Peter Harold – Skrivarens blogg

Bästa läsare!

Eftersom jag legat gömd under en sten medan Sessa V deklarerade sin förlovning med Prins Daniel (eller heter det ”eklaterade”?) är jag varit helt okunnig om hur det hela gått till.

Trots det förstod jag av framsidan på den ena kvällstidningen att det handlade om detta spektakel, även om texten fick min fantasi att gå en helt och hållet annan riktning…

” – Ja! Ja! Jaaaaa!” stod det.

Jag måste vara pervers. Å andra sidan kanske jag är en lycklig man som kunde tolka ”ja-ja-jaaa” till något helt annat än vad kvällstidningen avsåg. Lycklig att minnas, kanske skall inflikas. Minne från verkligheten? Eller något snuskigt filmklipp från webben? Me don’t remember.

Jag är faktiskt fundersam. Hur skall jag förhålla mig till detta? Skall jag sätta fingret i vädret och påpeka att monarki är en rest från barabariets fornstora dagar (då karlar var karlar med mjödskum i skägget och inte som dagens velourfjollor som måste smörja händerna med handkräm när de diskat klart)?Eller skall jag bara anse att Viktoria Bernadottes förlovning med Daniel [vadhannuheteriefternamn] är som vilken förlovning som helst och önska dem massor av avancerad ohämmad självisk sex innan barnen (eller svärföräldrarna) förstör allt?

Daniel Vad-han-nu-heter-i-efternamn med sin blivande svärmor och svärfar. Foto: TV4?

Det här borde faktiskt bekymra den svenska journalistkåren. I alla fall om de skall vara såååååååå objektiva som de påstår sig vara. Skall kronprinsessans familjeplaner vara en samhällsangelägenhet som skall granskas och kritiseras (konstruktivt)? Eller är det ännu ett i raden av de bröllop som trettioelva andra kändisar begår under budgetåret innan de separerar och börjar slåss om vårdnaden (ifall de ens hunnit avla några barn), och som inte behöver generera en enda fråga om tingens ordning?

Förmodligen blir det spaltkilometer av hovsamt fjäskande. Definitivt i Svensk Gamtidining och dess kollegor. Och sannolikt i kvällspressen (endast den sämre papperskvaliteten skiljer kvällspressen från andra skvallertidningar).

Jag förmodar att det blir bloggosfären som får ställa de svåra frågorna om statsskick, demokrati, arvsordning, etc etc. medan gammelmedia håller sig upptagna om att rapportera kring bröllopsklänningens snitt och beskriva alla fina gäster som skall vara närvarande vid avrättn… bröllopet. *

Hoppas ingen tar illa upp om jag avslutar denna postning med att påstå att det numera faktiskt är bloggosfären som har rätt att göra anspråk på titeln ”Den tredje statsmakten”. Nya tider. Nya krafter. Nya idéer. Det känns bra. Ja, som balans mot det som består i ur och skur. Som monarkin, till exempel.

Grattis Vickan! Ser fram mot att prins Daniel visar upp de av mödomsblod nedfläckade lakanen från balkongen. En fin tradition som man missat de senaste femhundra åren….

Hälsar eder Peter Harold

* = Ett skämt som förmodligen endast den som läst min biografi ”Den evige Jules Verne” kan förstå.

Bästa läsare!

Nu ett jättesvårt ämne. Det handlar om förintelseförnekaren Richard Williamson, till vardags biskop i ett ultrakatolskt prästsällskap i Tyskland. Alltså en sån där typ som jag personligen inte känner att jag har så mycket till övers för.

Dock blir jag fascinerad när sanningar ifrågasätts. Och det var det biskop Williamson gjorde i svensk television. Han sa bl.a. att han var säker på att det aldrig dog några judar i nazisternas gaskamrar. Vän av ordning och sans ställer sig givetvis frågan: ” – Hur kan man bara säga något sådant?”

Jag har försökt att ta reda på det. As a matter of fact skriver jag just nu en bok som handlar om en svensk kvinna som fått veta att hon adopterades av systern till en tysk militär som var verksam vid ett av dessa förintelseläger. Det är en med Liza Marklund-mått mätt ganska sann historia…

Tillbaka till den tokige biskopen. Vad han säger är tre saker: 1. Han tror inte att 6 miljoner judar dödades under Förintelsen (utan att det snarare rör sig om 20′ooo eller mer). 2. Han är säker på att de judar som dog i lägren inte dödades i gaskamrarna. 3. Han menar att Hitler inte hade en medveten strategi om att döda judarna.

Nu vet ju vi alla som varit någorlunda vakna i grundskolan att allt det som beskrivs här ovan är ju precis det som hände. Så det är lätt att avkunna dom mot biskopen: Han är galen.

Men.

Ni vet att jag berört det här tidigare. Förintelsen är inte alls så okomplicerad som vi fått lära oss i skolan. Och den process som ledde till de koncentrationsläger där judarna dog/dödades började faktiskt långt innan Adolf Hitler fick makten i Tyskland. Inte för att situationen för judarna blev bättre, men ändå. Mina kunskaper har förändrats. Jag personligen blev chockad då jag såg en lista över koncentrationsläger som av etablerade forskare klassats om från ”dödsläger” till ”arbetsläger”. I min utbildning hade koncentrationslägren bara ett syfte: Avliva judar.

Den här revideringen påbörjades redan under 2:a Världskrigets slutfas. Då tog sig de allierade fram till de första lägren och fann utmärglade judar som man ansåg att tyskarna vanvårdade. Ett av lägrens chefer avrättades som straff. Först efteråt framkom det i offentlighetens ljus att lägret inte var ett ”dödsläger”, och att fångarna svalt därför att de allierade hade bombat sönder vägarna så att livsmedelstransporterna inte kunde komma fram. Ja, det visade sig att lägerchefen själv hade låtit sända lägerpersonal över till de allierade så att de så snabbt som möjligt skulle kunna komma fångarna till undsättning. En humanistisk handling som vi aldrig kunde tro att en tysk var förmögen till.

Låter det bisarrt? Ja, i förhållande till vad jag lärt mig om 2:a Världskriget genom skolan och Hollywood så är det här konstigt. Detta fanns inte med i min världsbild.

Nu förhåller det sig som så att det är ett brott i bl.a. Tyskland att ”förneka förintelsen”. Förneka förintelsen gör man t.ex. om man menar att gaskamrarna vid koncentrationslägren i själva verket var skyddsrum för personal och fångar. Förneka förintelsen gör man om man påstår att nazisterna inte kunde ha hunnit med att bränna upp alla miljoner kroppar i befintliga krematorier. Man får ifrågasätta – men man får inte föra fram bevis som styrker dylika påståenden.

Personligen tycker jag att det är absurdt. Även om Förintelsen enligt ”förnekarna” bara omfattade 30′000 judar som dog av svält och sjukdomar i arbetslägren så är det gott nog för mig att betrakta nazismen som en mörk ideologi. Min syn på demokrati tål öppna debatter (och att en och annan mysko biskop ”talar ut”). För tillåter vi inte öppna diskussioner, då har vi förverkligat en demokratisyn som mer har med nazismen att göra än med det liberala och upplysta samhälle som vi strävat efter att skapa sedan 2:a Världskriget.

När det gäller folkmord som Förintelsen tycker jag att ledordet ”Aldrig mera” är jätteviktigt. Men det betyder att vi måste vara medvetna om hur Förintelsen gick till. Det vi ser som en oskyldig företelse idag i vårt samhälle kanske har mer med nazisternas aktiviteter på 30- och 40-talet att göra än vad vi kan ana. Vi skall inte tro att ondskan föds ur ett ägg som djävulen värper. Nej, ondskan kan mycket väl vara en folkvald ledare. I kostym. *nickar österut*

Hälsar eder Peter Harold