Arkiv för Nyheter

Undrar om det sa ”plopp”?

februari 23, 2012 den 5:49 e m · Arkiverad under Nyheter

Bästa läsare!

Drottning Silvia är inte min favoritkaraktär i den statsfinansierade dokusåpa som heter ”Kungahuset”. Jag har inga invändningar mot henne utifrån de politiska engagemang hennes fader ägnade sig åt under 1930-talet i Tyskland. Tvärtom, jag anser att detta inte har någon som helst relevans när man kritiserar henne. Annat vore det om drottningen själv var uttalat nazist. Är hon det? Nein, natürligtvis icke! Men det är den här kärringens moraliserande attityd som stör mig.

Därför var det så fröjdesamt för några år sedan när ett humorprogram på TV4 behagade att skämta om förlossningen av prinsessan Viktoria: Drottningen i bördsbädden krystade väl inte tillnärmelsevis mycket mer än jag själv när resterna av gårdagens pizza härdats i slutet av det humana rörsystemet… Skvallret – vilket vi nöjer oss med att kategorisera det som – gör gällande att en annan Sommerlath hoppat ut ur den Silviska vaginan några år före Victoria.

Vad gäller kronprinsessan Viktorias knappt dygnsgamla leverans behöver vi nog inte skämta på allvar kring eventuella ”plopp”-ljud. Hon har inte varit borta från scenljuset tillräckligt länge för att – på klassikt manér – bära på frukten av eventuell otukt i hemlighet. Ja, hur många okända äldre syskon har inte avslöjats till och med bland de förnämsta familjer där de fina flickorna under sin ungdom varit ”bortresta på kur”. Om inte lilla prinsessan Beatrice Desire (mitt namnförslag) plockades ut via nödutgången så lär nog Vicke Bernadotte ha fått trycka till rejält för att få ut sin första unge. Jag minns själv hur det var när Lilla Fröken Harold kom till världen. Huga!

Just det att inte få vara hemlig, utan hela tiden exponeras inför en nyfiken allmänhet, gör hela fenomenet om kungahuset ännu mer burleskt i mina ögon. Lilla Bea kommer vara uttittad från första dagen och förmodligen ända tills hon drar sin sista suck – förhoppningsvis då lika gammal som prins Bertils alltjämt varande hustru Lillian. Till dess får vi hoppas att Sverige äntligen blivit en demokratisk republik som lämnat sitt medeltida arv till landets historiska muséer. Och det oavsett vad statsministern hoppas på.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Nu har terroristerna slagit ut den amerikanska skrattmaskinen

januari 31, 2012 den 10:55 f m · Arkiverad under Demokrati, Nyheter, Politik

Bästa läsare!

Visst! Vissa nyheter är för tokiga för att man skall tro på dem. Notisen om Leigh van Bryans twitterskämt som kostade honom en inresa till USA hör till denna kategori. Dessvärre är den nog sann. När USA:s ”Homeland Security” ger detta utfall är två saker mycket uppenbara: Nationen är paranoid och säkerheten en kuliss.

Någon resa till Hollywood blev det inte för partysugna Leigh och hans flickvän. När de anlände till USA togs de i förhör och skickades därefter tillbaka ut ur landet p.g.a. det hotfulla twitter-meddelande som löd:

”Free this week, for quick gossip/prep before I go and destroy America”

Förutom denna ”krigsförklaring” skrev de även ett inlägg som reciterar den tecknade TV-satirserien The Family Guy med…

”3 weeks today, we’re totally in LA p*ssing people off on Hollywood Blvd and diggin” Marilyn Monroe up!”

Om man nu stoppas från att resa in i USA p.g.a. ett twitter-meddelande så måste ju detta vara ett kvitto på att Echelon är i full drift? Eller sitter flygplatsvakterna och googlar på varje inkommande resenär? Naturligtvis inte. Den här tragikomiska historien handlar om att vi lever i ett 1984-samhälle. Sluta garva, tack. Det passar sig inte längre.

Vad kan man säga? Det har hänt saker med USA och även vår egen del av världen som inte känns roliga. Och USA är alltså landet där dess president fick Nobels fredspris innan han ens levererat något. Det är något sovjetiskt med det forna Land of Freedom. Fuck.

Världen är galen. Kan man få byta planet med nån? Suck.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (4)

Svenska mediers tandagnisslan om de två journalisterna i Etiopien

oktober 21, 2011 den 9:33 f m · Arkiverad under Brott & straff, Medierna, Nyheter

Bästa läsare!

Har ni noterat att jag hittills inte skrivit en enda rad om de två svenska nu i Etiopien rättsförda journalisterna? Och varför har jag inte gjort det? Tja, faktum är att jag vet inte så mycket om ämnet. Generellt känner jag att det är en hög tröskel att ta del av sådana ämnen i pressen som egentligen är en intern angelägenhet. År ut och år in kör så gott som hela den svenska pressen sin drive om den fängslade journalisten Dawit Isaak. Varför? Jo, därför att han är journalist. Hade han varit en bloggande rörpulare i det landet coh som fängslats skulle han nog ha glömts bort av alla utom någon Amnestygrupp i Ödeshög.

Jag tror – och ni får gärna argumentera emot mig – att förhållandet är detsamma med de två skribenterna som fängslats i Etiopien. Men jag saknar sakkunskap i ämnet. Och jag måste säga att nyhetsrapporteringen inte hjälpt till särskilt mycket, förutom att svenska journalistkåren med önskvärd tydlighet manifesterat sin åsikt om att de fängslade svenskarna skall friges oavsett vad de än begått för handlingar. Jo, visst föredrar jag själv fria före att fälla (i alla fall om hon är söt och snäll, då friar jag jättegärna). Men jag anar ett tunnelseende hos de svenska medierna.

Istället tar jag hjälp av alternativa nyhetsförmedlare. Här tar jag mig friheten att klistra in en text från CONTRA:s nyhetsbrev:

Två svenska journalister, Marti Schibbye och Johan Persson, korsade olagligt gränsen till Etiopien för att undersöka Lundin Petroleums eventuella verksamhet i Ogaden-provinsen. De gick över gränsen tillsammans med välbeväpnade upprorsmän och de prövade själv vapnen (även om de nu hävdar att det gjordes på den somaliska sidan av gränsen, bilder fanns i de kameror som den etiopiska militären beslagtog). Svenska UD har sedan länge avrått från alla resor till Ogaden. Den rekommendationen gäller alla svenskar, journalister inberäknade. Det som hänt har visat att det var ett mycket förnuftigt och korrekt råd. Att UD avråder svenskar från att riskera livet eller att hamna i fängelse uppfattas av tongivande i media som ett angrepp på pressfriheten. Sådana råd kan ju inte gälla journalister, som ska kunna ta vilka risker som helst och sedan räkna med fullt stöd av den som från början sagt att det de gör är idiotiskt. Det märkliga är att Scibbye och Persson fått mer än fullt stöd från UD, trots att de flagrant brutit mot rekommendationerna. [...] I Etiopien gäller etiopisk lag och den etiopiska rättvisan kommer säkert att sköta saken på bästa sätt. Svenska medborgare verksamma i Etiopien måste underkasta sig etiopisk lag och etiopisk rättvisa.
[...]
Sverige har under åttio år byggt upp goda förbindelser med Etiopien (som dock låg nere under de femton åren med kommunistdiktatur). Det innebär att det finns utmärkta förutsättningar för Schibbye och Persson att klara sig oförtjänt lindrigt undan sina aktiviteter i Etiopien. Om de gör det har de i mycket åttio års goda svenska relationer med Etiopien och Carl Bildt personligen att tacka för att det inte blev värre.

Ja, här ser vi att Carl Bildt kom in i texten. Jag har läst Contras hela text och fascineras av att den är betydligt mer nyanserad än de insinuationer svensk press ger uttryck för. Det kanske är den verklighet vi måste stå ut med när den tredje statsmakten agerar fackförening för sitt branschfolk – oavsett vilka tokigheter dess ”medlemmar”  än ställer till med. Som t.ex. att låta sig fotograferas med vapen hos rebeller.

Hälsar eder Peter Harold

PRESSEN SKRIVER:
DN: ”Carl Bildt riskerar att höras av åklagare”. Ja, vi alla har behov av att bli sedda och hörda…
SvD: ”Meles fortsätter att peka ut svenskarna”. Min mamma lärde mig att det var fult att peka på folk.
Expressen: ”Carl Bildt kan kallas till förhör”. Elisabeth Unell som citeras i artikeln är en gammal bekant till mig. Jag minns henne som en ganska stroppig ungmoderat på 80-talet. Hennes kollegor var roligare.

Kommentarer (2)

Säljer man in ett krig igen? Och använder DN Internet?

oktober 14, 2011 den 7:52 f m · Arkiverad under Demokrati, Nyheter, Okategoriserade, Politik

Bästa läsare!

Det kan hända att president Barack Obama bara är stor i käften när han svarar på frågan om vad som sker med sin politik gentemot Iran med att ”USA utesluter ingenting vad gäller Iran”. (DN 13/10) Med tanke på hans inrikespolitiska problem är det ur ett nationalekonomiskt perspektiv hål i huvudet att börja ännu ett krig när de två nuvarande inte är avslutade. Å andra sidan kan måhända att nytt krig väcka de patriotiska flaggviftarna så att de glömmer bort allt som har med statsskulder och arbetslöshetstal att göra.

Men vad är det nu allt detta med iranska mordplaner som tidningarna skriver om? Finns det några planer? I så fall, varför vill man döda den saudiska ambassadören i USA? Eder ödmjuke bloggtjänare Peter Harold skall besvara dessa frågor.

Ja. Det finns ett motiv att döda ambassadör Adel al-Jubeir. Enligt ett av Wikileaks publicerat telegram skall han hos den amerikanska regeringen hemställt en begäran från Saudarabiens kung att USA måste attackera med militära stridskrafter mål som tillhör Irans atomprogram.

Lustifikt nog skriver DN att den amerikanska regeringen inte vill avslöja vilka kontakter man haft med Iran nu med anledning av att ”mordkomplotten” avslöjas. Eder alltjämt ödmjuke bloggtjänare Peter Harold ber härmed att få komplettera DN med den inte alls hemliga informationen om att det är USA:s FN-ambassadör som talat med Irans FN-ambassadör. Och samtalen har hållits i FN-huset i New York. Förstår inte varför DN älskar att mystifiera det som man ändå kan hitta efter ett par musklickningar på Internet. Rena rama Clas Svahn-syndromet.

Nåväl. Jag lämnar frågan alltjämt öppen huruvida USA är igång med att sälja in ett nytt storkrig i Iran. Personligen tror jag att det krävs mer än anklagelser om mord på ambassadörer. Inte minst därför att många EU-länder har alldeles förträffliga handelsförbindelser med Iran. Sedan kan man ju ställa sig frågan om inte insatsen mot terroristledaren bin Laden skulle kunna klassificeras som statsinitierat mord. Skall EU skicka missiler mot Washington om vi tillåts jämföra äpplen och päron?

Nej, om någonting skall göras i Iran så är det att stödja den interna kampen i det landet för mänskliga rättigheter. Jag är övertygad om att oljan ändå kommer ut på världsmarknaden utan nya krig.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Spit or swallow? Vi vet svaret.

juli 1, 2011 den 8:45 f m · Arkiverad under Brott & straff, Nyheter

Bästa läsare!

Bland finsmakare av viner finns det ett begrepp som lyder ”spit or swallow”. Är vinet värt att sväljas, eller förtjänar det att spottas ut med en grimas innan smaklökarna besudlats helt och hållet.

Lustifikt nog förekommer begreppet ”spit or swallow” även i ett annat sammanhang. Ni kan gissa vad. En ledtråd är den stundande (eller redan påbörjade?) rättegången mot den forne världsbankschefen Dominique Strauss-Khan. Enligt SvD som citerar Wall Street Journal tycks den stackars hotellstäderska han sägs ha umgåtts med tillhört de som väljer ”spit”. Åtminstone ifall de tvingats snaska på DSK’s pitt.

Just nu undersöks dessutom ytterligare fläckar på svitens heltäckningsmatta och i badrummet, som misstänks vara kroppsvätskor som städerskan spottat ut efter att ha tvingats till oralsex.

New York Times meddelar å sin sida att åklagarnas åtal befinner sig i gungning, ser jag i DN men också i SvD. Hotellstäderskan anklagas för att ljuga, företrädesvis om könsstympning i sin asylansökan efter att hon lämnat hemlandet Guinea. Dessutom skall hon ha haft ett telefonsamtal med en knarklangare, vilken hon tillfrågat om för- och nackdelarna med att få DSK fälld för våldtäkt.

Jag undrar om man nagelfar Dominique Strauss-Khan lika noga?

Nåväl. Rapporteringen i amerikanska medier (och för all del franska) är betydligt snaskigare än det som passerat det svenska filtret. Over there publicerar man uppgifter om att den 32-åriga hotellstäderskan Nafissatou Diallo bor i ett hus där man placerat HIV-smittade patienter som får hjälp med sin behandling. En uppgift som ifrågasätts, men ändå. Med denna tvist menar DSK’s försvarare att om han hade sex med henne så var det därför att hon bad om det, och hennes uppsåt skall då vara ett försök att smitta ner DSK eller utpressa honom.

Räcker detta? Nä, tydligen inte. Våldtäktshistorien har nu blivit politik. I franska medier utmålas DSK som offer för det havererade amerikanska rättssystemet. Enligt en opinionsundersökning tror mer än hälften av de tillfrågade fransmännen att DSK ”gått i en fälla”.

Lägg därtill att kriget om vem som är offer i historien också fått etniska kännetecken; å ena sidan anses hotellstäderskan ingå i en muslimsk konspiration mot Världsbankschefen. Kuriöst nog framförde DSK själv denna teori 2 veckor före hotellincidenten enligt brittiska Sunday Telgraph. Å andra sidan anklagas DSK’s ”judiska advokater” sprida desinformation om henne.

Vilken soppa! Men hur länge skall vi vänta på Hollywood-versionen av denna affär? Jag är rädd för att någon sitter och skriver på ett manusutkast just nu. Hur den filmen kommer sluta, det återstår att se. Vi vet inte ens hur denna affär kommer att sluta rättsligt. Fortsättning följer, är det enda säkra jag törs säga.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

Mitt ”besök” på olycksplatsen…

juni 21, 2011 den 8:27 f m · Arkiverad under Litteratur, Nyheter

Bästa läsare!

Jag ser att svenska utrikesdepartementet bekräftar att en svensk har omkommit vid en flygolycka i Ryssland. Om vi bortser från att jag som flyggrädd läser dylika notiser med en skräckblandad fascination så var denna lite speciell för mig. Jag håller nämligen på att korrekturläsa ett manus till romanen ”Stålmusslans hemlighet” på kvällarna, och en stor del av handlingen utspelar sig i trakten kring den östkarelska industristaden Petrozavodsk där ovan nämnda flygplan med svensken kraschade.

Det är visserligen ett antal år sedan jag skrev texten, och jag läser den med ganska fräscha ögon sett ur ett läsarperspektiv eftersom jag glömt en hel del av vad som skedde under de 470 A4-sidorna. Men ändå är det en speciell känsla när man ser namnet på ”avkrokar” som man beskrivit i romanform.

Någon flygolycka råkade aldrig mina berättelsekaraktärer ut för, ty handlingen utspelar sig i början av 1870-talet. Däremot är det en katastrof för kommissarie Korodil som befarar att hans fästmö kidnappats (tillsammans med en handfull dignitärer) av besättningen ombord på den hemlighetsfulla farkost som kör över och under Ladogasjöns is och tvärs genom Karelens skogar. Just i Petrozavodsk ger armén upp jakten, och kommissarie Korodil tvingas fortsätta ensam.

Eftersom dottern har sommarlov och ockuperar datorn passar jag på och jobbar med mina manus. Dessutom studerar jag en del gamla böcker om industriteknik inför mitt nästa romanprojekt. Vad beträffar semester denna sommar står det klart att jag skall få 1½ vecka. Jag bitter, vaddå? *morr*

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

När kulturen ger skrämselhicka

maj 19, 2011 den 2:35 e m · Arkiverad under Demokrati, Nyheter, Okategoriserade, Politik

Bästa läsare!

I brist på andra större katastrofer av nyhetsvärde har Sverigedemokraten Bamse och nazisten Lars von Trier dykt upp i topplistan över vad som brusar mest. I alla fall om man skall döma av tidningsrubriker och ämnesraderna i bloggflödet. Den förstnämnde talar för myndigheten Migrationsverket som vill upplysa barn mellan 5-12 år att ibland är det bäst att ett asylsökande barn får resa hem. Och den sistnämnda säger att han är nazist och gillar judar.

Ok, tvinga mig inte att förklara. Det spelar ingen roll vad Bamse eller Lars von Trier EGENTLIGEN säger. Det som räknas är att vår tolkning av ”utspelen” som går stick i stäv med vår allmänna syn om främlingsfientlighet och arvet efter Adolf Hitlers vansinniga nationalsocialistiska terror. Åter igen – som så många gånger förr – undrar vi om det är sådant här ”kulturen” skall erbjuda oss. Indignationen skruvas upp i maxläge.

Personligen tycker jag att det är intressant när folk blir upprörda. I Lars von Triers fall leder mina tankar till hotellchefen Basil i TV-serien ”Pang i bygget” som tjatade ” – Don’t mention the war” till sin personal eftersom hotellet skulle få tyska gäster. Det sägs att vad som skedde på detta udda brittiska hotell var mycket roligare än den presskonferens där Lars von Trier lyckades trassla till det för sig genom att beskriva sina förvirrade känslor till ett falskt judiskt urspung - som visade sig vara ett tyskt, och tillägga att han faktiskt gillar judar, men ser problem med situationen i Israel.

” -Don’t mention the Jews, Lars!” I alla fall inte om du befinner dig i filmindustrin. Och det av två skäl. Branchen är etniskt sett överrepresenterad av Israels barn, om det nu över huvud taget går att använda ett ord som ”överrepresenterad”. Nä, det gör det inte – men ni förstår vad jag menar. Woody Allen, Jack Black, Natalie Portman, Kate Hudson, Jeff Goldblum, Ron Jeremy… ja, den som är antisemit och ämnar notoriskt bojkotta filmer med judar kan sluta se på film, eller begränsa tittandet till Bollywood och kinesiska kostymdramer och japanska kampsportsrullar. Så att sitta i Cannes och säga sig att man förstår Hitler… nej, inte den bästa idén, Lars.

Nu försökte ju Lars von Trier att släta över sitt uttalande om Hitler genom att säga att han gillar judar, men att det finns ett problem med Israel. Bortsett från att man inte kan föra en sansad diskussion om Israel med folk som nyss hört en säga att man förstår Hitler – eller tvärtom, i ordningsföljd – så skall man ha i åtanke att det i film- och mediebranchen KRYLLAR av folk som också ser problem med hur staten Israel agerar gentemot sina grannar. I Sverige representeras denna yttring nog så väl av kvällstidningen Aftonbladet. Men det går ALDRIG att föra ett nyktert eller nyanserat samtal om dessa ämnen. Så det andra skälet till att aldrig tala kritiskt om Israel i medier är att man riskerar att få ”vänner” – Israel-kritiker – som man egentligen inte vill ha. Och det finns gott om dem i den politiska världen.

Vad beträffar Bamse ser jag rätt så krasst på hans budskap. Ibland är det asyl som är det enda rimliga sättet att ta hand om flyktingar. Och under stundom är det troligt att vederbörande människor kan bygga sig en bättre framtid i de länder de kommer ifrån. Detta är livets fakta, inte en moralisk värdering från min sida. Vi är ljusår från den dagen då vi kan säga att denna planet är ETT – även om jag delar den önskan att mänskligheten skall dit.

Däremot tycker jag att det är botten att karaktären Bamse kan hyras för pengar. Det är möjligt att Rune Andreasson också skulle ha kunnat tänka att sälja ut sig för att göra välmenande propaganda (yes, he did!), men min version av Bamse skulle vara mer principfast: Ingen tecknad björn i blåa byxor och luva på vare sig tandkrämstuber, godisaskar, resebyråreklam eller i informationsblad från myndigheten. Bamse skulle liksom skomakaren ha blivit vid sin läst.

Uppenbarligen är honungsnarkomanen Bamse i behov av cash. Och vilket förlag tackar nej till att få betalt av staten för att få sitt varumärke distribuerat till var och varannan skola?! Det konstiga är att Bamse är välkommen i undervisningen, men inte Ronald Mc Donald. Ändå finns ingen av dem på riktigt…

Något att tänka på medan vi ändå förfäras över den levande kulturvärldens animerade yttringar.

Hälsar eder Peter Harold

SR, SvD och DN  om von Trier
SVT  om Bamse

Kommentarer (2)

Valet av sedelmotiv är ju givet – Sverige är fantastiskt

april 6, 2011 den 1:18 e m · Arkiverad under Nyheter

Bästa läsare!

Sitter här med plåster över stickhålen och lätt utmattad efter sjukhusbesöket. En medpatient tuppade av och landade på golvet, och diverse datorer fungerade inte. Med andra ord, det var som vanligt. Fick dock en komplimang av den kvinnliga läkaren. Hon undrade om jag tränar mycket, eftersom jag inte hade särskilt mycket fett. Tack för att du frågar, hade jag nästan lust att säga, men dessvärre gjorde jag sista besöket på motionsslingan någon gång under sommaren 1995. Eller året innan.

Det tråkiga med att få sådana där trevliga frågor är att det är först långt senare man kommer på de bra replikerna: ” – Med den lön som min chef ger mig vore det bra underligt om jag vore fet” dök upp i skallen på väg hem.

Så, här sitter jag. Halvdöd eller halvlevande, beroende på hur man vill se ett glas som innehåller 50% vätska och 50% luft. För min del är det nog halvdöd som gäller. Ändå kan jag inte låta bli att delge omvärlden att jag känner djup sympati med Herman Lindqvists reaktion i SvD på att Sveriges Riksbank nominerat presenterat ”kändisar” som Astrid Lindgren,  Evert Taube och Ingmar Bergman, m.fl. att ”pryda” våra nya sedlar.

Jag delar Hermans uppfattning om att valen av dessa och de övriga namnen i varierande grad är populistiska och historielösa (om än inte att de skulle vara oförtjänta äran), även om jag tycker att vi aldrig skall underskatta nutidshistoria eftersom det är ju denna som direkt påverkar vår egen tid. I dessa tider gör det sig ju extra lämpligt att minnas tillbaka till kärnkraftsomröstningen 1980 och hur man tänkte på den tiden. Och ”på den tiden” är trots allt bara 31 år sedan.

Nu vill jag dock inte fullfölja Hermans opposition genom att välja ut några andra hedervärda och beryktade svenskfödda potentater att trycka på Tumba Bruks bomullspapper. Eller om det är polska pappersrullar som brukas. Nej, jag tycker att det borde räcka med att trycka valörerna. 20, 50, 100, 500 och 1000. Svårare än så behöver det inte vara.

Fast skall man söka efter estetiska värden, och det borde vi ju kunna kosta på oss eftersom numismatikerna säkert uppskattar att ha något vackert att samla på, är jag inte utan idéer. Finns det något jag tycker är vackert så är det den svenska naturen. Låt oss trycka ett landskapsmotiv på ena sidan, och placera en illustration ur den svenska historien på den andra. Eller varför inte låta varje sedels baksida prydas av ett ordspråk som har med ekonomi att göra? Vad sägs om ”Den som spar han har” eller ”Pengar är som gödsel; de gör ingen nytta om de inte sprids”? Eller varför inte prägla in ”Allt är inte guld som glimmar” på vår guld-10:a?

Dessutom kan jag inte begripa hur man skall kunna rangordna Astrid Lindgren, Dag Hammarskjöld, Greta Garbo och de övriga? Det blir lite som TV-tävlingen ”Robinson”, fast det är Riksbanken som är jury och som väljer bland döingar. 

Vad jag däremot aldrig vill se på en svensk sedel är Herman Lindqvists nuna. Det går bort. Fetbort, för att citera ett uttryck från min dotters generation. Då kommer till och med jag föredra det kontantlösa samhället!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (8)

Är japaner människor?

mars 17, 2011 den 12:49 e m · Arkiverad under Nyheter, Okategoriserade

Bästa läsare!

Nej, jag vädjar inte till mediernas lägsta drifter, att utnyttja den tragedi som utspelar sig i kejsardömet Japan med jordskalv, tsunamis och kärnkraftsolyckor, i syfte att väcka läsarnas känslor i hopp om ökad lösnummerförsäljning. Men om medierna skall detta blogginlägg handla om. Jag vill nämligen säga några ord om rapporteringen av den japanska katastrofen i Sveriges radio.

Naturligtvis får jag göra en reservation för att mitt intryck av SR är grundat på programmen jag lyssnat på i bilradion i kön på väg hem under de första dagarna av katastrofen. Sedan dess har jag bytt en annan bil och lyssnar på klassisk musik i CD-spelaren. Mm, man kan ju kritisera mig som nyhetskonsument när jag väljer Händel före P1 – men nu handlar det här inte om mig.

Min notering handlar om den avhumanisering som funnits i nyhetsrapporteringen. 19 döda. Börsen orolig. 150 döda. Börsen reagerar. Kärnkraftverk brinner. Börsen sjunker. Fler kärnkraftverk brinner och en hel stad med nästan hela invånarantalet bortspolat ut i havet - börsen faller… Und so weiter.

Medan hundratusentals japaner står utan mat och rent dricksvatten tycks den största oron bland nyhetsrapportörer och reflekterande analyktiker vara att det är ont om ström, att fabrikerna stänger för några dagar och att ”spelarna” på Tokyobörsen fått det besvärligt.

Fastän jag är en utpräglad bejakare av det kapitalistiska systemet (vilken frisk människa tycker att han/hon gärna avstår från pengar och föredrar att slippa ha egna ägodelar?) så får det väl ändå vara någon måtta på oron över hur det går på Tokyobörsen. Jag lovar, det kommer gå bra till slut. Naturkatastrofer brukar resultera i ökad efterfrågan på byggnationer (Sorry Carl Braunerhielm; jag vet att du hatar ordet ”byggnationer”) och därmed bättre snurr på de ekonomiska hjulen. Japaner gillar att ha någonstans att bo, en bil eller ett tåg att åka i, äta ris och läsa manga. Ingen jordbävning kan stoppa denna drift. Så var inte oroliga, SR, för Tokyobörsens väl och ve.

Bildtidningen Expressen som gillar bilder före intressant redaktionell text förnekade sig inte häromdagen där de på två sidor visade en bild på en gråtande ung japansk kvinna som satt i spillrorna. Fast i mitt tycke var bilden motiverad; den sade mer än vad tusen ord i en artikeltext kunde göra. Den uttryckte fullständigt precis det som Sveriges Radio missat, i alla fall de dagar jag lyssnade innan Georg Friedrich Händel förtrollade mina öron. Med ens fick jag som nyhetskonsument beröring med den mänskliga sidan av händelserna i Japan. Jag är fylld av medlidande. Japaner är människor.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (14)

Lira i frid, Gary!

februari 7, 2011 den 9:38 f m · Arkiverad under Musik, Nyheter, Okategoriserade

Bästa läsare!

I fredags kväll fick jag norpa till mig datorn medan Lilla Mae var upptagen med någonting. Jag gick in på Youtube för att lyssna på lite musik. Jag fick ett infall; jag skrev in ”Gary Moore” på sökfältet.

Saken är den att jag inte är ett riktigt Gary Moore-fan. Förutom hans ”Still got the blues” är jag ganska novis vad gäller hans mångsidiga musikaliska avtryck i världshistorien. Jo, jag minns iofs ett reportage i Expressen för väääääldigt länge sedan där man sammanfört honom med Spotnicks-gitarristen Bo Winberg. Moore som oftast är en trumpen individ (han är ju från Irland, och det förpliktar) uttryckte sig beundrande om Bosse och log som ett barn [fabricerad minnesbild av mig, måntro?]. Ändå har Gary funnits i mitt medvetande under hela mitt vuxna liv, och jag vet vem det är, och jag känner igen hans spel när jag hör det.

Anledningen till att jag Youtubade efter Gary Moore var att jag såg honom på DVD:n ”Stratpack” där flera kända gitarrister medverkar, bl.a. Pink Floyds David Gilmour. Fastän jag är ett Pink Floyd-fan så kommer man inte ifrån att Gary Moore var konsertens höjdpunkt. Sorry, ”Dave”. Till och med min åldrige far (han fyllde pensionär förra året) ansåg att Moore var bäst och lär enligt uppgift ha sett hans nummer flera gånger när jag lånade ut DVD:n till honom.

De klipp jag hann se i fredags kväll visade en lika lysande Gary Moore. Jag såg att han även hade med sig Neil Carter på keyboard vilken jag minns från den brittiska rockgruppen UFO. En tanke formades i mitt huvud: Kanske man skulle ta och gå på någon av Garys konserter ifall han kommer till Sverige?

Tyvärr kommer det inte bli möjligt. Gary Moore har hittats död på sitt hotellrum i Spanien, 58 år gammal. Hur många rockstjärnor har inte dessa hotellrum tagit under åren som gått?

Som vanligt kan man väl misstänka att hjärtat inte pallade med alla år av hälsokost, meditation och motion som vi vet att alla rockstjärnor hänger sig åt… inte.

Lira i frid, Gary.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Och så har Wall-Enberg låst in sitt kapital i evighetens bankfack så att inte Jönssonligan skall kunna norpa den. Vila i frid, Per Grundén!
D.S.

Kommentarer (2)

Äldre inlägg »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.