Road to heaven/hell? Del 9

Bästa läsare!

Jodå, det stämmer. Jag har haft telefonsex med en idag mycket känd kvinnlig artist. Sålunda har jag gjort ”kinky” saker. Så tro inte att mitt liv saknat spännande lustkänslor. Även om det var mest hon som blev upphetsad under samla… samtalet.

Jag har också träffat en rad kända offentliga personer med vilka jag haft avslappnade konversationer; jag har inte känt det annorlunda att tala med dem än med någon annan människa i min omgivning. Ko-lugn. Totalt ko-lugn. Jag jämför mig då med publiken som nästan kissar på sig när de möter en kändis på trottoaren. Jag är inte sån.

Så därför borde det inte vara några problem för mig att stiga fram till Nina och berätta om den sanning som jag tills nu hemlighållit för alla utom de tre personer som läser denna och min förra blogg mer eller mindre regelbundet… *falsk blygsamhet*

Men tyvärr lider jag av en selektiv men grym blygsel. Vilket verkligen förvånar alla i min omgivning nu när jag bekänt att jag har råkat ut för en personlig kris. För jag kan inte kalla mitt tillstånd för annat än en kris.

Många tror att begreppet kris är en synonym till ”Nu är det slut” eller ”Likvärdigt med ond bråd död”. Så är det inte. De flesta kriser leder nästan alltid till något nytt. Till en förändring. Ibland blir förändringen positiv. Jag själv blev av med mitt jobb en gång när jag var 23 på grund av nedskärningar. Arbetslöshet är inte kul, och jag fick stå ut med besvärliga anspråk på a-kassa. God heaven att det inte var Försäkringskassan – de är ännu besvärligare att få pengar av. Så visst kändes det som en kris. Men i själva verket tog livet en ny kurs och jag slapp slita sönder min rygg, vilket annars skulle ha blivit konsekvensen av att ha fått stanna kvar på gamla jobbet.

Den kris jag har nu – och jag upplever att jag är mitt inne i den – har liksom andra kriser olika faser. Nu är jag inne i en reaktionsfas. Det är därför jag bestämde mig för att åka på personalfesten och…

Ja, jag hade inte en konkret plan. Men som jag redan berättat i ett tidigare inlägg så lyckades jag tigga till mig en kram av Nina efter att jag berättat att jag kommer sakna henne olidligt mycket nu när hon slutar.

Varför berättade jag inte resten för henne? Tja, alla tvivel finns ju kvar ändå. Jag är rädd för att bli nobbad, och har hon en pojkvän blir jag garanterat nobbad. Plus att jag gör mig själv till åtlöje.

Nyligen berättade jag om detta för en f.d. arbetskollega till mig och Nina, så hon känner oss båda. Tro mig, hon blev förvånad, men också oerhört fascinerad av mitt ”problem”. Och hon berättade också hur svårt det är att säga vad man känner. Munnen och hjärnan slutar att jobba tillsammans, även om man legat vaken i timmar på natten och memorerat sitt manus.

Så mitt problem är nog inte ovanligt. Men det är förbaskat irriterande ändå. Kanske jag skulle supit mig dyngrak inför festen (som de flesta andra arbetskollegorna) och talat rakt ut. Men Nina vet att fylla inte är min grej. Och det är ju dumt att säga något när man inte är sig själv.

Jag önskar att jag hade en nyckel som kunde släppa ut mina ord ur min gyllende bur…

Hälsar Eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Ninetteiader, Udda sex och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Road to heaven/hell? Del 9

  1. Chris skriver:

    Det där känner jag igen. Man har det perfekta talet i huvudet. Man har memorerat det så varenda ord sitter. Sen när det ska komma ut ur munnen. Som bortblåst. Ibland undrar jag om man har någon slags ventil som släpper ut det innan det kommer fram till läpparna.

    Men nu när jag ändå är här så får du vel ha en liten rolig historia.
    Kram Chris

    Tala är silver, tiga är guld…

    En kille går till affären för att handla och noterar att en mycket attraktiv
    kvinna vinkar på honom.

    Hon säger ‘Hej på dig !’

    Han blir lite ställd därför att han kan inte placera var han sett henne
    förut.
    Så han säger: ‘Känner du mig?’

    Hon svarar : ‘Jag tror att du är far till en av mina ungar’

    Nu vandrar hans minne tillbaks i tiden till den enda gången han varit otrogen
    mot sin fru.
    Han säger: ‘Herregud är du den där strippan från min svensexa som jag
    satte på på biljardbordet medan alla mina kompisar såg på och din väninna
    smiskade mig på baken med en våt purjolök ?

    Hon tittar på honom lugnt och säger:

    ‘ Nej, jag är din sons lärarinna…’

  2. annieverse skriver:

    Jag förstår dig. Inte konstigt att du tvekar. Det finns ju två alternativ om du berättar: a) ni lever lyckliga tillsammans i alla era dagar b) hon har inga varmare känslor för dig. I alla fall inte av den typ du önskar. Och då står du ju där, besviken, med drömmar som rämnat….

    Jaaaa du Peter. Här försöker jag klämkäckt peppa dig, men det vete tusan om jag hade vågat själv, ifall jag hade varit i samma situation.

    Men kanske kommer du till ett läge där du känner att allt är bättre än ovissheten.

  3. Ninacian skriver:

    Aja, aj, aj!
    Känner också igen mig.
    Har tänkt som du gör i ett liknande fall.

    Näe, jag måste hålla tyst … kan inget säga … tänk om jag får nobben … får känna mig dum då … gör bort mig … och honom också kanske … knip igen, munnen alltså … hahaha …
    Egentligen är det himla synd att man inte vågar … och blir så himla blyg plötsligt … annars är jag banne mig inte buskablyg.
    Har to.m. tänkt: Han vet redan … 🙂 (Då slipper jag ju säga nåt)

    Världen kan ju inte gå under pga. av att man säger de där orden som egentligen pockar på och vill ut ut munnen.

    Har också haft flera olika versioner av manus. Utfunderade på natten. De bästa har jag fått precis innan jag somnat och tyvärr är de helt bortglömda nästa morgon … hahaha …

    Egenlitgen!!??
    Är det så dj-a farligt om vi gör bort oss lite??
    Kanske vi inte ens GÖR bort oss??!!
    Vem vet?

    Men visst. Jag vet exakt hur du menar.
    Lite stolthet har man ju!! 😉
    Sen ÄR det ju väldigt svårt när blygheten tar över och man blir STUM.

    Ha det bra!
    Hoppas telefonsexet var bra åtminstone!!
    ;-))
    🙂 Ninacian

  4. Nikks skriver:

    Bästa PH! Jag förstår också hur du upplever situationen. Det finns andra vägar att gå om du nu känner att du är lite nervös för att fråga henne om de saker du undrar över. Det måste tex. finnas andra på ditt jobb som vet om Nina är upptagen eller inte? Men det bästa är ju att fråga själv om man inte vill ha fler inblandade.

    Det du beskriver har vi nog alla varit med om så det är inte speciellt svårt att identifiera sig med din situation. Men den är inte lätt. Det känns också som att det här med Nina är inget du kan lägga locket på, inte just nu i varje fall. Så, frågan är vad du ska göra? Det vet bara du själv men ibland kanske man behöver råd och idèer ifrån andra. Vi är nog många som vill hjälpa dig här att finna lite frid i ditt sinne, jag har en mail på min blogg om du någon gång vill ha synpunkter och råd, så är det bara att maila en rad eller två. Jag hoppas du förstod att jag är seriös med det jag skrev nu och så gör du självfallet som du vill 🙂

    Jag tror att du kommer till en lösning förr eller senare men just nu kan jag tänka mig att du tar ett steg framåt och två bakåt? Allt ordnar sig. tillslut! Hälsar Nikks

  5. Witch skriver:

    Oron för att bli nobbad när man har otroligt starka känslor kan skrämma den starkaste, du sätter ju mycket på spel, du ska öppna ditt hjärta och släppa lös dina innersta tankar och känslor.
    Lägga korten på bordet och blotta ditt innersta?
    Det är inte lätt, det är inget lätt beslut när man som du är övertygad om att du kommer bli besviken och få ett nej. Du litar mer på ditt eget omdömme än du litar på hennes.

  6. Peter Harold skriver:

    -> Chris
    He, he… den var rolig! Tur att jag inte hade en sådan svensexa… 🙂

    -> Annieverse
    Jag tror att det läget har infunnit sig nu. Det gäller att trycka på knappen och göra det.

    -> Ninacian
    Telefonsexet var… eh… inspirerande! Även om vi inte har träffats IRL på den tiden så har vi mötts efteråt och jag brukar få en väldigt konstig blick av henne. fast nu är det många år sedan. Hon är för stor nu.

    -> Nikks
    Ja, jag har tänkt att prata med hennes kompis på jobbet, men det är ju nästan lika svårt som att säga det direkt till Nina. SMS är ju iofs ett modernt kommunikationsmedel…

    -> Witch
    Egentligen räknar jag inte med något annat än ett nej, för en sådan kanontrevlig tjej som Nina måste ha en kö av suktande uppvaktare. *suck*

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s