Arkiv för Sex

Dags att avskaffa steriliseringskravet på KD-politiker

februari 18, 2012 den 9:41 e m · Arkiverad under Politik, Sex

Bästa läsare!

Jag får säga grattis till en av mina vänner som under ett par års tid varit engagerad i kampen mot tvångssterilisering vid s.k. könskorrigering. Min vän har gått från kvinna till man. Personligen tycker jag att han var sötare som tjej, men ifråga om personlighet har han verkligen hittat hem och blivit en lycklig människa. Gott så.

Min vän tillhör det brittra gäng som ansett att även kristdemokratiska politiker borde tvångssteriliseras, eftersom dessa tills nu ansett att så är tingens ordning för alla som skall byta kön. Vissa av ”bitterbögarna” har även föreslagit retroaktiv abort på kristdemokrater. Tja, jag är inte förvånad; inom RFSL härbärgerar man en del människor som är minst lika trångsynta som KD-folk, fast i andra änden av moralspektrat. Själv uppmuntrar jag både socialister och medlemmar i den kristna högern till livslång sexuell avhållsamhet…

Nå, hur är det då med tvångssterilisering? Tja, jag vet icke mycket om det. Jag vet att min vän fått en s.k. ”neopenis”. Hur den ser ut vet jag inte och har ingen lust att fråga. Det enda jag vet är att det är en konstgjord penis, och jag hoppas att min väns doktor inte byggt en k*k som är större än min, för då kommer jag bli kristdemokrat i ren protest!

Det som sker när en tjej blir kille är att vederbörande genomgår en genitalrekonstruktion som en del av sin behandling. I behandlingen ingår även avlägsnandet av inre könsorgan/könskörtlar(*), vilket är sedan 1976 ett krav för att juridiskt kunna byta kön. För en kvinna som vill bli man innebär det att hon måste operera bort sina äggstockar. Man kan därmed säga att detta är tvångssterililsering. Tidigare har kristdemokraterna ansett sig vara för fortsatt krav på sterilisering vid könsbyte, men meddelar nu att man ändrar sig. Partiledaren Göran Hägglund säger att det hela egentligen är en ickefråga.

Hägglund har både rätt och fel. Det är dock ett faktum att svenska staten krävt tvångssterililisering vid könsbyte av skäl som jag inte lyckats utröna. Vi skall inte ta det hela så lätt och kalla det för en ickefråga. Tvärtom, låt oss fundera inom vilka fler områden staten reglerar i onödan åt oss medborgare, där det kanske vore önskvärt att vi själva fick bestämma.

Skall staten bestämma vilka som skall ha rätt att göra barn? Skall staten bestämma vilka som skall få ha sex med varandra? Skall staten bestämma vilka som är lämpliga föräldrar? Skall staten bestämma vem som skall uppfostra ditt barn? Skall staten bestämma vem som skall bli soldat med uppdrag att döda fienden? Skall staten bestämma vad du vill se på bio, TV eller Internet? Skall staten bestämma var du skall få spela på hästar och fotbollsmatcher? Skall staten bestämma vem du får ge pengar till och vilka du inte får det? Skall staten bestämma vad du får förvara i ditt bankfack?

Ni som hurrar för de könskorrigerades rätt att slippa genomgå onödiga kirurgiska ingrepp skall inte nöja er med detta. Kampen för frihetsfrågorna – och därmed kampen för att minimera statsapparatens inflytande över den enskilde individen – måste föras på bred front och med ännu större kraft. Att man förmådde KD att ändra uppfattning vara bara en liten delseger. Och fortfarande saknas ett renordlat frihetsparti i den svenska riksdagen. Kommer vi kunna ändra på det till 2014?

Hälsar eder Peter Harold

(*) Icke könskörtlarna enl. skirbent i kommentarsfält!

”Frihetspartier” utanför riksdagen:
Piratpartiet. Liberaldemokraterna. Liberala partiet.

I gammelmedierna:
DN: ”Göran Hägglund – Därför ändrar vi oss”. Vad? Är Göran fortfarande kvar som partiledare…?
SvD: ”KD svänger om tvångssterilisering”. Och så säger de att det inte svänger om kristdemokraterna…!     .
Sydsvenskan: ”KD svänger om sterilisering”.
SR: ”KD slopar krav på tvångssterilisering”.

Kommentarer (8)

Vecka sex… Cykla är bra för kroppen, men very bad för snoppen…

februari 8, 2012 den 12:12 f m · Arkiverad under Sex

Bästa läsare!

Nu får ni lov att hjälpa mig. Inte med mitt medicinska spörsmål, även om det är allvarligt nog. Ja, inte nu längre. Jag cyklar nämligen väldigt sällan numera. Istället är det moped som gäller. Sålunda lider jag inte av att blodtillförseln stoppas så att nerverna i ”svansen” skadas. Oroväckande att skadorna kan bli bestående. Något jag gärna skulle vilja att vetenskapen undersökte är kopplingen mellan flitigt motionscyklande och förekomsten av prostatacancer. Sug på den ni, kära forskare.

Men tillbaka till ämnet. Alltså det ämne som berör er, kära snuskiga läsare som kommer hit under VECKA SEX på Skrivarens blogg. Jag skulle vilja be er om favören att tala om vad detta är för en cykel. Av någon anledning har fotografiet blivit nedladdat på min dator för några år sedan, och jag hade ingen aning om att jag sparat det.

Jag är mycket väl medveten om att det är en naken dam på fotografiet – tro inte annat. Och jag är också medveten om att min desperata bloggkampanj VECKA SEX är en banal undanflykt för att publicera dylikt snusk. Ja, om man nu är så puritansk att man betraktar en människas födelsekostym som snusk.

Som sagt: Är det nån som vet vad detta är för en cykel? Fabrikat? Årtal? Fotomodellens telefonnummer…?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (8)

Vecka sex… Leonardo da Vinci

februari 7, 2012 den 8:23 e m · Arkiverad under Okategoriserade, Sex

Bästa läsare!

Jag lyssnade med endast ett halvt öra när man berättade på radion om upptäckten av att ytterligare ett porträtt av da Vincis ”Mona Lisa” visat sig vara samtida med originalet. Att jag inte lyssnade mer intensivt berodde på att jag grubblade på vad tusan jag skall blogga om under ”VECKA SEX”. Om Mae West sade Groucho Marx att han kände henne långt innan hon blev oskuld, och detsamma börjar nog gälla även för mina äldsta bekanta. Eller för att säga det med andra förtäckta ord: under de senaste åren har det blivit mer snack än snusk för min del.

Nåväl. Konst kan ju också vara intressant. Låt oss hålla oss kvar vid Mona Lisa och fantisera kring henne.

Det har av flera hävdats att Mona Lisa var en förvanskad avbild av en ung manlig älskare till Leonardo da Vinci. Sigmund Freud skall visst vara den första auktoriteten som släpade stackars Lennie The Vincy ut ur sin garderob. Eftersom da Vinci varit död i hundratals år så var det han själv som var liket i nämnda möbel…

Jag skall inte förneka att signore Leonardo ställts inför skranket vid minst två tillfällen anklagad för att idkat sex mot naturen. Och bägge gångerna frikändes han, företrädesvis därför att det saknades vittnen som kunde bestyrka att den anonyma anmälan var berättigad. Därtill var det vid den tiden inte alls ovanligt att illvilliga konkurenter skickade dylika anmälningar för att medelst rådande moralpanik skapa problem för sina antagonister.

Kanske är det ett utslag för min brist på ”verkstad” som gör mig tämligen likgiltig till frågan huruvida den eller den var/är homosexuell. Är da Vincis genialitet större eller mindre för att han ”packade bajs”/”körde i tvåan”/”bögade”? Skulle det ha betydelse ens ifall han lägrade allt som gick i kjol?

Jag vet att det finns många homosexuella som känner eufori över att ”komma ut ur garderoben”, och jag skall inte missunna dem denna lycka. Men förvänta er inte att jag skall applådera eller bua; jag vill nämligen inte betrakta en människa annorlunda bara för att han eller hon säger sig vara homosexuell.

Jag tror att många håller med mig om denna inställning. Men vad är det som gör att vi blir nyfikna på folks läggning? Tja, där blir jag det exakta svaret skyldig. Kan det ha att göra med egna frestelser?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

Staten som hallick?

september 6, 2011 den 4:30 e m · Arkiverad under Brott & straff, Sex

Bästa läsare!

Man kan kanske tro att nyheten om p-automater för prostituerade är en notis som ryckts ur plojtidskriften ”En ding-ding värld”, men eftersom meddelandet publicerats i Dagens Nyheter får vi väl förmoda att allt är 100% sant.

Ok, vi försöker ta oss an frågan på ett nyanserat vis. I staden Bonn (ligger i Tyskland ifall det är nån bonnläpp som inte visste det) har man satt upp en parkeringsautomat där man måste erlägga 6 Euro innan man får gå på sitt pass och erbjuda sina tjänster ifall man är prostituerad. Detta eftersom yrkesutövningen är skattepliktig i Tyskland. Sålunda kan man förmoda att de tyska glädjeflickorna inte bevakas av sedlighetsroteln utan istället av skattemyndigheten. I mina öron låter det nästan svenskt, på något vis… ;-)

Fast ändå inte. I Sverige får inte vuxna människor inte ge varandra pengar i utbyte mot sexuella tjänster. Svenska staten anser att du som myndig medborgare inte skall ha rätt att begå denna form av otukt.

Vi är förhållandevis unika i denna syn, vilket är ganska tur. Sexlagen har inte stoppat prostitutionen, utan snarare gett kriminella incitament att etablera sig som hallickar med brottsliga nätverk. Före sexköpslagen behövde inte kunderna gå via hallickar, utan gjorde sin deal med den prostituerade öppet på gatan (eller annat ställe där man mötts). Alla pengar gick till den prostituerade; t.o.m. polisen erkänner att hallickverksamheten var obefintlig ända tills sexköpslagen förändrade allt.

Sexköpslagen har inte bara skapat marknad för kriminella nätverk, utan genererat en ny typ av brottslingar som inte skadat någon människa. Allt dessa gjort är att lämna en viss summa pengar innan samlag utförts. Staten bestraffar inte gärningsmannen för uppsåtlig skada, utan blott för dennes beteende. Ett brott utan offer. Det innebär att lagen är en morallag. Sådana skall bekämpas.

Jag vill dock inte se parkeringsautomater för prostituerade i Sverige. Staten eller kommunen skall inte vara hallick. Sextjänstesektorn förtjänar en rehabilitering efter det misslyckade experimentet med sexköpslagen. Så låt fnasken – oavsett kön – få behålla vad de drar in. De förtjänar varje krona. Prostituerade har skänkt denna värld mer glädje än politikerna. Den dag vi betraktar denna yrkesgrupp med respekt kan vi börja tala om att beskatta deras värv.  

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (8)

Den som inte är för är emot – konsten att uppröra på tjeckiska

augusti 10, 2011 den 5:34 e m · Arkiverad under Demokrati, Okategoriserade, Politik, Sex

Bästa läsare!

Jag har få politiska idoler, men en av dem är Tjeckiens president Vaclac Klaus. Orsaken är att det är en man med stor kompetens inom sitt specialområde (som är ekonomi) men främst därför att han säger vad han tycker. President Klaus är en av få politiker i Europa som med eftertryck varnar för vad EU kan utvecklas till, och som har förstånd att angripa vad som redan skett med den europiska maktcentraliseringen.

Vaclac Klaus är en av mycket få statsmän som är tveksam till den s.k. klimatalarmismen eftersom han inser att den enkom tjänar makthavarnas intressen, och han är övertygad om att handel med utsläppsrätter är definitivt fel metod att angripa klimatförändringarna vare sig de är antropogena eller icke.

Nu har han gjort ett nytt utspel, och det uppmärksammas avDN som i rubriken säger: ”Presidenten: Inte stolt över Pride”. Så den gode president Klaus är ännu en av alla dessa homofober som medierna inte vill ta i ens med en tång? Njae, egentligen är det en kort historia som blivit väldigt lång.

En av presidentens närmaste män kommenterade Pride-festivalen i Prag med följande ord:

– Festivalen är en politisk demonstration av en värld där sexuella och andra avvikelser upphöjs till dygd.

Rask krävde vänsterblocket i Tjeckien att president Klaus skulle ta avstånd från detta utspel. Det dröjde innan han reagerade, och när han reagerade så blev svaret:

” Jag avfärdar bestämt kraven från CSSD och VV att jag ska distansera mig från Petr Hájeks uttalanden som han gjorde i samband med borgmästare Svobodas stöd till Prags Pridefestival”

”Trots att uttalandena inte var mina egna, och jag skulle förmodligen ha valt andra ord, så känner inte heller jag någon stolthet över evenemanget. [...] Oavsett vad så är homosexualitet ett minoritetsfenomen och som sådant förtjänar det vårt beskydd. Men inte nödvändigtvis vårt förhärligande”.

Det här väcker faktiskt en intressant frågeställning. Vilka villkor råder i förhållandet mellan HBT-sfären och den breda allmänheten? Är den som inte är stolt över att HBT-människorna är stolta över sig själva per automatik att betrakta som fördomsfulla eller rent av homofobiker?

Detta är ganska viktigt att klara ut eftersom HBT-rörelsen säger sig behöva kämpa mot fördomar och homofobi. En kamp som de gärna utmålar som på liv och död (vilket jag innerligt hoppas är en överdrift – fast jag saknar ju i o f s tolkningsföreträde).

Det vore också intressant att få en indikation på hur president Klaus utspel mottas av HBT-människor. I mina ögon är hans hållning ganska resonlig. Han anser att homosexualitet är ett minoritetsfenomen (alltså inte ett problem), och han är villig att vi i majoriteten skall ge de homosexuella beskydd. Samtidigt anser han inte att homosexualiten skall förhärligas. Om jag tillåts lägga orden i Klaus mun – utifrån att han är en konservativ politiker – så har han nog inte på sin agenda några planer på att förhärliga någon art av sexualitet alls. Och det är ok för mig. Lämna sexet åt oss medborgare själva att få hantera. Sex skall inte vara en politisk fråga.

Och det är ju just denna slutsats Petr Hájeks ju själv drar, nämligen att Pride är en politisk manifestation. Fast det stora problemet är ju att individens oberoende av politisk makt – även när det kommer till sexualitet – är avhängigt lagstiftning. Och det är politikerna som stiftar lagar. Det blir ett Moment 22. Pride är med andra ord inte bara en angelägenhet för HBT-folk, men de har i sina intressen ”kidnappat” (eller manifesterat) ett universiellt frihetsanspråk – rätten till att leva sitt sexuella liv utan styrning av lagstiftarna. Och detta utan att någon läggning gör sig förmer och utmålar sig som en dygd.

Tyvärr lär väl många dra en annan slutsats om Klaus inställning: den som inte är för de homosexuella är emot. I så fall kan jag bara beklaga. Man måste ha rätt att inte behöva gilla allt.

Hälsar eder Peter Harold

I bruset:
Vaclac Klaus:  ”Prague Pride” (tjeckisk text) ”Framställningar inför Prag Pride” (svensk google translate)

Kommentarer (8)

[Om FB-censur] Smaken är som baken – ibland är den bar

juni 30, 2011 den 8:32 f m · Arkiverad under Demokrati, Okategoriserade, Sex

Bästa läsare!

Jag läser Jenny Maria Nilssons inlägg på SvD om ”Fotografiska” i Stockholm vilka vill få oss kulturkonsumenter att fundera lite kring prydhet och nakenhet genom att följa Facebooks regler och därvid täcka en nakenbild som man lagt upp på sitt konto.

Jenny Maria (Oj, vad jag har svårt för folk med dubbla namn utan bindesstreck, hjälp, hjälp, hjälp!) drar en föredömligt balanserad slutsats i artikeln som bär rubriken ”Tramsig prydhet”

Låt oss kalla saker vid deras rätta namn. Facebook är ett privat företag och de får ha vilka bestämmelser de vill. Anti-nakenheten är, i det här fallet, inget hot mot yttrandefriheten eller början på statlig censur. Men det är tramsigt, dumt och omoget.

Ty det är så sakernas tillstånd är. Att man inte får visa snorren eller lårviken i Facebook kommer inte leda till statlig censur. Snarare tvärtom. Ju mer vi själva – både web-hotell och alla som publicerar på Internet – styr mot en puritansk prydhetsiver, desto mer praktiserar vi den lika farliga självcensuren. Alltså den privata censur som gör den statliga överflödig.

Staten kommer sålunda inte behöva lägga sig i verksamheten med krav på censur mot nakenhet, emedan ägarna av infrastrukturen på egen hand sätter upp de regler som förespråkas av moralens väktare eller sker på respons av enskilda politikers utspel. Censuren blir någonting som regleras i bolagsstyrelserna, och blir på så vis aldrig en angelägenhet för våra demokratiskt folkvalda representanter att debattera.

När denna självcensur står i full blom, ty det är i den riktningen vi går, och vi medborgare förlorat kanalerna för att visa upp egen och andras nakenhet, då är detta de facto ett hot mot yttrandefriheten. Och när vi har digitala medborgargarden som praktiskt förföljer och trakasserar folk som uttrycker sig positivt till det sensuella, erotiska och kanske rent av pornografiska – då har yttrandefriheten i praktiken upphört.

Don’t go there!

Vi måste ha ett samhällsklimat där smaken får vara som baken, d.v.s. delad. Och vi måste därför få tillåta att visa baken bar. Jag hoppas att Jenny Maria Nilsson inser att Facebooks censur inte alls är en så för samhället oskyldig åtgärd som man kan tro vid första ögonkastet.

Hälsar eder Peter Harold

Fler aktuella bloggar om moralpanik:
Torbjörn Jerlerup
Henrik Alexandersson

Mainstreammedierna om moralpanik:
Metro: Moralens väktare går…  

DN: Reklam för otrohetssajt friad 

Kommentera

Man har kickat kulturministrar för mindre…

juni 16, 2011 den 10:35 f m · Arkiverad under Dumburk, Politik, Sex

Bästa läsare!

Jag ser till min icke alltför stora förvåning att regeringen skall ge en statlig utredning i direktiv att se hur TV-licensen kan ersättas med någon typ av skatt. Jag kan inte låta bli att le ett snett leende, åkallande minnen från 80-talet då Ulf Adelsohn var partiledare för (M). På den tiden var det moderaternas valspråk att man skulle avskaffa skatter – inte hitta på nya.

Extra paradoxalt är ju att den som initierar denna utredning är fru Adelsohn, d.v.s. kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Lena fick sitt jobb som minister sedan hennes företrädare Cecilia Stegö Chilò gjort 10 dagar på Drottninggatan 16. Och ingen har väl glömt att huvudanledningen till att Cecilia fick avgå (om man bortser från att den svenska medie- och kultureliten avskydde henne) var att hon under väldigt många år levt som hon lärt, nämligen genom att inte betala TV-licens p.g.a. sin ideologiska övertygelse.

Personligen hoppas jag att den debatt som nu skall uppstå inte skall grotta ner sig i hur SVT skall få sina pengar, utan istället VAD de skall användas till. Måste schlagerfestivalerna vara en angelägenhet för statstelevisionen? Är det ”public service” att anlita den kookaburra-flabbande Peter Settman att väsnas på bästa sändningstid? Är det ”pubic service” att ta fram riktlinjer för vilka epitet man skall sätta framför olika politiska partier?

Om inte annat må tanken släppas fri bland kommentarerna från er, kära läsare!

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Hörde att man i Ragunda kommun låter personalen få provrörsbefruktning för att öka födelsetalen i bygden. Vet inte om den satsningen är bra. I Ragunda med sin höga arbetslöshet borde folk ju ha tid för att kn**la för att göra barn, kan man ju tycka. Eftersom Ragunda har ett kvinnligt kommunalråd kan jag inte lustifiera mig kring att det är kul att kommunalrådet satsar på sin personal…
D.S.

Kommentarer (5)

See you in C-U-B-A. Eller ”horbocken Evert Taube”

april 8, 2011 den 7:31 e m · Arkiverad under Brott & straff, Demokrati, Hälsa, Musik, Okategoriserade, Sex

Bästa läsare!

Jag vet. Man skall inte använda alltför provokativa rubriker. Men notera att del två i rubriken är ett citat. Jag minns inte varifrån, men någonstans för ett par år sedan hörde jag någon beskriva Evert Taube som en alkoholiserad horbock. Eller var det Sven-Bertil man talade om…?        *grubblar*

Nå, min poäng kommer här: Den nyligen uppståndna debatten om trubaduren Taube och hans besjungna fnask i Havanna är i sig föga nytt.  Taube har ofta kritiserats för att hans visor återspeglar en tid och moralisk åskådning som är näst intill kriminaliserad idag. Det paradoxala är att ju starkare kritiken lyder, desto mer börjar jag gilla Evert Taube…

Bloggkollegan Carl som skriver på sin blogg MED ÖRAT MOR RÄLSEN reflekterade själv över radikalfeministen Emelie Dumbohm… eh, Bergbohms utspel häromdagen. (Sorry för min manliga härskarteknik med den frivilliga felsägningen!) Och jag skrev en kommentar där jag – om än naivt – ifrågasätter huruvida Flickan i Havanna verkligen förtjänar offerstatus i dagens pseudodebatt.

Jag citerar mig själv från Carls blogg:

[...][Sång-]texten lämnar en hel del att läsa mellan raderna, men i mina ögon framstår flickan i Havanna mer som en kvinnlig ”gold-digger” än ett ”fnask”. Notera att hon uppger att hon ”är vacker” och han ”är ung”, något som enligt henne bestyrker att hon och sjömannen bör göra sig en bekantskap, vilket i mina öron mer talar för att hon både vill ha kul och nytta av den unge mannen. Ungefär på motsvarande vis som unga kvinnor ler förföriskt till de män som besöker baren i hopp om att få gratisdrinkar (och ett möjligt one-night-stand).

Och hur är förutsättningarna för en kvinnlig gold-digger i Havanna anno 1922? Jo, väldigt goda. Staden frekventerades av åtskilliga amerikanska turister, både manliga och kvinnliga, som här hade möjlighet att svalka sina strupar med alkoholhaltiga drycker eftersom Förenta Staterna ju ”torrlagts” p.g.a. förbudspolitiken.

Så om ”flickan i Havanna” verkligen sålde sex borde hon ju inte vinkat till sig en ung sjöman, vilken – rubinringen till trots – ju knappast var lika kapitalstark som en turistande yankee.

Fast min slutsats att den besjungna unga damen inte är ett offer rimmar nog illa med dagens politiska korrekthet.

Nu skall jag ändå vara helt ärlig: Evert Taube är inte min grej. Men jag tar mig ändå friheten att bjuda er på en inspelning från Taubes samtid då han satte sin text till en stulen melodi och gjorde den till ”Flickan i Havanna”. Den här låten med sångaren Billy Murray bakom mikrofonen beskriver med all önskvärd tydlighet att Havanna var ett trevligt ställe att åka till om man ville ha kul i början av 1920-talet. Det var knappast Evert Taubes fel.

I’LL SEE YOU IN C-U-B-A

Not So Far From Here
There’s a very lively atmosphere
Everybody’s going there this year,
And there’s a reason, the season
Opened last July,
Ever Since the U.S.A. went dry,
Everybody’s going there and I’m going too.

REFRAIN:
I’m on my way to Cuba,
That’s where I’m going,
Cuba, that’s where I’ll stay.
Cuba, where wine is flowing,
And where dark-eyed Stellas
Light their feller’s panatellas,
Cuba, where all is happy,
Cuba, where all is gay,
Why don’t you plan a wonderful trip to Havana?
Hop on a ship and I’ll see you in C-U-B-A.

VERSE TWO:
Take a friend’s advice,
Drinking in a cellar isn’t nice,
Anybody who has got the price,
Should be a Cuban,
Have you been longing for the smile
That you haven’t had for quite a while,
If you have then follow me and I’ll show the way.

Det är egentligen lustigt hur moralen ändrar sig under tidens gång. För 90 år sedan kunde en svensk trubadur sjunga om en vacker flicka i Kuba som vill möta en ung man för att förbättra sin ekonomiska situation, samtidigt som man med lagens kraft kunde torrlägga en hel nation (USA) med ett rusdrycksförbud. Idag 2011 får man definitivt inte sjunga om prostituerade i dur, men betraktas däremot som galen om man hävdar att alkohol är ett ohälsosamt gift som borde förbjudas.

Herrejävlar, undrar vad folk kommer tro om mig när de läser denna blogg i något elektroniskt arkiv om 100 år… ? Det är kanske tur att jag inte är med då.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Sviktande sexdrift förklarar Internetfrånvaro?

mars 30, 2011 den 9:21 f m · Arkiverad under Demokrati, Sex, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Säga vad man vill om detta, men jag är fullständigt övertygad om att porrindustrin medverkade till den globala Internet-boomen. Nu talar jag inte för hela jordens uppkopplade befolkning, men jag är säker på att möjligheten att se nakna stjärtar och bröst och allt däremellan för en låg kostnad – samtidigt som man fick tillgång till dagstidningar, myndigheters och postorderfirmors hemsidor, wikipedia, etc – var en av de faktorer som fick folk att definitivt ta steget ut i cyberrymden.

I ärlighetens namn skall jag erkänna att mitt påstående är en teori, men det kan inte vara en slump att en litterärt inriktad hemsida jag drev förut bara hade mellan 5-50 besök per dag, och min kompis betydligt mer erotiska sajt slocknade när servern överbelastades – varje dag! Och hör hur högt antiporr-folket skriker på censur; då måste det ju verkligen finnas en efterfrågan.

Ett gäng väldigt seriösa företrädare för allt mellan Stiftelsen för Internetstruktur till Studiefrämjandet och Handikapades Riksförbund har skrivit en debattartikel i SVD:s Brännpunkt där de noterar att 1,5 miljoner svenskar inte är ute på Nätet (och porrsurfar, min anm.), och 1,3 miljoner av dessa är över 50 år. Få se, hur är det med sexdriften i den åldern? Hm. Hm-hm.

Skribenterna i debattartikeln hänvisar till en rapport där de ouppkopplade får ”förklara sig”:

Två av tre av dem uppger att de redan har telefon, radio, tv och dagstidning och är nöjda med det. De saknar helt enkelt intresse för Internet.

Låt oss lämna min porrhypotes för den här gången, och istället analysera detta utryckta citat. Två av tre ÄR NÖJDA med att de redan har telefon, radio, tv och dagstidning. Detta får de 20 artikelskribenterna att gå i taket. Nästan 1 miljon svenskar är nöjda med att inte ha Internet. Huga! Att de bara får tänka så! dundrar det hos Organsiations-Sverige, som själva aldrig visar några tecken på att vara nöjda i något fall – utom med möjligheten att själva göra en insats/få offentliga bidrag.

Jodå, jag är själv på gränsen till Internetmissbrukare, och inser svårigheten att fara iväg någonstans där jag inte kommer on-line inom 48 timmar. Jag anser också att Internet – inte minst tack vare en engagerad och mångfaldig bloggosfär – är det bästa som hänt den svenska – nej, den globala – demokratin sedan allmän rösträtt infördes.

Men det skulle aldrig falla mig in att TVINGA folk att bli Internetbrukare. Dessvärre är det i den riktningen vi går mot. Tvång och inskränkt valfrihet. Det blir svårare att gå till ett postkontor eller möta en myndighet öga mot öga, eller för ens den delen att inhandla vissa varor utan att vara uppkopplad.

Vet ni om att det finns gamla (huga!) människor som är nöjda (huga igen!) med att bo ute på landet med blott vatten från egen brunn, värme i form av egenhuggen ved, starkdryck från den egna siburatorn och den vida naturen i omgivningen som enda underhållning (såvida de inte har en handvevad trattgrammofon och ett sortiment knastigra stenkakor för att lyxa till det)?

Vad är det för fel med nöjda människor om de vill ha det så här?

Till skillnad från de 20 skribenterna säger jag så här till miljonen nöjda icke uppkopplade svenskar: ” – Kul för er att ni är nöjda med tillvaron. Fortsätt som det behagar er, det är ert eget fria val att avstå från Internets fördelar”. Jag vet dock inte hur jag skall få fram detta budskap till dem. De är ju gubevars inte uppkopplade så att de kan läsa det här…

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Bloggkollegan Per Hagwall har fått in en replik ang. utvidgningen av den svenska sexköpslagen i SvD. Jag delar hans uppfattning, både ifråga om att sexköpslagen är en morallag, och att en eventuell tillämpning av lagen skapar en del problem.
D.S.

Kommentarer (4)

Läktarrop: ”Kjell är homosexuell”

mars 10, 2011 den 8:53 f m · Arkiverad under Sex

Bästa läsare!

Jag förstår inte det här… Det råder glädjeyra för att en svensk fotbollsspelare ”kommit ut ur garderoben” och berättat att han är homosexuell. Plötsligt är detta en toppnyhet, och det twittras och rekommenderas på Ansiktsboken. I radion talar man om en smärre revolution.

Ja, jag förstår inte det här…

Har svenska folket gått omkring här i hundratalet år och förutsatt att man inte har bollsinne om man är fikus? Finns det fler yrken man inte förväntas klara ifall man gillar gömma korven i tvåan på killkompisen? Jag lämnar den frågan öppen, för jag kommer inte på några. Jag tror inte ens det finns något yrke som är olämpligt beroende på sexuell läggning.

Varför förvånas över att det finns ”bögar” inom fotbollsvärlden? I vilken annan sport än fotboll lägger sig spelarna i hög på varandra, inte sällan endast iförda kortbyxor och t-skjortor? Visaren på min gaydar – om jag nu har någon – går definitivt upp i rött när jag ser sånt.

Samtidigt känner jag en oro. Skall fotbollen – vilken intresserar mig föga – kidnappas av gayglamourmaffian såsom de gjort med schlagermusiken? Tja, dragen finns ju redan där. Inom fotbollsvärlden kör man uttagningsmatcher, semifinaler, kvartsfinaler och fan vet vad, precis samma outhärdligt långdragna upplägg som ”fjollklubben” inom Melodifestivalen(TM) antagit.

Sverige år 2011 – ett land blir hysteriskt för att en fotbollsspelare är gay (hallå, har ni funderat kring damlandslaget nånting?). Det säger en hel del om vilka fördomar som lever kvar mot homosexuella. Och en hel del om allmänhetens bristande förmåga att fokusera sig på väsentligheter till förmån för… tja, jag stoppar inlägget här innan jag säger något dumt.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (14)

Äldre inlägg »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.