Bästa läsare!
Jag ser att SvD-krönikören Erika Hallhagen publicerat ett utrop som tveklöst kommer få spridning hos de av gammelmedierna utpekade ”rasistsajterna”. Å alla Erikors vägnar i Sverige bjuder hon sin namnsdag till alla som heter Mohammed. Detta med anledning av att detta namn blivit ett av de vanligaste pojknamnen bland nyfödda i Sverige. Erika skriver:
Namnsdagen. Denna lilla karamell till högtid, betydligt mer avspänd än sitt storasyskon födelsedagen och mindre omgärdad av förväntningar. Det är alltid högsommar, man hör björkarnas sus, flaggan är hissad – allt är som en akvarell av Carl Larsson. Och på samma gång lika exkluderande. För varför får inte Elliot fira namnsdag, eller Jasmine, Mohammed och Cornelia – samtliga med på listan över de hundra populäraste namnen 2011? Detta medan Alfhild, Tiburtius, Sigbritt och Adolf alla ståtar med var sin dag?
Hej, jag söker Mohammed Eriksson…
Nej, det är inte så det låter. Och det är nog här de s.k. ”rasistsajterna” kommer att ge sin uppfattning om varför det blir allt färre Eva, Maria och Lasse. Namnvalen är nämligen ofta kopplade till etnicitet och föräldrarnas härkomst. Men om den aspekten tänker jag inte skriva om här. Vill ni läsa om folkutbytet i Sverige rekommenderar jag Expressenkrönikören Ulf Nilsson istället.
Istället vill jag påstå att det här med namn är ett av de största övergreppen mot individen – och här talar vi faktiskt om så gott som alla nyfödda försvarslösa barn – som strider mot min libertarianska syn. Det är nämligen inte den som bär namnet som fått välja det, utan i regel är det föräldrarna och i vissa fall till och med en självutnämnd expertkommitté bestående av släktingar och vänner som hittat på vad den skrikande rynkiga tomaten med ben och armar skall kallas framgent.
Från den dagen är personens identitet kopplad till ett namn. Ibland kan skälet vara att hylla en äldre (avliden) släkting; ibland för att hylla en omtyckt skådespelare (min dotter är namngiven efter en karaktär i en populär ungdomsfilm från 1990-talet); och i vissa fall för att hylla en forntida profet vars andliga arv påverkar miljoner människors liv och vardag runt om i världen. Som om inte detta vore illa nog tvingas alla föräldrar att anmäla ankomsten av den nyfödda till myndigheterna, vilket egentligen är ett kontrakt där staten berättigas att i framtiden ta sig friheter med denna individ. T.ex. att tvångsomhänderta barnet eller tvinga det att gå i skola eller skicka det till slagfältet. Jodå, jag vet att detta sker för barnets eget bästa – men fresta mig inte att argumentera emot dig, kära läsare…
Ur ett frihetsperspektiv borde ett barn vara namnlöst intill den dagen det är gammalt nog att bilda sig en ”jag”-identitet. Visst finns det en risk att vi kommer få väldigt många ”Bamse”, ”Kalle Anka” och ”He-man” i skolornas klasslistor när barnen själva får välja sina namn, vilket kanske är huvudargumentet mot individuell frihet för barn. Men so what?
Ur ett politiskt korrekt perspektiv borde namnsdagarna förbjudas. Dels är de ojämlika. Erika Hallhagen noterar ju att Cornelia, Elliot och Jasmine inte får fira namnsdag. Vill man inte utsätta sitt barn för att aldrig bli firad av fröken och magistern i småskolan måste man välja ett namn ur namnsdagslängden som den bittre akademiledamoten Sture Allén styr över. Nu fäster jag själv inte så stor vikt vid namnsdagsfirandet (jag kommer inte ens ihåg vilken dag jag själv förväntas bli firad, och det berodde på att den enda i min släkt som brydde sig om detta var min numera avlidne farfar; förmodligen bara en ursäkt för att ringa och höra av sig till sina släktingar).
Som om inte detta PK-skäl vore nog kan jag tillägga att själva namnsdagsfirandet påstås ha tillkommit på initiativ av den kristna kyrkan som såg det allmänna firandet av födelsedagar som en hednisk tradition. Allt som har med kyrkan att göra är tabu i vårt moderna sekulära samhälle där staten förutsätts veta vad som är bäst för röstboskapen och gärna predikar om det genom sina myndigheter och informella språkrör (t.ex. SVT). Det är rent av förvånande att inte socialistmonarkin Sverige gjort slut på denna tradition som har kopplingar till den ohyggliga kristendomen som gett oss svenskar evig arvssynd i enlighet med vad den idag rådande kulturmarxismen stipulerar. Å andra sidan har ju socialisterna och deras halvkloner liberalerna under mer än ett århundrade propagerat för att Sverige skall bli en republik… Muahahaha.
Nej, nu skall jag räkna minuterna innan Erika Hallhagen på Åsa Linderborgsk vis bryter samman för att hon blivit ”näthatad” för sin frikostiga donation av namnsdag till alla nysvenska gossebarn som begåvats med den islamska profetens namn. Näthat skulle rent av kunna bestå av det påhittade citatet i rubriken till mitt blogginlägg. För ett par år sedan var det ”kränkt” som gällde, nu är det ”hat”. I morgon kan det vara ”superhatet”. Pressen är bra på att nyttja superlativer.
Sverige januari 2013 – en dag i framtiden kommer du att sakna denna ankdamm.
Hälsar eder Peter Harold
