Peter Harold – Skrivarens blogg

Bästa läsare!

Efter den senaste upphetsade bloggpostningen om krisen i porrbranschen som orsakas av alla hemvideos (min svägerska blev väldigt upprörd över att hennes kamera blev stulen under senaste Thailandsresan; undrar varför?!!) tycker jag att det är dags att uppmärksamma ett alldeles särskilt evenemang som skall sänka hormonhalten hos er, kära läsare.

Söndagen den 30 augusti är det nämligen ARKEOLOGIDAGEN.

Arkeologi har sysselsatt mig redan som småbarn. Jag minns att min far blev arg på mig för att jag slarvat bort något i snön. Han gillade inte mitt försvar som byggde på att ”det som göms i snö kommer fram i tö”. Vad det var som försvann minns jag inte, men vi kunde konstatera att föremålet låg kvar inne i köket. Men då var mitt regnställ(!) redan dyblött av allt grävande i snön.

Sedan dess har jag nichat mig som industriarkeolog (på amatörnivå). Medan andra letar bronsskatter på Gotland (men hittar bara krukskärvor och köksrester, muhaha!) botaniserar jag bland övergivna masugnar, raserade kvarnar och övergivna försvarsanläggningar. Och eftersom de flesta objekt jag besöker har ödelagts under ”modern” tid räknas mina tillvaratagna fynd som skrot enligt lagens mening.

Det är trots allt fascinerande att betrakta ett sprucket kugghjul och tänka sig att det för femtio eller sjuttio år sedan tillverkades av dåtida precisionsinstrument i händerna på en tekniker som längtade efter att åka hem och lyssna på sin nyinköpta Glenn Miller-platta i trattgramofonen. Arkeologi är mer än att hitta skräp efter utdöda människor. Det är en del i betraktande av själva livet.

Och för er som betraktar utövandet av den arkeologiska vetenskapen som något omanligt och fjolligt säger jag bara två ord: Indiana Jones!

Så. Nu får jag önska er en trevlig helg!

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Medan vi sitter och väntar på att Saab Automobil går mot sin konkurs och blickar mot kylskåpet där gravölen ligger på kylning så tänkte jag bara komma med ett litet påpekande om att det som sker – om nu det ”värsta” inträffar – har skett förr. Jag ber läsaren att rikta sin uppmärksamhet mot denna karta.

Karta: Riksantikvarieämbetet

De som bor söder om landet och reser upp till Dalarna passerar sannolikt ett samhälle som heter Fagersta. Innan man kommer fram till Fagersta, strax före Landsberget, finns en avtagsväg till vänster rakt in i skogen.

Kör man in på den vägen ser man inget annat än skogsvägen och all skog runt omkring. Men i själva verket reser man i ett gigantiskt industriområde. Skogsvägen du kör på är nämligen den gamla banvallen mellan hyttan uppe i Trummelsberg och hamnen nere vid sjön Åmänningen. Därifrån fördes järnet vidare till bruken längs Strömsholms kanal.

Man kommer passera N Dammsjön och S Dammsjön, och skogsvägen har kvar sin karaktär av hög banvall mellan de två sjöarna. Efter ett tag kommer man fram till en parkeringsplats intill en sjö med armar av sten som sträcker sig ut i vattnet. Dessa armar är slaggtippen från den sedan länge nedsläckta hyttan som gömmer sig uppe i skogen.

Tittar man på Riksantikvarieämbetets fornminneskarta (finns på nätet här) märker man att de mest ödsliga och övergivna platserna en gång i tiden varit fulla av liv. Så även Trummelsberg. Om det någonsin var så livat som i författarens Lars Gustafssons ”Yllet” tror jag inte; han lät det nedlagda hyttsamhället Trummelsberg leva vidare i sin roman. I själva verket lades bruket ner 1907.  

I och kring Trummelsberg duggar fornminnena tätt. Och så är det på många andra ställen i det tysta och ödsliga Bergslagen. Inget varar för evigt. Varje näring har sin blomstringsperiod, sedan dör den ut. Jag undrar på allvar om någon saknar det hårda arbetet i Trummelsbergs hytta, där smältan svedde ansiktet och bröstet på arbetarna, men den isiga vinden genom de dragiga väggarna fryste deras ryggar och bakar.

Trots att Trummelsbergs bruk, och hundratals andra bruk, försvann därför att de var olönsamma, fortsatte industrin att utvecklas och ge oss den välfärd vi har idag och som vi säger oss värdera högt. Och då är det viktigt att välfärd bygger på att vi producerar och säljer, och utvecklas. Det kallas för tillväxt. Alternativet är att vi återgår till det samhälle som fanns innan Trummelsbergs blomstringstid. Hur kul tror du att det skulle bli?

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Under den av julen orsakade bloggpausen så samlas bloggämnena på hög. Ändå nöjer jag mig med att hålla mig till denna enkla iakttagelse som är rykande aktuell:

Jag har nämligen tittat på TV-reklam. Närmare bestämt den där man för 49 kronor kan få tre nummer av Elle. En tidning ”för henne”. Eller också kan man prenumerera på Allt om historia som är ”för honom”.

Så historia är inget för kvinnor?

Nog får jag erkänna att de som suckade djupast under historielektionerna i högstadiet var tjejerna. Men det berodde nog mest på att det var bara tjejerna som orkade hålla sig vakna. Och sen jag, klassens ordningsman… *generad harkling*

Fast studerar jag min bekantskapskrets så är alla arkeologer jag känner kvinnor. Alla som pluggat historia på universitet i bekantskapskretsen är också tjejer. Det kan antingen betyda att tjejer är mer historieintresserade än män – eller att jag borde ta och umgås mer med män för att korrigera statistiken….

Nu vill jag absolut inte kalla mig feminist. Men jag undrar ändå varför man inte kan ge bort en prenumeration av Allt om Historia till en kvinna, bortsett från att populärvetenskapliga tidskrifter oftast brukar vara tillrättalagda och förenklade för att passa all sorts publik som sitter och ströläser publikationen i tandläkarens väntrum? Jag bara frågar.

Hälsar eder Peter Harold