Arkiv för Humor

Stockholmsdemokraterna

[Refuserad debattartikel i okänd kvällstidning]

Hej och välkomna till Stockholmsdemokraterna!

De senaste årens utveckling med stor inflyttning till Stockhom från olika delar av landet innebär att vi måste ta upp kampen för att bevara det genuint stockholmska.

Det kan inte undgå en enda infödd att de senaste årens inflyttning av norrlänningar, smålänningar, göteborgare och skåningar utgör ett stort samhällsproblem för Stockholmare. Norrlänningarna med sitt saktmod och medfödda melankoli är det allvarligaste hotet mot allmän trivsel och stadens kollektivtrafik sedan… andra världskriget. Förutom att norrlänningarna rör sig långsamt på allmänna utrymmen så står de ofta i vägen i rulltrappor och grubblar om sina övergivna lappkåtor så att infödda stockholmare med viktiga sysslor hindras passera förbi.

Vad beträffar integration i lingvistisk kommunikation utgör skåningarna en avsevärd belastning genom sin närvaro i vår stad. Eftersom skåningen har svårt att artikulera sig så att det blir begripligt tvingas stockholmaren visa tidskrävande hänsyn till skåningen genom att fråga om flera gånger vad denne försöker säga. Vi vill satsa 2 miljarder på medicinsk forskning för att råda bot på den genetiska defekt skåningarna är drabbade av. I sämsta fall bör retroaktiv abort övervägas.

Ett icke förumbart hot mot det ekonomiska systemet i Stockholmsregionen utgörs av inflyttade smålänningar vars snikna leverne och obegränsade snålhet utgör ett stort problem för handeln. Det finns exempel på smålänningar som dricker mjölk som passerat bäst före-datumet med upp till 1 dygn! I köpcentra utmärker sig smålänningen genom att sitta på hårda bänkar utomhus istället för att koppla av vid en servering där man dricker den inhemska drycken latte för 75 kr koppen. Det är osolidariskt och sticker i våra ögon.

Men det största hotet mot stockholmska normer och värderingar utgörs av den heterogena gruppen av göteborgare som lider av själslig övervikt och tror att deras typ av humor på något vis kan roa en mänsklig varelse med någorlunda bildning. Tvärtom. Humorn från Sveriges fitta är dödligt överskattad. Inte för inte förnekar vi av säkerhetsskäl farliga individer med extremt dåligt inflytande, såsom Lasse Kroner, Ingvar Oldsberg och Sven Wolter att flytta hit till Sveriges huvudstad.

Vi i Stockholmsdemokraterna kommer att kämpa för att provinsiellt tänkande hamnar utanför tullarna. Bevara Stockholm fritt från lantisar är vår paroll, och det skall jag kämpa för som politisk beslutsfattare!

Hälsningar, eder Ledare!

//Peter Harold

Kommentarer (12)

Tankar efter en fyllepåringning…

Bästa läsare!

Jag har fått påhälsning telefonledes av gamla klasskamrater. Varför vet jag inte. Kanske för att se om min liv gått åt helvete, varför suktan efter skadeglädje skulle kunna vara ett motiv.

Ja, jag är en cyniker. I mitt kalla hjärta saknas förståelse för att några gamla skolkamrater hyser en nyfikenhet över hur mitt liv ser ut drygt 20 år senare. Och så visar det sig att de blivit tvugna att ta sig några biror för att skaffa sig mod att ringa mig!

What the f*ck!?! blev min outtalade reaktion. Folk dricker sig halvfulla (eller i det här fallet trekvartsfulla) för att VÅGA ringa hem till MIG? What the f*ck igen!

Mmmm. Sådant skulle ju kunna framkalla hybris. Eller en vanföreställning om att jag är en så gudomlig människa att ofrälset darrar när de närmar sig, både av fruktan och beundran…
Hur många av Greta Lovisa Gustavssons gamla skolkamrater vågade kontakta henne sedan hon blivit Greta Garbo? Nä, precis.

Jag skall inte citera allt de sa. Men det var en störtsjö av komplimanger. Dito retroaktiva komplimanger. Fast jag har faktiskt väldigt få minnen av att jag blev beundrad när jag gick i skolan. Snarare var tvärtom. Inte direkt mobbing, men jag stack ut. Ja, stack ut ungefär som en servett med påskmotiv på julbordet. Eller som klassens ordningsman vs hårdrockarna i skinnjackor med satanssymboler…

Efter samtalet började jag analysera det inträffade. Tydligen måste vi killar – eller en del av oss – ta ett par järn innan vi vågar säga uppriktiga artigheter till varandra. Någon skulle kanske använda ordet ”patetiskt” i sammanhanget. Och visst kan det kanske stämma. Minns hur många år det tog för mig att berätta för ”Ninette” vad jag kände för henne. Och det dessutom bara brevledes. DET är patetiskt.

Efter en stund klarnade det för mig. Det var inte de småfulla påringarna från mitt förflutna som hade problem med sina känsloliv. Den som har problem är JAG.

Problemet yttrar sig i min bild av mig själv, och bilden av mig själv i olika situationer. För skall jag vara ärlig så förstår jag mig själv mindre än jag förstår människorna i min omgivning. När jag ser mig i spegeln ser jag en främling. Jag kan inte läsa av hans ansikte för att förstå vad han tänker. Och då är det ändå mitt ansikte.

En motsvarighet skulle kunna vara en kvinna som växer upp i en manskropp med tillhörande identitetskris. Eller en man som föddes som kvinna (och en sådan ”kille” känner jag). Fast i mitt fall är jag inte alls missnöjd med mitt kön (som enligt statistiken är någon/några cm över genomsnittet måste jag bara få inflika här apropå ingenting). Jag är bara så oförstående över mitt skal.

Tack och lov slipper jag se eländet, förutom när jag skall raka mig. Och det gör jag helst sällan…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (8)

Vad händer?

Situation Hov

Jag fick en bildsekvens av min brevvän i Malaysia, Shi Yan, som jag önskar dela med mig till Er, kära läsare.

Jag överlåter åt Er att föreslå vad som händer bland dessa kungligheter. Ja, om det nu inte är alldeles uppenbart… Och Her Majesty the Queen verkar stå i vindriktningen, av ansiktsuttrycket att döma.

Vad som sker på min egen ringhörna får jag tyvärr utelämna. Den här gången.

Hälsar eder Peter Harold (vars öra har skavsår efter 5 timmars nästan oavbrutet telefonpratande)

Kommentarer (7)

Kändisarna har alltid svaret på världsproblemen. Eller?

Bästa läsare!

Visst. Det är inte kul att bli jagad av paparazzis och finna sina hushållssopor tillsalu till högstbjudande på e-bay. Men livet som kändis har ändå den fördelen att ens åsikter alltid värderas högst. Och blir de inte värderade högt så är det i alla fall någon som lyssnar.

Och visst förpliktigar det att vara världskändis. Helt plötsligt har mandat att förändra världen. Ordet är fritt; kändisen kan sjunga ut och säga precis hur man skall göra för att världen skall bli bättre. Här tar Dr. House chansen. Eller?

Trevlig helg!

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Jag tror vi tar en till med Hugh Laurie. Och Steven Fry. I en sketch där den brittiska meningslösa humorn är som bäst…

D.S.

Kommentera

Medieträning?

Bästa läsare!

Härom året förödmjukade jag mig genom att deltaga i en kurs för medieträning. Jag fick verkligen känna på hur det var att bli grillad av en äkta skjutjärnsjournalist (minns ej namnet men han var en av grundarna av SVT:s Rapport på 60-talet). Det jag lärde mig mest av allt var att det inte är någon klok idé att uppträda i medierna. Och hur försiktig man än är så kan det bli så här:

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Jag är inte Tolkien. Tack och lov!

Bästa läsare!

Man kan dela in mänskligheten i tre kategorier. Dels de som läst Tolkiens ”Sagan om ringen”. Dels de som sett filmtrilogin om ”Sagan om ringen”. Samt de som varken läst boken eller sett filmerna. Saliga äro de enfaldiga och jag tillhör kategori 2.

Efter att ha sett filmerna insåg jag att jag aldrig skall försöka – inte ens leka med tanken på – att bli en författare i stil med Tolkien. För det värsta som skulle kunna hända är att något filmbolag gör en film av mitt verk och tvingar publiken (utom de i kategori 3) att sitta i 9-11 timmar (allt beroende på grad av Directors Cut) och se målarfärgen torka. 

Ja, filmen var spekatukulär. Storslagna scener. Och en av filmhistoriens mest karismatiska karaktärer – Gullum. Spännande. Suggestiv filmmusik – om än tjatig.

Fast rolig? Nä, det kan jag inte säga att filmen var. Inte förrän jag såg den här versionen:

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (11)

Huvudvärk. Kopfschmertzen. Headache.

Bästa läsare!

Hade äran att beställa skyltar å tjänstens vägnar idag. I händelse av att EU-potentaternas underhuggare skulle råka titta in hos oss skall man ha diverse instruktioner skrivna på olika språk. Jag familjen som ick hedersuppdraget att fila på några manus. Eller fick och fick… det var jag som var oförsiktig nog att påpeka att EU-byråkrater inte kan använda sunt förnuft, som t.ex. att det kan vara halt på korridorgolvet när städaren varit framme. Detta vis av erfarenhet (d.v.s. att inte ens mina kollegor kan lista ut att det blir halt på golvet när den parkinssonsjuke lokalvårdaren spillt ut hälften av sitt skurvattnet).

Men jag är faktiskt rädd att skriva på främmande språk. Det ger mig huvudvärk. Tala är enklare; det är bara att sluddra lite när man passerar de språkliga fläckarna.

Mindre rädd är jag däremot att läsa främelska. Som lyssnare/läsare märker man ju inte så lätt att man kanske missförstår vad som sägs. Man går i tron att man förstått. Att det inte är någon fara å färde. Som t.ex. den här familjen som är föga bevandrade i anglosaxiska tungomål:

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Liljekoljavalecens

Bästa läsare!

Äntligen fredag! Fast nu blir det att fara iväg snabbt efter jobbet; min dotter är i Bergslagen och vill träffa mig.

Jag har avhållit mig från bloggande under denna vecka, dels för att jag varit lite krasslig efter smällen (förklaring i nypostad kommentar i föregående inlägg), men också för att jag haft häcken full. Ja, inte på det där Pride-mässiga sättet, så missförstå icke.

Bara för att visa att jag trots det är på ganska gott humör ber jag att vå sända er denna roliga historia som jag fick från min brevkompis i Malaysia. Tills nästa postning, ha det så bra!

Hälsar eder Peter Harold

LIE DETECTOR!
 
John was a salesman’s delight when it came to any kind of unusual gimmick.
His wife Marsha had long ago given up trying to get him to change. One day John came home with another one of his unusual purchases. It was a robot that John claimed was actually a lie detector.
 
It was about 5:30 that afternoon when Tommy, their 11 year old son, returned home from school. Tommy was over 2 hours late.
 
‘Where have you been? Why are you over 2 hours late getting home?’ asked John.
 
‘Several of us went to the library to work on an extra credit project,’ said Tommy.
 
The robot then walked around the table and slapped Tommy, knocking him completely out of his chair.
 
‘Son,’ said John, ‘this robot is a lie detector, now tell us where you really were after school.’
 
‘We went to Bobby’s house and watched a movie.’ said Tommy.
 
‘What did you watch?’ asked Marsha.
 
‘The Ten Commandments.’ answered Tommy.
 
The robot went around to Tommy and once again slapped him, knocking him off his chair once more.
 
With his lip quivering, Tommy got up, sat down and said, ‘I am sorry I lied.. We really watched a tape called Sex Queen.’
 
‘I am ashamed of you son,’ said John. ‘When I was your age, I never lied to my parents.’
 
The robot then walked around to John and delivered a whack that nearly knocked him out of his chair.
 
Marsha doubled over in laughter, almost in tears and said, ‘Boy, did you ever ask for that one! You can’t be too mad with Tommy. After all, he is your son!’
 
With that the robot immediately walked around to Marsha and knocked her out of her chair..

Kommentarer (4)

Om troll vi möter på bloggar och forum

Bästa läsare!

Under ströstunderna denna helg har jag passat på att surfa runt bland några av era bloggar, kära läsare. Och jag har till min stora sorg sett att några känner sviktande blogglust p.g.a. att några troll håller på och jäklas med sina kommentarer hos er.

Av en händelse snubblade jag över denna roliga sketch+musikvideo som handlar om just dessa elaka troll:

Med en förhoppning om att de skall besinna sig ber jag få önska er ett skönt slut på denna helg.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (7)

Ordet var ”constipation”…

Bästa läsare!

Så börjar man piggna till efter sviterna av hjärnskadan jag ådrog mig i slutet av förra vinterkriget. Eller var det bara efter en hänsynslöst hård måndag på jobbet?

***

Jag undrar ifall fler än jag känner sig osäkra på det engelska språket? Jag börjar få en känsla av att det är ofint att vara okunnig på engelska. Universiteten läser på engelska. Dialogen på TV-filmerna är på engelska. Bruksanvisningarna är på engelska. Verkstadshandboken för bilen är på engelska (trots att kärran kan vara fransk – helt otroligt!).

Ändå händer det titt som tätt att jag möter ord som jag inte begriper alls. Som detta: Constipation. Jag kan inte ens få ut ordet genom att svengelskisera det: Konstipation? Min svenska ordlista säger ”nada” när jag söker på ”konstipation”. Och min engelska ordlista ligger underst i en oroväckande hög boktrave. Faller den på golvet blir det utslag på Richter-mätarna.

Tack och lov finns Internet. Och det var där jag mötte ordet för första gången i mitt liv. Och jag är tacksam för att jag aldrig behövt vara utsatt för någon ”constipation” av det här formatet. Jag låter Screaming Jay Hawkins synnerligen lidelsefullt beskriva vad ordet betyder för de som är lika okunniga som jag:

Skruva upp volymen så att din maka/make/sambo/älskare/älskarinna/granne får ta del av blues med SANN smärta! :-)

Hälsar eder Peter Harold (som hade nästan lika ont i andra änden av kroppen idag)

Kommentarer (7)

Äldre inlägg »