Peter Harold – Skrivarens blogg

Bästa läsare!

Ber om ursäkt för min låga prestationsnivå på denna blogg under senare tid, men vardagslivet har hoppat upp och bitit mig i ändalykten.

Jag har nämligen – förutom allt stök och bök på jobbet – rivit upp mina bopålar och flyttat in hos grannen. Ja, givetvis fick grannen flytta ut först; man är väl ingen gökunge heller! Det innebär att mitt konstiga förhållande blivit mer komplicerat än tidigare. Som jag brukar säga: jag orkar inte förklara…

Det skall inte stickas under stol med att den som är mest entusiastisk är min dotter, vilken till 40′000 kr äger den nya lyan (bortskämt barn pga gammelfarfar). Fast det är tydligen inte kul att sova utan mamman, så jag har numera äran att sova i en riktig säng (efter 7 års liggande i en soffa, stackars mig).

Utöver detta har jag också investerat i ett gäng bokhyllor från IKEA. Ja, en man med en så sofistikerad samling av reseskildringar från 1800-talet borde inte ställa sina antikvariska verk i något så pöbelmässigt som en Billy-hylla. Men det är i alla fall bättre än att ha dem liggande i kartonger på vinden. Visst hade det varit kul med vitrinskåp av ek, men som hederlig skattebetalare har jag inte de pengarna… *”vad är en bal på slottet”-suck*

Fast är allt detta en tillräckligt god ursäkt till att inte blogga? Nej, tveksamt. Hade jag haft twitter-mani skulle jag givetvis lämnat minutoperativa besked om att nu är skruv 138897 sammansatt med träpanel 148837, fast sånt crap sysslar inte jag med.

Nej, jag drabbades av något värre än monteringen av Billy. Jag råkade få syn på ”Ninette” som gjorde ett besök på sin forna arbetsplats i förra veckan. Skam att behöva säga det, men jag gick och gömde mig (efter att ha tjuvtittat på henne i ett par minuter). Reaktionen är nog inte sund, men ändock lättförklarlig. Jag förklarade situationen för min chef (en av dem alla) och hon var förstående. Hon påpekade så insiktsfullt att man ju inte väljer sina känslor. Och jag instämmer. Jag skulle gärna vilja slippa få hjärtklappning och bli skakig av att se ”Ninette”. Det vore skönt att kunna säga till sig själv att man ”kommit över” det som varit. Eller snarare; det som aldrig blev något. Tills dess… ja, det är väl bara att vänta.

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Kastar bara ifrån mig ett kort livstecken. Jag är så jäktad att jag inte ens har tid att skriva ordet ”utmattningsdepression” i detta inlägg. Snart är det dags för några dagars semester, så förhoppningsvis slipper jag använde detta ord i något kommande blogginlägg. Tackar för era kommentarer, och jag skall besvara dem så snart som…

*Peter Harold springer*

Ok, jag vet att det här är lite av en snoppmätartävling. Men hur många olästa mejl har Du i din in-box?

Hoppas att de få av er som skriver till mig har förståelse för att det går lite trögt för mig att svara snabbt. Har precis svarat Vatikanen att jag inte kan närvara vid begravingen av Johannes Paulus II, om ni förstår vad jag menar…

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Det har varit höstlov. Dels märks det på att alla löv på träden utanför kontorsfönstret är gula och faller. Och dels märks det på att min mobiltelefon får en särskild typ av telefonsamtal. Ja, min dotter har varit ensam hemma på dagen under hela lovet.

Det är givetvis inte så kul för henne. Visst skulle hon kunna gå över till sin kompis. Fast hennes pappa skulle i så fall ringa var 30:e minut för att höra efter att hon inte blivit kidnappad. Hon har en riktig hönsmamma till far.

Fast det är tydligen inte så dumt med en heldag framför videon heller. DVD-samlingen har tydligen blivit genomgången. Vissa filmer har behållit kvaliteten; andra inte. De som inte ”håller” längre är Barbie-filmerna. Inte för att historierna blivit mer fjolliga (det var illa nog redan från början, min anm.), men tydligen kan det här med dataanimering och perfekta bildytor bli lite väl själlöst.

Så när en film är färdigvisad rings det till pappans jobbtelefon: ” – När kommer du hem?” ( – Du, jag har inte ens hunnit äta lunch än) ” – Finns det skinka till smörgåsen?” ( - Ta ost istället) ” – Jag har bäddat sängarna; du är skyldig mig ett manga-album!” ( – För ett manga-album får du allt ta disken samt dammsuga alla rum, lilla vän!)

Som invånare i 08-området undrar jag på allvar varför detta höstlov existerar. Är det för att lärarna skall få ett break mitt i terminen och en chans att samla kraft? För höstlovet har väl knappast någon funktion ur agronomiskt perspektiv då halva landet sägs vara täckt av snö. Eller förväntas man vara ute och skjuta älg vid den här tiden på året? *ovetande*

Ja, vad tusan är poängen med höstlov? Att irritera och oroa föräldrar som inte har tillräckligt med semesterdagar att stanna hemma och vakta sina telingar? Bra fråga tycker jag själv. Ge mig ett bra svar nu.

Hälsar eder Peter Harold