Road to heaven/hell? Del 11

Bästa läsare!

Nina har självfallet många vänner, men igår bestämde mig till slut för att vända mig till den som kändes mest naturligt att prata med för mig. Och när jag säger prata så menar jag givetvis SMS…

Det var inte en lätt uppgift. Min mobiltelefon hade gått sönder och medan den var på lagning hade jag en Sony Ericson. Missförstå mig rätt: Jag älskar Ericson-telefoner. Min första yuppienalle var en Ericson. Den var tjock nog att använda som stoppkloss till gammelbilen när handbromsen hade gått sönder. Min andra mobil var också en Ericson, men med Sony i förnamnet. Och sammanlagt så många telefoner har jag till dags dato ägt emedan jag numera måste ha tjänstemobil (och vara anträffbar 7/24). Mitt livs tredje telefon.

Dessvärre är min tjänstelur en Nokia. Jag har morrat, muttrat och gnällt över detta. Men chefen köper bara Nokia eftersom vår leverantör enbart för Nokia i sitt sortiment. Det är en sån där modern sak med färgskärm och datalogiska teknifikationer a la ”persondator” – men utan användbart tangentbord. Det tog en dag innan jag lärde mig hur man svarar och två (möjligtvis tre) dagar innan jag lärde mig att ringa ut. Men till slut har vanans makt segrat och mina fingrar hittar i Nokians menyer utan problem.

Dessvärre är Nokias moderna telefoner känsliga (de går inte att använda som stoppklossar till vare sig personbilar eller ICA:s kundvagnar) så jag blev tvungen att uppsöka telefonverkstaden. Som lånebil… jag menar lånemobil fick jag en vältummad men silvervit Sony Ericson. Nu blev jag påmind om vad det är som får alla Ericson-ägare att svära så det osar svavel, även om vederörande är frikyrkopredikant i Jönköpingstrakten:

Vill man skriva ”Hej” i SMS-meddelandet så väljer Sony Ericson automatiskt att skriva ”Hi” eller ”Hit”. Jag vågade mig inte längre än så för jag var rädd att telefonen skulle skriva ”Hitler” av sig själv, och det vore nog inte så bra för jag tror att Ninas kompis kan ha judiskt påbrå. Efter två dagars laborerande (nej, jag överdriver INTE!!!) lyckades jag dressera lånemobilen att skriva vad jag ville:

Hej Mia! Diskret fråga: Vet du om Nina […] är singel? *nyfiken* Hälsningar Peter  Precis när jag matade in Mias mobilnummer ringde telefonverkstaden och sa att min trasiga Nokia var färdiglagad – det tog bara 2 veckor!

Jag raderade meddelandet snabbt; varför lämna sådana här intressanta minnesmärken till nästa snubbe som lånar denna lur…

Någon timma senare hade jag gott och lyckligt fått iväg mitt mess till Mia med min ordinarie telefon. Svaret kom drygt en halvtimma senare. Det meddelandet tänker jag inte redovisa här. Det Mia skrev till mig är i förtroende så jag behåller det här.

Igår kväll tog jag en lång promenad och hamnade i Bagarmossen innan jag gick hem igen. Jag tänkte givetvis på Nina hela tiden. Men även på Mia som visade all förståelse för min situation. En förståelse som jag inte kan på annat sätt betrakta som något naturligt från någon jag tänker räkna som vän även nu när Nina försvinner ur min radar. För jag är uppriktigt sagt rädd för att Nina kommer göra det. Möjligtvis kan jag kanske få ett ”ping” i mitt sonar när hon kommer och hälsar på vid sitt gamla jobb… men ett ping är mindre än vad jag längtar efter.

Nu får det vara färdigältat om Nina; tycker Ni inte det, kära läsare?!!

Hälsar Eder Peter Harold

Sorrow

(D. Gilmour 1987)

 The sweet smell of a great sorrow lies over the land
Plumes of smoke rise and merge into the leaden sky
A man lies and dreams of green fields and rivers
But awakes to a morning with no reason for waking

He’s haunted by the memory of a lost paradise
In his youth or in a dream, he can’t be precise
He’s chained forever to a world that’s departed
It’s not enough, it’s not enough

His blood has frozen and curdled with fright
His knees have trembled and given away in the night
His hand has weakened at the moment of thruth
His step has faltered

One world, one soul,
Time pass, the river roll

And he talks to the river of lost love and dedication
And silent replies that swirl invitation
Flow dark and troubled to an oily sea
A grim intimation of what is to be

There’s an unceasing wind that blows through this night
And there’s dust in my eyes, that blinds my sight
And a silence that speaks so much louder
Than words of promises broken

 

Japp, den här låten brukar jag sjunga till då jag spelar luftgitarr på jobbet ibland efter att alla kollegor gått hem. Jag kommer spela den ikväll också. Mycket högt. Förbannat högt… om och om igen.

 

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Ninetteiader och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Road to heaven/hell? Del 11

  1. annieverse skriver:

    Nej, jag tycker inte det borde vara färdigältat om Nina…jag har ju kastat mig över varje avsnitt som en av dagens höjdpunkter…

    Så du har fått beskedet att hon inte är singel? Åh. Ja, det var ju sorgligt. Men…är du säker på att hon lever i en lycklig relation då?

  2. Peter Harold skriver:

    -> Witch
    Nej, det var inte exakt det beskedet jag fick, men jag vågar inte vara mer uttömmande om den saken eftersom Mia berättade något som Nina inte berättat om till någon annan. Så jag borde nog inte blogga om det mer.

    Därmed inte sagt att jag slutat att hoppas på att…

  3. hurryville skriver:

    Egentligen borde jag ju inte fråga men är Nina möjligen inte helt hetero?
    Eller har jag för fria fantasier måntro? Äh, självklart ska du inte svara på mina frågor. Men jag är ju oerhört nyfiken på fortsättningen – för färdigältat hoppas jag verkligen inte att det är. Tycker du ska ta bladet från mun (ett helt obegripligt talesätt om du frågar mig) och berätta för Frk Nina vad du känner och varför. För visst är det väl så att du kan rabbla upp allt som hon är och gör som får dig att känna det du känner?
    Nåväl – må gott!

  4. Peter Harold skriver:

    -> Hurryville
    *garv* Du och jag har tydligen likadana fantasier…! Fast mig gör det absolut inget om hon är 50% ”grästuggare”; jag är ju fördomsfri. Nåja; tungkyssas med en 60-årig gubbe har jag dock aldrig drömt om att få göra. Så även min fördomsfri har nog en bortre parantes.

    Jag tänker skriva brev till henne under helgen (när jag inte är på Medborgarplatsen och besöker Piratpartiets manifestation mot FRA). Ser jag inte henne på jobbet idag så får det lov att bli brev. Jag kan inte avsluta det här om jag inte får säga vad jag känner till henne.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s