Bästa läsare!

Jag behöver inte skriva någon introduktion om islamism; ni vet redan vad jag tycker om den saken. Men man kan fundera på om den inte är mer utbredd än vad vi kan ana?

Om ”Al-Kebab” (eller vad de nu heter) lyckas värva ett 20-tal ungdomar att lämna ”tryggheten” i Sverige via en islamisk ungdomsgård i Rinkeby för att bli soldat i det krigsdrabbade Somalia… …hur många våldsverkande proselyter har de inte lyckats värva till kampen för islamism enkom här hemma i Sverige?

Jag tror att vi sitter på ett större problem än vi kan ana. Det är dags att den islamska sfären i Sverige tvättar sin byk och avpoletterar de ortodoxa ledarna i Muslimska rådet som säger en sak till svenska politiker och predikar något helt annat till sina troende.

Om någon till äventyrs misstänker att jag drivs av fobi mot islam kan jag lugna denne; motivet för mig att mota Ahmed i grind är att fundamentalistisk islam är en grogrund för en motreaktion i Sverige som kommer bestå i en växande kristen höger. Och tvåfrontskrig är det sista jag vill behöva utkämpa.

Hälsar eder Peter Harold

Ok, jag vet att det här är lite av en snoppmätartävling. Men hur många olästa mejl har Du i din in-box?

Hoppas att de få av er som skriver till mig har förståelse för att det går lite trögt för mig att svara snabbt. Har precis svarat Vatikanen att jag inte kan närvara vid begravingen av Johannes Paulus II, om ni förstår vad jag menar…

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Det är nu 20 år sedan Berlinmuren föll, och med den strax därpå det kommunistiska väldet i öst. Med ens drog den ickedemokratiska socialismen sin sista suck. Honecker tvangs avgå och samtidigt stängde STASI av sina mikrofoner som bevakade det östtyska folket.

På 20 år har vi hunnit glömma vad överstatlighet och massavlyssning innebär för den enskilde medborgaren.

På 20 år har vi gått från att förena Väst- och Östtyskland och skapa förbrödning över den fallna Järnridån i Europa, till att ånyo konstruera en ny överstatlig union med en formell regering som skall utses av politikerna själva utan inflytande av väljarna. På 20 år har vi skaffat oss ett övervakarsamhälle som den östtyska säkerhetstjänsten bara kunde drömma om.

Berlinmuren var en skammens mur. Men vad är att säga om den mur, kallad EU, som europeiska politiker byggt upp för att avskärma sig från det egna europeiska folket? I mycket verkar den nya muren vara byggd på samma bruk som den i Berlin. På 20 år har vi glömt bort att ge akt på politisk maktfullkomlighet.

1989 föll Berlinmuren. 2009 etablerar sig en ny överstatlig union där medborgarnas röst står tillbaka för den politiska elitens. Precis som i gamla Sovjetunionen. Har vi på 20 år bara lyckats komma ur askan i elden?

Hälsar eder Peter Harold

Länkar:
Henrik Alexandersson
SvD
DN

Bästa läsare!

Två arbetskollegor har återvänt till jobbet efter en veckas frånvaro på grund av svininfluensan. De ser ut att må oförskämt bra. Och deras recension av sjukdomsperioden ger bilden av att influensan är betydligt lindrigare än tidigare flunsor de haft. Den måttliga aptiten har också tagit bort några av de överflödiga kilona. Enda nackdelen med svininfluensan var att deras fruar (de har var sin) också blev sjuka samtidigt, så de blev inte lika uppassade som de önskat…

Tänkte att detta kunde vara värt att nämnas som en motvikt till alla dagliga dödsrapporter som kommer.

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Ponera att din 16-åriga dotter blir våldtagen och mördad av sin kompis när hon väntade på bussen. Skulle du då uppskatta att en kvällstidning, t.ex. Expressen, gör ett helt uppslag med hennes bild och basunerar ut i detalj vad som hänt under den tragiska händelsen?

Lyckligtvis är frågan för min del enbart hypotetisk, men jag kan inte föreställa mig annat än att jag som familjemedlem inte vill dela med mig av dessa detaljer till miljoner människor.

Som ansvarig utgivare skall man ställa sig frågan om allmänintresset är så pass stort att det motiverar exponering av t.ex. ett offer. I det här fallet verkar ansvarig utgivare endast brytt sig om att göra reportaget så snaskigt som möjligt och ge en helsida åt offrets porträtt som blickfång. För att läsaren skall uppröras eller upphetsas? Stora uppslag som dessa triggar tyvärr tokiga människor.

Jag är för total yttrandefrihet. Men eftersom pressen utger sig för att jobba efter vissa etiska regler anser jag att det är på sin plats att vänligt påpeka för dem när de i mina ögon sätter dessa självuppsatta regler på undantag i spekulativa syften. Då skall de ge fan i att klaga på andra aktörer, som t.ex. bloggosfären.

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Har under de senaste veckorna studerat Taylorismen som ju hade stor betydelse för bl.a. Henry Fords biltillverkning. Efter 1:a Världskriget kom ju Taylorismen att få stort genomslag även inom europeisk industri.

En komponent var att göra tidsstudier, och en annan var att studera medarbetarnas kapacitet för att se vilka arbeten de lämpade sig att hålla på med. Eller snarare; att göra sig av med de som inte presterade tillräckligt.

Detta fick konsekvenser för äldre arbetare, och många fabriker slutade anställa folk över 55 års ålder. Man skall iofs ha i beaktande att medellivslängden var kortare på den tiden och att arbetsuppgifterna extremt monotona. Men utgallring var det.

Hur är det idag?

Ja, det har inte blivit mindre komplicerat. Idag skriker arbetslösa ungdomar att de äldre skall ge plats för dem på arbetsmarknaden. Samtidigt ser makthavarna att de äldre är idag mycket fler och kräver mer eftersom de lever längre. Man talar idag om att höja pensionsåldern till 67 för att klara samhällskostnaderna.

Det handlar alltså om två motstridiga önskemål.

Den som drar det kortaste stråt är nog de äldre. Jag ser framför mig sämre pensioner och fler aktiva arbetsår på ålderns höst. Men jag undrar om det inte vore mer juste att slakta några heliga kor istället.

Sedan jag lämnade gymnasiet för c:a 20 år sedan har man lagt på en extra årskurs. Politikerna medgav att det var ett effektivt sätt att få ner ungdomsarbetslösheten. Logiskt sett borde ju då pensionsåldern tvingas flyttas framåt ett år.

Men är detta extra gymnasieår enbart av godo? Visst får vi ännu bättre utbildade studenter som går ut i arbetslivet. Men hur många har användning av den kunskap som de fick under sista året? Och har alla öht fått ett jobb inom den branch de är utbildade inom?

För egen del ser jag att mina kollegor har blandade bakgrunder. Inte minst jag själv är en katt bland alla pappersvändande och mötesspringande hermeliner med min tekniska yrkesutbildning från gymnasiet.

Är det kanske inte så att vi istället borde satsa på att få de unga friska kidsen ut i arbete och överlåta åt arbetsgivarna att ge dem den för yrket nödvändiga återstående utbildningen? Man kan använda samma subventioneringssystem som idag med lägre arbetsgivaravgift, så någon merkostnad för samhället behövs ej fruktas. Och i gengäld slipper man en möjligtvis onödig årskull i gymnasieskolan.

Ja, jag vet att utbildning är heligt. Även om samhället förr eller senare får igen de ”investerade” pengarna via skattsedeln när kidsen börjar jobba så kan det vara klokt att samhället spenderar skattemedlen med urskiljning. Man bör ställa frågan: Behövs det extra gymnasieåret? Eller kan man låta arbetsgivarna se till att den 2-årigt fritidspedagogutbildade eleven får en mer adekvat utbildning när denne ändå hamnar bakom kunddisken hos Mekonomen som förstajobb?

Jag har inte svar på dessa frågor, men jag kan inte låta bli att fundera på om ungdomarnas övergång från skola och deras inträde i arbetslivet verkligen sker på ett optimalt sett? Inte minst därför att många gymnasieelever själva inte vet vad de vill/kan jobba med när de pluggat färdigt.

Och vidare kan man fråga sig hur kul det är för studietrötta elever att traggla sig genom gymnasiet i 3-4 år istället för 2 år.

Det här tål att tänka på.

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Ni vet ju redan att klimatdebatten är något som ligger mig varmt om hjärtat, inte minst därför att den åtminstone i svenska medier och hos våra beslutsfattare saknar vett och sans. Ja, det är bra att vi gör oss av med oljeberoendet, men vi skall göra det av rätt skäl, på rätt vis och i rätt takt.

Lyssnar man på statsminister Reinfeldt är KLIMATHOOOOTET den högst prioriterade frågan eftersom havet kommer att stiga med X antal meter inom 100 år.  Bortsett från att det är ett okunnigt påstående så är det dessutom en felprioritering. På vårt jordklot dör miljoner människor i sjukdomar som malaria och Aids. Bristen på tjänligt dricksvatten är ett akut hot – redan idag, anno 2009.

Måhända är tanken att en stor del av mänskligheten skall hinna dö av malaria, Aids och törst (eller snarare av sjukdomar genererade av otjänligt vatten). Då blir det färre som skall dela den återstående delen av mark som inte översvämmats av smält Grönlandsis. Det är jävligt cyniskt.

Är det på detta viset våra politiker resonerar önskar jag dem allt ont. Må de drabbas av hängpattarnas förbannelse och förstorad prostata.

Men det finns undantag i den klimathysteri som frodas på Helgeandsholmen och Rosenbad. Riksdagsmannen Ingemar Vänerlöv författade denna motion där han yrkar på en översyn av klimatpolitiken. Jag citerar inledningen på motionen:

På senare tid har klimatet varit i fokus som aldrig förr. Dagligen matas vi med budskap om ”klimatförändringarna” (i bestämd form), som om dessa vore definierade. Domedagsprofetior avlöser varandra i media. Mer eller mindre aningslösa journalister och politiker påstår ej sällan när någon spektakulär väderhändelse ägt rum att vi ser redan resultatet av klimatförändringarna, trots att statistiken visar att likadant väder har ägt rum förr.

Aningslösa journalister? Jodå, de finns. Igår presenterade SMHI en rapport som motsäger tidigare uttalanden (från bl.a. meteorologen Pär Holmgren) att den globala uppvärmningen skulle leda till blåsigare väder. ” – Hur rimmar det?” frågade journalisten. SMHI:s representant medgav att rapporten inte rimmar alls med påståendet, och skyllde i samma andetag på medierna för allmänheten inbillats att vädret blivit blåsigare i Sverige. 

Jag anar för min del att vinden i klimatdebatten är på väg att svänga…

Hälsar eder Peter Harold

Uppdaterat: Det finns ytterligare en riksdagsman som är skeptisk till budskapet från FN:s Klimatpanel, och det är Ericson i Ubbhult som bloggar här.

Bästa läsare!

Att jag lyser med min frånvaro från denna blogg under dagtid beror på – som ni säkert listat ut – att jag har häcken full på jobbet. Fikarasterna används numera som transporttillfälle mellan möten och arbetsuppgifter (denna undantagen).

Men att jag även varit tyst under natten och helgen beror på andra omständigheter. Jag har nämligen fått en vit beläggning på händer och armar. Dessbättre är den inte kronisk; med varmt vatten avlägsnas den behändigt från huden. Däremot är det lite värre med kläderna.

Ja, just det. Jag håller på med att måla om köket. Om man får en 10-litershink med vit väggfärg gratis så är man jäkligt dum om man inte passar på att använda denna innan substansen torkar ihop och bara kan användas som bojsänke. Vilket Naturvårdsverket kan ha synpunkter på.

Vad Världsnaturfonden däremot tycker om bojsänke vet jag inte, men de har väl fullt upp med att få ordning på sin redovisning. Om WWF har jag skrivit om redan tidigare i ett annat sammanhang. Närmare bestämt HÄR. Lustigt nog skriver DN och SvD inget om WWF:s oförmåga att redovisa var de insamlade medlen används till. Kan det bero på detta?

Nu skall jag jobba. Med det färglösa jobbet. Vi hörs!

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Nu kommer vi ha en intensiv och förhoppningsvis intressant debatt om konspirationsteorier. TV 4:s Kalla fakta skall ha ett program om en sekt som är lagd åt att tro och sprida konspirationsteorier. Novus Opinion har haft en enkätundersökning som visar att nästan var femte svensk tror att förre presidenten George W Bush låg bakom ”11:e september”. Varför tror folk på konspirationsteorierna?

Personligen tror jag att den ökande tilltron till konspirationsteorier kan härledas till en ökad misstro mot de etablerade medierna. Och tyvärr är denna misstro berättigad.

Låt oss ta ett så enkelt och aktuellt exempel som KLIMATHOTET. Den som läser DN och SvD samt övriga svenska dagstidningar finner nästan enbart artiklar i ämnet som handlar om att jorden blir varmare och att orsaken står att finna i människans utsläpp av växthusgasen koldioxid. Samma sak hör och ser vi i TV och radio.

Samtidigt är det en växande skara av vetenskapsmän och forskare som ifrågasätter politikernas och mediernas fixering vid CO2-utsläpp. Inte minst därför att utsläppen av CO2 ökat samtidigt som ökningen av den globala uppvärmningen mattats av och stannat upp. Den som vill veta fakta om klimatförändringar är hänvisad till bloggosfären.

När svenska medier (och för all del medier i andra länder) styrs av en agenda, då är det lätt att misstänka att samma förhållande råder i andra frågor. Jag säger inte att det verkligen är på det viset. Blotta misstanken är illa nog.

Däremot vet jag att svenska medier nu mer än tidigare ägnar sig hellre åt pressmeddelandejournalistik. Och samtidigt är talesmännen för svenska myndigheter och företag tränade i medieteknik. Allt mer sällan vågar svenska journalister ställa de obekväma och intressanta följdfrågorna. Antingen för att de inte får svar, eller för att de kan placeras på shit-list. Jag vet att det dunkas i ryggarna på ett vänskapligt vis mellan intervjuaren och den intervjuade.

När det gäller 11:e september har väl kriget i Irak med all önskvärd tydlighet visat att GWB inte är en hejare på långsiktiga planer. Om 11:e september var planerat av amerikaner så var det inte av GWB himself. Men händelseutvecklingen efter 2001.09.11 ger sannerligen bränsle åt den som vill konspirera. Inte minst därför att det omtalade hotet från Saddam Husseins massförstörelsevapen de facto var en konspiration i sig själv.

Konspirationsteorier eller ej; vår värld mår bra av att ifrågasätta det som medierna anser är självklart. Inte minst därför att mediernas intresse aldrig sträcker sig längre än till försäljningsupplagan.

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Jag har haft en ganska intressant vecka. Bl.a. har jag haft samtal med en expert om nationell säkerhet. Som ni vet är ju Sverige utsatt för 0 (noll) st. terrorattacker per år, och därför spenderar vi hundratals miljoner kronor på att utveckla system till skydd mot dessa gärningar…

Vad experterna kommit fram till är att det är svårt att förhindra attentat av det slag som inträffade i Madrid för några år sedan. Men med hjälp av centraliserade rapporteringsanalyser så skall det nog gå bra att förebygga dem i fortsättningen.

Det lustiga var att experten saknade data i en av sina parametrar över kriminella attacker mot det svenska samhället. Jag gav ur minnet ett exempel på en specifik händelse. Experten sken upp och nästan strålade av lycka. ” – Fast det var långt före min tid i branchen”, inflikade han avvärjande.

1990-talet. Tänka sig att man är en så gammal stofil att man har upplevt det årtiondet. Jodå, jag var väl fortfarande ung då, fast så dramatiskt länge sedan var det inte. Även om just händelsen jag refererade till under mötet  i sig var ganska dramatisk.

Här satt jag och var ”gammal i gamet” och blev högaktad för mitt komihåg från 90-talet. Mötesdeltagarna var väl alltför försynta för att våga fråga mig om vem som mördade Olof Palme…, men annars fick jag känslan av att de betraktade mina ord som det högsta av kunskap. Nåja.

Det är i dylika stunder jag drabbas av en förtärande antipati mot mig själv. Jag avskyr att ta emot beröm jag inte förtjänar. Det är illa nog när jag verkligen förtjänar det. Jag får en sådan överväldigande känsla av att jag är en bluff. Till skillnad från de andra vid sammanträdesbordet har jag ingen examina från universitetet eller ens återvänt med flyget från en säkerhetskonferens i Houston och lider av jet-lag. Jag åkte tunnelbanans gröna linje till mötet… och samma hem igen.

I övrigt så meddelar SÄPO att hotbilden mot Sverige är mycket låg. Fast med en reservation; om något händer på Internet kan det få stor spridning. Stor suck hördes bland mötesdeltagarna. ”- Detta ständiga Internet!” tycktes de tänka.

Med ens kände jag mig som den enda representanten från den riktiga världen på mötet…

Hälsar eder Peter Harold