Bästa läsare!
Min dotter tvingade mig idag att se en TV-dokumentär om klädmode i Japan. Programmet kom bl.a. att beröra hennes intresseområde, d.v.s. klädstilen ”gothic lolita” och manga. Jag förlåter henne; det var faktiskt ett intressant program. *överraskad*
Enligt min mening är Japan ett intressant exempel som skulle kunna användas för att illustrera raka motsatsen till de förhållanden som råder i många länder med islamistiskt styre. Ni vet de där länderna/kulturerna där kvinnor förväntas bära slöja eller heltäckande nicqab.
I Japan har religionen inte något inflytande över politiken. Däremot är japanerna ett hårt arbetande folk som tar vara på sin fritid, och som passar på att vårda sin personlighet när de inte är på arbetsplatsen/skolan. Vissa av dem, t.ex. flickorna, kan se ut så här:

Det här är enligt min mening ljusår från en annan kultur, nämligen denna:

I den ena kulturen är det okej för tjejer/kvinnor att använda sig av ett sensuellt eller till och med erotiskt uttryckssätt för att bli sedd och uppmärksammad. I den andra kulturen är det tabu för en tjej/kvinna att visa upp (någon del av) sin kropp.
Jag förstår att många tror att min poäng blir: ” – Ja, jag vet i så fall vilken av dessa kulturer jag skulle föredra…”. Men den slutsatsen är alltför given.
Istället skulle jag vilja poängtera vilket dilemma vi i västerlandet befinner oss i just nu. Med en lång tradition av frihetstänkande har vi skapat ett samhälle där det är fritt för envar att bära de kläder han eller hon önskar (med reservation för de fabulösa åsikter som levereras från vissa modebloggare, samt lagstadgat maskeringsförbud vid demonstrationer).
I vårt land är det helt ok för en enskild person att gömma ansikte och kropp under en svart ”nicqab”. Men jämfört med t.ex. den japanska kulturen som tillåter kvinnor att klä ut sig till våpiga lolitor finner vi å andra sidan inom främst den muslimska världen att allt annat än burkha eller nicqab som klädsel kan resultera i trakasserier, fängelse eller t.o.m. dödsstraff (medelst stening). Och det finns krafter inom västvärlden som propagerar för att (delar av) den ordningen skall gälla även här.
I Sverige möter vi inga problem med att en gothic lolita sitter jämte en burkhaklädd kvinna på tunnelbanan. Och vi har inga problem med att resonera om varför lolitan är klädd som hon är. Men när det kommer till den burkhaklädda kvinnan sitter vi i en rävsax. Bär hon dräkten av egen vilja, eller är hon tvingad att göra det av kulturella skäl? Om det är det sistnämnda; vad skall vi då göra?
Jag tvingar ingen att komma med svar. Jag har inget själv. Antingen nonchalerar vi ett pågående förtryck, eller också kommer vi själva bli förtryckare. Inget av alterantiven känns frestande i mina ögon. Dock känner jag att det är fel att inte tala öppet om detta. Med ”locket på” bäddar vi för mörkerkrafter – både politiska som religiösa.
Hälsar eder Peter Harold

