Arkiv för Nyheter

Har fredsförfäktarna tagit slut?

Bästa läsare!

Det var inte länge sedan jag fick fälla några ord om den norska Nobelkommitténs tveksamma val av fredspristagare. Den gången – då priset delades ut till den amerikanske forne vicepresidenten Al Gore och FN:s Klimatpanel – misstänkte jag att det hela var en fråga om att mer marknadsföra Nobelpriset mer än att belöna ett reelt fredsarbete. Vill minnas att jag använde epitetet ”Norgeskämt”…

Och kvittot kom idag: 2009 års fredspristagare till Alfred Nobels minne heter Barack Obama.

Ja, jag vet att Barack Obama är mycket omtyckt och hyllad. Med tanke på hur hans företrädare uppfört sig var det nog inte särskilt svårt att förföra den egna nationen och världen. Men politik är mer än en skönhets- och populäritetstävling.

Den insikten saknar den norska Nobelkommittén. Vad som är än värre; den saknar uppenbarligen även insikt om vem eller vilka som lämpar sig som fredspristagare.

Barack Obama har varit president för supermakten USA i drygt 9 månader. Under denna tid har han inte avslutat kriget i Irak. Han har inte fått bort det lokala talibanstyret i Afghanistan (där/som Al-Quaida rekryterar/verkar genom). President Obama har inte skapat någon fred mellan det israeliska och palestinska folket (en konflikt som USA är insyltad i sedan årtionden). President Obama har inte lyckats få bort kommunistregimen i Kina (fast mig veterligen är det väl heller ingen annan amerikansk president som försökt detta på riktigt). President Obama har i egenskap av ledare för den främsta supermakten inte lyckats göra sig av med militärjuntan i Burma.

Nu skall jag iofs inte heller påstå att det är Barack Obamas jobb att införa demokrati i Afghanistan, Irak, Burma och Kina. Men jag har trots det svårt att förstå att han skall få Fredspriset för…. ja, vaddå?

” – Barack Obama får inte priset för vad han åstadkommit utan för det hopp han väcker världen över om förändring”, hävdar ambassadör Rolf Ekéus enligt SvD.

Barack Obama får alltså Nobels fredspris för sitt mantra ”change” som han upprepade varje minut och timma under sin presidentvalskampanj. Han får ett pris, inte för sin gärning, utan för sitt verbala löfte om förändring. Barack Obama är en lysande retoriker. Men personligen börjar jag misstänka att bortom allt prat finns en svårhanterlig verklighet. Samma verklighet som gjorde president Bush ämbetsperiod till en av de mörkaste i modern tid.

Att dela ut fredspriset i förskott känns burleskt. Dessutom att dela ut det till en kille vars odds hos spelarna om när han skall bli ihjälskjuten av Ku Kux klan-anhängare är synnerligen lågt.

Jag har skrivit första kapitlet på en lysande bok som kommer bli en milstolpe i litteraturhistorien. Jag gör därmed anspråk på Nobelpriset i litteratur. Nu. Inte om femton, trettio eller femtio år när boken är färdigskriven. Utan just  nu! Hör du det, Englund…?!!!

Om president Barack Obama anno 2009 är den som är mest förtjänt av Nobels fredspris…
*suck*
…då är jag verkligen orolig för fredsarbetet på vår oroliga planet.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Av barn och fyllon hör man sanningen…

Bästa läsare!

Det har sagts många ord i stor upprördhet över att man vid en skola satsade många sköna slantar på att få upp de låga betygen bland eleverna som studerade där. Mycket satsades på att förbättra studiemiljön och ”utveckla de pedagogiska metoderna” (som bl.a. innebar att undervisningen bedrevs på barnens modersmål). Dessvärre blev inte betygen bättre.

Här skulle ju jag givetvis föreslå att pengarna borde ha delats ut till eleverna som i sin tur fått använda medlen till att muta sina lärare till önskat betyg… Fast jag misstänker att det förlaget kan stöta på patrull.

Det misslyckade projektet uppmärksammades i Sveriges Radio i morse. En elev intervjuades: ” – Går det bra i skolan?” frågade reporten. ” – Jodå”, svarade flickan. ” – Så då får du bra betyg?”. ”- Nä, jag är för lat”, erkände flickan.

En ärlig jänta på min ära.

Fast en tjänstgörande expert som intervjuades efteråt menade att det inte alls berodde på enskilda elevers lättja. Nej, den uteblivna betygshöjningen berodde på ökad segregation och skillnader mellan stadsdelarna.

Jag undrar det.

I vissa fattiga länder bedrivs studier i hus med tak men utan väggar. är det riktigt illa finns det väggar men inte tak. Eleverna bor dessutom i kojor med sina familjer. Men dessa elever lyckas lära sig att skriva, läsa och räkna. I Sverige har vi elever som bor i uppvärmda lägeheter eller villor, har mat för dagen, tvingas inte knyppla persiska mattor från morgon till kväll… och ändå klarar de inte av att få godkänt i kärnämnena.

Jag tror att man kan lita mer på den unga flickan som intervjuades. Och jag vet det av personlig erfarenhet. Om jag gjort min läxa tidigare än ombord på skolbussen på väg till plugget skulle nog även mina betyg ha blivit bättre…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

LGL/LBL: Idag är bloggämnet givet

Bästa läsare!

I en dag som denna är val av bloggämne ofrånkomligt givet. Visserligen är det inte min kopp thé att reagera på tillfälliga dramatiska händelser i medierna emedan ändå resten av bloggosfären gör det med både mängd och precision, och många av dem säger nog vad jag tänker och känner.

Fast det är väl när sådant här inträffar som man inser att det som till det yttre verkar vara ett patetiskt freak som gjort sig förtjänt av stora ”IGNORE”-stämpeln efter allt rabalder trots allt lyckats beröra en så kallhjärtad och rationell människa som undertecknad.

Det lustiga är att jag aldrig funnit något intresse i honom som musiker och artist. Det var först när hans udda kärlek för barn blev känd som jag plötsligt fick ett ansikte på de LBL* och LGL* som så föraktas och bespottas på Internet. Ja, vi kan kalla dem vid deras vanligaste benämning: pedofiler.

För mig – efter att ha studerat ämnet ingående under många år – råder det ingen tvekan om att den person som idag uppmärksammas för sin bortgång till övervägande del var både LBL och LGL. Det bör dock sägas med omedelbar brådska att många LBL och LGL är asexuella. Och i den mån de är intresserade av sexualla handlingar ligger det på en ganska infantil nivå; det är mer ett experiment och lek än en av kättja framtvingad önskan om orgasm med ett barn.

Jag säger inte detta för att smutskasta denne man som bevisligen älskas av många, både unga som gamla, män och pojkar, som flickor och kvinnor. Vad jag vill ha sagt är att många av dem som utpekas på monster på Internet i LGL- och LBL-forum i själva verket inte är det. Jag tror inte Michael Jackson var ett monster – tidningsrubrikerna till trots. Däremot hade han ett känsloliv som inte följer gängse norm och låg inom ramen för lagstiftning och den allmänna moraluppfattningen. Han var inte ensam. Men han var en av få som hade möjlighet att göra något för dem han älskade; musiken för den uppväxande generationen. Och möjligheten att umgås med sina utvalda ”fans”.

Det är inte förvånande att Michel Jackson levde med ett parafilt beteende. Det finns många kreativa personer inom kulturen vars öga för estetik drivit dem att älska de skönaste människorna på jorden; barnen. Jag är säker på att i morgondagens böcker som betraktar parafila personer i historien kommer Michel Jackson att nämnas vid sidan av Lewis Carroll, författaren till ”Alice i Underlandet”.

Avslutningsvis ber jag om ursäkt för att jag formulerar dessa minnesord om Michel Jackson utifrån detta perspektiv. Mitt uppsåt är icke att väcka harm. Men jag har ju en vana att inte försöka skriva som alla andra gör, och då blev det så här.

Det är dock ironiskt att en kille som använde syrgastält för att kunna bli hundra år i sjäva verket bara blev drygt hälften. Vad är sensmoralen i det? Kanske att man istället skall försöka göra livet rikt på upplevelser och kärlek istället för tid?

Hälsar eder Peter Harold

* LBL = Little Boy Lover, LGL = Little Girl Lover.

Kommentarer (8)

Ordträngd om ämnet ”Kvinnodag”

Bästa läsare!

Egentligen borde ju provokatören i mig formulera några oerhört giftiga rader om den s.k. internationella kvinnodagen. Men jag kommer inte på några. Istället kanske jag skall ta fasta på talesättet som menar att en bild säger mer än tusen ord.

tidning

Jag lämnar fältet fritt för egna tolkningar…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (7)

”Ja, ja, jaaa…!” Brunst i svenska medier?

Bästa läsare!

Eftersom jag legat gömd under en sten medan Sessa V deklarerade sin förlovning med Prins Daniel (eller heter det ”eklaterade”?) är jag varit helt okunnig om hur det hela gått till.

Trots det förstod jag av framsidan på den ena kvällstidningen att det handlade om detta spektakel, även om texten fick min fantasi att gå en helt och hållet annan riktning…

” – Ja! Ja! Jaaaaa!” stod det.

Jag måste vara pervers. Å andra sidan kanske jag är en lycklig man som kunde tolka ”ja-ja-jaaa” till något helt annat än vad kvällstidningen avsåg. Lycklig att minnas, kanske skall inflikas. Minne från verkligheten? Eller något snuskigt filmklipp från webben? Me don’t remember.

Jag är faktiskt fundersam. Hur skall jag förhålla mig till detta? Skall jag sätta fingret i vädret och påpeka att monarki är en rest från barabariets fornstora dagar (då karlar var karlar med mjödskum i skägget och inte som dagens velourfjollor som måste smörja händerna med handkräm när de diskat klart)?Eller skall jag bara anse att Viktoria Bernadottes förlovning med Daniel [vadhannuheteriefternamn] är som vilken förlovning som helst och önska dem massor av avancerad ohämmad självisk sex innan barnen (eller svärföräldrarna) förstör allt?

Daniel Vad-han-nu-heter-i-efternamn med sin blivande svärmor och svärfar. Foto: TV4?

Daniel Vad-han-nu-heter-i-efternamn med sin blivande svärmor och svärfar. Foto: TV4?

Det här borde faktiskt bekymra den svenska journalistkåren. I alla fall om de skall vara såååååååå objektiva som de påstår sig vara. Skall kronprinsessans familjeplaner vara en samhällsangelägenhet som skall granskas och kritiseras (konstruktivt)? Eller är det ännu ett i raden av de bröllop som trettioelva andra kändisar begår under budgetåret innan de separerar och börjar slåss om vårdnaden (ifall de ens hunnit avla några barn), och som inte behöver generera en enda fråga om tingens ordning?

Förmodligen blir det spaltkilometer av hovsamt fjäskande. Definitivt i Svensk Gamtidining och dess kollegor. Och sannolikt i kvällspressen (endast den sämre papperskvaliteten skiljer kvällspressen från andra skvallertidningar).

Jag förmodar att det blir bloggosfären som får ställa de svåra frågorna om statsskick, demokrati, arvsordning, etc etc. medan gammelmedia håller sig upptagna om att rapportera kring bröllopsklänningens snitt och beskriva alla fina gäster som skall vara närvarande vid avrättn… bröllopet. *

Hoppas ingen tar illa upp om jag avslutar denna postning med att påstå att det numera faktiskt är bloggosfären som har rätt att göra anspråk på titeln ”Den tredje statsmakten”. Nya tider. Nya krafter. Nya idéer. Det känns bra. Ja, som balans mot det som består i ur och skur. Som monarkin, till exempel.

Grattis Vickan! Ser fram mot att prins Daniel visar upp de av mödomsblod nedfläckade lakanen från balkongen. En fin tradition som man missat de senaste femhundra åren….

Hälsar eder Peter Harold

* = Ett skämt som förmodligen endast den som läst min biografi ”Den evige Jules Verne” kan förstå.

Kommentarer (7)

Naturskyddsföreningens sektliknande beteende blottat

Bästa läsare!

De som utger sig för att vara goda i det svenska samhället brukar få mig att bli misstänksam. Svenska Naturskyddsföreningen SNF uppfyller till fullo mina krav på att hamna på shit-list med sina  självförhärligande översittartaburetter.  Med en ordförande som Mikael Karlsson etsar jag deras namn på listan med bläck!

Det finns en snubbe som heter Mark Lynas och som under många år varit kärnkraftsmotståndare. Nu [i december 2008] har han författat en debattartikel i Svenska Dagbladet som visar på en omvändelse. Det har fått ordföranden i Naturskyddsföreningen att bli rosenrasande och skriva på detta viset i sin blogg under rubriken ”Mark Lynas är inte en del av miljörörelsen”:

Författaren Mark Lynas blir idag nyttig idiot i svensk energidebatt, när han i SvD pläderar för mer kärnkraft i Sverige. Det är både okunnigt och fantasilöst.När jag själv mötte Lynas i en debatt för några år sedan tvingades han reservera sig för att han knappast kunde något alls om svenska energisystem. Idag kan jag dra slutsatsen att han läst, och möjligen bearbetat, åtminstone en text från en svensk spökskrivare. Men där stannar Lynas analys.

Svenska kärnkraftsivrare låter idag påskina att Mark Lynas är en del av miljörörelsen. Men Lynas representerar ingen miljöorganisation och han har heller inte förstått vad miljörörelsen länge sagt.

Mmm. Det här får mig att tänka på när vissa sekter drabbas av avhopp. Sektledaren samlar de kvarstående lojala, talar med höjd röst, nästan skriker, över det svek som avhopparen begått. Ledaren har rätt. Den som sviker honom skall förbannas intill sjätte ledet… Satan åkallas…

Mikael Karlsson var så arg och förbannad att han totalt glömde bort det en god debattör skall göra: argumentera med sakargument. Nu blev det bara personangrepp.

Även om jag är ganska hård i orden har jag mig veterligen aldrig kallat några än Mona Sahlin och Sten Tolgfors för idioter – om ens det. Här talar vi om företrädaren för en opinionsbildande organisation som genom annonser i svensk vecko- och dagspress vill att du skall donera pengar till dem. Vill du ge ett bidrag till en idiot som kallar andra som inte håller med honom för idiot?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Tål ett demokratiskt samhälle att sanningen ifrågasätts?

Bästa läsare!

Nu ett jättesvårt ämne. Det handlar om förintelseförnekaren Richard Williamson, till vardags biskop i ett ultrakatolskt prästsällskap i Tyskland. Alltså en sån där typ som jag personligen inte känner att jag har så mycket till övers för.

Dock blir jag fascinerad när sanningar ifrågasätts. Och det var det biskop Williamson gjorde i svensk television. Han sa bl.a. att han var säker på att det aldrig dog några judar i nazisternas gaskamrar. Vän av ordning och sans ställer sig givetvis frågan: ” – Hur kan man bara säga något sådant?”

Jag har försökt att ta reda på det. As a matter of fact skriver jag just nu en bok som handlar om en svensk kvinna som fått veta att hon adopterades av systern till en tysk militär som var verksam vid ett av dessa förintelseläger. Det är en med Liza Marklund-mått mätt ganska sann historia…

Tillbaka till den tokige biskopen. Vad han säger är tre saker: 1. Han tror inte att 6 miljoner judar dödades under Förintelsen (utan att det snarare rör sig om 20′ooo eller mer). 2. Han är säker på att de judar som dog i lägren inte dödades i gaskamrarna. 3. Han menar att Hitler inte hade en medveten strategi om att döda judarna.

Nu vet ju vi alla som varit någorlunda vakna i grundskolan att allt det som beskrivs här ovan är ju precis det som hände. Så det är lätt att avkunna dom mot biskopen: Han är galen.

Men.

Ni vet att jag berört det här tidigare. Förintelsen är inte alls så okomplicerad som vi fått lära oss i skolan. Och den process som ledde till de koncentrationsläger där judarna dog/dödades började faktiskt långt innan Adolf Hitler fick makten i Tyskland. Inte för att situationen för judarna blev bättre, men ändå. Mina kunskaper har förändrats. Jag personligen blev chockad då jag såg en lista över koncentrationsläger som av etablerade forskare klassats om från ”dödsläger” till ”arbetsläger”. I min utbildning hade koncentrationslägren bara ett syfte: Avliva judar.

Den här revideringen påbörjades redan under 2:a Världskrigets slutfas. Då tog sig de allierade fram till de första lägren och fann utmärglade judar som man ansåg att tyskarna vanvårdade. Ett av lägrens chefer avrättades som straff. Först efteråt framkom det i offentlighetens ljus att lägret inte var ett ”dödsläger”, och att fångarna svalt därför att de allierade hade bombat sönder vägarna så att livsmedelstransporterna inte kunde komma fram. Ja, det visade sig att lägerchefen själv hade låtit sända lägerpersonal över till de allierade så att de så snabbt som möjligt skulle kunna komma fångarna till undsättning. En humanistisk handling som vi aldrig kunde tro att en tysk var förmögen till.

Låter det bisarrt? Ja, i förhållande till vad jag lärt mig om 2:a Världskriget genom skolan och Hollywood så är det här konstigt. Detta fanns inte med i min världsbild.

Nu förhåller det sig som så att det är ett brott i bl.a. Tyskland att ”förneka förintelsen”. Förneka förintelsen gör man t.ex. om man menar att gaskamrarna vid koncentrationslägren i själva verket var skyddsrum för personal och fångar. Förneka förintelsen gör man om man påstår att nazisterna inte kunde ha hunnit med att bränna upp alla miljoner kroppar i befintliga krematorier. Man får ifrågasätta – men man får inte föra fram bevis som styrker dylika påståenden.

Personligen tycker jag att det är absurdt. Även om Förintelsen enligt ”förnekarna” bara omfattade 30′000 judar som dog av svält och sjukdomar i arbetslägren så är det gott nog för mig att betrakta nazismen som en mörk ideologi. Min syn på demokrati tål öppna debatter (och att en och annan mysko biskop ”talar ut”). För tillåter vi inte öppna diskussioner, då har vi förverkligat en demokratisyn som mer har med nazismen att göra än med det liberala och upplysta samhälle som vi strävat efter att skapa sedan 2:a Världskriget.

När det gäller folkmord som Förintelsen tycker jag att ledordet ”Aldrig mera” är jätteviktigt. Men det betyder att vi måste vara medvetna om hur Förintelsen gick till. Det vi ser som en oskyldig företelse idag i vårt samhälle kanske har mer med nazisternas aktiviteter på 30- och 40-talet att göra än vad vi kan ana. Vi skall inte tro att ondskan föds ur ett ägg som djävulen värper. Nej, ondskan kan mycket väl vara en folkvald ledare. I kostym. *nickar österut*

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (15)

Har SAS smittat Thai Airways?

Bästa läsare!

Flyg- och resebolaget SAS har drabbats av rekordförlust. Vad det beror på har säkert SAS-ledningen en uppfattning om. Och resenärerna troligtvis en annan. Jag har folk i min bekantskapskrets som medvetet väljer bort SAS när de skall ut och resa. Har kunderna den attityden, då har man som flygbolag svåra bekymmer.

SAS är inte det enda flygbolaget som har stora problem. Thai Airways har det också. Frågan är om det beror på att SAS är samarbetspartner med Thai? Jag bestämde mig för att kolla upp med Mrs Harold som ju flög med Thai i somras. Och i hennes referens för flygbolaget anger hon nonchalant personal, förseningar och arroganta flygbolagsrepresentanter nere i Thailand. De ber sina missnöjda kunder att fara dit pepparn växer, fast med ett mindre vulgärt språkbruk. Men andemeningen är densamma.

Nu kan jag meddela att kritiken är offentlig. Härom dagen skrev Atiya Achakulwisut i sin vassa krönika i Bangkok Post att Thai Airways måste anpassa sig till den moderna marknaden. Och det är väl just det som SAS misslyckats med. SAS härstammar från den tid då flygmarknaden var reglerad. Thai Airways från den tid då man hade nästan monopol på sin marknad. Varken SAS eller Thai kan agera som om de vore ensamma på marknaden. Och det gäller inte enbartt ledningen, utan även medarbetarna. Dock är jag säker på att de sistnämnda är de som inte saknar denna insikt. Ingen är oersättlig. Det är ju det man brukar få veta under lönesamtalet med chefen.

Om jag vore ni skulle jag betala eventuella flygbiljetter med kontokort, för då finns tydligen en möjlighet att ”suga tillbaka” pengarna om SAS eller THAI går omkull under natten…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

Ett rikskänt arsle

Bästa läsare!

Mrs Harold hade en vanföreställning om att man kan laga mat utan att spilla en enda droppe på spisen. Jag vet inte hur många gräl som startat p.g.a. att jag är lite darrhänt när jag skall smaka av såsen. Jag är nämligen en såsmänniska. Det är svårt att äta mat utan sås. Svårt att laga sås utan att smaka av.

Numera skulle jag ju kunna försvara mig med att till och med proffsen spiller när de lagar mat. T.ex. den otrolige Floyd (undrar om han lever eller om hans lever skrumpnat?) som t.o.m. lyckades sätta eld på sina kök. Eller ”Mat-Niklas” som körde en sked ner i mixern så det stänkte stålflisor och matgegga över studion. Vi skall inte tala om Per Moberg i kladdsammanhang – där lirar han i en egen division, denne köksfridens ödeläggare. Stackars fru Moberg som måste röja upp röran han skapar (för oss TV-tittares fromma).

Men nu har matkladdarnas konung krönts. Eller drottning. På mindre än ett dygn har svenskt storkök fått ett ansikte. Eller snarare ett arsle. För det är den kroppsdelen man ser (om än påklätt) medan dess ägare böjer sig fram över golvet för att sleva upp de utspillda makaronerna till kantinerna som skall köras ut till skolor och vårdhem.

Nu skall det i ärlighetens namn sägas att hygienen i dylika inrättningar är så hög att man hittar mer bakterier i en vanlig sjuksal hos Landstinget. Golven skrubbas varje dag – eller ska det.

Men handen på hjärtat: Jag skulle inte vilja äta makaroner som legat på ett golv. Kalla mig bortskämd, men mat skall hanteras med värdighet. Det är möjligt att jag är vidskeplig, men jag är övertygad om att mat smakar bäst om den lágats med kärlek. Och jag skulle inte servera mat från golvet till folk jag tycker om.

Makaronerna skulle ha lagts i soptunnan – inte på fatet. Men något gick fel.

Köttfärs som är två dagar gammalt skall inte packas om och få ny etikett. Men något gick fel och ett antal ICA-butiker ertappades.

Konstigt att man i ett så rikt land som Sverige känner sig tvingad att ge konsumenterna… avfall. Sjukt. Man kan bli kallad för arsle för mindre än så.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (8)

Krisen som psykologiskt fenomen

Bästa läsare!

Det var väl i Bibeln det stod ”sju gullene år följt av sju år i armod”. Nu är ju inte jag den som tar Bibeln till hjälp i första taget för att finna argument till mina hypoteser, inte minst därför att jag fortfarande inte äger någon sådan bok (fast konstigt nog har jag tre olika versioner av psalmboken…).

Men tydligen har det här med lågkonjunktur och högkonjunktur anor ända tillbaka till forntiden. Någon vill säkert här inflika att på den tiden berodde skillnaden mellan ”skitår” (en Borgsk term) och ”guldår” nog på hur skörden föll ut. Fast studerar vi de gamla urkunderna finner vi faktiskt att det idkades handel redan under familjen Flintas tid.

Handel med guld, silver, metaller och ädelstenar har pågått i tusentals år. As a matter of fact är den s.k. globaliseringen inte en nyhet; Columbus sökte den nya vägen till Kina just för att Europa handlade med det landet (medelst långsamma karavaner eller konvojer som seglade runt Afrika).

Så mänskligheten borde alltså vid det här laget vara vana vid både global kommers och kriser. Samtidigt borde ju denna vana resultera i någon form av önskan att utjämna konjunkturcyklerna. Trots det ser vi med några års mellanrum att man i ena stunden kör på med full ånga, för att månaden därpå tappa luften. Då uppstår märkliga saker, som t.ex. att högt uppsatta direktörer skall få ut miljonbonusar för ett framgångsrikt 2008, samtidigt som de fockar några tusen jobbare för att 2009 går dåligt.

Det känns som att det ligger oerhört mycket psykologi bakom varje kris. Eller kanske rent av brist på psykologi. Igår presneterades en ”ljusglimt” i USA: bostadspriserna har börjat öka. Och samtidigt ökar arbetslösheten is amma land. Det känns ologiskt. Och när något inte är logiskt, då kan man ge sig katten på att psykologin är inblandad…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Äldre inlägg »