Arkiv för Teknik & forskning

Så kan EU tjäna på ett 3:e Världskrig

augusti 12, 2011 den 7:59 f m · Arkiverad under Politik, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Man skall inte förvåna sig över att en och annan prototyp förolyckas när man utvecklar avancerade obemannade stridsflygplan. Visserligen kan man ju tycka att det är besvärande att ett dylikt plan som är avsett att transportera kärnvapen till vilken plats som helst på jordklotet inom loppet av en timma bara försvinner i tomma intet (vilket betyder att det störtat på någon okontrollerad plats).

Däremot kan man ju fundera på vad denna typ av vapen kan leda till. Obemannade attack- och bombflygplan påminner inte så lite om det japanska flygvapnets kamikaze-piloter, vilka med sitt flygplan och sitt liv som offer styrde rakt mot sitt mål med ett högljutt BANZAI! följt av en hård smäll. Under 2:a Världskriget var de en terror mot amerkanska stridskrafter i Stilla havet.

Den nya amerikanska farkosten är visserligen inte ett obemannat självmordsplan, men man kan höja risken för uppdraget i och med att man inte behöver förlora en dyrbar pilots liv. Det öppnar för att attackplanet kan komma att brukas även mot mål vid de bäst skyddade områdena. I det här fallet betyder det huvudstäder och militärt strategiskt betydelsefulla objekt (t.ex. kärnvapenbaser, hamnar, flygplatser). Objekt som man hittills tvingats använda långdistansmissiler för att nå.

När det amerikanska överljudsplanet är i drift råder det ingen tvekan om vilket betydelsefullt övertag man erövrat. Tveklöst måste såväl Ryssland och Kina svara om de inte redan själva är igång med att utveckla samma slags vapensystem. Vi kommer ånyo se en militär kapplöpning, säkerhetspolitisk misstänksamhet och möjligtvis upprättandet av en ny terrorbalans.

Det positiva med det amerikanska systemet där man kan bomba ut mål var som helst inom 60 minuter är att dessa obemannade attackplan inte behöver placeras ut i gränsområden mellan rivaliserande supermakter. Om vi ser utifrån ett europeiskt perspektiv – och EU är verkligen inte en militär supermakt – så kan kampen mellan USA och Ryssland/Kina ske över Nordpolen/Stilla havet. För första gången behöver inte Europa användas som skådeplats när nästa världskrig dundrar loss.

Ja, det vore ju faktiskt inte helt främmande att EU under 3:e Världskriget får samma bekväma roll som Sverige hade under och efter 2:a Världskriget. Denna tanke är så angenäm att man nästan kunde önska att USA, Ryssland och Kina skulle… ja, med tanke på Euro-krisen och kinesernas övertagande av vår industri… nä, jag skall nog inte leka Dr Strangelove idag. Njut av vädret, kära läsare, och bekymra dig inte om det yttersta av människans vansinnigheter, såsom kapprustningar och krig.

Hälsar eder Peter harold

I mediebruset:
SvD: ”USA:s överljudsplan försvann”. Överljudsplan? Såååå 1900-tal. I Stjärnornas krig flyger de i överljusfart!!!
DN: ”USA:s militär provflyger världens snabbaste plan”. Upp som en sol, ned som en pannkaka.

Kommentarer (13)

Kunskap är makt – om kunskapen kommer till nytta

juni 30, 2011 den 4:14 e m · Arkiverad under Politik, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Svenskt Näringsliv anser att staten skall ”sponsra” studenter mindre som pluggar humaniora än studenter som pluggar till riktiga jobb.

Åh, ursäkta! Det var min tolkning! He, he!

Biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni (Bara att stava hennes namn rätt kräver att man tagit en del universitetspoäng…) tycker att förslaget är dåligt. Ack, den tiden är förbi då borgerliga regeringar och arbetsgivarsidan gick arm i arm. *nostalgisk tår* Enligt den bitr. utb. min. Ny:ko S:buni (för att låta lite skriftspråk från Grönköpings Veckoblad) så är inte politikerna rätt beskaffade att avgöra vilka utbildningar som behövs.

Det har Sabubni rätt i. Det är en massa saker som politiker inte är rätt beskaffade i. Men nu handlar det om att samhället utbildar folk rakt ut i arbetslöshet. Det är alltså frågan om utbildningar som är bortkastade pengar. Och pengarna i detta fall är – som de flesta förstår – våra skattepengar.

Bloggaren Anders S Lindbäck beskriver vad som faktiskt sker idag genom detta systematiska resursslöseri. Om jag får flika in så noterar jag att de utbildningsinsatser som görs för att sätta arbetslösa människor i riktiga jobb har en tendens att vara utformade på så vis att man systematiskt kan utbilda sig långt bort från arbetsmarknaden. Jag har sett det med egna ögon. Det är tragiskt, både för den arbetslöse och för samhället i stort.

Jag vet att det är kul med humaniora. Jag studerar humaniora på hobbybasis. Och så har jag ett annat jobb som försörjer mig. Lösningen är tillfredställande, även om jag ibland önskar att jag kunde leva min vardag iförd morgonrock, sittandes i läsfåtöljen med en god bok och en rykande thékanna vid sidan av mig och göra en och annan anteckning i skrivblocket. När jag vinner på Lotto så… då ni!

Om jag får vara fräck – vilket jag inte blygs över att vara – så tror jag att vi skulle fostra många goda tänkare i vårt land om vi kunde lära dem att leva ett dubbelliv med ett trist försörjningsjobb vid sidan av en intressant och passionerad hobby ärad humanismen  under den andra delen av dygnets vakna tid. Nej, arbete är i sig ingen välsignelse – den myten tror inte jag alls på. Men man har inte förlorat något ifall ens tankar aldrig blir uppskattade, vilket ju är fallet för den humaniorastuderande som skall genomleva sitt yrkesverksamma liv medelst A-kassa.

I grund och botten vittnar det hela om ett förakt mot oss som har trista och produktiva arbeten och som förmodas aldrig grubbla över tingens ordning i såväl stort som smått. Tror mig! Det finns stora tankar även i den minsta människa, långt från de akademiska välpolerade studiesalarna.

Några av dessa små obetydliga människor hamnar här i bloggosfären…! Och dem bespottar ni, ni fina akademiker utan egen lön och som beklagar över att man ifrågasätter samhällets skyldighet att utbilda folk för arbeten som ingen vill betala lön för.

Kunskap blir inte makt förrän den kommer till nytta. Och egen lön är mycket makt.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Sviktande sexdrift förklarar Internetfrånvaro?

mars 30, 2011 den 9:21 f m · Arkiverad under Demokrati, Sex, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Säga vad man vill om detta, men jag är fullständigt övertygad om att porrindustrin medverkade till den globala Internet-boomen. Nu talar jag inte för hela jordens uppkopplade befolkning, men jag är säker på att möjligheten att se nakna stjärtar och bröst och allt däremellan för en låg kostnad – samtidigt som man fick tillgång till dagstidningar, myndigheters och postorderfirmors hemsidor, wikipedia, etc – var en av de faktorer som fick folk att definitivt ta steget ut i cyberrymden.

I ärlighetens namn skall jag erkänna att mitt påstående är en teori, men det kan inte vara en slump att en litterärt inriktad hemsida jag drev förut bara hade mellan 5-50 besök per dag, och min kompis betydligt mer erotiska sajt slocknade när servern överbelastades – varje dag! Och hör hur högt antiporr-folket skriker på censur; då måste det ju verkligen finnas en efterfrågan.

Ett gäng väldigt seriösa företrädare för allt mellan Stiftelsen för Internetstruktur till Studiefrämjandet och Handikapades Riksförbund har skrivit en debattartikel i SVD:s Brännpunkt där de noterar att 1,5 miljoner svenskar inte är ute på Nätet (och porrsurfar, min anm.), och 1,3 miljoner av dessa är över 50 år. Få se, hur är det med sexdriften i den åldern? Hm. Hm-hm.

Skribenterna i debattartikeln hänvisar till en rapport där de ouppkopplade får ”förklara sig”:

Två av tre av dem uppger att de redan har telefon, radio, tv och dagstidning och är nöjda med det. De saknar helt enkelt intresse för Internet.

Låt oss lämna min porrhypotes för den här gången, och istället analysera detta utryckta citat. Två av tre ÄR NÖJDA med att de redan har telefon, radio, tv och dagstidning. Detta får de 20 artikelskribenterna att gå i taket. Nästan 1 miljon svenskar är nöjda med att inte ha Internet. Huga! Att de bara får tänka så! dundrar det hos Organsiations-Sverige, som själva aldrig visar några tecken på att vara nöjda i något fall – utom med möjligheten att själva göra en insats/få offentliga bidrag.

Jodå, jag är själv på gränsen till Internetmissbrukare, och inser svårigheten att fara iväg någonstans där jag inte kommer on-line inom 48 timmar. Jag anser också att Internet – inte minst tack vare en engagerad och mångfaldig bloggosfär – är det bästa som hänt den svenska – nej, den globala – demokratin sedan allmän rösträtt infördes.

Men det skulle aldrig falla mig in att TVINGA folk att bli Internetbrukare. Dessvärre är det i den riktningen vi går mot. Tvång och inskränkt valfrihet. Det blir svårare att gå till ett postkontor eller möta en myndighet öga mot öga, eller för ens den delen att inhandla vissa varor utan att vara uppkopplad.

Vet ni om att det finns gamla (huga!) människor som är nöjda (huga igen!) med att bo ute på landet med blott vatten från egen brunn, värme i form av egenhuggen ved, starkdryck från den egna siburatorn och den vida naturen i omgivningen som enda underhållning (såvida de inte har en handvevad trattgrammofon och ett sortiment knastigra stenkakor för att lyxa till det)?

Vad är det för fel med nöjda människor om de vill ha det så här?

Till skillnad från de 20 skribenterna säger jag så här till miljonen nöjda icke uppkopplade svenskar: ” – Kul för er att ni är nöjda med tillvaron. Fortsätt som det behagar er, det är ert eget fria val att avstå från Internets fördelar”. Jag vet dock inte hur jag skall få fram detta budskap till dem. De är ju gubevars inte uppkopplade så att de kan läsa det här…

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
Bloggkollegan Per Hagwall har fått in en replik ang. utvidgningen av den svenska sexköpslagen i SvD. Jag delar hans uppfattning, både ifråga om att sexköpslagen är en morallag, och att en eventuell tillämpning av lagen skapar en del problem.
D.S.

Kommentarer (4)

Klimatpsykos

december 14, 2010 den 11:13 f m · Arkiverad under Teknik & forskning

Bästa läsare!

SvD gottar sig i folks ångest över klimatförändringarna. De värsta dystergökarna säger att de har sorg; världen är på väg att gå under, och det beror helt och hållet på människan och all teknik som är i hennes tjänst. Och den som till äventyrs skriver kommentarer som motsäger skälen till all klimatångest riskerar att bli censurerad/raderad av SvD:s moderatorer. Det är inte bara sorgligt, utan rent av skamligt.

Jag har dock en hästjur att föreslå de ångestdrabbade svenskar som nu ser sina och barnens liv rinna ut i ökensanden… klä av er nakna, gå ut i snön och rulla runt ett tag. När ni sedan någon dag efteråt går till doktorn med lunginflamation kan ni vara tacksamma för att människan med sin moderna teknik kan ta fram mediciner som kan bota både denna sjukdom och många andra. Och skulle ni föredra att låta naturen ha sin gång istället… ja, var så god. Charles Darwin hade teorier om den saken också. Vilket vi andra som överlever kan vara glada över.

I övrigt känner jag mig oroad över att folk med klimatpsykos är så benägna att skylla på människan. Det är en synnerligen farlig grogrund för klimatterrorism, d.v.s. aktivister som dödar människor för ”miljöns skull”. Frustrerade människor kan göra frustrerande saker. Det märkte vi ju i lördags…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (8)

Climategate – ett påhitt av den onda tobaksindustrin?

november 9, 2010 den 9:36 f m · Arkiverad under Naturvetenskap, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Ok, rubriken är inte 100% seriös. Men det var inte gårdagen SVT:s ”Vetenskapens Värld” heller.

SVT visade igår något som de själva skulle vilja kalla en dokumentär om det s.k. Climategate. I filmen beskriver man hur forskare under lång tid kommit fram till att jordens klimat håller på att förändras och att detta skett p.g.a. människans utsläpp av växthusgaser, företrädesvis koldioxid. Mot dessa vetenskapsmän har oljeindustrin organiserat en mångmiljonsponsrad påtrycksningsverksamhet i form av konservativa tankesmedjor som har på sin agenda att agera precis som tobaksindustrin gjorde på 1950- och 1960-talet. Och någon av dessa konservativa gruppers anhängare har till och med varit så ful att han hackat sig in i vetenskapsmännens dataserver och kopierat deras e-postkorrespondens. Och när hackern gjort detta har de elaka tobaks… eh, klimatförnekarna valt ut formuleringar som väcker tvivel om forskarnas goda intentioner. Nu har SVT gett oss den enda rätta sanningen, så nu skall vi inte tvivla på att jorden är på väg att överhetta.

Pust!

Jag såg på programmet med stort intresse. Huvudtesen var att forskningen är korrekt och att det är fastställt utom allt rimligt tvivel att människan påverkar jordens temperatur, och att man hittills lyckats höja den med 0,8 grader. Dessutom kunde man fastslå att det var korrekt av forskarna att radera data som visade att den globala temperaturen dramtiskt minskat under senare år. Att forskarna skrivit i sin e-post att meninsgmotståndare måste bekämpas var bara ett roligt skämt som ”klimatförnekarna” missförstått.

”Klimatförnekarna” representerades i reportaget av en industriidkare i gruvbranschen och en VD på en höööööögerorienterad tankesmedja. Och dessa ställdes mot de kunniga och oskyldigt utpekade forskarna som anklagats för att hitta på klimatförändringarna för att få ännu mera forskningsanslag. Ingen tvekan om villka vi tittare skulle sympatisera med…

Jag har studerat ämnet under ett par års tid nu. Det jag vet är tillräckligt för att kunna bedöma att reportaget inte var opartiskt. Man lät en expert uttala sig om att antalet forskare som är skeptiska till teorin om antropogent initierad växthuseffekt bara är ett fåtal (illustrerat med två eller tre skuggade silhuetter) ställt mot alla de hundratals (600?) forskare som författat de rapporter som FN:s Klimatpanel publicerat.

Inte ett ord i reportaget om att en av dessa rapporter kom ur en propagandaskrift (den som angav att Himalayas is skulle ha smält bort om 25-30 år). Inte ett ord om att det även bland de 600 forskarna som FN:s Klimatpanel arbetat med finns de som uttrycker skepsis mot ett kategoriskt ställningstagande om att människan förändrar jordens klimat. Man sade inte heller något om att de klimatmodeller som tagits fram (och som förutspår en ”överhettad” jord) inte följer den faktiska temperaturutvecklingen. Det rådde total tystnad i reportaget om att experten Mann i sin redovisning av global temperaturutveckling struntat totalt i den medeltida värmeperiod (som var varmare än dagens globala temperatur) bara för att kunna framställa en graf som liknar en liggande hockeyklubba.

Jag törs nästan påstå att SVT medvetet valt att censurera dessa fakta för att tittarna skall övertygas om att politikerna skall få mandat att styra medborgarnas liv ännu mera (orden ”propaganda” och ”hjärntvätt” dyker osökt upp i mitt huvud), företrädesvis genom högre skatter och ökad kontroll av människors rörlighet.

Därför är jag inte förvånad över att utbildningsminister Björklund anklagas för att vara gammaldags när han anser att skoleleverna skall lära sig geografiska namn i geografiundervisningen istället för att ägna den lektionstiden åt natur- och samhällsorienteradeorienterade ämnen som ”hållbar utveckling”.

Sverige och planeten jordens medborgare är under attack. Och de anfallande utgörs av talibaner. Miljötalibaner. Det är bara att inse det.

Under tiden fortsätter miljoner människor att dö av AIDS, malaria och andra sjukdomar, och ännu fler har inte tillgång till rent dricksvatten. Men dessa problem måste – säger politikerna och klimatalarmisterna – prioriteras ner till förmånen för kampen om det globala klimatet.

Tro mig; det enda som överhettas är undertecknad, vilket är en konsekvens varje gång man tar del av SVT:s stolligheter. Och så är det tragiskt att de gröna vintrar som bl.a. stollarna i Naturskyddsföreningen säger beror på den globala uppvärmningen inte alls är så gröna – trots våra hiskeliga utsläpp av koldioxid. Snökaos på väg. Haha!

Hälsar eder Peter Harold

Länkar:

Climatescam (där reportern utpekas bland kommentarerna som aktivist i miljögruppen Attack)

Kommentarer (7)

Genpolitik för politisk kontroll?

november 1, 2010 den 12:57 e m · Arkiverad under Politik, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Sedan några år finns en intressant debatt om vem som har rätt att ta patent på människors gener. Jag vill minnas att den isländska regeringen sålde sin befolkning till ett läkemedelsbolag för några år sedan. Personligen är jag fascinerad över frågeställningen, och funderar på att lämna in en patentansökan på solnedgången…

Men frågan om människans gener och kontrollen över densamma är viktigare än man kan tro. Enligt sajten Medical Daily har University of California lyckats hitta en gen som gör folk till liberaler (och vi får väl förmoda att det rör sig om liberaler enligt amerikanska mått, vilket är ungefär en mix av sossar och folkpartister). Genen heter DRD4.

Man har redan ansett sig hitta gener som kan ge en indikation på om en person är benägen att begå brott, har anlag för fetma eller riskerar att utveckla skadliga sjukdomar. Detta är inte bara en fråga om medicin, utan en fråga om information om individen. Ett blodprov kan ge en bild av vem du är eller vem du kan komma att bli. Man kan aldrig räkna bort det sociala arvet, men ponera om ”samhället” skulle finna det lönsamt att selektera barn utifrån sin arvsmassa – då är vi vips tillbaka till den bruna tidsåldern med rasbiologiska institutet.

Jag är inte rädd för att doktorerna skaffar sig kunskap så att de kan leka Gud och skapa liv. Tvärtom, jag är övertygad om att Gud är tacksam för all hjälp han kan få eftersom Skapelsen har haft sina skavanker i ett antal miljarder år nu (i vart fall en helvetes massa miljoner år). Vore kul om vi kunde göra all cancer botbar, till exempel.

Jag är däremot rädd för att politiker i sin iver att vilja kontrollera oss medborgare kräver oss på vårt DNA för att kunna oskadliggöra potentiella motståndare. Det har trots allt inte gått över 100 år sedan våra politiker tvångssterilicerade människor på grund av deras förmodade genetiska egenskaper.

Så vi medborgare skall vara på vår vakt; det finns inget gott som en politiker inte kan göra något ont av…

Hälsar eder Peter Harold

SvD

Kommentera

Expressen ute och flyger – till Mars

oktober 28, 2010 den 1:13 e m · Arkiverad under Teknik & forskning

Bästa läsare!

Ja, jag vet. Ibland är jag en irriterande Besserwisser. Men jag kan inte låta bli att tro att Therese Färsjö på Expressen skrev artikeln ”Fyra ska till Mars – för evigt” utan bättre vetande. Kanske har hennes grundmaterial – någon notis på nätet – också varit undermåligt. Skit in, skit ut, med andra ord.

Låt mig börja från början:

Det är inget litet uppdrag NASA vill ge sina astronauter. Rymdcentret undersöker just nu om det går att skicka folk till Mars och andra liknande platser.

Ibland när jag tar med min far på biltur brukar vi komma till landsvägskorsningen och valet infinner sig: Ska vi åka till Dalarna, Värmland eller Uppsala? NASA befinner sig inte alls i samma läge för spontanitet. Tvärtom är valen väldigt få: Månen eller Mars. Och månen tillhör Jorden, så det är Mars man fokuserar sig på. ”Andra platser” ligger inte inom räckhåll; Venus faller bort p.g.a hög atmosfärstemperatur och Jupiter… ja, försök hitat en ledig parkeringsplats där om du kan.

Nasa avslöjade i går att de redan har fått mer än fyra miljoner kronor i bidrag för att starta projektet, men de hoppas på fler finansiärer, skriver Daily Mail.

Avslöjade? Så det har varit en hemlighet? Bara för att man berättar något är det inte att avslöja, i vart fall inte i mitt språkbruk. Få se, vad står det mera…

Aha, Therese har läst Daily Mail. Då har vi förklaringen. Låt mig säga det först som sist; 4 mille kommer inte räcka till Mars. Jag tror inte ens pengarna räcker till att köpa ett flygplan så att austronauterna kan åka från rymdflygskolan i Houston till uppskjutningsrampen i Florida.

[...]kan människor bo på Mars redan 2030, och de fyra frivilliga som skickas upp kommer att bli kända som de första bosättarna på en annan planet än jorden.
Det finns bara en hake, vilken kanske får Christer Fuglesang och hans kollegor att dra öronen åt sig: De kommer aldrig tillbaka.

Får jag ge förslag på personer som borde åka frivilligt? Nä, seriöst: det sägs att Australien befolkades med landsförvisade britter – varför inte göra något motsvarande för Mars? Gör den röda planeten till en taliban-koloni. Och skicka Burmas militärjunta i samma rymdskyttel – tillsammans med Nordkoreas diktator och ett urval av andra despoter (Putin, Hugo Chavez, und so weiter…)

Jag undrar dock NASA tänkt att reglera anställningsvillkoren för ”de fyra frivilliga”. Livstidsanställning torde ju vara korrekt form.

Therese avrundar artikeln med:

Kostnaden för att skicka upp fyra personer till Mars skulle landa på 40 miljarder kronor och det skulle helt enkelt bli för dyrt.

Skulle det bli helt enkelt för dyrt att skicka upp fyra personer till Mars? Men vänta. Om man inser att 40 miljarder kronor är för mycket, varför ens kasta ut 4 miljoner på att starta projektet? Det är nog inte Thereses fel att det här låter feltänkt, men någonting säger mig den sista meningen skulle formuleras på annat sätt. Om den skrivits av en journalist.

Vill man ha mer att stånka över som jourhavande Besserwisser kan man ju studera den till artikeln bifogade Faktarutan:

*Den som ska flytta till Mars bör inte ha något emot kalla temperaturer. Planetens yta har en medeltemperatur på – 60 grader celcius. På sommaren kan det dock bli 20 grader varmt vid ekvatorn.
* Atmosfären är tunnare än jordens och består till mesta dels av koldioxid. Syretuber skulle därför behövas.
* Mars har liknande årstider som jorden. Däremot är dagarna 41 minuter längre.

Den som skall flytta till Mars bör inte heller ha någonting emot att bli bestrålad av kraftiga solvindar, vilka p.g.a. att planeten saknar magnetfält slår rakt ner på ytan som en fet mikrovågsugn. Samma sak gäller för vår måne. Den som vill bo på Mars bör göra bäst i att älska leva under jord.

Nu är det inte bara årstiderna som avgör temperaturen på Mars; det gör faktiskt solen. Sålunda har man noterat att medan Jorden drabbats av ”den ödesdigra globala uppvärmningen” som enbart tillskrivs människans utsläpp av växthusgaser har även lilla folktomma Mars råkat ut för en temperaturhöjning i motsvarande skala. Med detta sagt skall ingen tro att det kommer bli varmt och skönt på Mars; planetens atmosfär blir dessutom allt tunnare p.g.a. att solvinden ”blåser bort” den, partikel för partikel.

Jag har dock inget emot att Marsdygnen är 41 minuter längre, om dessa får disponeras till sömn. As a matter of fact låter tanken ganska lockande. Vem vill inte sova 41 minuter extra på morgonen? var köper man biljetten, NASA?

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Vad du ser är vad du får, käre kortägare

oktober 25, 2010 den 9:54 f m · Arkiverad under Teknik & forskning

Bästa läsare!

Med hjälp av en ny kortläsarterminal skall man kunna koppla sitt körkort till alla medlems- och förmånskort som ligger i plånböckerna. Enligt DN har företaget ID24 skapat en maskin som kan koppla ihop ditt kör- eller id-kort med förmåner hos handlaren, medlemskap, bonus, etc etc.

Detta för att man det inte skall behöva tillverkas lika många kortämnen i framtiden.

Men jag ser en fara i det hela. Du besöker en vitvaruaffär och skall köpa en ny diskmaskin. Kassörskan ber dig att dra ditt körkort i kortläsaren:
” – Det är för att registrera dina garantier på diskmaskinen”, säger hon med ett avväpnande Colgate-leende.

En vecka senare kommer direktadresserad reklam från Vitvaruföretaget. Du får också ett kontoutdrag där beloppet på diskmaskinen finns angivet. Det står också en hänvisning ”logga in på ditt personliga konto hos oss på www.vitvaruaffären.se” och när du gör det klickar du i en liten ruta där du accepterar användarvillkoren. Någonstans bland de 3000 finstilta orden nämns att du nu aktiverat ett kreditkonto eller något annat jävulskap.

Jag tror att många håller sig från att bli IKEA Family, Lindex- och H&M-medlem, eller dylikt med anledning av alla kort. Det räcker med ICA- och MedMera-kortet för de flesta. Men det finns ytterligare ett skäl att hålla sig ifrån korthysterin, och det är handelns vilja att kunna läsa dig som en öppen bok. Att koppla sin shopping till körkortet öppnar för nya integritetskränkande möjligheter. Tag varning, kära butiksbesökare!

Sedan kan man ju fråga sig om det är möjligt att ha koll på vad man är med i om allt ligger i kör- och id-kortet.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (3)

Förbjud dubbfria däck för miljöns skull!

oktober 1, 2010 den 7:44 f m · Arkiverad under Naturvetenskap, Politik, Stadsliv, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Idag införs ett nytt förbud mot trafik med dubbdäck i tre städer i Sverige. Syftet med denna lag är att skapa bättre luftkvalitet i utsatta stadsdelar. I Stockholm finns sedan tidigare ett förbud mot trafik med dubbdäck på Hornsgatan.

Det paradoxala är att luftkvaliteten på Hornsgatan inte blivit bättre. Någon som säger sig ha sett de riktiga mätsiffrorna menar att luftkvaliteten till och med blivit sämre. Från myndighetens håll menar man att det beror på att lagen har dålig efterlevnad; nästan var tredje bil som körde på denna gata bröt mot förbudet.

Jag själv är djupt fascinerad av situationer där saker och ting inte blir som myndigheterna tänkt sig. Vilket är ganska ofta. Det visar på en mänsklighet hos dem. D.v.s. att de precis som vi andra skattebetalande löneslavar emellanåt är riktiga klantarslen. Så jag började fundera på varför luften blir sämre på Hornsgatan när de facto 60% av trafiken lyder lagen.

Kan det finnas en teknisk förklaring till det oväntade resultatet som de styrande politikerna förbisett? Hur kommer det sig att en minskning av vägytans slitage (för det anses att dubben sliter på asfalten och frigör hälsofarliga partiklar) ger omvänt resultat?

Jag undrar om det kan bero på att dubbdäck och dubbfria däck har en olikhet som är av stor betydelse. Jag själv kör sedan 2 år med dubbfria vinterdäck och ser att de till skillnad från de dubbade har många fler lameller som skall skapa ett bra grepp mot vägytan. Mina gamla dubbdäck hade inga sådana, utan hade grova mönster och hela ytor som dubben satt fast i. Så vad gör att dubbfria däck skapar sämre luft på Horsngatan?

Jo, enligt min teori samlar lamellerna i de dubbfria däcken upp större partiklar, sådana som är för stora att hamna i luften, och där ligger dessa och mals till mindre storlek inuti lamellerna. När den stora partikeln malts till ett stort antal mindre så lossnar de från lamellen och vrivlar ut i luften. Och blir ett mätresultat.

Så om denna teori stämmer borde vi införa förbud mot dubbfria däck på Horsngatan om vi vill ha bättre luft än vad vi har nu. Det nuvarande förbudet kan alltså vara kontraproduktivt för miljön! 

Sedan kan man ju alltid diskutera hur klokt det är att ha en massa flervåningshus i långa rader efter varandra utan några öppna stråk där vinden kan få komma åt och ventilera bort den dåliga gatuluften.

Hälsar eder Peter Harold

SvD
DN.
GP
GP (2)

Kommentarer (11)

Helgens nöjen…

september 27, 2010 den 10:13 f m · Arkiverad under Stadsliv, Teknik & forskning

Bästa läsare!

Jag hade tjatat i ungefär en veckas tid att det skulle vara intressant att gå på Hobbymässan. Jag har sett de lockande annonserna inför tidigare evenemang, och en gång i tiden hade jag ju gubevars en egen modelljärnväg som barn. Inte Märklin eller Fleischman, utan Lima. Och så hade jag en flaska sprit. Ja, den var inte avsedd för mig, utan för rengöring av skenorna. Minsta lilla fettfläck bröt strömkretsen till mitt svenska RC-lok.

Min dotter gav med sig och följde med. Hon älskar att åka moped, och hade trots allt kunnat åka vart jag än ville.

På väg in mot stan körde vi ifatt en gammal Citroën av s.k. padd-typ. Det slog mig att modelljärnvägar kanske inte är min grej längre. Borde jag inte satsa på att skaffa mig en veteranbil istället?

Till slut hamnade vi vid mässhallen vid Frihamnen. Väl inne fann jag ett dagis för vuxna män. Medelåldern var förhållandevis hög. Och storleken på hobbyföremålen varierade från de pekfingerstora modelltågen till föreningen Flygande veteranernas DC-3:a ”Daisy”. Dock hade man inte lyckats klämma in detta flygplan i mässhallen, och den var faktiskt inte ens i luften (fast vi såg den dagen därpå istället).

På tågfronten tycks en hel del skett sedan jag var i 11-årsåldern. De flesta loken - om inte alla – var fjärrstyrda via radiokontroll. Eftersom jag var rädd för att framstå som otroligt okunnig (vilket jag är) vågade jag inte fråga om strömkällan i loket var inbyggt eller ifall man fortfarande matade likström via skenorna. Vissa av sektionerna hade de facto glapp i skenorna, så jag var undrande.

Man tycks dock inte ha kommit ifrån problemet med att få tåg att starta och stanna med den sävlighet som präglar riktiga lokomotiv. Eller också var det ”lokförarna” som var klumpiga.

På hobbymässorna kan man hitta de sanna entusiasterna. Jag talar om herrarna som är så uppslukade av sin hobby att de antingen aldrig har gift sig eller bara har en vag aning om när hustrun har sin födelsedag eller hur hon se rut, än mindre när den egna bröllopsdagen äger rum. Det enda som räknas är…

…den egenhändigt byggda ångmaskinen!

Ja, jag tyckte mig se en herre som tillhörde denna kategori av entusiastiska existenser. Det formligen lyste av kärlek till den puttrande maskinen. Hade en halvnaken Pamela Andersson kommit förbi – nej, säg att hon var helnaken – skulle nog denne herre blott ha lyft glasögonen, kliat sig på nästippen och sedan återvänt till sin vattenpump och oljekanna.

Jag förstod att det inte var särskilt klokt att inleda något samtal med denne utställare; det finns alltid en risk att man kan bli stående i timmar och få hjärnan fylld med så mycket fakta och idéer om ångmaskiner att man själv glömmer sin egen bröllops- eller födelsedag.

Det fanns ytterligare en faktor som modererade mina möjligheter att nörda ner mig bland utställningsföremålen på Hobbymässan: Lilla Fröken Harold var nämligen som fisken på torra land. Här fanns inga fantastiska kläder, inga glittrande smycken, inga blippande dataspel, och därtill rådde total avsaknad av japanska tecknade figurer (manga). Varje gång jag såg något (i mina ögon) intressant och kommenterade detta fick jag ett neutralt ” – Mmm-ummm” till svar.

Och skall jag vara helt ärlig så var jag inte heller riktigt nöjd. Hobby i mässhallar är som teater på parkeringsplatser. Modelljärnvägar identifierar jag som en hobby som är förpassad till en mörk källare där ljusen från lok, tågvagnar och modellhusen kommer till sin rätta. Och en puttrande ångmaskin skall stå på ett belamrat arbetsbord nere i ett garage där det mesta tar plats, utom garageinnehavarens bil som inte stått där på 10-15 år p.g.a. alla utrymmeskrävande hobbymaskiner.

Det var dock roligt att se en del bekanta ansikten på denna tillställning. Och då räknar jag inte in den robot som förevisades på utställningen. Fast den var dock den enda hobbypryl som fick Lilla Fröken Harold att lyfta blicken från sin MP3-spelares meny under hela besöket.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (5)

Äldre inlägg »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.