Road to heaven/hell? Del 10

Bästa läsare!

Våra drömmar talar om vad vi känner inför verkligheten. De bearbetar våra intryck av vardagen. Ibland har jag trott att jag drömmer om Nina mer eller mindre ”på beställning”. Så kan det självfallet inte vara, för min hjärna lever sitt eget liv. Eller i vart fall ställer den agendan efter eget tycke. Jag är bara ett stycke kropp som bär hjärnan – i vart fall så länge den vill hänga ihop med mig. På gott och ont.

Drömmarna speglar onekligen mina tankar – uttalade och outtalade – och i fallet med mina drömmar om Nina märker jag ett mönster. Det känns som att jag har varit på en lång resa genom mitt eget inre. Jag hoppas innerligt att den resan inte gått på avvägar alltför långt från verkligheten. Det skulle vara förrädiskt. Och som de sista drömmarna gestaltar sig börjar resan närma sig sitt slut.

Sedan jag lyckades tigga till mig en kram från Nina på personalfesten – hon var på intet sätt ovillig – har jag talat med två arbetskamrater i klartext vad jag känner för Nina, bägge kvinnliga och ganska närstående sedan flera år. Och därtill ett par andra kollegor för vilka jag kommit med antydningar, samtliga tre manliga.

Kanske har jag behövt tala ut med dessa för att vara riktigt säker på att jag kan stå för mina känslor. Jag har möjligtvis behövt övertyga mig själv. Eller också har jag bara behövt träna på att säga dessa svåruttalade känslor. Det känns som att jag skriver bättre än jag talar. I vart fall skriver jag MER än jag talar…

Natten till den 23 maj dök Nina upp i mina drömmar ännu en gång. Jag hade tagit mig mod…

”- Nina, det är en sak jag skulle vilja berätta för dig, även om jag inte riktigt vågar… Jag måste berätta att jag har varit hemligt förälskad i dig sedan flera år… Hoppas att du inte blir upprörd…”

Nina log och sade kort: ” – Jag vet…” innan våra läppar möttes i en kyss som kom som en överraskning för mig. Och då var det ändå MIN dröm.

Några sekunder senare var drömmen över. Det kändes som att jag stått och balanserat på ett broräcke, och slutligen kastat mig ut i tomrummet. Men jag föll inte. Det jag fruktade i form av en personlig katastrof blev aldrig av. Tyngdlagen, dimensionerna, tiden, energin, ljuset och mörkret… allt upphörde existera.

Jag såg varken mig själv eller Nina. Var det liv eller död? Jag vet inte. Det enda som kändes var kyssen. Två läppar som möts bildar inte många kvadratcentimeter till kontaktyta, men det var allt som återstod av oss två medan jag började vakna upp… min andedräkt var iskall.

När jag försökte konservera känslan och sätta ord på den fann jag att jag var utan språk. Men mer än ett halvt dygn senare skulle jag vilja påstå att jag kände mig pånyttfödd. Samma namn, samma plats, samma tid, samma position i världsrymden, med en oförändrad livssituation – men ändå pånyttfödd. Det kändes som att allt jag varit som människa hade passerat genom våra munnar och sedan lagts på exakt samma plats igen när jag vaknade.

Ungefär som att bli bortförd av utomjordingar och sedan tillbakaforslad till jorden, kan jag tro. Man vet att något hänt, att någon mixtrat i skallen, men man kan inte sätta fingret på vad det är…

Värre än så kan det nog inte bli om jag äntligen vågar mig på att berätta för Nina vad jag känner. Fast jag bör nog inte berätta om innehållet i mina drömmar för henne. Då tror hon väl att jag är galen…

Hälsar Eder Peter Harold

P.S.
Natten efteråt drömde jag om henne igen. Den drömmen lyckades jag inte tolka, mer än att jag fortfarande vill se henne.
D.S.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Ninetteiader och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Road to heaven/hell? Del 10

  1. annieverse skriver:

    Hihi, hade jag varit Nina så hade jag gärna lyssnat på dig när du berättat om dina märkliga drömmar, inte hade jag trott att du var galen…vi drömmer ju alla en del konstigheter, och somliga drömmar är ju väldigt intressanta/romantiska/roliga…

    Om du tycker det är svårt att prata med henne kanske du ska skriva till henne? Du har ju verkligen skrivandets gåva, jag är säker på att du skulle formulera ett brev som hon skulle bli ganska tagen av, och oavsett hur hon känner för dig skulle hon vårda dessa ark ömt…

    Men skriver du så tycker jag du ska lämna över det personligen. Inte skicka per post.

    SMS är oromatiskt! Mejl tycker jag inte heller är nåt vidare i sammanhang som dessa…

    Förresten…nu kom jag på en galen tanke…tänk om Nina hittat din blogg av en slump? Tänk om hon läser? Ännu bättre: tänk om NÅGON AV OSS SOM KOMMENTERAR är Nina?!?
    (Jag lovar – det är INTE jag. Jag lovar på heder och samvete att jag inte heter Nina, jag heter Annie, bor i Tyskland, har aldrig jobbat ihop med nån Peter Harold!!!)
    😉

  2. Peter Harold skriver:

    -> Annie
    *garv*
    Japp, jag vet att det bara finns en Annie i denna värld som verkligen är en Annie! 😉

    Jag har självklart tänkt tala med Nina, men om det redan finns någon där i hennes hjärta vill jag inte klampa på och störa. Det är den kunskapen jag söker.

    Fast idag kommer nog slutkapitlet i berättelsen.

  3. Witch skriver:

    Helvilda drömmar drömmer ju vi alla, önskedrömmar, sexdrömmar, sorteringsdrömmar osv….
    När man hett och innerligt önskar något så det klart det påverkar ju hela ens värld både medvetet och undermedvetet.
    Vem har inte drömt om underbara kyssar man upplever i drömmarna som är en önskedröm att de ska ske.

    Intressant tanke där som Annieverse tar upp. TÄNK OM NINA ÄR BLOGGARE……

    Det finns bara en sak ”Drömmar kan bli verkligehet” Men man kan nog inte sitta och vänta på att alla drömmar ska komma och hoppa på en, en del måste man faktiskt ta tag i själv!
    GO FOR IT!

  4. Peter Harold skriver:

    -> Witch
    Nej, jag är nästan 100% säker på att hon inte är bloggare, för då borde hon störtat in på mitt kontor för länge sen…
    😉

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s