Bästa läsare!
Jag kan inte låta bli att iaktta ett fenomen som uppstått nu i samband med det försvunna/havererade AirFrance-planet. Alla har så förtvivlat bråttom att få veta vad som hänt.
Så här ser jag på saken: Ett stort trafikflygplan slutar synas på radarn (där den borde synas). Flygplanets system sänder felmeddelande. Kommunikation upphör. Flygtrafikledningen VET att i området råder en tropisk storm. Dessutom är det en Airbus…
Detta var de fakta som var uppenbara redan timman efter det att planet försvann från radarskärmen. Några timmar senare kunde man konstatera att bränslet måste ha tagit slut vid det här laget.
Är det bara jag som ansåg att ett frågetecken var totalt onödigt när man skrev ”Vad har hänt det försvunna planet?”.
Bloggosfären – detta katastrofromantiska forum – lät fantasierna skena iväg. Kanske har man lyckats nödlanda på en obebodd ö. ”Lost”? Bermudatriangeln? Bombattentat? Flygplanskapning?
Oavsett vilken teori – och här verkade gammelmedierna för en gångs skull vara sansade i sina analyser bortsett från det obligatoriska frossandet i de anhörigas sorg – så ville alla ha svar på vad som hänt… nu. Direkt!
I en kommentar hos Mymlan nämnde jag Spantax-olyckan som inträffade kort efter start från Arlanda trettondagen 1970. Det tog hela dagen (eller mer?) innan brandmännen hittat vraket i en skog någon kilometer från flygplatsen.
Fast när det kommer till flygolyckor med långsamma besked får jag nog nämna en flygolycka som inträffade för väldigt länge sedan. Det var ett plan som skulle flyga över Anderna. Vädret var inget vidare, men man flög på hög höjd över bergen. Det skulle bli en trygg flygning, trodde man. Fast kärran kom aldrig fram. Ingen såg något av planet mer…
…förrän häromåret. Vid någon bergsby hittade man vid foten av en glaciär en massa metallskrot. Man hackade loss en massa is och hittade snart en flygplanskropp och mänskliga kvarlevor. Hur hade planet hamnat där inne?
Jo, planet flög på hög höjd över bergen. Eftersom sikten var obefintlig flög piloten på klockan. Man visste vindstyrka och vindriktning, och gick sen upp på maxhöjd för att sen gå ner på andra sidan Anderna efter en viss tid.
Problemet var bara det att man hamnade mitt i en s.k. jetström. Planet flög i denna ström, och den faktiska hastigheten var blygsam. Så när piloten tittade på klockan och bestämde sig för att gå ner för landning så var man fortfarande kvar uppe bland bergen. Planet flög rakt in i klipporna och begravdes av snön. Och efter många år (50?) tinade vraket fram nere vid bergets fot efter att ha flutit hela vägen genom glaciären.
Och här sitter vi och studsar otåligt och bara väntar på beskedet om det som redan är uppenbart. Flight AF447 är icke mer.
Hälsar eder Peter Harold