Arkiv för Kläder

Söndagskrönikan: Det hänger på kläderna…

Bästa läsare!

Min dotter tvingade mig idag att se en TV-dokumentär om klädmode i Japan. Programmet kom bl.a. att beröra hennes intresseområde, d.v.s. klädstilen ”gothic lolita” och manga. Jag förlåter henne; det var faktiskt ett intressant program. *överraskad*

Enligt min mening är Japan ett intressant exempel som skulle kunna användas för att illustrera raka motsatsen till de förhållanden som råder i många länder med islamistiskt styre. Ni vet de där länderna/kulturerna där kvinnor förväntas bära slöja eller heltäckande nicqab.

I Japan har religionen inte något inflytande över politiken. Däremot är japanerna ett hårt arbetande folk som tar vara på sin fritid, och som passar på att vårda sin personlighet när de inte är på arbetsplatsen/skolan. Vissa av dem, t.ex. flickorna, kan se ut så här:

GothicLolita
Det här är enligt min mening ljusår från en annan kultur, nämligen denna:

gruppfoto

I den ena kulturen är det okej för tjejer/kvinnor att använda sig av ett sensuellt eller till och med erotiskt uttryckssätt för att bli sedd och uppmärksammad. I den andra kulturen är det tabu för en tjej/kvinna att visa upp (någon del av) sin kropp.

Jag förstår att många tror att min poäng blir: ” – Ja, jag vet i så fall vilken av dessa kulturer jag skulle föredra…”. Men den slutsatsen är alltför given.

Istället skulle jag vilja poängtera vilket dilemma vi i västerlandet befinner oss i just nu. Med en lång tradition av frihetstänkande har vi skapat ett samhälle där det är fritt för envar att bära de kläder han eller hon önskar (med reservation för de fabulösa åsikter som levereras från vissa modebloggare, samt lagstadgat maskeringsförbud vid demonstrationer).

I vårt land är det helt ok för en enskild person att gömma ansikte och kropp under en svart ”nicqab”. Men jämfört med t.ex. den japanska kulturen som tillåter kvinnor att klä ut sig till våpiga lolitor finner vi å andra sidan inom främst den muslimska världen att allt annat än burkha eller nicqab som klädsel kan resultera i trakasserier, fängelse eller t.o.m. dödsstraff (medelst stening). Och det finns krafter inom västvärlden som propagerar för att (delar av) den ordningen skall gälla även här.

I Sverige möter vi inga problem med att en gothic lolita sitter jämte en burkhaklädd kvinna på tunnelbanan. Och vi har inga problem med att resonera om varför lolitan är klädd som hon är. Men när det kommer till den burkhaklädda kvinnan sitter vi i en rävsax. Bär hon dräkten av egen vilja, eller är hon tvingad att göra det av kulturella skäl? Om det är det sistnämnda; vad skall vi då göra?

Jag tvingar ingen att komma med svar. Jag har inget själv. Antingen nonchalerar vi ett pågående förtryck, eller också kommer vi själva bli förtryckare. Inget av alterantiven känns frestande i mina ögon. Dock känner jag att det är fel att inte tala öppet om detta. Med ”locket på” bäddar vi för mörkerkrafter – både politiska som religiösa.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Snuskgubbens våta dröm förverkligad

Bästa läsare!

Har idag upplevt något som mången snuskhummer av min kaliber skulle gladeligen betala hög valör för att få uppleva. Det jag gjort idag måste vara den ultimata yttringen av medelålderskris – eller gubbsjuka – som tänkas kan.

Tänk dig att som ensam man få trängas med 20 stycken sådana här flickor i en trång farstu…

Kopierad bild från LibraryGoddess

Kopierad bild från LibraryGoddess. Ett av de mer snälla exemplen på den lolitaklädsel som bars på loppmarknaden idag.

Nej, det är inte ett skämt. Och inte behövde jag betala något. Önskar att jag gjort det här för femton år sedan… *harkel*

Nå, nu ber jag er att dra anständiga slutsatser. Faktum är att jag inte alls gjorde det här frivilligt. Det förhåller sig som så att min dotter (Lilla Fröken Harold) är manga/anime-fantast, och de flesta flickor som tar detta intresse till passionerade nivåer klär sig i en stil som kallas för gothic lolita.

Idag var vi nämligen på en loppmarknad med detta tema. Den var välbesökt. Det var en ½-timmas kö in i lokalen, och det tog lika lång tid att ta sig tvärs genom den, trots att avståndet mellan entré och det bortre bordet inte kunde överstiga 20 meter. Under andra omständigheter hade jag förmodligen fått panik. Nu gick det betydligt bättre att stå ut i trängseln. Av någon anledning… Nej, jag njöt inte alls av att bli klämd och nedtrampad av en lättklädd lolitaramé. Inte en sekund. Det var rena rama mardrömmen för stackars oskyldiga jag… *blåljuger*

Tyvärr/lyckligtvis var gothic lolita-dräkterna sålda innan vi äntligen kom in i försäljningsrummet. Fick dock se exempel bland besökarna att det inte bara är flickor som spökar ut sig. Ett par pojkar hade roliga kostymer som verkade vara inspirerade av 1800-talsmodet. Det är inte ofta man ser unga män med cylinderhatt längre. Synd.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Vågar man hoppas på lite hud?

Bästa läsare!

Jag kan bara notera att vid min breddgrad råder strålande solsken och uppdragna mungipor. Våren är här. Ja, med reservation för de sedvanliga snöstormar som skall komma före och under april månad.

Det är under dagar som dessa som ett av de allvarligaste misstagen begås, dock till mången mans stora glädje. Jag talar om kvinnornas klädsel. Eller snarare om de yngre kvinnornas klädsel.

imageresizer

Som bekant kan ju kvinnliga folkpensionärer vandra i juli med samma kappa som de hade under februari. Fast för de med oförstörd blodcirkulation brukare det ju snarare vara så att vårgarderoben åker fram så snart plusgrader och solsken sammanfaller. Och en sådan dag är ju idag.

Vågar man hoppas få se lite hud idag…?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Favo-fillingar återfunna!

Bästa läsare!

Nej, jag har inte akut idébrist om bloggämnen, även om jag säkert frestar läsaren att tro detta med följande information:

Jag har återfunnit mina favoritkalsonger. Jag förväntar mig inte att världen skall stanna upp och begrunda denna nyhet – nej, sådana anspråk har jag inte. Men det förhåller sig som så för att jag för något år sedan lovade bloggkollegan Witch att bjuda henne och alla andra läsare en kalsongbild med modellen Peter Harold.

Detta löfte har jag – lyckligtvis – kunnat skjuta på eftersom villkoret var att fotograferingen skulle ske i mina favoritkalsonger. Dessa har varit försvunna under en lång tid, utom vid något tillfälle tidigare i år då de temporärt låg i min underklädeslåda. Men lika märkligt som de dök upp den gången försvann de utan att lämna ett spår.

Nu är de återigen tillbaka. Och batterierna till digitalkameran är laddade. Jag väntar mitt öde; att få debutera som kalsongmanekäng. Passa dig, Fredrik Ljungberg! Här kommer jag med blott ändan täckt!!!

Får jag be om en trumvirvel…

Hälsar eder Peter Harold
(som *skryt* skall smälta gårdagens milslånga samtal med den halvkände programledaren ombord på tunnelbanan hem)

Kommentarer (5)