Arkiv för Udda sex

Prides pryds icke prisa högt

augusti 1, 2011 den 2:25 e m · Arkiverad under Okategoriserade, Stadsliv, Udda sex

Bästa läsare!

För några år sedan betraktades homofili som en sjukdom. En del är nog kvar i den uppfattningen, annars skulle nog ordet vara utdött vid det här laget. Omvänt har den homosexuella världen ”kidnappat” ett mer positivt klingande ord, nämligen ”gay”. Detta ord återfinns ofta i den engelskspråkiga litteraturen ända fram till vår egen tid då de flesta skribenter blivit mer restriktiva till bruket – på förekommen anledning. Visst låter det trevligare med ”gay” istället för ”homofil”, men språkligt sett undrar jag om det är bra att använda omskrivningar av detta slag?

Ett annat ord vars betydelse skapar förvirring är ”ohemult”. Jag zappade förbi SVT:s kunskapskanal där en reporter frågade folk på stan (sannolikt Stockholm, var annars?) om de visste vad ”ohemult” betyder. Någon lät tanken vandra till Mumindalen och karaktären Storhemulen. Reportern fick dock inte korrekt svar förrän en äldre dam intervjuades. Ohemult är alltså någonting som är oförtjänt.

Egentligen är ursprungsordet ”hemula” och det är en juridisk term. När man ”hemular” så försvarar man någonting (t.ex. en gärning eller sitt uppsåt). Sedan har ordet levt vidare med sin negation. Idag känns ordet mest passande ifråga om pengar, t.ex. i meningen ”Pridefestivalens arrangörer tar ohemult mycket betalt av sina medverkande aktörer”.

Här kommer vi in på ännu ett homoerotiskt ”kidnappat” ord: pride. Den som är gay motiveras att vara stolt över sin homosexuella läggning. För en person som ej har engelska som förstaspråk förknippas orden gay och pride alltmer med homosexualitet. En slags lingvistisk enlevering som varit mer framgångsrik än motsvarande försök inom bil- och fiskeindustrin. Ja, för visst minns ni den gamla Mazda 121-avläggaren som såldes som Kia Pride? Och ingen kan väl ha passerat hyllan för konserverad fisk utan att ha sett lågprisetmärket Prides tonfisk. Fast säg ”pride” och se den som börjar tala om en snabbrostande dödskapsel från Sydkorea. Nej, i tio fall av tio associerar man till det evenemang som inleds idag.

Nåväl. 

Som vanligt när det är prajd-festival här i Fjollträsk (ja, det betyder ”Stockholm”, vad trodde du?) så upprepar jag än en gång kravet på en generell erotikfestival. Inte minst därför att prajd-festivalen har en väldigt hög erotikfaktor, vilket ju måste vara ganska besvärande för de människor som förälskat sig i någon av samma kön, men som aldrig för sitt liv kan drömma om att stå på ett torg och och dansa iförd blott en tangakalsong. Då vore det bättre med en fördomsfri sexfestival för alla smaker. Och ni andra som inte gillar sex kan fortsätta göra det ni gjorde innan i lugn och ro. Bra idé?

Hälsar eder Peter Harold

I bloggbruset:
Thomasblogg: ”Stockholm Pride 2011 ett hån mot alla HBT-personer”. Thomas är sur på att alla svennar kan komma in på festivalen utan att vara gay, bög, flata, transa, queer.
Mats Dagelind (Demofon): ”Nu drar PRIDE-spektaklet igång”. Ett spektakel som skämmer ut homosexuella är Mats teori. Jag säger inte emot.
Henrik Tornberg: ”Karneval och skräckvision”. Henrik vill inte att vi tar Pridefestivalen som en sexualiserad happening för HBT-folk, och inte läsa in alltför mycket allvar i den gruppens visioner. Ok, då återstår alltså bara att det hela är ett jippo för att tjäna pengar?

I mediebruset:
SvD: ”Prides hyror slår mot gaykrogarna”.
QX: ”Behring breivik gick på Pridefestival”. Intressant! Och inte alls oväntat. Att genomgå skönhetsoperationer för att vara attraktiv inför en förestående terroristattack är bara såååå bögigt.
DN: ”Stockholm Pride satsar på tillgänglighet”. Pär Wiktorsson säger: ”- Vi vill också utmana öppenheten, tänja på dess gränser.” Ok, så efter åratal av framgångsrik kamp för ökad öppenhet skall man tänja på öppenhetens gränser så att…? Hm, låter inte som ett trevligt experiment; är man beredd på konsekvenserna? Och vad är syftet? Pär är skyldig svaret.

Undertecknads reflektioner om tidigare Pridefestivaler:
2010: ”Konsten att bränna pengar i regnbågens färger”  
2010: ”Kanske dags för en Pryd-festival? ”
2009: ”Gillar regnbågsfolket det här? ”

Kommentera

Länge leve offermentaliteten!

maj 20, 2011 den 3:33 e m · Arkiverad under Brott & straff, Udda sex

Bästa läsare!

Just nu pågår en intressant rättegång om barnpornografibrott där en förkrossande stor andel av de åtalande är kvinnor. Ni hörde rätt; närmare bestämt 23 kvinnor och 1 man. Ett ganska unikt case. Man skulle ju faktiskt kunna fundera på vad det är med barnpornografi som gör att de kan ha en förhållandevis längre kontakt med en man som förser dem med förbjudet bild- och filmmaterial utan att slänga sig på telefonen och anmäla vederbörande till polisen.

Åklagaren sparar nämligen inte på detaljerna. Han hävdar att bildmaterialet  ”skildrar barn som utnyttjats på ett hänsynslöst sätt. I en del fall av grövre karaktär med inslag av våld, tvång eller penetration av barnen.” Så en och annan larmklocka borde ha ringt hos de kvinnor som mottagit mellan 5-70 bilder/filmer via chatten. Och de borde också – de nu som löpte linan ut och träffade honom in real life - ha avböjt att ha en sexuell relation med mannen som försåg dem med materialet.

Men så gick det inte till, och det väcker frågor hos mig. Några kvinnor tackade nej och sa att barnporr inte är deras kopp thé, medan andra – enligt hjärnpularen Elisabeth Kwarnmark – tvärtom ”gemensamt konsumerat bilderna och filmerna för att öka upphetsningen.” Kwarnmarks slutsats lyder: ”Det handlar då mindre om pedofili och mer om att gå över gränser”.

Är det någon som på fullt allvar tror att Kwarnmark hade varit lika förlåtande ifall de 23 kvinnorna varit 23 män? Nej, det tror inte jag heller. Inte ens det faktum att en av kvinnorna erkänner sig ha blivit sexuellt upphetsad över att glo på barnporr gör vederbörande till ett monster. Kwarnmark igen: ” – Man vill tillfredsställa den andre, som hela tiden flyttar fram gränserna. Det bygger på att kvinnorna har dålig självkänsla och upplever maktlöshet. De blir bekräftade genom att våga gå in i det här.”

Att hävda att alla dessa kvinnor förletts av den ende mannen i härvan anser jag är att förenkla frågan, och möjligtvis också att leverera ett felaktigt svar. Jag begriper att man vill förklara kvinnornas passivitet att polisanmäla mannen med att de själva är utsatta av honom – offermentaliteten i all sin ståtliga prakt. Det finns inte i vår föreställningsvärld att svenska kvinnor, i olika grad av frivillighet och entusiasm, kan syssla med barnpornografi. Alltså måste man förneka att så skett, vilket Kwarnmark gör.

Jag själv kan inte nöja mig med denna förklaringsmodell. Det måste finnas andra förklaringar till varför varje enskild kvinna agerat som hon gjort, vare sig det varit med tystnad eller med sexuell extas. Här finns en doktorsavhandling att skriva om man kan se bortom den filtrerande offermentaliteten.

Hälsar eder Peter Harold

SvD, Expressen, Aftonbladet 1 och 2,

Kommentarer (4)

Full rulle

april 4, 2011 den 7:51 f m · Arkiverad under Hälsa, Humor, Udda sex

Bästa läsare!

Meddelar här i korthet att det är full rulle och det kommer inverka på min bloggningsfrekvens under den närmsta tiden. Jag nöjer mig därför med att konstatera att vi och världen lever i en intressant tid. Samt att ge er en liten rolig historia som jag fått av min brevkompis Shi Yan:

After experiencing the discomfort and embarrassment of a prostate test on the National Health Service, a friend of mine decided to have his next test carried out while visiting in Thailand where the beautiful nurses are rather more gentle and accommodating.

As usual he was asked to strip off, he lay naked on his side on the bed and the nurse began the examination.
”At this stage of the procedure it’s quite normal to get an erection” said the nurse.

”I haven’t got an erection” he said.

”No, but I have” replied the nurse.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

Ordet ”pedofil” användes inte en enda gång

oktober 20, 2010 den 4:59 e m · Arkiverad under Brott & straff, Udda sex

Bästa läsare!

Av 23 personer runt om i Sverige som häktats för grovt barnpornografibrott är 20 kvinnor. Så står att läsa i denna artikel på SvD. Och DN. Och Expressen.

Observera två saker: 1. Experterna står med hakan mot bröstkorgen av pur förvåning. Repliken ” – Ingen aning”, återges med en känsla av förvåning och bitterhet. 2. Inte någonstans i denna artikel används ordet ”pedofil”. Det gör det ofta annars när barnpornografi hamnar i nyhetsflödet och det är män som är inblandade.

Vad är min poäng med denna anmärkning? Vill jag vara så fräck att jag insinuerar att svenska medier behandlar manliga (misstänkta) gärningsmän annorlunda (strängare) än de väna oskyldiga kvinnorna? Sätter jag ett finger på en mycket öm punkt där jämlikheten haltar?

Nå, jag skall inte dra några förhastade slutsatser. Men jag är ändå väldigt intresserad av vad som skett. Och det av två skäl. Jag kan vifta med offerflaggan. Som f.d. underårig modell i erotisk bildproduktion anser jag mig faktiskt ha rätt att uttala mig om ämnet utan att någon kallar mig snusker. Det andra skälet till mitt intresse i frågan, som hänger ihop med det första, är att samhällets bild av det som kallas för ”barnpornografi” och ”förövare” kanske kan få en ny dimension.

Nej, jag vill inte leda er till fantasier om 55-åriga kvinnor som onanerar till bilder med nakna 7-åriga pojkar med erektion på badstranden, utan snarare väcka era tankar om lagstiftningen kring dylika bilder. Och jag är villig att stå som exempel, nämligen genom de bilder/bildserier som jag själv medverkade på i 7-årsåldern. Här är jag Peter Harold, offret, livs levande! Har jag rätt till en åsikt om ämnet? Är den åsikten ens värd att lyssna på?

För hur reagerar samhället (allmänheten/lagstiftarna/ni läsare) om jag på fullt allvar, med stort patos för yttrandefrihet, säger till de 55-åriga kvinnorna: ”Var så goda och tillfredställ er till mina bilder från när jag var barn – jag bryr mig inte”?

Nu hör jag i alla fall någon ropa ”snusker” om mig…  ;-)

Medge att mitt ställningstagande gör det annars så givna om barnpornografi lite mer komplicerat. För det första har jag själv inte ens rätt att se på de bilder som föreställer mig med min lilla Petter-Niklas (OBS! Till alla kvinnliga läsares förtjusning vill jag inflika att Petter-Niklas vuxit sedan dess!).
För det andra bryr jag mig inte om det är en 55-årig tant (sorry), en 65-årig gubbe (sorry) eller en 18-årig finnig student som blir pilsk av detta forna barndomsminne. Jag bryr mig inte ens om ifall bilden läggs upp i diverse snuskforum på nätet och skickas kors och tvärs bland 2 miljoner användare av vilka ingen bryr sig ens om att söka upp mig och skicka ett beundrarbrev som tack för min forntida insats i porrbranschen…

Däremot bryr jag mig mycket om att jag själv, bildens objekt, enligt gällande lag inte har rätt att inneha eller sprida denna bild till vem jag vill. Jag har helt enkelt berövats rätten till en del – om än en mycket liten del – av min barndom. DET om något kränker mig. Fast jag tror inte att folk vill se nyheterna om denna barnporrazzia ur den synvinkeln.

Så. Nu skall jag invänta och se hur många läsare som blivit rasande över denna provokation till blogginlägg… Håll er sansade i kommentarerna, om nu någon vill skriva.

Hälsar eder Peter Harold (f.d. sexmodell, men öppen för anbud…)

Uppdaterat:
Noterar att kvällstidningen Expressen åker runt och informerar grannar till de gripna. Känns ju mycket angeläget så här i inledningen av en polisutredning, månader innan fällande dom fallit.

Uppdaterat 2010-10-21:
Nu släpps kvinnorna, men misstankarna kvarstår.

Kommentarer (17)

Moralpolisen. Och ECPATS dolda agenda.

september 27, 2010 den 8:08 f m · Arkiverad under Brott & straff, Udda sex

Bästa läsare!

Jodå, jag vet hur rubrikerna kommer till. Reportern sitter och talar om allt mellan himmel och jord med artist A och sticker plötsligt in en fråga: ” – Vad tycker du om artist B?”. Och eftersom artist A inte anser sig ha mycket gemensamt med artist B så bli svaret: ” – Nä, det är ingen jag direkt gillar”. Rubriken är given:

ARTIST ”A” RASAR MOT ”B”
I EXKLUSIV INTERVJU!

Läs allt på sid. 4,5,6,7,8 och mittuppslaget.

Nu kanske SvD ställde lite mer djupgående frågor när de intervjuade polismyndigheten med anledning av att Berns Hotell utöver sin minibar även erbjuder sexleksaker, såsom stayups, olika vibratorer, kondomer i lyxförpackning.

Tom Eckeling, jourhavande moralist på insatsgruppen mot prostitution, reagerar:
”– Går man in på en del av sajterna där det säljs sex ser man bland annat sådana här sexleksaker.”

Vänta, vänta, vänta, Tom. Orsak och verkan. Hönan eller ägget. Är det sexleksakerna som gör att det finns prostitution? Tydligen, enligt Tom:

”–Hotellet försöker glorifiera något som vi jobbar för att avglorifiera,” säger Tom Eckerling i en av insatsgrupperna.”

Så en dildo glorifierar prostitution? Så svenska hemmafruar som har en extrakarl i en ask i sin byrålåda är… potentiella fnask?

Nu tror Tom iofs inte att sexleksakerna kommer locka till sig prostitution till hotellen (varför då uttala sig nedvärderande om hotellets sexleksaker, Tom?), och det tror inte heller Andreas L´Estrade som företräder Berns. Men hotellets receptionschef fortsätter med ett mycket märkligt uttalande:

– Det är inget fult med sex, det är bland annat det vi vill visa. Vi har till exempel slutat med vuxenfilmer eftersom vi samarbetar med Ecpat.

Stopp, stopp, stopp, för in i helvete tvärstopp, herr receptionschef. Stopp hela jäkla Sverige! Nu blir det riktigt intressant.

ECPAT är en lobbyingorganisation som utåt säger sig bekämpa sexhandel med barn, men som har en icke offentlig agenda där man med alla medel vill bekämpa all pornografi. Man drar sig inte heller för att ljuga och överdriva i sina rapporter. ECPAT är faktiskt till och med flera grader värre än hjälporgansiationen Rädda Barnen. Fast åter till Berns Hotell som erbjuder sexleksaker men inte vuxenfilmer.

För vi talar om vuxenfilmer!!!

Alla modeller som medverkar är 18 år och äldre står det i början av så gott som alla porrfilmer, i vart fall de som certifierats. Och ingen filmdistributör ställer några filmer till förfogande där det inte finns dokumenterat att modellerna är över 18 år. Men ECPAT har ändå lyckats; vuxna människor skall inte få se andra vuxna människor ha sex på film när de bor på hotell. Fast det går bra att använda dildos, stayups och lyxiga kondomer. HYCKLERI BERNS!

Om ECPAT finns mycket att säga, och bakom deras facade av välgörenhet döljer sig en agenda som icke är obesläktad med den kristna högern i USA driver. Organsiationen ECPAT är bland de medskyldiga till att det s.k. Bodströmsamhället förverkligas utan en tanke på personlig integritet. Och den utvecklingen är ju inte så underlig; ECPAT:s ordförande heter ju Thomas Bodström – kristdemokraten som av maktbegär satsade på socialdemokraterna.

Man kan spy för mindre.

Om Berns Hotell tagit bort sin vuxenporr p.g.a. ECPAT:s anmodan - då har vi svart på vitt att ECPAT inte är vad de utger sig för att vara. Jag efterlyser en kritisk debatt om detta. Det är trots allt en organsiation som beskyddas av Sveriges drottning och som har en kanal rakt in i den lagstiftande församlingen. Någon som anser att detta är en obetydlig banalitet? Nä, jag tänkte väl inte det.

Hälsar eder Peter Harold

  • Magnus Brahn ställer ett antal berättigade frågor i FAJAF kring samma ämne.
  • Bloggen Fria tider noterar att den dildofientliga SvD-artikeln är skriven av en radikalfeminist som vill att krogarna avskaffar pissoarerna.

Kommentera

Söndagskrönika: Ursula och Fredrik.

februari 13, 2010 den 4:22 e m · Arkiverad under Stadsliv, Udda sex

Bästa läsare!

Jag har två saker att bekänna för er, kära läsare. Det ena är att jag aldrig snattat. Det andra är att jag aldrig klätt mig i kvinnokläder. Ja, med undantag för att jag lånat Mrs Harolds t-skjortor när mina ”tagit slut”…

Trots det skall jag erkänna att jag inte alls är obekant med fenomenet cross-dresser. Alltså när karlar klär sig som kärri… kvinnor. Jag får allt påstå att 2009 var året då de blev så vanliga att man kunde råka ut för en trevlig pratstund med dem ute på stan i väntan på buss/tunnelbana/bankomatkö. Att konversera med en transvestit avviker faktiskt inte så mycket från att att konversera med en vänlig dam. I vart fall inte i nyktert tillstånd.

Just därför känner jag att jag är så befriad från fördomar om dessa människor med dubbla könstillhörigheter att jag vågar mig på att kritisera en av dem. Ja, kritisera, men blott i all välmening.

Fredrik Federley.

Eller Ursula som han föredrar att kalla sig när klänningen och stoppningen i BH:n sitter på plats. Jag hoppas innerligt att hon inte tar illa upp, men Ursula får mansklädde Fredrik att se ut som en skönhet i jämförelse.

Nu är det i o f s en vanföreställning att en man som klär ut sig till kvinna måste imitera det könets väsen till fullo. De flesta transor jag sett/hört under 2009 (en handfull) ägnade inte mycket energi åt att förställa rösten (men desto mer åt att förställa brösten). Sålunda är tanken på att föreställa en åldrad kvinna – byggd på en ung mans kropp - helt ok, inte minst därför att hög ålder genererar androgynitet. Det är därför vi älskar Dame Edna.

Men Ursula ser bara ut som en… transvestit! Studera bilden här ovan. Halsen tillhör en ung man, ansiktet en gammal nucka. I Hollywood är det tvärtom (ansiktet en föryngrad kvinna, halsen en gammal nucka).

Jag vet inte om Fredrik låtit sin Ursula inspireras av Disneys Ursula (ni vet sjöhäxan i Den Lilla Sjöjungfrun, som ju inte är jungfru längre eftersom hon fått barn i film nr 2). Risken finns. Men jag kan blott vädja till Fredrik att – utifrån min estetiska uppfattning på saken – döda sin Ursula och ersätta henne med en Madame Fed, en levnadsglad änka med flor, charleston-chick, och aptit på starka drycker och unga män i dyrare klasserna. Madame Fed skulle tveklöst kunna bli en dokusåpa. På Kanal 5. Men det är inte så illa det heller. I synnerhet inte under ett valår.

För er som ställer högre krav på en transas utseende klistrar jag in denna filmsnutt:

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

När solen inte skiner lika starkt…

februari 8, 2010 den 8:35 e m · Arkiverad under Udda sex

Bästa läsare!

Egentligen skulle jag skriva att denna bloggvecka går i det amorösa tecknet. Men det vore en felformulering. Här skall avhandlas mer sexualitet än kärlek. Och vi börjar med Adam och Eva…

Som Gud skapat dem… nakna och utan synd. Ja, det är väl den bilden av sig själva de svenska organiserade nudisterna har. Med referenser till det heligaste, våra bibliska urföräldrar Adam och Eva, har nakenbadarna skaffat sig ett alibi för att slippa gömma sina kroppar och kön. En nudist skall med detta vara mindre syndig än en katolsk präst.

”Här går vi utan kläder, och störs du av detta bör du gå till en annan strand” kan man läsa på anslaget. Denna avsaknad av prydhet har dock sin begränsning. Med kulspetspenna har nakenbadets högsta höns (eller tupp) lagt till: ”Sexuella aktiviteter undanbedes”.

Jag har svårt att föreställa mig Adam och Eva näck i tjugoårsåldern lallandes omkring i paradiset. De lär nog ha bonkat på varandra långt innan ormen slingrade sig fram med äpplet. Undrar för övrigt vad ormen höll äpplet med. Kanske jag borde läsa den där boken nån gång…

I vilket fall som helst är de sexintresserade förvisade – inte från Edens lustgård – utan från nakenbadarnas soliga plätt. Åtminstone så länge solen är ovanför trädtopparna. Men när den långsamt sjunker ner mot horisonten och stranden överges och gräsplanen/klipporna avbefolkas kan man se ett och annat par ligga kvar och invänta rätt stund.

Ja, det är inte enbart paren som blir kvar där. En och annan förväntansfull voyeur dyker upp, först förbipasserande med oskyldig uppsyn, och nästa gång med mer ivrig blick mot både objekten och kollegorna som sicksackar genom buskagen.

Vid det här laget har nakenlägrets ordningsman redan vikt ihop sin filt och packat ihop kaffekorgen och vänt hem. Ingen vakar längre över tukt och sedlighet. Men istället kommer andra ögon.

Mannen stryker kvinnan över magen, flyttar handen över höften och placerar den på låren; kastar en kontrollerande blick mot skogsbrynet och ser de oförargliga voyeurerna stiga fram, en efter en, meter för meter. Kvinnan placerar sin ena hand på mannens kön och snart är förspelet igång inför fluktarnas åsyn.

I en annan del av världen pågår ett krig, en naturkatastrof, en koleraepidemi, en TV-show, ett vägbygge, en bergsbestigning… men just här händer det som få känner till, och färre talar om. På denna oskyddade plats stegras kättjan både hos aktörer och åskådare, och innan solen gått ned har de närvarande fått sitt lystmäte. Kanske går någon därifrån med skuldkänslor eller skam; troligtvis går de andra därifrån med en längtan om att morgondagens väder skall vara lika strålande och eggande. Men mest sannolikt är att ingen av dem skulle vilja erkänna vad de gjort där, eller att de ens varit på platsen. Ty sex har ända sedan Adam och Evas dagar varit någonting skamligt.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

Snuskgubbar eller snuskungar?

januari 29, 2010 den 5:18 e m · Arkiverad under Udda sex

Bästa läsare!

En tidningsredaktör kan knappast få en smaskigare nyhet än denna: ”Polischef våldtog barn”. Ok, man kanske sätter upp en mer nyanserad löpsedel: Den f.d. polischefen är misstänkt för sexköp av minderårig och våldtäkt. Men formuleringen är oviktig; karln är redan dömd för sina gärningar i allmänhetens ögon. Med rätta säger nog många.

Vilka är de intressanta faktorerna för redaktören?

1. Gärningsmannen är en man. Dessutom en äldre man.
2. Han är en känd polis.
3. Han är en känd polis som köpt sex – fastän han arbetat mot s.k. kvinnofridsbrott och trafficking. JACKPOT!

Den forne polischefens lyster hos allmänheten lär nog knappast förbättras av att kollegan Björn Sellström dyker upp som gubben i lådan med sina indignerade uttalanden. Vi hörde honom gå igång rejält när Huddingens forne kommunalråd ertappades med byxorna nere – mer eller mindre – sedan denne hamnade i en gruppsexhärva där en av flickorna var under 18 år.

Redan på rad 1 i diskussionen om dylika skandaler handlar ämnet om att gärningsmannen är ett svin som förlett ett oskyldigt barn. Sellström uttrycker målande hur det går till; hur männen praktiskt taget hypnotiserar flickorna med pengar och gåvor.

Jag har haft äran att ta del av utredningsmaterial i samband med dylika sexskandaler. Om det fanns intresse skulle man kunna skriva en hel bok om snuskgubbarna. Men bra många kapitel i den boken skulle också kunna ägnas åt ”snuskflickorna” (och för all del ”snuskpojkar”).

Det är en falsk illusion (livligt spridd av poliser som Björn Sellström) att ”de utnyttjade” är noviser som inte har några som helst tankar om sexualitet, vare sig sin egen eller om rika mäns. Dessa ”barn” – vilket de i lagens mening är eftersom de är under 18 år – uttrycker helt andra värderingar kring sex än vad vi kan vänta oss av dem med lagstiftningen som referens. De flesta av dagens tonåringar – även de dito yngre – kan mer om sex än vuxna som levde och försökte älska  under den pryda viktorianska eran. Och förutom att de har kunskap om sex: de praktiserar den. Både på Internet och i det verkliga livet.

Detta är dock inte en nyhet. Jag har en bekant som förlorade sin oskuld som 12-åring till en 40-årig kvinna (den lyckosten). Nu talar vi alltså om 80-talet. En annan bekant – en tjej – hade sin första gruppsexupplevelse när hon var 13. Eftersom de blev överraskade tillkallades polis. Enligt henne var den påföljande offentliga uppmärksamheten betydligt värre än en öm ”mus”. Vad gäller homoerotiska förbindelser är det ganska vanligt att pojkar under 18 år söker upp äldre män (som inte tjallar för hela stan). Jag har faktiskt fått frågan om jag känner till någon lämplig ”sugar daddy”. Och två trettonåriga skolflickor på tunnelbanan pratade ogenerat om att de fick ett par hundralappar av två onanerande män för att de drog ner sina byxor och trosor bakom en transformatorstation. Medpassagerarna fick en ofrivillig redogörelse om penisarnas utseende…

Givetvis är det ett annat språk som talas i rättens salar. Ungdomlig kättja är något som snarast bevisar att gärningsmannen är skicklig på att förleda sitt offer.

Om detta vet jag faktiskt en hel del eftersom jag ju varit nakenmodell för en pornografisk publikation då jag var 8 år gammal. Så fort någon kommit på att den vänlige men hemlighetsfulle fotografen var en ”pedofil” var jag inte längre en estetiskt tilltalande gosse, utan ett sexbrottsoffer. Jag fick 5 eller 10 kronor av fotografen som tack för att jag klädde av mig naken (i jämförelse med de 5000 som den forne polischefen gav; snacka om inflation…).

Tack och lov fanns det ingen moralhysteri på den tiden, så jag slapp gå till psykologen och få minnena av den konstiga foto-sessionen förvandlade till en mardröm. Mina föräldrar ansåg inte heller nödvändigt att utkräva något skadestånd eftersom jag ju inte kommit till skada. Så istället har jag gått genom livet med en bild av att barn inte alls är oskuldsfulla vare sig till tanke eller handling. Sett med mina ögon inser jag att det inte alls är orealistiskt att 14-åriga killar och tjejer ställer upp på sex med vuxna män och kvinnor – i par eller i grupp.

Eftersom detta är ett faktum kan jag bara tolka att många som delar Björn Sellströms syn av detta fenomen säkert brinner för att ungdomars sexualitet skall formas efter vad lagen förestavar. Jag tror inte att de kommer att lyckas.

När det kommer till sex är det svårt att styra människor bort från det, ung som gammal. På 1800-talet skulle barnen botas från onaniens fördärv. Med tveksam framgång, även om det var just för barnens eget bästa. Och vad gör vi nu för att skydda den uppväxande generationen? Gör vi det på rätt sätt?
Bra fråga, om jag får säga det själv – utan att behöva ge svar…

Hälsar eder Peter Harold

Kommentera

LGL/LBL: Idag är bloggämnet givet

juni 26, 2009 den 9:24 f m · Arkiverad under Brott & straff, Nyheter, Udda sex ·Taggad

Bästa läsare!

I en dag som denna är val av bloggämne ofrånkomligt givet. Visserligen är det inte min kopp thé att reagera på tillfälliga dramatiska händelser i medierna emedan ändå resten av bloggosfären gör det med både mängd och precision, och många av dem säger nog vad jag tänker och känner.

Fast det är väl när sådant här inträffar som man inser att det som till det yttre verkar vara ett patetiskt freak som gjort sig förtjänt av stora ”IGNORE”-stämpeln efter allt rabalder trots allt lyckats beröra en så kallhjärtad och rationell människa som undertecknad.

Det lustiga är att jag aldrig funnit något intresse i honom som musiker och artist. Det var först när hans udda kärlek för barn blev känd som jag plötsligt fick ett ansikte på de LBL* och LGL* som så föraktas och bespottas på Internet. Ja, vi kan kalla dem vid deras vanligaste benämning: pedofiler.

För mig – efter att ha studerat ämnet ingående under många år – råder det ingen tvekan om att den person som idag uppmärksammas för sin bortgång till övervägande del var både LBL och LGL. Det bör dock sägas med omedelbar brådska att många LBL och LGL är asexuella. Och i den mån de är intresserade av sexualla handlingar ligger det på en ganska infantil nivå; det är mer ett experiment och lek än en av kättja framtvingad önskan om orgasm med ett barn.

Jag säger inte detta för att smutskasta denne man som bevisligen älskas av många, både unga som gamla, män och pojkar, som flickor och kvinnor. Vad jag vill ha sagt är att många av dem som utpekas på monster på Internet i LGL- och LBL-forum i själva verket inte är det. Jag tror inte Michael Jackson var ett monster – tidningsrubrikerna till trots. Däremot hade han ett känsloliv som inte följer gängse norm och låg inom ramen för lagstiftning och den allmänna moraluppfattningen. Han var inte ensam. Men han var en av få som hade möjlighet att göra något för dem han älskade; musiken för den uppväxande generationen. Och möjligheten att umgås med sina utvalda ”fans”.

Det är inte förvånande att Michel Jackson levde med ett parafilt beteende. Det finns många kreativa personer inom kulturen vars öga för estetik drivit dem att älska de skönaste människorna på jorden; barnen. Jag är säker på att i morgondagens böcker som betraktar parafila personer i historien kommer Michel Jackson att nämnas vid sidan av Lewis Carroll, författaren till ”Alice i Underlandet”.

Avslutningsvis ber jag om ursäkt för att jag formulerar dessa minnesord om Michel Jackson utifrån detta perspektiv. Mitt uppsåt är icke att väcka harm. Men jag har ju en vana att inte försöka skriva som alla andra gör, och då blev det så här.

Det är dock ironiskt att en kille som använde syrgastält för att kunna bli hundra år i sjäva verket bara blev drygt hälften. Vad är sensmoralen i det? Kanske att man istället skall försöka göra livet rikt på upplevelser och kärlek istället för tid?

Hälsar eder Peter Harold

* LBL = Little Boy Lover, LGL = Little Girl Lover.

Kommentarer (8)

Glöm det! Fel väder.

juni 2, 2009 den 1:52 e m · Arkiverad under Udda sex

Bästa läsare!

Jag noterar att kvällspressens uppmärksammande av ”den nya sextrenden” genererat ett extra antal besök på Skrivarens Blogg. Det hade ju iofs varit trevligt om dessa besök gjorts i syfte att framställa någon form av inbjudan till mig…

…men så är inte fallet.

Dock skall jag kvickt påpeka att det inte alls är en ny sextrend. En trend kan inte vara ny. En trend kan återspegla nuet mot det förflutna. Och det har pippats rätt så friskt utomhus under alla år. Det är bara det att pressen förr haft anständigheten att inte skriva så mycket om det.

I mitten av 70-talet fanns det t.o.m. en fotograf som hade som hobby att fotografera älskande par/grupper ute i stadens parker i hans hemland Japan. Icke förvånande kallas denne skoptofil för konstnär nu när han ställer ut de över 30 år gamla fotografierna (på vilka man faktiskt kan identifiera de medverkande om man minns hur de såg ut under det glada 70-talet).

Jag förmodar att en och annan besökare av Skrivarens Blogg hittat hit under de senaste dagarna i sitt sökande efter anvisningar om var det sexas utomhus/offentligt. Och faktum är att jag vet. Vill ni att jag skall berätta…?

*cliffhanger* ;-)

Hur som helst; just nu är det fel väder att syssla med sånt.

Hälsar eder Peter Harold

Kommentarer (6)

Äldre inlägg »
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.