika mycket. Det finns en aktuell bloggpostning om det från förra veckan. Nu tog jag detta lilla piller… fullständigt legalt eftersom det säljs receptfritt på apotek. Vad hände?

Jo, jag mådde prima. Jag var om inte tio år yngre så i vart fall fem år piggare. Promenaden från Globen till Hötorget via Humlegården skedde utan de sedvanliga avtuppningskänslorna. När vi kom hem satte jag igång att laga mat; annars har mina promenader slutat i sängen även när vi gått kortare sträckor.

Nej, fan. Jag ändrar mig. Jag kände mig faktiskt 15 år yngre efter denna Voltaren-kur om 1 st piller!!!

Detta gjorde mig bekymrad. Var det en slump att jag mådde så jäkla bra i lördags, eller berodde det just på pillret? I så fall… vad skall jag göra för att fortsätta må bra? Knarka Voltaren?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

Inte riktigt som bantning. Men nästan.

Bästa läsare!

Folk i min omgivning har aldrig någonsin på allvar hävdat att jag har något behov av att banta. Och visst, jag ser inte alls tjock ut. Men…

Som man bäddar får man ligga, och just nu får jag inte ligga. Alltså sysslar jag bara med bäddning (Om jag talar bokstavligt eller bildligt får ni fundera på själva, kära läsare). D.v.s. titt som tätt slinker det med en 4-pack mazariner tillsammans med lunchlådan. Eller en påse kanelbullar till matkassen en eller två gånger i veckan.

Som jag ser det är detta inte något allvarligt missbruk så länge jag befinner mig på språng i jobbet eller tar regelbundna promenader. Kruxet är att under de senaste månaderna har det blivit mycket sammanträdande. Lägg därtill de mörka höstkvällarna som absolut inte lockar ut en på promenader. För övrigt är jag dödstrött på kvällarna.

Så all denna uteblivna motion – som jag annars älskar – tvingar mig att strunta i mazariner och kanelbullar.

Detta nya arrrangemang genomförde jag i förra veckan, dock utan att ta några referenser till vad vågen säger. Jag blev lite smått chockad över att kroppen reagerade med abstinens när mazarinerna uteblev. Samma sak när jag nekade mig själv en serie kanelbullar till mitt darjeeling-thé.

Men efter en vecka känns det inte lika tungt längre att vara utan fikabröd. Jag känner förvisso fortfarande att det vore gott med lite äppelpaj med marsan-sås (annan inställning vore att hyckla – det ÄR gott!!!) men det är en lätt sak att låta bli. Istället blir det en ostmacka när suget sätter in på kvällen. Huruvida det avgör points och kalorier vet jag inte. Men det jag vill komma åt är makten över min kropp.

Nu gäller det att utnyttja den makten klokt – i väntan på att mitt promenerande kommer igång.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Jag vill inte bli stur, som Pippi sa

Bästa läsare!

Dagens Nyheter skriver idag – liksom Svenska Dagbladet - att de flesta som föds idag väntas bli 100 år gamla. Mm, jag minns faktiskt att teorin framfördes redan när jag var i 10-årsåldern i slutet av 70-talet och fröken berättade om hur medellivslängden ökade för var ny generation.

Nu tycker jag inte att man skall lura i folk falska förhoppningar. Det finns faktorer som motsäger att medellivslängden per automatik kommer att öka. Ett exempel är att fler ungdomar än förr är så pass sjuka att de inte kan försörja sig själva. Ofta rör det sig om mentala sjukdomar. Lägg därtill att de som tillhör min generation skall under våra bästa *ha, ha, ha* år försörja den grupp som Pär Nuder kallade för ”köttberget” samt våra egna barn. Demografiskt sett har 70-talisterna det ganska tufft. Lägg därtill att 80-talisterna och 90-talisterna enligt vissa undersökningar anser att det finns andra prioriteringar än jobb, karriär och självdisciplin. Jag väljer här att recitera mina farföräldrars generation: ” – Suck, dagens ungdom…!”

Komplettera gärna med politiska faktorer/komplikationer. Om vi betänker att miljöpartister och dylikt folk får som de vill kommer svenska folket snart att bli av med energikrävande men inkomstbringande industri för att ”rädda klimatet”. Industrin flyttar till Kina och Indien. De svenskar som vill jobba kommer få svårare att hitta jobb. Och de som har jobb skall alltså försörja resten, helst så länge som möjligt – det talas ju om höjd pensionsålder till 70 år. Gissa att det är min generation man tänker på…

Sett ur detta perspektiv kanske man närmast skall vara glad över att man inte kommer bli 100 år gammal. Jag tänker på Pippi Långstrump som sa ”Jag vill inte bli stur”.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Min dotter bestämmer själv. Och hon är kapabel till det.

Bästa läsare!

Det har brutit ut ännu en folkstorm, denna gång riktad mot rakhyveltillverkaren Gilette. Aftonbladet skriver att på bloggar och Twitter rasar man mot Gilettes ”skönhetshets” eftersom råden om rakning även vänder sig mot flickor i mellanstadeiåldern. Man citerar bland annat signaturen Tilda F:

” – Snacka om att problematisera och göra naturlig hårväxt till en stor grej och ett problem.”

Ja, hårväxt är naturligt. Brist på hårväxt är också naturligt, åtminstone uppe på huvudet och efter en viss ålder. Men är det onaturligt att raka sig – på olika valda delar av kroppen?

Nej, svarar jag. Ni som följt med på Skrivarens Blogg vet att undertecknad inte skulle ge samma svar som Bengt Westerberg ifall man frågar mig om jag har ”porrpung”. Han sa nej. Och jag tycker inte det känns mer onaturligt att raka sig där nere än uppe i ansiktet. Faktum är att hur jäkla naturligt det än är så kan hårväxt vara ruskigt obekvämt. Den som liksom jag har strån av stålborst i näsan vet exakt vad jag talar om.

Men så fort det handlar om att barn i puberteten uppmuntras att överväga rakning, då blir det ramaskri. Men vänta nu; är inte 11-12-åringar också tänkande människor? Och kan de inte få ha rätt att hyvla bort tofsarna under armarna om de trivs utan dem? Om svaret är ja (ett ”nej” betraktar jag som rent av förtryck) så är det faktiskt vår plikt att som föräldrar hjälpa kidsen att välja de verktyg och attiraljer som ger bäst resultat för veckopengarna. Det är inte skönhetshets. Det är omsorg.

Om det hetsats om något så är det väl snarare om vad som skall betraktas som naturligt eller ej. Jag hade som 16-åring varit mycket tacksam om någon sagt att det är ok att raka pungen utan att bli utpekad som pervers.

Sluta tjata om vad som är naturligt eller normalt. Låt alla få välja själva. Och med alla menar jag givetvis också kidsen i mellanstadiet också. De är inte sällan faktiskt klokare än många vuxna. Visst är de känsliga för modenycker, men det är ingen ursäkt för att fostra dem till en värld som hyllar intolerans mot människor som uppskattar komfort och vårdat utseende.

Jag kommer fortsätta att använda Gilette. Och jag ser också fram mot att de utvecklar en specialhyvel för rövhår också. Eller skall signaturen Tilda F bli till sig för det också…?

Hälsar eder Peter Harold (för stunden bärandes på skägg)

Kommentarer (4)

Older Posts »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 25 other followers