Bästa läsare!

En bekant till mig skickade för någon timma sedan en hälsning och förklarade att det var skönt att vara tillbaka i verkligheten. Ända sedan han fick en rejäl snyting av okänd gärningsman har han inte varit i skick att använda Internet.  Det var när han öppnade datorn som denna känsla infann sig – att vara på väg tillbaka till verkligheten.

Jag har själv praktiserat det där ovälkomna livet off-line av och till på sistone. Verkligheten utanför Internet.  Det är ett mycket otryggt liv. Jag förstår A-lagarna som super sig till tröst i en galen värld; vad kan de annat tro om den när deras intryck av nyhetsflödet begränsas till kvällstidningarnas löpsedlar? Prova att själv avskärma dig med blott löpsedlar som enda informationskälla. Vilken eländig bild av vårt samhälle ger inte dessa.

Att vara off-line är också lite som att inte existera, i alla fall för mig eftersom jag ju regelbundet skrivit i bloggform (och olika forum) och åtminstone förr varit en flitig e-postskrivare.

 Att omvärlden däremot inte slutar existera, det är jag mycket väl medveten om. Under min senaste ”frånvaro” rullade det s.k. ”ClimateGate” upp i bloggosfären, och hade så gjort i ett par dar innan jag fick höra talas om den. Sådant väcker en känsla av att man aldrig kan lämna Internet för länge. Det är där världen finns. Utan filter.

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Att följa SAAB:s utveckling – jag talar nu om Saab Automobiles – är som att följa en person som vårdas på cancerklinik med gravt utvecklad sjukdom. Saab har redan lidit av kronisk sjukdom sedan många år; bilmärket har redan överlevt långt på lånad tid. Det i sig är ett mirakel. Brittiska Rover befann sig i samma situation som Saab idag. Rover avlivades på mindre än en vecka och pressverktygen skeppades till Kina. Sett ur det perspektivet är det inte förvånande att många skriker efter en statlig penningarespirator.

Personligen undrar jag dock om det är så klokt att lägga ner hela Saab Automobiles – just nu. Att skrota nya 9-5 innan den ens hunnit sättas i serieproduktion är ju verkligen att kasta pengar i sjön. Någon (annan biltillverkare) borde ju kunna dra nytta av en 5-metersbil med lite badge engineering*. Men vem? Jag skulle rekommendera italienska FIAT som skall återintroduceras på USA-marknaden. Eller franska Peugeot som nyligen lade ner arbetet med ersättaren till 607-modellen. Nya Saab 9-5 är en bil med europeisk kvalitet men säljbar ”over there”.

Fast dessa spekulationer är förgäves. Saab har tagit fram en bil som få bilköpare vill ha. Den 31 december kommer förmodligen ingen ens vilja ha fabriken. ”Vila i frid” eller ”fortsättning följer”?

Hälsar eder Peter Harold

*Exempel på badge engineering är Saab 9-3 och Cadillac BLS som byggts i samma fabrik; Trollhättan.

Bästa läsare!

Jag har i något oförsiktigt ögonblick påstått att jag är en misantrop. Jag försökte få det att låta som en bekännelse. Troligtvis är det inte sant. Jag är inte alls likgiltig för hur det står till med mänskligheten, både inpå mig och på andra sidan jordklotet.

Visserligen drabbas jag ibland av en känsla av uppgivenhet. Många människor kan konsten att fucka upp i kvadrat. Oftast är de politiker. Nu när vi har det s.k. klimatmötet i Köpenhamn runt hörnet känner jag mig extremt uppgiven.

Vi har reella problem som svält, vattenbrist, malaria, HIV/AIDS, analfabtism, könsstympning, fundamentalism, etc etc etc. Och vad gör politikerna? Jo, de sammanstrålar till ett möte där man skall förhindra att klimatet förändras. Ty klimatförändringarna är – jag citerar statsminister Reinfeldt – det största hotet mänskligheten står inför. Och enda förutsättningen för att politikerna skall kunna rädda världen är att de får mer makt. Mer makt över vanligt folks liv. Samt våra pengar i form av skatt.

Om detta tycker jag givet vis inte om. Vare sig det är Reinfeldt, Sahlin, Obama eller Putin som begär makt eller pengar.

Främst därför att jag är en frihetsvän. Men också därför att politikerna är extremt okunniga om ett så komplext ämne som klimatet.

Miljöpartiets talesman Peter Eriksson har reagerat på att över hälften av de tillfrågade människorna i en undersökning uppgav att de ansåg att klimathotet är överdrivet. Eriksson sade att detta beror på att folk inte förstår den komplexa frågan. Gör då politikerna det?

Ex-vicepresidenten och ”fredspristagaren” Al Gore behöver inte presenteras. Han presenterade sin film ”En obekväm sanning”. Den var inte så sann. Han förevisade den berömda hockeyklubban, alltså den graf som visar på jämn temperatur genom historien ända fram till vår tid där temperaturen skjuter iväg uppåt. Den grafen är en lögn. Vet politikerna det?

Den som följt Skrivarens Blogg vet att jag kritiserat klimatalarmismen. Jag har menat att alla som skriker om det förestående klimathotet har fel. En skribent som propagandisten Karins Boys på Dagens Nyheter skulle utan tvekan kalla mig för ”klimatförnekare” om hon kände mig. Karin Boys har många gånger visat tecken på att vara en mycket osympatisk människa i olika sammanhang, så man kan förvänta sig allt från henne – utom insiktsfull självkritik.

Men självkritik har faktiskt kommit från klimatalamistiskt håll. Nyss nämnde Al Gore har – kors i taket – medgivit att han övervärderat koldioxidens betydelse för klimatförändringar (och därför harvar han nu vidare på metanspåret istället).  Vet politikerna (som vill tvinga vanligt folk att köpa ”utsläppsrätter” för koldioxid) detta?

FN:s klimatpanel IPPC har i sina klimatmodeller påvisat att den globala temperaturen skall fortsätta att öka, och att drivkraften bakom klimatförändringarna är människans utsläpp av koldioxid. Den globala temperaturen har genom faktiska mätningar i genomsnitt legat oförändrade ända sedan sekelskiftet. Och trots denna uteblivna temperaturökning har koldioxidhalten nått en rekordnivå. Vet politikerna detta?

Man kan ställa sig frågan: Vem bryr sig?

Jag gör det. Jag anser inte att vi skall avveckla svensk industri och skapa värre massarbetslöshet därför att den släpper ut koldioxid. Jag anser inte att vi skall sluta äta kött därför att grisar och kor alstrar metan.

Jag anser inte heller att vi skall tvinga underutvecklade länder till att leva stenåldersliv bara för att vi tror att människan påverkar hela eller betydliga delar av klimatet.

Det finns också andra som bryr sig. Någon – okänt vem men troligtvis en medarbetare - har kopierat forskningsmaterial och e-postkorrespondens mellan s.k.  klimatalarmister, d.v.s. de som vill få oss att tro att jorden går under om inte Köpenhamnsmötet leder till att alla världens politiker underkastar sig den regeringsövergripande doktrin som bildas genom Förenta nationernas klimatpanel. Under åratal har dessa människor konspirerat och motarbetat de som har en mer sund syn på klimatförändringarna. Detta har vi ”klimatskeptiker” anat länge och skrivit om i artiklar (utomlands) och bloggar (Sverige). Och nu finns tydligen bevisen. Skandalen kallas i de anglosaxiska länderna för ”Climategate”.

Konsekvensen av klimatalarmismen är förödande på många nivåer. Vi ger bort nationell- och individuell frihet mot ett hot som är sekunda eller kanske obefintligt.

Just det faktum att svenska medier konsekvent förmedlar politikernas budskap i klimatfrågan är kanske det mest allvarliga tecknet på att vi kanske bara lever i en skendemokrati. För vilket politiskt parti kan du rösta på som inte har en ”klimatvänlig agenda”?

Skulle jag vara politiker (vilket jag inte är eftersom ingen i Piratpartiet nominerat mig…) går mat före klimat. Det är svårt nog att förverkliga mat åt alla, om vi nu med mat menar att utrota svälten i världen.

Med kärleksfulla hälsningar,
eder Peter Harold

Bästa läsare!

Ber om ursäkt för min låga prestationsnivå på denna blogg under senare tid, men vardagslivet har hoppat upp och bitit mig i ändalykten.

Jag har nämligen – förutom allt stök och bök på jobbet – rivit upp mina bopålar och flyttat in hos grannen. Ja, givetvis fick grannen flytta ut först; man är väl ingen gökunge heller! Det innebär att mitt konstiga förhållande blivit mer komplicerat än tidigare. Som jag brukar säga: jag orkar inte förklara…

Det skall inte stickas under stol med att den som är mest entusiastisk är min dotter, vilken till 40′000 kr äger den nya lyan (bortskämt barn pga gammelfarfar). Fast det är tydligen inte kul att sova utan mamman, så jag har numera äran att sova i en riktig säng (efter 7 års liggande i en soffa, stackars mig).

Utöver detta har jag också investerat i ett gäng bokhyllor från IKEA. Ja, en man med en så sofistikerad samling av reseskildringar från 1800-talet borde inte ställa sina antikvariska verk i något så pöbelmässigt som en Billy-hylla. Men det är i alla fall bättre än att ha dem liggande i kartonger på vinden. Visst hade det varit kul med vitrinskåp av ek, men som hederlig skattebetalare har jag inte de pengarna… *”vad är en bal på slottet”-suck*

Fast är allt detta en tillräckligt god ursäkt till att inte blogga? Nej, tveksamt. Hade jag haft twitter-mani skulle jag givetvis lämnat minutoperativa besked om att nu är skruv 138897 sammansatt med träpanel 148837, fast sånt crap sysslar inte jag med.

Nej, jag drabbades av något värre än monteringen av Billy. Jag råkade få syn på ”Ninette” som gjorde ett besök på sin forna arbetsplats i förra veckan. Skam att behöva säga det, men jag gick och gömde mig (efter att ha tjuvtittat på henne i ett par minuter). Reaktionen är nog inte sund, men ändock lättförklarlig. Jag förklarade situationen för min chef (en av dem alla) och hon var förstående. Hon påpekade så insiktsfullt att man ju inte väljer sina känslor. Och jag instämmer. Jag skulle gärna vilja slippa få hjärtklappning och bli skakig av att se ”Ninette”. Det vore skönt att kunna säga till sig själv att man ”kommit över” det som varit. Eller snarare; det som aldrig blev något. Tills dess… ja, det är väl bara att vänta.

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Kastar bara ifrån mig ett kort livstecken. Jag är så jäktad att jag inte ens har tid att skriva ordet ”utmattningsdepression” i detta inlägg. Snart är det dags för några dagars semester, så förhoppningsvis slipper jag använde detta ord i något kommande blogginlägg. Tackar för era kommentarer, och jag skall besvara dem så snart som…

*Peter Harold springer*

Bästa läsare!

Jag behöver inte skriva någon introduktion om islamism; ni vet redan vad jag tycker om den saken. Men man kan fundera på om den inte är mer utbredd än vad vi kan ana?

Om ”Al-Kebab” (eller vad de nu heter) lyckas värva ett 20-tal ungdomar att lämna ”tryggheten” i Sverige via en islamisk ungdomsgård i Rinkeby för att bli soldat i det krigsdrabbade Somalia… …hur många våldsverkande proselyter har de inte lyckats värva till kampen för islamism enkom här hemma i Sverige?

Jag tror att vi sitter på ett större problem än vi kan ana. Det är dags att den islamska sfären i Sverige tvättar sin byk och avpoletterar de ortodoxa ledarna i Muslimska rådet som säger en sak till svenska politiker och predikar något helt annat till sina troende.

Om någon till äventyrs misstänker att jag drivs av fobi mot islam kan jag lugna denne; motivet för mig att mota Ahmed i grind är att fundamentalistisk islam är en grogrund för en motreaktion i Sverige som kommer bestå i en växande kristen höger. Och tvåfrontskrig är det sista jag vill behöva utkämpa.

Hälsar eder Peter Harold

Ok, jag vet att det här är lite av en snoppmätartävling. Men hur många olästa mejl har Du i din in-box?

Hoppas att de få av er som skriver till mig har förståelse för att det går lite trögt för mig att svara snabbt. Har precis svarat Vatikanen att jag inte kan närvara vid begravingen av Johannes Paulus II, om ni förstår vad jag menar…

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Det är nu 20 år sedan Berlinmuren föll, och med den strax därpå det kommunistiska väldet i öst. Med ens drog den ickedemokratiska socialismen sin sista suck. Honecker tvangs avgå och samtidigt stängde STASI av sina mikrofoner som bevakade det östtyska folket.

På 20 år har vi hunnit glömma vad överstatlighet och massavlyssning innebär för den enskilde medborgaren.

På 20 år har vi gått från att förena Väst- och Östtyskland och skapa förbrödning över den fallna Järnridån i Europa, till att ånyo konstruera en ny överstatlig union med en formell regering som skall utses av politikerna själva utan inflytande av väljarna. På 20 år har vi skaffat oss ett övervakarsamhälle som den östtyska säkerhetstjänsten bara kunde drömma om.

Berlinmuren var en skammens mur. Men vad är att säga om den mur, kallad EU, som europeiska politiker byggt upp för att avskärma sig från det egna europeiska folket? I mycket verkar den nya muren vara byggd på samma bruk som den i Berlin. På 20 år har vi glömt bort att ge akt på politisk maktfullkomlighet.

1989 föll Berlinmuren. 2009 etablerar sig en ny överstatlig union där medborgarnas röst står tillbaka för den politiska elitens. Precis som i gamla Sovjetunionen. Har vi på 20 år bara lyckats komma ur askan i elden?

Hälsar eder Peter Harold

Länkar:
Henrik Alexandersson
SvD
DN

Bästa läsare!

Två arbetskollegor har återvänt till jobbet efter en veckas frånvaro på grund av svininfluensan. De ser ut att må oförskämt bra. Och deras recension av sjukdomsperioden ger bilden av att influensan är betydligt lindrigare än tidigare flunsor de haft. Den måttliga aptiten har också tagit bort några av de överflödiga kilona. Enda nackdelen med svininfluensan var att deras fruar (de har var sin) också blev sjuka samtidigt, så de blev inte lika uppassade som de önskat…

Tänkte att detta kunde vara värt att nämnas som en motvikt till alla dagliga dödsrapporter som kommer.

Hälsar eder Peter Harold

Bästa läsare!

Ponera att din 16-åriga dotter blir våldtagen och mördad av sin kompis när hon väntade på bussen. Skulle du då uppskatta att en kvällstidning, t.ex. Expressen, gör ett helt uppslag med hennes bild och basunerar ut i detalj vad som hänt under den tragiska händelsen?

Lyckligtvis är frågan för min del enbart hypotetisk, men jag kan inte föreställa mig annat än att jag som familjemedlem inte vill dela med mig av dessa detaljer till miljoner människor.

Som ansvarig utgivare skall man ställa sig frågan om allmänintresset är så pass stort att det motiverar exponering av t.ex. ett offer. I det här fallet verkar ansvarig utgivare endast brytt sig om att göra reportaget så snaskigt som möjligt och ge en helsida åt offrets porträtt som blickfång. För att läsaren skall uppröras eller upphetsas? Stora uppslag som dessa triggar tyvärr tokiga människor.

Jag är för total yttrandefrihet. Men eftersom pressen utger sig för att jobba efter vissa etiska regler anser jag att det är på sin plats att vänligt påpeka för dem när de i mina ögon sätter dessa självuppsatta regler på undantag i spekulativa syften. Då skall de ge fan i att klaga på andra aktörer, som t.ex. bloggosfären.

Hälsar eder Peter Harold