Arkiv för Söndagskrönika

Söndagskrönikan: Föräldraskapets första vattengrav

[Återupptar min insomnade tradition att skriva om något aktuellt ämne under rubriken Söndagskrönikan]

Bästa läsare!

Lilla Fröken Harold tvingade ut mig på en stadsvandring idag. Det såg dystert ut, inte minst därför att de plusgrader som termometern utlovade i köksfönstret var lika heta som ett sprutluder med vinterkräksjuka. Ja, jag har inte riktigt förstått det där med ”sprut-”. Är det för att vederbörande injicerar narkotiska preparat, eller för att denne tar emot satsen på/i valfri kroppsdel? Detta är ett spörsmål som jag aldrig vågat dra upp under lunchen på jobbet. Och ändå vill jag veta…

Nåväl, vi hamnade i Södermalm och kvällstidningsrubrikerna utanför kioskerna var lika svarta och stora som när Tyskland invaderade Polen 1939. Den hemske/den stackars Herman Lindqvist var inblandad i ett namnbråk, meddelade redaktionerna. Det behövdes inte inköpas någon tidning för att förstå vad saken handlade om. Hovfjäskaren Lindqvist (som en gång i tiden var en hyfsat hedervärd journalist) hade sagt vad större delen av svenska folket tänkt. Man skall inte välja barnets namn medan man är hög på lustgas.

Estelle.

Nä, du har fel Herman. Jag tänker på chips, inte bakelser. Inte för att det är ett fult namn, Estelle. Men det känns inte heller riktigt kungligt. Inte svenskt heller. Kanske i nån Star Wars-film skulle ”prinsessan Estelle” eller ”drottning Estelle” passa. Hm, det är ju möjligt att Sverige fortfarande finns kvar som nation 2040 då det är dags för henne att ta över efter Vickan som regent, och då kanske vi fått ett fullbordat Star Wars och världsregeringen sitter i en underjordisk månbas och styr undersåtarna på moderplaneten med laserstrålar…

Nä, jag är för trött för att få ihop en trovärdig profetia i natt. Sorry.

Men jag hade allt annat än George Lucas sjudelade(?) filmepos i mitt huvud när jag såg tidningsrubrikerna. Estelle Silvia Ewa Mary. Vem bryr sig? Tja, tydligen är det ganska många som gör det. Själv har jag hört föräldrar som gett sina ungar de mest groteska namn man kan tänka sig (jag är väl inte helt oskyldig på den fronten jag heller) men det är till syvende och sist en angelägenhet för dem själva. Visst lever familjen Bernadotte på min bekostnad, men jag ser mig inte äga rätten att göra namnvalet till en angelägenhet för skattebetalarna.

Nå, var kommer namnet Estelle ifrån? Min gissning är att Vickan och Boxer-Robert-kopian valt namnet på sin unge för att knyta an till en av få produktiva Bernadöttrar (Vad f-n heter ”Bernadotte” i plural? Bernadottes?). Jag tänker på diplomaten Folke Bernadotte som mördades i Jerusalem 1948; det var hans hustru som hette Estelle. Hon i sin tur var sedan hängiven välgörenhetsarbete, vilket är ett tacksamt alibi för dessa grundlagsskyddade parasiter. (Ja, jag försöker provocera… och jag blir inte nöjd förrän jag ser en rödbrusig Herman Lindqvist på andra sidan nyckelhålet med yxan i högsta hugg utanför ytterdörren!)

Det här med Folke Bernadotte är en känslig historia i Sveriges relation med länderna i Mellersta östern – eller åtminstone ett av dem. Nåja, man tar ju inte upp mordet till diskussion särskilt ofta. Det är lite känsligt. Min egen bild av det hela var faktiskt ända fram tills häromåret att han satt i en yatch på Medelhavet med några militärkollegor, och plötsligt exploderade en bomb ombord.

Ja, jag skäms. Jag vet inte var jag plockat upp den historien; troligtvis i högstadiet. Och det man lär sig i den svenska skolan måste ju vara sant, och därför har jag aldrig under dessa år som vuxen bemödat mig att kolla upp vad som verkligen hände Folke Bernadotte. Han nämndes i samband med att vi läste om 2:a Världskriget, så det var nog säkert nazister som dödade honom som hämnd därför att han ledde operationen med Röda korsets Vita bussar…

Nä, sluta skratta åt mig! :-(

Jag var 15 och varken Google eller Wikipedia var uppfunnet. Skolbiblioteket med dess samling av uppslagsverk låg ett ljusår ifrån SO-salen, och inte tusan springer man dit efter lektionen bara för att checka av detaljer som aldrig kommer tas upp på historieprovet. Dessutom var jag nästan bara intresserad av rymdfart på den tiden. Och en tjej som hette Annika. Samt Jessica. Och Ann-Cathrine. Linda. Tarja…

Jag vet inte om den unga familjen Bernadotte har tänkt på kopplingen mellan deras dibarn och den mördade förfadern. Det är möjligt att de faktiskt har en sådan avsikt; i så fall har jag nappat på den kroken. Kanske stönade Vickan till sin Daniel när han satte på henne för nio månader sedan att ”om vi får en flicka skall vi döpa henne till Estelle så att Peter Harold skriver ett blogginlägg om Folke Bernadotte”.

Nä, jag säger inte att det var så det gick till. Men jag kan inte heller säga att det inte var så, eftersom jag inte var där. ;-)

Så. Nu skall jag lämna diskussionen om den lilla prinsessans namn. Jag förmodar att alla inblandade kravställare - inklusive tyskan och de två norrlänningarna – haft en hel del att säga till om. Det är detta som brukar utgöra föräldraskapets första vattengrav. Dessa svärföräldrar. De behöver inte ens komma från helvetet för att det skall bli jobbigt.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (12)

Söndagskrönika: Tankeväckande badlitteratur – ”Onkel H:s hädelser”.

Bästa läsare!

En fördel med min ständigt pågående flytt från lägenhet A till lägenhet B (vägg i vägg) är att jag hittar en och annan undangömd skatt bland boktravarna som legat inlåsta bakom skivbackarna (tro’t eller ej, men i natt drömde jag att LP-skivan var i färd att ersätta CD:n!). Jag hittade bland annat den kvadratiska konservativa stridsskriften ”Onkel H:s hädelser” av den forne SvD-skribenten Gunnar Unger.

Konservativ? Nämen, usch! utropar nu mina något rödkolorerade läsare (av någon besynnerlig anledning har jag mest sådana – jag vet inte varför). Fast ”Onkel H:s hädelser” är skriven så att även en socialist - ja, kanske till och med en äkta kommunist – kan läsa boken med ett milt leende, eller under stundom med ett garv.

Onkel H är en gammal man, en tvättäkta stofil och mer borgerlig än de samtida borgarna Ohlin, Hjalmarsson och Hedlund. Mm, läsaren förstår nu att jag här har ett gammlat verk som daterar sig tillbaka till begynnelsen av 60-talet. Onkel H fnyser åt att mänskligheten som inte lärt sig att leva i fred på jorden nu ”pretenderar på världsrymden”. Dessutom drar han sig inte för att jämföra rebellerna i Kongo (vilka bekämpas på FN:s uppmaning av svenska soldater) med vår egen Gustav Vasa. Givetvis till stor indignation för berättarjaget i boken, som försöker ge Onkel H en anständig opposition. Dock utan att lyckas särskilt bra, och får avslutar mötena med den gamle stofilen genom att anklaga honom för att vara en kverulant och lida av senilitet.

Jag blev sittande med denna bok i badkaret igår, och fann att varje sida var en ren njutning. Jag förvånades också över hur aktuell texten kändes, trots att det förflutit 50 år sedan bokens utgivning. Visserligen har vi en borgerlig regering till skillnad från 1961, men kritiken mot splittrad opposition lever vidare – om än ur ett motsatt perspektiv på den politiska skalan. Och den interna kritiken inom borgerligheten… ja, den behövdes då, och den behövs också nu.

Onkel H är givetvis den gycklande Gunnar Ungers personliga åsikter i mångt och mycket. Mer om honom kan man läsa här i Carl Johan Ljungrens blogginlägg på Tradition & fason (han har även skrivit en bok om denne publicist). Även om man inte alltid delar den gamle stofilens åsikter så är det ett rent nöje att läsa boken för språkets skull. Gunnar Unger beskrivs som högtravande, men stofilen Onkel H är klar som korvspad i sina formuleringar, och det är uppenbart att de författats av en sann ordekvilibrist som ändå vill att läsarens polett skall trilla ner.

I en tid av kraftiga vänstervindar ansåg Gunnar Unger att borgerligheten kunde vara ett välbehövligt avant-garde. Jag förmodar att han faktiskt skulle ha trivts väldigt bra i de frihetliga kretsar jag själv rör mig i, bland alla piratpartister (de få som finns kvar), liberaldemokrater (de ännu färre, men en finns här) och klassiskt liberala (nästan lika sällsynta som en Alfa Romeo Arna utan rost). För att det blåser vänstervindar måste väl vara uppenbart då det gamla högerpartiet (m) placerat sig i Mittens politiska rike, och under stundom låter mer socialdemokratiskt än socialdemokraterna själva.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (3)

Miss Turkiet – vad man kan missa i världen…

Bästa läsare!

Jag har fördomar. Tyska tjejer har hår där tjejer brukar ha hår. Fast väldigt mycket. Och turkiska tjejer är som tyska tjejer. Fast de har även hår på ben och armar. Och är närsynta.

Fast det kan ju finnas undantag som bekräftar regeln. Man kan ju också fråga sig varifrån jag fått dessa fördomar.

Vad gäller tyska tjejer hade jag genom skolan en brevvän i Heidelberg. Jag fick två brev och ett foto, och hon fick… ja, det minns jag faktiskt inte så här långt efteråt. Jag började i alla fall att skriva. Och jag minns att min tysklärare tjatade på mig att fullborda brevarket. Ack, dessa minnen får mig att skämmas lite. Fast kanske hade det gått lättare om jag fått skriva på ett språk som jag behärskade. Tysk gramatik har aldrig riktigt varit min grej.

Hon hade i alla fall ett par ganska markerade ögonbryn. Det kanske är där mina håriga fördomar om tyska tjejer började. Fast jag har hört samma tema på jobbet bland tanterna/tjejerna i receptionen. Man har diskuterat päls och kommit osökt in på ämnet ”tyska kvinnor”. Ja, ja.

Fast det fina med fördomar är att det kan vara kul att ha fel. Damen på bifogat foto är enligt uppgift Miss Turkiet 2009. Och hon är inte alls särskilt luden vare sig här eller där. Ja, faktum är att jag skulle kunna gå så långt att jag anser att hon är vacker. På sitt sätt.

Hur fotografen bar sig åt att få sin fotomodell att sväva vet jag inte. Men jag vet däremot att det här med skönhetstävlingar bespottas av många. Det heter att man inte kan tävla i skönhet. Men varför inte? Det enda man inte kan tävla om är sådant som inte kan mätas. Det gäller bara att ställa upp kriterierna för vad som ger poäng.

Men den främsta anledningen till att skönhetstävlingar och de tävlande bespottas är den allmänna uppfattningen om att de blonda silikonbimbosarna är totalt osmarta, hur mycket de än bedyrar att de vill jobba med att rädda världen med Guds hjälp när de blir Miss World och att deras  mor är världens bästa förebild. Fast är inte också det en fördom?

Vad är det som säger att man är tjock i skallen bara för att man är snygg?

Frågan är ju synnerligen aktuell tack vare alla amerikanska polisserier med snygga/heta skådespelerskor. Ja, de känns inte trovärdiga, inte ens i mina ögon. Fast så leker jag med tanken ifall polisserien vore verklighet, och den sexiga latinan på krim-labbet vore smart på riktigt… skulle det vara möjligt?

Häromdagen fick jag en ny arbetskollega. Det har talats om henne under två veckors tid innan hon kom hit. ”Puma”, ”snygging”, ”babe” är de epitet som använts. Man har t.o.m. antytt att det är jag som hjälpt henne att få jobbet – vilket är helt osant eftersom jag mötte henne för första gången nu i veckan. Jag skall inte säga vilka epitet som stämmer in på henne, men jag känner att hon kämpar mot den bild som hennes yttre ger henne.

Det verkar t.o.m. vara så att hon tar det tokiga talesättet på allvar, av hennes attityd att döma. Ja, ni vet: ”En snygg kvinna måste jobba dubbelt så bra som en man för att få respekt”. Är inte även det talesättet en fördom? Måhända har hon tråkiga erfarenheter i bagaget från andra arbetsplatser. Men här där jag arbetar är ingen bättre eller sämre därför att hon eller han är en kvinna eller en man. Och det kommer jag nog bli tvungen att göra klart för henne. Det är vad man gör – inte vem man är – som räknas. (Såvida inte man är chef).

Att sedan större delen av den manliga gruppen på jobbet tycker att hon är snygg tycker jag hon bör lära sig att leva med (det är även en del ”tanter” som sagt att hon har ett fördelaktigt yttre). Jag skulle själv bli glad om någon hade så höga tankar om mitt utseende. Ja, det vore rent av underbart om någon kunna ha höga tankar om min intelligens. Suck. Fast det enda jag får beröm för är min s.k. ”erfarenhet”. Hallå, vad tror ni att en utbränd tjänsteman med förtida demens har för nytta av ”erfarenhet”? Ingen alls. Jag glömmer ju bort allting efter bara några minuter!

Ja, apropå fördomar så har jag fördomar om tyskor.  Tyska tjejer har hår där tjejer brukar ha hår. Fast väldigt mycket. Och turkiska tjejer är som tyska tjejer. Fast de har även hår på ben och armar. Och är närsynta….

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Påskkrönika: Jesus och Storebror 2010

Bästa läsare!

Jag skall erkänna att julhelgen – då vi säges fira jesubarnets födelse – är kidnappat av kommersiella och socialistiska intressen (julhandeln respektive Karl-Bertil Jonssons uppmaning att stjäla julklappar). Återstår därmed påsken då vi med ägg och lammstek firar att den vuxne Jesus ställdes inför folket i Jerusalem av Pontus Pilatus för att få sin dödsdom. Ja, många äter nog äggen och lammet utan att ens bekymra sig om det sistnämnda förhållandet.

Tveklöst är jag en av dem som inte ägnat de bibliska aspekterna på påskhelgen någon större tankemöda. Men i tidevarv där demokratiska regeringar prioriterar ”kampen mot terrorism” före medborgarnas personliga integritet och grundläggande mänskliga rättigheter (t.ex. genom statligt spionage mot folkets privata korrespondens; FRA, moralpanik, m.m.) kanske man skall ställa sig frågan ifall maktens oro för medborgarna åsiktsyttringar har någon reflektion i historien, t.ex. för tvåtusen år sedan.

Först av allt skall vi göra en kortfattad resumé av vem han var, denne man som kallade sig Messias, och av sina proselyter nämnd som Jesua av Nasaret.

Han föddes några år efter vår tideräkning; hade en ganska normal uppväxt, även om hans farsa Josef (snickare) dog innan Jesua hann fylla moppe. Landet han levde i låg under romerskt välde (läs Asterix för att förstå tidsandan), och han hade sannolikt en stor näsa men ganska smal kropp eftersom han gillade att vara ute och resa. Vid floden Jordan lät han en farbror som hette Johannes tvätta hans hår, och efter det tyckte Jesua om att hänga ihop med andra killar. De gillade honom, fast inte så pass mycket att de ville kännas vid honom när han skitit i det blå skåpet genom att åka till Jerusalem och reta upp prästerna. Många andra gillade också Jesua eftersom han berättade med stor inlevelse om att Den Store Maxaren i det blå skulle skapa ett nytt rike för de som trodde på honom. Och eftersom han sa att även den värste syndaren kunde få förlåtelse ville många bli kompis med Jesua inför livet efter detta – för ont om syndare var det inte ens på den tiden.

Nu var det i och för sig många ”riktiga” präster som ansåg att Jesua gjort intrång på deras område. Att bjuda på syndernas förlåtelse var en affärsidé som de missat, men som var framgångsrik för den stornäste svampätaren. Att dela några firrar och långfranskor till tusentals hungrande var också ett trick som templens ägare missat; ja, de föredrog nog hellre att få procent på kommersen som försiggick där.

Jesua var en strålande retoriker, kanske under influens av sina svampar som man inmundigade ute i det fria för att riktigt känna närheten till Gud. Men han föll snart offer för den lättja som inte sällan infinner sig hos den som tror att nästa liv blir bättre än det pågående. Med andra ord; han började tro på det han själv predikade om. Därför lät han bli att använda sina gudomliga krafter till att sparka ut romarna, och brydde sig inte ens om att ena sitt eget splittrade folk som bar varumärket Israel. Denna enfaldiga – men gudfruktiga – strategi ledde till hans egen undergång. Fast att rasera karriären som messiansk kung var ju bara ett steg i riktning mot Guds rike i livet efter detta, tänkte Jesua och betraktade sitt träkors med största likgiltighet.

Prästerna och deras hejdukar ansåg som jag nämnt att Jesua gjort intrång på deras affärsområde. Visserligen kunde de inte med stöd av sin lag döma Jesua till döden (fast man passade lägligt nog på att efteråt skriva om Talmud så att den som utgav sig [falskeligen] för att vara Messias eller ”avledde folket från fädernas lära” skulle straffas hårt), varför de lämnade över Jesua – bunden och fjättrad – till Pontus Pilatus med hälsningen att den här killen skulle orsaka problem för romarna om han fick fortsätta leva.

Visserligen kan exemplet vara långsökt, men då Jesus (som vi kallar honom idag) slängde ut krämarna och månglarna ur templen och drog på sig ”etablissemangets” hat, finns det en jämförbar strävan hos skiv- och filmbolag att korsfästa de medborgare som ägnar sig åt illegal fildelning, samt att i lag stadfästa att varje brukare av Internet är en potentiell brottsling som måste övervakas. Lägg därtill regimernas krav på spårbarhet av medborgarnas kommunikationsvanor i kampen mot terrorism (som sedan utvidgas till kamp mot grov kriminell verksamhet, som utvidgas till att skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare, svartjobbare, porrmissbrukare, etc).

Vår messias under 2000-talet är en inte en svampätande sektledare av fornjudisk börd. Nej, 2000-talets Messias är en maskin. Eller ett nätverk av maskiner. Messias är Internet. Internet är Messias!

Internet gör det möjligt att säga sanningar som är förbjudna, precis som när Jesus stod på berget och predikade att alla kan få Guds förlåtelse. Internet gör det möjligt att lyssna på någon annan än prästen i templet.

Visserligen gör Internet det möjligt för krämare och månglare att saluföra sina tjänster och varor, men ingen har väl sagt att Internet skall vara ett helgat tempel för ett enda slags budskap. Jo förresten, våra politiker vill det! Men de är ju helt jämförbara med de hycklande prästerna i Jerusalem som till slut fick sin önskan uppfylld; att få Jesua uppspikad på korset.

 Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

Hellre ett ”luder” än Beatrice Ask

Bästa läsare!

Justitieminister Beatrice Ask avser att bli jourhavande skvallerbytta och skicka kuvert i grälla färger till bedragna kvinnor vars män köper/misstänks köpa sex av prostituerade. Syftet är att horbockarna skall få skämmas öppet, och förhoppningsvis skrämma andra gifta män från att begå detta syndfulla brott som i ålderdomlig lagtext kallades för otukt.

Jag undrar varför man skall begränsa sig till sexköpsbrott, om man nu anser att skamstraff hör hemma i svensk rättsskipning. Varför inte sätta upp offentliga anslag på alla som begår snatteri, hamnar i fyllecellen, kör för fort eller skolkar från TV-licens?

För några år sedan fälldes tidningen Flashback för att de publicerade namn och bild på män som dömts för olika sexbrott. Flashback fälldes för detta. Nu några år senare anser svenska staten att man själva skall aktivt söka upp de som lever i gärningsmannens omgivning för att upplysa om att denna betalat för sex. Ett brott som i mina ögon aldrig kan matcha en våldtäkt.

Visserligen kan jag tänka mig att justitieministerns utspel ligger helt i linje med vad radikalfeministerna skulle önska (de skulle nog gärna vilja att horbockarna sattes i skamstocken på Stortorget till allmän beskådan och bespottning). Men faktum är att den svenska sexköpslagen visat sig vara ett misslyckande. Prostitutionen har fortsatt – precis som vi motståndare till lagen sade skulle ske. Och än värre: den öppna prostitutionens ställe  har det öppnat för kriminella nätverk och äkta trafficking genom sluten prostitution, något som vi inte såg mycket av innan lagen infördes. Om alls.

Dessutom har vi nu kommit så långt i samhällsutvecklingen att det är svårt att försvara att staten skall kunna förbjuda två vuxna människor att ha sexuellt umgänge under ömsesidigt samtycke mot utbyte av pengar. Vi har till och med kommit så långt att det från politiskt håll talas om legalisering av incest mellan syskon – ett svagt eko från 60-talets sexualliberala dagar.

Beatrice Ask skiljer sig inte särskilt mycket från de socialistiska företrädarna på hennes post. Vi har redan sett hennes ideologiska svek i FRA- och tele-& datalagringsfrågorna. Det finns nog fler exempel som jag inte uppmärksammat. Jag är säker på att Beatrice Ask gärna skulle vilja använda FRA:s tjänster till att fånga svenska ”torskar”. Ändamålsglidningar har vi sett mycket av under hennes styre.

Om någon ställer ett ultimatum till mig där jag måste välja mellan att ha sex med en prostituerad och betala för det, eller att ha sex med Beatrice Ask så vinner alternativ 1. Och det baserar jag inte på att hennes ex-man (enligt uppgift) skall ha blivit homosexuell efter att ha levt med henne, hrm. Nej, jag anser att Staten skall högaktningsfullt skita i vad dess medborgare gör mellan lakanen, och skulle nästan kunna manifestera det på ovan nämnda vis.

Sålunda måste jag också faktiskt erkänna att jag mycket väl kan tänka mig att avskaffa straffet för erotisk syskonkärlek utifrån ett ideologiskt perspektiv. Inte för att jag själv skulle drömma om att… ja, ni förstår. Men för de som gör det må jag inte lägga hinder. Under förutsättning att de blivit byxmyndiga.

Och vad gäller prostituerade anser jag att de är en yrkesgrupp som är oförtjänt bespottade. I den branschen ryms mången expert inom det mänskliga psyket. Allt de gör handlar INTE om sex. Ge dem hedern. Ge dem rättigheter. Ge dem värdighet!

Sedan är det underligt att i Beatrice Ask’s ”lilla värld” är det ok för staten att skvallra om vem som köpt sex, men däremot inte ok att skvallra om vilka svenskar som har tjänat åt östtyska säkerhetstjänsten STASI…

Hälsar eder Peter Harold

Andra bloggskribenter om Bea’s förslag:
Henrik Alexandersson
Hans Engnell
Johnny Olsson

Kommentarer (5)

Söndagskrönika: Ottomanska folkmord

Bästa läsare!

Sveriges Riksdag har efter votering beslutat att de aggressioner som det ottomanska riket (föregångare till Turkiet) utförde på armenierna skall benämnas som folkmord.

Det är sorgligt att Sveriges Riksdag ikläder sig rollen som moderator i den historievetenskapliga sfären. Det är olyckligt att Sveriges Riksdag anser sig vara ett berättigat kontrollorgan för hur historia skall skrivas och beskrivas. Detta är en klåfingrighet som ger mig kalla kårar eftersom det väcker associationer till ”Minisann” i ”Oceanien”, alltså Sanningsministeriet i George Orwells ”1984”.

Personligen tror jag att turkarnas utrensningskrig mot armenierna var ett folkmord på riktigt. Misstanken känns rimlig. Vad jag dock vet med säkerhet är att ingen nu levande turk har med händelsen att göra. Man kan förvisso tala om en ärvd kollektiv skuld; densamma som tyskarna i generation efter generation dras med efter nazisternas förföljande av judarna under 1930-talet och 2:a Världskriget. Nu stadfäster Sveriges Riksdag att turkens skuld skall vara outplånlig.

Nu skall man ha i åtanke att det finns en intressesfär bakom ambitionen att parlament runt om i Europa skall fastställa det  som historiskt faktum att ”Turkiet” begått ett folkmord på Armenierna. Folkmordsanklagelsen är extremt känslig för turkarna och Turkiets ledning (därav kallades Turkiets ambassadör hem i protest), och ses som en provokation. I Frankrike har frågan om detta folkmord haft stor betydelse eftersom fransmännen inte vill ha med turkarna i EU. Och det finns runt om i Europa ett ganska stort motstånd mot Turkiets framtida medlemskap. Frankrikes – och kanske svenska riksdagspolitikers – önskemål är måhända att med denna ”utmärkelse” skapa en inhemsk opinion i Turkiet MOT det förestående EU-medlemskapet.

Detta verkar man lyckas med; turkarna inser att ”med såna vänner behöver man ingen fiende”. I Frankrike finns dessutom en lag som gör det förbjudet att förringa eller förneka folkmord. Signalen till Turkiet är glasklar: Stanna utanför EU.

Nu har alltså Riksdagen fastställt att ”Turkiet” begått ett folkmord. Jag väljer att uttrycka mig på detta viset, för alla omskrivningar till trots är det på detta viset Turkiet uppfattar frågan. Jag förmodar att man kommer att arbeta vidare och även införa en lag som förbjuder förringande eller förnekande av folkmord. Med andra ord kommer vi få samma censurlagstiftning som i Tyskland, Frankrike, Österike och Kanada vad beträffar ifrågasättandet av Förintelsen under 1930- och 1940-talet. Vilket är ganska problematiskt eftersom den lagen används till att rättsföra advokater som försvarar personer som åtalats för att de ifrågasätter ”historiska sanningar”.

Faktum är att politiken är ett hot mot både rättssäkerheten och demokratin. Det är dags att vi säger ifrån. Och det är på tiden att de svenska riksdagsledamöterna tar och börjar lägga ner energi på angelägna frågor. Sådant som berör nu levande människor. Vad sägs om vård, skola och omsorg, kanske?

Är det inte parodiskt att Sveriges Riksdag efter ett århundrade regarerar på folkmordet i Armenien, men blundar för folkmordet i Sudan?

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Personligen är jag emot att Turkiet skall få bli medlem i EU. Jag är också emot att Grekland skall få behålla sitt medlemskap. Liksom Spaniens. Och Frankrikes. Och Tysklands. Självfallet borde Sveriges medlemskap annuleras. Jag ser fram mot ett EU som består av… Schweiz!
D.S.

Kommentarer (2)

Söndagskrönikan: (sd) inte det politiska hotet efter 2010.

Bästa läsare!

Nu några rader om ett betydligt mer osexigt ämne. Politik. Nu är iofs politik inte alls fritt från sex, tvärtom. Det händer många spännande saker under konferenserna och kongresserna i mötesdeltagarnas enskilda logement. Många avancemang sker mellan lakanen. Men åter till den osexiga nivån.

Jag har självklart inte undgått att Demoskop konstarerar att (v), (c) och (kd) riskerar att hamna utanför Sveriges Riksdag. Jag kallar detta för jackpott!!!

Jag är inte heller förvånad över att (sd) enligt samma mätning kommer in där (v), (c) och (kd) går ut. Och jag är inte heller särskild upprörd heller. Det finns andra saker som upprör mig mera:

  • Fastän jag inte är vän av (c) kan jag inte förstå vad SAAB-kaoset har med Maud Olofsson att göra. Hon har helt rätt: svenska staten skall inte pytsa ner skattepengar i en fabrik som bara kommer gå med vinst så länge man slipper vidareutveckla nya bilmodeller. En sådan fabrik blir definitivt konkursmässig innan en mandatperiod är över eftersom utebliven modellväxling är något som endast bilindustrin i u-länder som Nigeria är förunnat. Fattar inte väljarna sådant är det faktiskt mer fel på dem än på centern. Tycker jag.
  • Varför har vi fått vänta så länge på att (kd) skall åka ut? Ja, nu har det ju inte hänt än, så vi får vänta ett tag till. Men efter mys-Affe kan vi bara konstatera att svenska kristdemokrater mest av allt liknar blindtarmen i kroppen. Den finns men gör ingen nytta. Svensk politik vore mer betjänta av att kristdemokraterna öppet hotade med inbördeskrig för att få bort homosexualitet, aborter, opartisk religionsundervisning, förbjuda sex före äktenskapet (och lagstifta mot oralsex, analsex och innehav av sexhjälpmedel) samt annat som man kan anse att Djävulen skapat, som t.ex. kvinnliga präster.
    Inte för att gillar dessa rabiata idéer, men jag avskyr det retoriska smygande som sker i kulisserna på det partiet – även om det sker en hel del i kristdemokratiska bingar som skulle förtjäna lite ljus… Svensk kristdemokrati är verkligen inte hard-core, vare sig i politisk eller religiös mening.
  • Av samma skäl anser jag att även (v) borde ha försvunnit för länge sedan, och hänvisats till att existera som ett pittoreskt lokalpolitiskt inslag norr om polcirkeln. Fast mina skäl grundar sig på en annan värdebas. Vad skall man ha (v) till när (s) redan har politiker som Marita Ulvskog vars Marxiströda ränder bleks lika långsamt som blåbärspaj på en bröllopsklänning av siden?

Så var det där om (sd). Som väljarna bäddar skall väljarna få ligga. Räknar vi utifrån Demoskops siffror skulle det socialistiska blocket erövra makten genom en överväldigandemajoritet av riksdagsmandaten, fastän 53% av väljarna röstat på andra partier än dessa. Inte ens med (sd):s riksdagsledamöter inberäknat skulle Sverige undgå att få MONA SAHLIN SOM NY STATSMINISTER. I SVERIGE!

Bäva, medborgare!

(sd) är det minsta problemet inom svensk politik efter september 2010. Det som verkligen är ett bekymmer är att vi riskerar att få en statsminister som inte ens är omtyckt av gräsrötterna det egna partiet. Vissa går till och med så långt att de säger: ”En toblerone är ingen gång. Men två toblerone är en gong-gong”…

(Toblerone får i det här fallet stå för kontokortssmussel, obesiktigade bilar, p-böter,  fiasko som egen företagare, dotterns exklusiva praktikplats i USA, licensskolk, obetalda räkningar, svarta dagmammor [ej negresser alltså], svartfotstillvaro under sitt yrkesverksamma liv, töntiga midsommarfiranden [hennes formulering], und so weiter.)

Jag kan verkligen inte uppmuntra någon att rösta på (sd), men om nu en myndigförklarad röstberättigad svensk vill göra det… well, be my guest. Personligen skulle jag gilla att (sd) hamnade i positionen som vågmästare. Inte för (sd) eller deras politiks skull. Utan för att väljarna skulle få åtnjuta beviset för att ett blocköverskridande samarbete inte skulle förändra svenska folkets vardag nämnvärt.

Vi skulle fortsätta ha FRA, klimatångest och skattetryck i världsklass. Detta alltså oavsett om vi har en statsminister som vräker ur sig att ”alla tjänar på att diskussionen lägger sig” när en av 00-talets viktigaste integritetsfrågor avhandlas, eller ifall det blir en kvinnlig övervintrad SSU:are som för stockholmarna hävdar sin vilja att satsa på Stockholm, och i Norrland säger att Stockholm skall betala norrlänningarna… alltsammans formulerat med retoriska konstgrepp från mellanstadiets elevråd. Ni vet vad jag menar.

2010 må vara ett förlorat år för den svenska röstboskapen, men kanske kan fågel Fenix resa sig, varur man från askan väcker ideologisk medvetenhet till liv hos gemene man. Om väljarna kan tänka sig att börja rösta efter en politisk idé och inte efter skönmålade uttalanden i medierna, kanske vi kan få politiker som är mer ideologiskt rakryggade än… de som finns nu.

Bara en tanke. 2014 kommer jag att göra comeback och försöka kandidera till den där riksdagen. Bara så ni vet. Tag det som ett hot och ett löfte.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Personligen känner jag mig mest hemma ideologiskt sett hos Liberala Partiet, men det är Piratpartiet som kommer att få min röst till Riksdagen helt enkelt därför att de är det största partiet som aktivt arbetar för en integritetsfrågan i den riktning jag önskar (och som gör ett strongt arbete i EU-parlamentet med sina nu 2 ledamöter). Jag ser också i det partiet ett embryo till en betydelsefull folkrörelse (som tids nog kanske också blir medlemmar i Liberala Partiet när Piratpartiet blivit överflödigt; be en bön!). Sedan om denna kommer bli så stor och inflytelserik att det kommer ”göra skillnad” återstår att se.
D.S.

Länkar:
 Mona Sahlin fifflar
Mauds misstag hotar alliansen
Reinfeldt hanterar FRA internt
Två partiledare snart i kylan?

Kommentera

Söndagskrönikan: Vad är sanningen bakom ”nine-eleven”?

[Söndagskrönikan ingår i rubriken som en varning till läsarna om att postningen kan innehålla spår av politiska ämnen och frågor. Inläggets författare tar ej ansvar för eventuella raseriutbrott eller euforiska känslor som postningen kan orsaka. Slag mot datorns skärm kan orsaka allvarlig kroppsskada varför avreagering lämpligast bör ske mot mjuka föremål eller medmänniskor.]

Bästa läsare!

Detta kunde bli en skoluppsats under rubriken ”Hur jag slösade bort mitt jullov”. Men nu går jag inte i skolan. Ändå känns det som att jag slösat bort vissa mindre väl valda delar av min ledighet.

I hopp om att komma på bättre humör (jag har haft en släng av ”Nina-febern” under julen) tittade jag på inspelade explosioner på YouTube. Det ena ledde till det andra, d.v.s. från fyrverkerier till terroristdåden som bär samlingsnamnet ”nine-eleven”. På så vis fann jag flera videoklipp som anges bevisa ”den stora konspirationen” bakom detta ohyggliga drama.

Jag måste medge att de som presenterar konspirationsteorierna gör det ganska trovärdigt. För att bena ut vad som är sanning och lögn koncentrerade jag mig på WTC7, specifikt frågan om vad som orsakade att den (byggnaden) rasade ihop trots att inga flygplan flög in i den. Stämde det att huset sprängdes av CIA för att dölja att man arrangerat dådet med missiler som flög in i tvillingtornen och Pentagon? Skådespelaren Charlie Sheen anser att det är mysko, och då kan det ju finnas skäl att tro på det… *harkel*

Efter att ha studerat argumenten för konspirationsteorin (förinstallerade sprängämnen) och mot (stålstruktur försvagad p.g.a. brand) fann jag det mer rimligt att inte tro att det är något lurt med att WTC7 ramlade ihop. Med tanke på att ett av de brinnande tvillingtornen rasat ihop alldeles intill fanns det ju rimliga skäl att också WTC7 föll ihop av olika skador.

Men frågan om varför WTC1 & 2 ramlade ihop är mer intressant. Officiellt berodde det på att de bärande ytterväggarna försvagades av all brinnande flygbränsle och kontorsinredning. Konspirationsteoretikerna har visserligen en poäng i att tvillingtornen byggdes för att motstå kollisioner med flygplan. Fast när tornen byggdes räknande man inte med att så pass stora plan skulle flyga in i dem. Även här är jag benägen att tro att brand är en rimlig orsak till att byggnaderna föll ihop.

MEN!

Det finns några aber. Det finns bilder på sektioner som brinner med sådan intensitet att man kan misstänka att det är utplacerad termit som fattat eld. Termit är ett ämne som består av aluminium och järnoxid. När de reagerar uppstår värme på upp mot 2400 grader, långt över smältpunkten på stål.

På vissa filmsekvenser kan man se hur fasaden långt nedanför deformationszonen exploderar. Att fönstren i respektive våning under den sammanrasande byggnaden pressas ut är inget märkvärdigt, även om det tycks ske med explosiv kraft. Då är det mer mystiskt att ett fönster betydligt längre ner, flera sekunder tidigare, sprängs som i en explosion. Varför bara ett och inte fler?

Fast det som är den givna guldgruvan för alla konspirationsteoretiker är president George W Bush olika uttalanden. Som att han sade sig se på TV när det första planet flög in i byggnaden innan han gick in i ett klassrum på en skola för att läsa sagor för barnen. Det fanns ingen kamera som sände den första kraschen i TV, i alla fall inte officiellt. Det faktum att förre statsministern Göran Persson sagt att GWB är intelligent får mig att tro på direkta motsatsen. Tveklöst ljuger Bush. Men om vad? Att han inte såg första kraschen live? Eller att hans administration visste mer om attentatet i förväg än vad han vill ge sken av?

En sak är väldigt viktig att ha i åtanke; konspirationsteorier uppstår ofta i syfte att sänka förtroendet för en makthavare. Det saknas inte motståndare till GWB och hans ”krig mot terrorismen” som fört de flesta demokratiska länder närmare en polisstat (inklusive Sverige i form av ”Bodström-samhället” som förverkligas raskt av regeringen). Men hade Bush-administrationen kunnat rättfärdiga krigen i Aghanistan och Irak utan ”Nine-Eleven”? Nej, jag vill säga att det var omöjligt. Irakkriget 2.0 var svårt nog att inleda med ett FN som bromsade. Kan det innebära i så fall att Al-Quaida ”uppmuntrades” omedvetet av amerikanska agenter av samma etnicitet som attentatsmännen?

Bush-administrationen slår ifrån sig den anklagelsen. Skulle de offra tusentals amerikaners liv för att få en ursäkt till att starta ett (två) krig? Ja, dessvärre kan man säga att just dessa krig i sig utförs med tusentals offer av amerikanska människoliv (och ett stort antal brittiska). Om inte Bush personligen har mage att offra sina medborgare i en planerad attack mot det egna landet, så är jag säker på att det finns andra som klarar av att kläcka sådana idéer i hemlighet. Men om detta kan man i brist på bevis bara spekulera. Sålunda anser jag att man bör söka svaret på om huruvida ”Nine-Eleven” initierades genom att ta reda på vad som kommer härnäst. Vad sker ute i världen? Finns det ett avtryck av en händelsekedja?

Enda sättet att kunna lista ut vad som verkligen försiggick före 2001.09.11 är att utläsa dagens och morgondagens händelser som projiceringar av upplagda planer från tiden före attentaten i New York och mot Pentagon med de kapade flygplanen. För en sak är jag helt säker på: Det här är inte över än!

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (2)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.