Arkiv för Politik

Söndagskrönikan: Klimat eller mat?

november 24, 2009 vid 9:57 e m · Arkiverad under Demokrati, Energi, Nyheter, Politik

Bästa läsare!

Jag har i något oförsiktigt ögonblick påstått att jag är en misantrop. Jag försökte få det att låta som en bekännelse. Troligtvis är det inte sant. Jag är inte alls likgiltig för hur det står till med mänskligheten, både inpå mig och på andra sidan jordklotet.

Visserligen drabbas jag ibland av en känsla av uppgivenhet. Många människor kan konsten att fucka upp i kvadrat. Oftast är de politiker. Nu när vi har det s.k. klimatmötet i Köpenhamn runt hörnet känner jag mig extremt uppgiven.

Vi har reella problem som svält, vattenbrist, malaria, HIV/AIDS, analfabtism, könsstympning, fundamentalism, etc etc etc. Och vad gör politikerna? Jo, de sammanstrålar till ett möte där man skall förhindra att klimatet förändras. Ty klimatförändringarna är – jag citerar statsminister Reinfeldt – det största hotet mänskligheten står inför. Och enda förutsättningen för att politikerna skall kunna rädda världen är att de får mer makt. Mer makt över vanligt folks liv. Samt våra pengar i form av skatt.

Om detta tycker jag givet vis inte om. Vare sig det är Reinfeldt, Sahlin, Obama eller Putin som begär makt eller pengar.

Främst därför att jag är en frihetsvän. Men också därför att politikerna är extremt okunniga om ett så komplext ämne som klimatet.

Miljöpartiets talesman Peter Eriksson har reagerat på att över hälften av de tillfrågade människorna i en undersökning uppgav att de ansåg att klimathotet är överdrivet. Eriksson sade att detta beror på att folk inte förstår den komplexa frågan. Gör då politikerna det?

Ex-vicepresidenten och ”fredspristagaren” Al Gore behöver inte presenteras. Han presenterade sin film ”En obekväm sanning”. Den var inte så sann. Han förevisade den berömda hockeyklubban, alltså den graf som visar på jämn temperatur genom historien ända fram till vår tid där temperaturen skjuter iväg uppåt. Den grafen är en lögn. Vet politikerna det?

Den som följt Skrivarens Blogg vet att jag kritiserat klimatalarmismen. Jag har menat att alla som skriker om det förestående klimathotet har fel. En skribent som propagandisten Karins Boys på Dagens Nyheter skulle utan tvekan kalla mig för ”klimatförnekare” om hon kände mig. Karin Boys har många gånger visat tecken på att vara en mycket osympatisk människa i olika sammanhang, så man kan förvänta sig allt från henne – utom insiktsfull självkritik.

Men självkritik har faktiskt kommit från klimatalamistiskt håll. Nyss nämnde Al Gore har – kors i taket – medgivit att han övervärderat koldioxidens betydelse för klimatförändringar (och därför harvar han nu vidare på metanspåret istället).  Vet politikerna (som vill tvinga vanligt folk att köpa ”utsläppsrätter” för koldioxid) detta?

FN:s klimatpanel IPPC har i sina klimatmodeller påvisat att den globala temperaturen skall fortsätta att öka, och att drivkraften bakom klimatförändringarna är människans utsläpp av koldioxid. Den globala temperaturen har genom faktiska mätningar i genomsnitt legat oförändrade ända sedan sekelskiftet. Och trots denna uteblivna temperaturökning har koldioxidhalten nått en rekordnivå. Vet politikerna detta?

Man kan ställa sig frågan: Vem bryr sig?

Jag gör det. Jag anser inte att vi skall avveckla svensk industri och skapa värre massarbetslöshet därför att den släpper ut koldioxid. Jag anser inte att vi skall sluta äta kött därför att grisar och kor alstrar metan.

Jag anser inte heller att vi skall tvinga underutvecklade länder till att leva stenåldersliv bara för att vi tror att människan påverkar hela eller betydliga delar av klimatet.

Det finns också andra som bryr sig. Någon – okänt vem men troligtvis en medarbetare - har kopierat forskningsmaterial och e-postkorrespondens mellan s.k.  klimatalarmister, d.v.s. de som vill få oss att tro att jorden går under om inte Köpenhamnsmötet leder till att alla världens politiker underkastar sig den regeringsövergripande doktrin som bildas genom Förenta nationernas klimatpanel. Under åratal har dessa människor konspirerat och motarbetat de som har en mer sund syn på klimatförändringarna. Detta har vi ”klimatskeptiker” anat länge och skrivit om i artiklar (utomlands) och bloggar (Sverige). Och nu finns tydligen bevisen. Skandalen kallas i de anglosaxiska länderna för ”Climategate”.

Konsekvensen av klimatalarmismen är förödande på många nivåer. Vi ger bort nationell- och individuell frihet mot ett hot som är sekunda eller kanske obefintligt.

Just det faktum att svenska medier konsekvent förmedlar politikernas budskap i klimatfrågan är kanske det mest allvarliga tecknet på att vi kanske bara lever i en skendemokrati. För vilket politiskt parti kan du rösta på som inte har en ”klimatvänlig agenda”?

Skulle jag vara politiker (vilket jag inte är eftersom ingen i Piratpartiet nominerat mig…) går mat före klimat. Det är svårt nog att förverkliga mat åt alla, om vi nu med mat menar att utrota svälten i världen.

Med kärleksfulla hälsningar,
eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Al-Kebab

november 11, 2009 vid 9:20 f m · Arkiverad under Brott & straff, Demokrati, Politik

Bästa läsare!

Jag behöver inte skriva någon introduktion om islamism; ni vet redan vad jag tycker om den saken. Men man kan fundera på om den inte är mer utbredd än vad vi kan ana?

Om ”Al-Kebab” (eller vad de nu heter) lyckas värva ett 20-tal ungdomar att lämna ”tryggheten” i Sverige via en islamisk ungdomsgård i Rinkeby för att bli soldat i det krigsdrabbade Somalia… …hur många våldsverkande proselyter har de inte lyckats värva till kampen för islamism enkom här hemma i Sverige?

Jag tror att vi sitter på ett större problem än vi kan ana. Det är dags att den islamska sfären i Sverige tvättar sin byk och avpoletterar de ortodoxa ledarna i Muslimska rådet som säger en sak till svenska politiker och predikar något helt annat till sina troende.

Om någon till äventyrs misstänker att jag drivs av fobi mot islam kan jag lugna denne; motivet för mig att mota Ahmed i grind är att fundamentalistisk islam är en grogrund för en motreaktion i Sverige som kommer bestå i en växande kristen höger. Och tvåfrontskrig är det sista jag vill behöva utkämpa.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (7)

20 år mellan murarna i Europa

november 9, 2009 vid 2:46 e m · Arkiverad under Historia, Politik

Bästa läsare!

Det är nu 20 år sedan Berlinmuren föll, och med den strax därpå det kommunistiska väldet i öst. Med ens drog den ickedemokratiska socialismen sin sista suck. Honecker tvangs avgå och samtidigt stängde STASI av sina mikrofoner som bevakade det östtyska folket.

På 20 år har vi hunnit glömma vad överstatlighet och massavlyssning innebär för den enskilde medborgaren.

På 20 år har vi gått från att förena Väst- och Östtyskland och skapa förbrödning över den fallna Järnridån i Europa, till att ånyo konstruera en ny överstatlig union med en formell regering som skall utses av politikerna själva utan inflytande av väljarna. På 20 år har vi skaffat oss ett övervakarsamhälle som den östtyska säkerhetstjänsten bara kunde drömma om.

Berlinmuren var en skammens mur. Men vad är att säga om den mur, kallad EU, som europeiska politiker byggt upp för att avskärma sig från det egna europeiska folket? I mycket verkar den nya muren vara byggd på samma bruk som den i Berlin. På 20 år har vi glömt bort att ge akt på politisk maktfullkomlighet.

1989 föll Berlinmuren. 2009 etablerar sig en ny överstatlig union där medborgarnas röst står tillbaka för den politiska elitens. Precis som i gamla Sovjetunionen. Har vi på 20 år bara lyckats komma ur askan i elden?

Hälsar eder Peter Harold

Länkar:
Henrik Alexandersson
SvD
DN

Kommentarer (2)

Vilka skall jobba?

november 6, 2009 vid 9:52 f m · Arkiverad under Politik

Bästa läsare!

Har under de senaste veckorna studerat Taylorismen som ju hade stor betydelse för bl.a. Henry Fords biltillverkning. Efter 1:a Världskriget kom ju Taylorismen att få stort genomslag även inom europeisk industri.

En komponent var att göra tidsstudier, och en annan var att studera medarbetarnas kapacitet för att se vilka arbeten de lämpade sig att hålla på med. Eller snarare; att göra sig av med de som inte presterade tillräckligt.

Detta fick konsekvenser för äldre arbetare, och många fabriker slutade anställa folk över 55 års ålder. Man skall iofs ha i beaktande att medellivslängden var kortare på den tiden och att arbetsuppgifterna extremt monotona. Men utgallring var det.

Hur är det idag?

Ja, det har inte blivit mindre komplicerat. Idag skriker arbetslösa ungdomar att de äldre skall ge plats för dem på arbetsmarknaden. Samtidigt ser makthavarna att de äldre är idag mycket fler och kräver mer eftersom de lever längre. Man talar idag om att höja pensionsåldern till 67 för att klara samhällskostnaderna.

Det handlar alltså om två motstridiga önskemål.

Den som drar det kortaste stråt är nog de äldre. Jag ser framför mig sämre pensioner och fler aktiva arbetsår på ålderns höst. Men jag undrar om det inte vore mer juste att slakta några heliga kor istället.

Sedan jag lämnade gymnasiet för c:a 20 år sedan har man lagt på en extra årskurs. Politikerna medgav att det var ett effektivt sätt att få ner ungdomsarbetslösheten. Logiskt sett borde ju då pensionsåldern tvingas flyttas framåt ett år.

Men är detta extra gymnasieår enbart av godo? Visst får vi ännu bättre utbildade studenter som går ut i arbetslivet. Men hur många har användning av den kunskap som de fick under sista året? Och har alla öht fått ett jobb inom den branch de är utbildade inom?

För egen del ser jag att mina kollegor har blandade bakgrunder. Inte minst jag själv är en katt bland alla pappersvändande och mötesspringande hermeliner med min tekniska yrkesutbildning från gymnasiet.

Är det kanske inte så att vi istället borde satsa på att få de unga friska kidsen ut i arbete och överlåta åt arbetsgivarna att ge dem den för yrket nödvändiga återstående utbildningen? Man kan använda samma subventioneringssystem som idag med lägre arbetsgivaravgift, så någon merkostnad för samhället behövs ej fruktas. Och i gengäld slipper man en möjligtvis onödig årskull i gymnasieskolan.

Ja, jag vet att utbildning är heligt. Även om samhället förr eller senare får igen de ”investerade” pengarna via skattsedeln när kidsen börjar jobba så kan det vara klokt att samhället spenderar skattemedlen med urskiljning. Man bör ställa frågan: Behövs det extra gymnasieåret? Eller kan man låta arbetsgivarna se till att den 2-årigt fritidspedagogutbildade eleven får en mer adekvat utbildning när denne ändå hamnar bakom kunddisken hos Mekonomen som förstajobb?

Jag har inte svar på dessa frågor, men jag kan inte låta bli att fundera på om ungdomarnas övergång från skola och deras inträde i arbetslivet verkligen sker på ett optimalt sett? Inte minst därför att många gymnasieelever själva inte vet vad de vill/kan jobba med när de pluggat färdigt.

Och vidare kan man fråga sig hur kul det är för studietrötta elever att traggla sig genom gymnasiet i 3-4 år istället för 2 år.

Det här tål att tänka på.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (13)

Nya vindar i klimatdebatten?

november 5, 2009 vid 12:41 e m · Arkiverad under Medierna, Naturvetenskap, Politik

Bästa läsare!

Ni vet ju redan att klimatdebatten är något som ligger mig varmt om hjärtat, inte minst därför att den åtminstone i svenska medier och hos våra beslutsfattare saknar vett och sans. Ja, det är bra att vi gör oss av med oljeberoendet, men vi skall göra det av rätt skäl, på rätt vis och i rätt takt.

Lyssnar man på statsminister Reinfeldt är KLIMATHOOOOTET den högst prioriterade frågan eftersom havet kommer att stiga med X antal meter inom 100 år.  Bortsett från att det är ett okunnigt påstående så är det dessutom en felprioritering. På vårt jordklot dör miljoner människor i sjukdomar som malaria och Aids. Bristen på tjänligt dricksvatten är ett akut hot – redan idag, anno 2009.

Måhända är tanken att en stor del av mänskligheten skall hinna dö av malaria, Aids och törst (eller snarare av sjukdomar genererade av otjänligt vatten). Då blir det färre som skall dela den återstående delen av mark som inte översvämmats av smält Grönlandsis. Det är jävligt cyniskt.

Är det på detta viset våra politiker resonerar önskar jag dem allt ont. Må de drabbas av hängpattarnas förbannelse och förstorad prostata.

Men det finns undantag i den klimathysteri som frodas på Helgeandsholmen och Rosenbad. Riksdagsmannen Ingemar Vänerlöv författade denna motion där han yrkar på en översyn av klimatpolitiken. Jag citerar inledningen på motionen:

På senare tid har klimatet varit i fokus som aldrig förr. Dagligen matas vi med budskap om ”klimatförändringarna” (i bestämd form), som om dessa vore definierade. Domedagsprofetior avlöser varandra i media. Mer eller mindre aningslösa journalister och politiker påstår ej sällan när någon spektakulär väderhändelse ägt rum att vi ser redan resultatet av klimatförändringarna, trots att statistiken visar att likadant väder har ägt rum förr.

Aningslösa journalister? Jodå, de finns. Igår presenterade SMHI en rapport som motsäger tidigare uttalanden (från bl.a. meteorologen Pär Holmgren) att den globala uppvärmningen skulle leda till blåsigare väder. ” – Hur rimmar det?” frågade journalisten. SMHI:s representant medgav att rapporten inte rimmar alls med påståendet, och skyllde i samma andetag på medierna för allmänheten inbillats att vädret blivit blåsigare i Sverige. 

Jag anar för min del att vinden i klimatdebatten är på väg att svänga…

Hälsar eder Peter Harold

Uppdaterat: Det finns ytterligare en riksdagsman som är skeptisk till budskapet från FN:s Klimatpanel, och det är Ericson i Ubbhult som bloggar här.

Kommentarer (6)

(sd)-debatt utan ideologernas medverkan är ingen debatt!

oktober 20, 2009 vid 9:01 e m · Arkiverad under Politik

Bästa läsare!

Ett blogginlägg från djävulens advokat:

Dag 2 (eller 3?) av debatten om Sverigedemorkaterna handlar om alla fel som finns i partiledaren Jimmy Åkesson debattartikel som publicerades i Aftonbladet. Det är positivt. Jag skulle med förtjusning se samma grävande argumentationslusta när Mona Sahlin eller Fredrik Reindeldt tillåts smita ifrån att besvara obekväma frågor.

Samtidigt undrar jag om den här massiva kritiken mot Sverigedemokraterna innebär att deras väljare kommer tänka om? Jag tror inte det. Snarare kan vi räkna med sympatieffekter. Ingen av de nuvarande väljarna som (sd) har skulle störas av att partiet utpekas som islamofobiskt.

Aftonbladet bemödade sig att skriva om ”SD-ledarens tio fel”. Som fristående betraktare tyckte jag dock att kritiken känns lite krystad. Jan Hjärpe invänder mot Åkessons beskrivning av att ”islam skiljer sig från kristendomen/…/gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning. ”- Fel!” säger Hjärpe. Ja, akademiskt sett kan det vara fel. Jag förmodar att Hjärpe kan referera till X antal buddistiska och kristna självmordsbombare som också äger denna förvridna syn. Inte det?

Åkesson påstår att ”de flesta studier som gjorts visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet”, och Aje Carlbom menar att Åkesson tagit detta ur luften: ” – Ingen vet omfattningen. Det finns forskning som visar att det finns en liten procent fundamentalister, men man vet ingenting om gruppen ökar”. Åkesson har nog inte studerat mer än nyhetstidningar (som t.ex. Aftonbladet), men matematiskt sett bekräftar ju Carlbom faktiskt vad Åkesson säger. Om det bara är t.ex. en procent av alla muslimer som är fundamentalister så innebär det ju att andelen ökar numerärt eftersom antalet muslimer ökar.

Aftonbladet markerar också att Åkessons påstående om att ”rotlösheten som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många av andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam” är helt FEL. Fast svaret som kommer från universitetetslektor Jonas Otterbäck lyder: ” – Det han talar om finns, ingen tvekan om saken/…/”.

Åkesson skrev i sin debattartikel att det finns ett tiotal muslimska terrororgansiationer i Sverige. Aftonbladet markerar här med ordet FEL igen. Varför? Jo, därför att SÄPO använder sig inte av begreppet ”muslimska terrororgansiationer” utan talar hellre om ”våldsbenägen islamism”. Fast utifrån min sakkunskap om detta (som jag har fått genom SÄPO:s försorg) så skall man tala om fristående islamistiska celler (grupper) som samverkar. Och dessa finns i stort sett i varje större storstad i Sverige (där det finns muslimer). SÄPO erkänner att de inte har koll på alla celler, inte minst därför att de är så gott som omöjliga att infiltrera.

Åkesson är rädd för att den muslimska befolkningen i Sverige kommer att flerdubblats i storlek på några decennier, och det är också FEL enligt Aftonbladet:
” – Antalet muslimer kommer att öka, men hur stor ökningen blir kan man inte säga”, menar Aje Carlbom. Nä, det kan man inte eftersom etnicitet inte anges i folkbokföringen.
Åkesson retar nog sig på att varje muslimsk mamma ute i betongghettot avlar 3-4-5-6-7 ungar, medan vi Svenssons inte ens presterar de 2,5 barn/generation som Socialstyrelsen rekommenderar… :-)

Uppriktigt sagt; om detta är de tyngsta argument man har mot Åkessons debattartikel tycker jag att Aftonbladet skall hoppa över alla försök att debattera mot Sverigedemokraterna. AB gör ju dem bara en tjänst (inte minst med tanke på vilken begränsad intellektuell kapacitet den genomsnittlige AB-läsaren har). *retas* 

Det här borde egentligen handla om värderingar och inte patetiska ordklyverier. Aftonbladet kratar ju manegen åt Åkesson & company. De är ju lika taffliga som Mona Sahlin i den TV-sända debatten. Och det vill inte säga lite.

Återigen ser vi prov på att svensk politik saknar goda ideologer. Istället handlar det om strategier och smutskastningskampanjer. Och jag vet inte vilka som är värst; Sverigedemokraterna eller deras motståndare.

Tur att jag röstade på Piratpartiet…!

Hälsar eder Peter Harold

DN  SvD

Kommentarer (4)

Afghanistan – landet där allt gått fel. Och det kommer mera…

oktober 18, 2009 vid 9:39 e m · Arkiverad under Demokrati, Politik

För er som gillar mina längre texter…

Bästa läsare!

Jag vet inte vad som lockar mina tankar till Afghanistan. Jag har bara besökt landet en enda gång – i tanken – och det var när jag skrev min roman ”Aeriopolis” och lät mina hjältars svävande luftstad mellanlanda i en dimhöljd dalgång under hemresan till Europa från Indien.

Trots det har denna blogg tagit upp Afghanistan flera gånger, men av en helt annan anledning. För det första är jag fascinerad av att en stormakt som USA (med hjälp av allierade nationer) inte lyckats fånga al-Qaidaledaren Osama Bin Laden, trots att det gått 8 år sedan tvillingtornen i New York raserades genom ett blodigt flygattentat.

För det andra är historien om Afghanistan som ”terrorns hemvist” också fascinerande – helt enkelt därför att i dagens nyhetsrapportering är föga nyanserad.

Låt oss backa bandet lite, närmare bestämt ända tillbaka till början av 1980-talet då Sovjetunionen genomförde en invasion i Afghanistan. Målet för den ryskledda diktaturen var att slå en kil genom kustnationerna och nå Indiska Oceanen, vilken vid denna tid behärskades av USA och Storbritanniens flottstyrkor. (Avsikten var att bygga en marinbas för den ryska flottan vid detta hav).

Självfallet gillades denna invasion inte av USA och Nato. Men istället för att visa Afghanistan samma sympati som man visat Polen 1939 under nazisternas invasion valde USA-regeringen att förse de lokala motståndarna med nödvändiga resurser. Det var på det viset de offervilliga talibanerna fick vapen i hand. I hemlighet – nåja – flög USA in instruktörer som utbildade talibankrigarna. Och det gick bra; efter några år fick ryssarna vända hem. Eller ryssar? Nä, faktum är att Sovjetarmén föredrog att skicka ester, letter och litauer som tvingats göra värnplikt i rysk regi.

Låt oss nu hoppa framåt till september och oktober 2001. Vi vet alla den officiella versionen: WTC och Pentagon attackerades av kapade flygplan. Gärningsmännen tillhörde al-Qaida och deras ledare hette Usama bin Laden. Denne fanns vid tillfället vid al-Qaidas träningsbas i Afghanistan (en anläggning som USA var med om att skapa, enligt uppgift).

De åtgärder som USA med allierade vidtog är vid ett första ögonkast följdriktiga: man skickar iväg ett gäng bombplan och spränger terroristerna tillbaka till förra århundradet.

Det är bara ett aber. Eller en hel knippe aber:
1. 11:e-septemberoperationen planerades inte i Afghanistan, utan i Tyskland och Spanien.
2. Gärningsmännen kom från Saudarabien och levde i USA.
3. Usama bin Laden var inte verksam vid träningslägren utan en av talibanernas gäst i egenskap av krigshjälte från kampen mot kommunisterna (både ryska och inhemska).
4. Usama bin Laden var dessutom en allierad till USA före 11:e-september. CIA avsåg att låta bin Ladens al-Qaidagrupp göra en insats bland uighur-folket i Kina för att skapa en resning mot det kommunistiska styret.

Den erfarne krigskorrespondenten Eric Margolis (New York Times, CNN, BBC) har ifrågasatt varför USA startade sitt krig i Afghanistan och varför nuvarande president Barack Obama förlänger det:

In 2001, Al-Qaida only numbered 300 members. Most have since been killed. A handful escaped to Pakistan. Only a few remain in Afghanistan. Yet President Obama insists 68,000 or more US troops must stay in Afghanistan to fight al-Qaida and prevent extremists from re-acquiring `terrorist training camps.’
 
This claim, like Saddam’s non-existent weapons of mass destruction, is a handy slogan to market war to the public.  Today, half of Afghanistan is under Taliban control. Anti-American militants could more easily use Somalia, Indonesia, Bangladesh, North and West Africa, or Sudan.  They don’t need remote Afghanistan. The 9/11 attacks were planned in apartments, not camps. 
 
However backwards and oafish its Pashtun tribesmen, they have no desire or interest in attacking America. Taliban are the sons of the US-backed mujahidin who defeated the Soviets in the 1980’s.   Taliban never was America’s enemy. Instead of invading Afghanistan in 2001, the US should have paid Taliban to uproot al-Qaida – as I wrote in the Los Angeles Times in 2001.

I denna kontext kommer jag till en enda slutsats: En ohyggligt massa människor – både amerikanska och allierade soldater samt lokalbefolkning i Afghanistan och Irak – har fått sätta livet till p.g.a. två krig som var möjliga att undvika utifrån de premisser som angavs av Bush-administrationen.

Om det stämmer att det inte fanns anti-amerikanska stämningar i Afghanistan anno 2001 är det rent tragiskt att agerandet därefter resulterat i just detta.

Idag är Sverige med i kampen mot talibanväldet. Lustigt nog har vi talibanernas motstånd under Afghanistankriget att tacka för att Sovjetunionen aldrig fick förmåga att gå över Östersjön eller till fel sida om det karelska näset för att ”tillvarata sina intressen” såsom man gjorde i Tjeckien, Ungern och Polen. Allt vi drabbades av var ett gäng ryska miniu-båtar. Som kanske var kylskåp eller bara kåta minkar…

Sverige medverkar i Afghanistan som en fredsbevarande styrka. Detta låter kanske lite konstigt eftersom det finns allt mindre av fred att bevara i det landet. Nu när president Obama skickar ännu fler soldater till landet finns det faktiskt risk för att Pakistan exploderar. Och om Pakistan exploderar, då finns det fog för att USA menar att iran är orsak till detta. Och då…

Mmmm. Fortsättning följer. Tyvärr. Ocvh jag beklagar att jag inte tvinnat ihop alla lösa ändar i min text. Ni får gärna dra era slutsatser själva. Redovisa dem gärna i kommentarsfältet om ni har lust.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (3)

Söndagskrönikan: Det hänger på kläderna…

oktober 17, 2009 vid 9:46 e m · Arkiverad under Kläder, Politik

Bästa läsare!

Min dotter tvingade mig idag att se en TV-dokumentär om klädmode i Japan. Programmet kom bl.a. att beröra hennes intresseområde, d.v.s. klädstilen ”gothic lolita” och manga. Jag förlåter henne; det var faktiskt ett intressant program. *överraskad*

Enligt min mening är Japan ett intressant exempel som skulle kunna användas för att illustrera raka motsatsen till de förhållanden som råder i många länder med islamistiskt styre. Ni vet de där länderna/kulturerna där kvinnor förväntas bära slöja eller heltäckande nicqab.

I Japan har religionen inte något inflytande över politiken. Däremot är japanerna ett hårt arbetande folk som tar vara på sin fritid, och som passar på att vårda sin personlighet när de inte är på arbetsplatsen/skolan. Vissa av dem, t.ex. flickorna, kan se ut så här:

GothicLolita
Det här är enligt min mening ljusår från en annan kultur, nämligen denna:

gruppfoto

I den ena kulturen är det okej för tjejer/kvinnor att använda sig av ett sensuellt eller till och med erotiskt uttryckssätt för att bli sedd och uppmärksammad. I den andra kulturen är det tabu för en tjej/kvinna att visa upp (någon del av) sin kropp.

Jag förstår att många tror att min poäng blir: ” – Ja, jag vet i så fall vilken av dessa kulturer jag skulle föredra…”. Men den slutsatsen är alltför given.

Istället skulle jag vilja poängtera vilket dilemma vi i västerlandet befinner oss i just nu. Med en lång tradition av frihetstänkande har vi skapat ett samhälle där det är fritt för envar att bära de kläder han eller hon önskar (med reservation för de fabulösa åsikter som levereras från vissa modebloggare, samt lagstadgat maskeringsförbud vid demonstrationer).

I vårt land är det helt ok för en enskild person att gömma ansikte och kropp under en svart ”nicqab”. Men jämfört med t.ex. den japanska kulturen som tillåter kvinnor att klä ut sig till våpiga lolitor finner vi å andra sidan inom främst den muslimska världen att allt annat än burkha eller nicqab som klädsel kan resultera i trakasserier, fängelse eller t.o.m. dödsstraff (medelst stening). Och det finns krafter inom västvärlden som propagerar för att (delar av) den ordningen skall gälla även här.

I Sverige möter vi inga problem med att en gothic lolita sitter jämte en burkhaklädd kvinna på tunnelbanan. Och vi har inga problem med att resonera om varför lolitan är klädd som hon är. Men när det kommer till den burkhaklädda kvinnan sitter vi i en rävsax. Bär hon dräkten av egen vilja, eller är hon tvingad att göra det av kulturella skäl? Om det är det sistnämnda; vad skall vi då göra?

Jag tvingar ingen att komma med svar. Jag har inget själv. Antingen nonchalerar vi ett pågående förtryck, eller också kommer vi själva bli förtryckare. Inget av alterantiven känns frestande i mina ögon. Dock känner jag att det är fel att inte tala öppet om detta. Med ”locket på” bäddar vi för mörkerkrafter – både politiska som religiösa.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Avledningsmanöver på bekostnad av en viktig frihetsfråga

oktober 16, 2009 vid 8:08 e m · Arkiverad under Politik

 handjob

Bästa läsare!

Som bloggskribent och libertarian hade jag gärna spenderat några timmar med att skriva några inlägg som respons på (c)-riksdagspojken Fredrik Federleys utspel om att den svenska sexköpslagen bör avskaffas.

Saken är den att jag instämmer helt och hållet i det kravet. Det må finnas välmenande syften med att kriminalisera sexköp, men jag kan inte acceptera att politikerna tillåter sig att bestämma över vuxna människors sexvanor. Och jag kan framför allt inte försvara en lag som leder till ökad kriminalitet, såsom är fallet med den svenska sexköpslagen. Tvi.

Jag vet att det är ofrånkomligt att behöva ta del av argument som ”det finns inga lyckliga horor” och att ”prostitution är det yttersta uttrycket av könsmaktsordning”. Jaha? Och hur skall man då förhålla sig till alla de tusentals ”böghoror” som säljer sex för pengar i vårt kungarike? Är de 20-åriga männen som suger av 60-åriga farbröder ”olyckliga horor”, eller är de 20-åriga män som kommit på ett smart sätt att förena nytta med sitt nöje?

Och ur detta perspektiv kan man fråga sig vad skillnaden är mellan 20-åriga män och 20-åriga tjejer som suger av 60-åriga män för pengar; bortsett från den homosexuella aspekten?

Tro’t eller ej, men dessa killar finns i överflöd i de svenska storstäderna. De finns på Internet och de finns i badhusen, på badplatserna, på torg och kaféer. De snaskar gubbkotte i allra högsta grad frivilligt. Här om någonstans verkar vi faktiskt finna spår av ”den lyckliga horan”. Och på vilket sätt skyddar sexköpslagen kvinnor om män som köper avsugningar av andra män sätts i fängelse?

Ja, alla dessa hypotetiska och subkulturella resonemang hade jag gärna gett mig i kast att skriva om som respons på Fredrik Federleys utspel.

Men så fick jag veta att utspelandet tajmades in lagom till den nyss genomförda omröstningen i FRA. Fredrik Federley – som ju också kallar sig liberal och står för frisinnade åsikter – har varit en engagerad FRA-motståndare (utifrån sina värderingar) vid valet 2006, men som vid riksdagsomröstningarna i frågan lagt sig platt på mage med stjärten i vädret för partiledningens skull.

Vad som skulle kunna ha varit en viktig fråga – den om att avskaffa den vansinniga sexköpslagen – var i själva verket en avledningsmanöver för att göra oss libertarianer och liberaler på gott humör. Som amen i kyrkan fick han mothugg och slapp därmed för stunden svara för sitt svek i FRA-frågan eftersom fokus hamnade på en pseudodebatt istället.

När man sviker sina väljare (Federley blev kryssad fick många personkryss till riksdagen för sina ”obekväma” ställningstaganden) återstår endast att ta till teaterkonster för att motivera sin politiska existens. Tyvärr har inte Federley det inflytande över politiken som han lovat sina väljare. Däremot har politiken ett starkt inflytande över honom. Och så gäller för de alla 349 ledamöterna som är gisslan för sina partiledares dogmer. Att deras motionsskrivande i praktiken är spel för gallerierna gör inte saken ett dugg bättre.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Jag kommer inte vaccinera mig. Och här är fakta:

oktober 9, 2009 vid 10:09 e m · Arkiverad under Biologi, Politik

Bästa läsare!

Utrymmet på denna bloggpost lånar jag ut  till ett klipp ur Contra’s nyhetsbrev. De brukar ha vänligheten att låta så ske.

Hälsar eder Peter Harold

TRE MILJARDER FÖR MENINGSLÖSA VACCINATIONER

Svininfluensan är välkänd inom medicinen sedan 1930-talet. Den är vanlig hos grisar, men drabbar också människor. Svininfluensan 2009 är en ny variant av den gamla svininfluensan, som fått beteckningen H1N1. I april i år bröt influensan ut i Mexiko och 80 personer avled. Världshälsoorganisationen trappade snabbt upp sin larmorganisation och redan den 11 juni klassades influensan vara på högsta nivån, 6, och uppfylla kriterierna för en ”pandemi”. En sådan har inte förekommit på 41 år (då var det ”Hongkong-influensan”). Samtidigt visade det sig att influensan i andra länder var långtifrån så dödlig som i Mexiko. Några enstaka dödsfall har inträffat. Men innan det stod klart hade svenska staten beställt 18 miljoner vaccindoser (det gjordes en vecka efter att WHO förklarat att det handlade om en pandemi). Men pandemin handlade mer om hur snabb spridningen var, inte hur farlig sjukdomen var.

Staten har alltså beställt två doser per person i Sverige – från spädbarn till hundraåringar. Leverantören är läkemedelsbolaget GlaxoSmithKlein. Redan 2005 beslöts att inte bygga upp någon tillverkningskapacitet i Sverige. Det var för dyrt och i Sverige saknades tillräcklig kompetens. En ny fabrik skulle kosta en halv miljard att bygga. Vaccinet och kostnaderna omkring uppskattas nu till 3 miljarder kronor, vilket är mycket pengar i en lågkonjunktur när statens budgetunderskott går i taket. Dessutom har staten genom åren betalat GSK för att de garanterar leveranskapacitet. 
Det säger sig också självt att en sådan vaccinationskampanj är omöjlig att genomföra utan att inrätta en polisstat. Och Sverige har inte ens 20.000 poliser, så det finns inga förutsättningar för att inrätta den polisstaten här och nu. Miljoner och åter miljoner doser kommer att ligga outnyttjade eller i bästa fall säljas till utlandet. Men myndigheter som får chansen att tillgripa en undantagslagstiftning som ger dem en viktig roll i samhället griper chansen när den bjuds. Och de saknar helt förmågan att justera igångsatta planer när verkligheten inte utvecklas enligt de värsta katatrofscenarierna.
Nu lanseras ett helt nytt vaccin som inte testats ordentligt. Det är förenat med betydande risker. Det finns naturligtvis också risker med att inte göra något mot en annalkande pandemi. Räknar man antalet dödsfall är det osäkert om vaccinationsporgrammet eller pandemin förorsakar flest offer. Det får vi aldrig veta. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna av en pandemi kan det självklart innebära ett stort produktionsbortfall i samhället. Om sjukdomen sprids mångdubbelt så brett som de vanliga influensaepidemierna. Hittills finns det inget som tyder på att så blir fallet.
Myndigheterna har snabbt reagerat med det tyngsta artilleriet. På skattebetalarnas bekostnad. När situationen ser bättre ut än vad man befarat saknar man förmåga att tänka om.

Kommentarer (6)

Äldre inlägg »