Bästa läsare!
Jag är lite ”off” idag efter sviterna av en liten olycka (jag slog bakhuvudet i ett sminkbord) som gett mig en smärre hjärnskakning. Jag mår fortfraden illa och det är jobbigt att läsa. Så jag tar lite vila. Postar sen när jag mår bättre.
Hälsar eder Peter Harold
[Är på tjänsteresa; hoppas vara åter i kväll för att läsa era kommentarer.]
*springer*
Bästa läsare!
Min brevkompis i Malaysia, Shi Yan, skickade mig ett roligt mejl. Ett sätt att göra SAAB svenskt igen är att IKEA tar över bilttilverkaren. Och givetvis får bilköparen ett sånt här verktyg med sig hem tillsammans med paketet som innehåller bilen…
Hälsar eder Peter Harold
Bästa läsare!
Efter en intensiv arbetsvecka och en orolig granskning av SMHI:s väderprognoser fann jag det lämpligast att göra min utfärd just under Jesus Flygardag. Det blev en underbar biltur längs Västerdalsälven upp till Fulufjället med en avstickare in i Norge. Hemresan under kvällen gick också smärtfritt, trots att det var en hel del vilt ute. På grund av dimman fick vi då krypa fram i makliga 50 km/h ibland.
Bortsett från de storslagna vyerna så var det särskilt en sak som var löken på laxöringen i fjällån; plötsligt såg vi änden på en regnbåge. Den sträckte sig ner från skyn och landade i diket vid en kurva precis framför bilen! Det som var så fascinernade var att regnbågen såg ut att ligga långt borta, men här såg jag att den faktiskt lyste hitom vegetationen 50 meter längre fram.
Något grävande efter skatter ägnade vi oss inte åt eftersom avstickaren till Norge och till en tallurskog vid Dalälven samt letandet efter en JET-station i Ludvika gav någon timmas försening. Dessutom; vad är en guldskatt mot frisk fjälluft? Nä, precis!
Väl framme vid målet – Sveriges högsta vattenfall – var det dags för nästa naturkontakt. Frisk luft hade vi gott om, och därtill hade vintern precis slutat på platsen. Därför var luften fri från lukter. Men plötsligt kändes en frän doft. Det var med största sannolikhet björnlukt enligt farsgubben (min co-pilot). Själv tänkte jag på loppmarknaden i Särholmen en svettig dag i juli…
Några andra spår av skogsnallen märkte vi inte av, men vi gick härefter med vaksamma steg (farsgubben gick mest med långsamma steg p.g.a. sin urusla kondition, men det är en annan historia). Trots att detta var Sveriges största vattenfall samt att stigarna var extremt framkomliga såg vi inte till några andra turister. Så vi kunde inte räkna med att andras närvaro skulle ha skrämt bort det fruktade rovdjuret (som dock i Dalarnas turistbroschyr beskrivs som synnerligen fridfullt; oräknat att björnen efter halvåret i sitt ide nu måste vara hungrig som en varg…).
I väntan på att jag skall skriva någonting vettigt får ni hålla till godo till journalisten Ingrid Carlqvists bloggpost om den väderkvarnsfäktande Liza Marklund som försöker hjälpa sina väninnor att vinna vårdnadstvister. Liza Marklund börjar allt mer påminna om den rättshavererade (fp)-politikern Siw Persson.
Hälsar eder Peter Harold
Bästa läsare!
Beklagar min inaktivitet. Jag har varit på resande fot (missade en större trafikolycka med 5 minuters marginal igår) och har fullt skägg med jobb och resor även nu. Full cirkus med andra ord.
Men på återhörande! Och tack för alla kommentarer på inläggen!!!
Hälsar eder Peter Harold
Bästa läsare!
Ursäkta min tystnad. Just nu har jag haft väldigt mycket att göra på jobbet, och därtill har jag spenderat kvällarna med att bistå en annan bloggare att få ordning på sina alster. Jag blev just klar med det, och nu skall jag lägga mig. Det är ju en arbetsdag i morgon också. Eller snarare idag.
Hälsar eder Peter Harold
…fick en dotter i helgen. Grattis Vera!
Facebook är fantastiskt för en stalker… 
Hälsar eder Peter Harold
Bästa läsare!
Eftersom jag gjorde en lam insats under ”Fräcka Veckan” beslutade jag mig i går för att uppdatera mitt utfall mot mejerijätten ARLA med en illustrerande animation. Sent skall synden vakna, eller hur det nu var…
Hälsar eder Peter Harold
Bästa läsare!
Mig veterligen har jag aldrig blivit upphetsad av en Folkvagn. Aldrig, aldrig någonsin. Det känns tvärt emot all rimlig logik att få ståpäls av en folka.
Ändå fick jag en ”Det känns så rätt”-känsla när jag såg de första bilderna på VW Space Up.
Den första personbil jag övningskörde med var en VW-buss av den uråldriga typen, den modellen vars deformationszon bestod av ett reservdäck som monterats i fronten under vindrutan. Bakhjulsdrift, svansmotor, sommardäck, höstfrost och en 17-årings lekfulla temperament var en spännande kombination. Det var aldrig säkert att man skulle komma fram, än mindre säkert vilken ända av bilen som skulle komma först.
Då hade jag hellre kört med en sån här VW-buss. Nej, som vanligt finns den inte. Det är egentligen en småbil (3,6 m lång) som fått bussliknande profil. Och why not? Det är lätttare att hitta en ledig p-ruta för en kort bil än för en lång.
Men det jag gillar mest är panoramataket med sina extra fönsteröppningar. Vissa bilar ger ju klaustrofobi när man sätter sig i dem. Med den här lär den risken inte vara möjlig. Dessutom ser man polishelikoptrarna i tid…
Teknisk kuriosa: Den här prototypen drivs av en elmotor i bakvagnen, så visst förvaltar den sitt arv från gamla Transporter 1. Fast hade Space Up varit serietillverkad lär den ju ha haft antispinn, antisladd och antipestosystem som standard. Allt för trafiksäkerhetens skull.
Än dröjer de riktiga drömbilarna, men håll ut!
Hälsar eder Peter Harold
Bästa läsare!
Passar på att sprida en påminnelse om varför man skall ha tandläkarskräck. Hör bara på lille David som varit hos tandläkaren och… eh, blivit övermedicinerad lite…
Länken snodde jag från Lutzias blogg. Tänkte att ett kort filmklipp så här på morgonkvisten *harkel* kan pigga upp er, kära läsare! Och ett tack till Davids pappa, han med fyra ögon, som spelade in detta klipp…! 
Hälsar eder Peter Harold
