Bästa läsare!
Jag läser en artikel som försetts med rubrik i bästa krigstidsstil. Nej, det handlar inte om lille grisens försök att starta tredje världskriget från u-landet Nordkorea, utan om att Microsoft tappat försäljning med 14%. Och beklagligtvis är jag en av dem som dämpat denna nedgång. TYVÄRR!
Eländet heter MICROSOFT 8. Egentligen vet jag inte vad detta är, men jag vet vad det gör med ”min” nya dator. Härom månaden blev jag uppmanad av dotter och hennes mor att byta ut deras knädator med brutet skärmgångjärn mot en dito ny knädator. Första felet var att vi tog bussen i rykande snöstorm till Netonnets butik i Barkarbytrakten. Vädret kan jag ha överseende med, men det är lite av att köpa grisen i säcken när man handlar i en butik där alla datorer ligger i kartonger.
För säkerhets skull köpte vi ett nytt exemplar av samma fabrikat som förra gången. Det såg lovande ut eftersom materialkänslan var gedigen. Men där stannar listan över fördelar. När den nya datorn var igång försökte jag börja arbeta med den. Till min förfäran hitatde jag ingen startmeny. Istället fanns en massa rutor liknande det system jag har i jobbets mobiltelefon. De kallas visst för appar. Det tog mig en bra stund innan jag hittade en bekant miljö, d.v.s. ”skrivbordet”. Men fortfarande doldes alla praktiska funktioner som jag är van vid. Jag har fortfarande inte hittat vare sig ”Start” eller ”Program” i nedre vänstra hörnet. Öppnar jag en pdf-fil från Internet försvinner det virtuella Skrivbordet, och det går inte att ”kryssa” bort pfd-filen eller sätta den nere i listkanten. Istället måste jag göra hela jävla resan via app-läget, leta efter skrivbordet, und so weiter. Det som förr tog mig två sekunder att göra tar minuter. Jävla datorjävel. Fuck, helvetes jävla skitfuck!
När jag beskriver mina bekymmer svarar de som orkar lyssna med en huvudskakning och uttalar förbannelsens ord: ” – Microsoft 8…!”. Jag anar en viss skadeglädje, ungefär som om man träffat på ett supersexigt one-night-stand av kvinnligt kön (annat är inte att tänka på, anser jag) och kört hela kamasutra-programmet, skrutit om det och sedan några dagar senare skamset berättar att det svider när man pissar och ollonet börjar se ut som undersidan på en champinion. Inte för att jag varit med om detta, men ni förstår liknelsen hoppas jag.
En elak könssjukdom är nog precis vad jag önskar Microsofts programmerare. Ja, hela bolagsledningen borde få sig en rejäl svårbehandlad körare. Att önska att Bill Gates skyndsamt ska förpassas till helvetet är i det här sammanhanget alldeles för snällt. Nej, det bästa straffet borde vara att tvinga honom att använda sina egna produkter. I vanliga fall är jag helt emot tortyr, men under rådande omständigheter tycker jag att detta är ett straff som passar honom.
Sedan finns det massor att säga om själva datorn och vilka helveten den ställer till med utöver operativsystemet. Musrutan är känslig och kan spontant vid lätt andning få för sig att markera textfält som jag ovetande skriver över. Jag kan inte heller markera en text och sedan flytta fingret till verktysgfältet för att kursivera, för då försvinner markeringen. Är man lite darrig på fingret uppfattar datorn det som att man inte bara dubbekklickar utan trippel- och qvartelklickar. Kort sagt: jag hatar datorjäveln.
Nu frågar sig säkert vän av ordning varför jag inte byter till Mac när jag hade chansen. Ja, varför gör jag inte det?
Hälsar eder Peter Harold