Jag är också ledsen.

Bästa läsare!

Jag har precis kommit hem med tunnelbanan efter en liten kvällspromenad. I grannbänken ombord satt en lite äldre herre och mitt emot honom en kvinna i min ålder. Han gav sig i försök att konversera med kvinnan. Det var inte lätt. Han sluddrade och det var knappt något ord som var hörbart.

Ett fyllo?

Kvinnan lutade sig framåt. ” – Ursäkta, jag hör inte vad du säger…”. Mannen gjorde ett nytt försök.
” – Uh’ … mmh.. ka…”
Kvinnan spetsade verkligen sina öron, och så även jag.
” – Jag hör inte riktigt; frågar du vart jag skall åka?
Mannen gjorde en stel gest som kunde tolkas som ett ja. Kvinnan som ännu inte fått klart för sig vad det var för en märklig man som satt mitt framför henne svarade diplomatiskt: ” – Jag skall åka hem”.

Mannen försökte ge ett inställsamt leende. Jag kunde bara se hörntänderna på underkäken; resten verkade vara borta. Han pekade på det tomma garnityret. Nej, han verkade inte vara berusad. Med det skick som hans mun var i var talsvårigheterna begripliga, och det var väl det han ville förklara. Kanske hade han haft en stroke också? Han verkade ha ont i munnen, men ville ändå fortsätta att tala.

Medan jag tjuvlyssnade fick jag veta(?) att mannen varit bankman. Ja, han hade fortfarande stil; kläderna var rena, ryggsäcken han tappade ur sitt tafatta grepp såg ganska ny ut också. Och håret var fräscht morotsfärgat. Hyn såg förhållandevis vårdad ut. Det var ingen härjad A-lagare.

Men det här var dock inte en av de stora bankhajarna vi hade att göra med. Ur mumlandet fick vi veta att han inte hade något hem. Kvinnan frågade vart han skulle ta vägen. Svaret gick inte att höra. Tåget gick mot Farsta. ” – Det kan väl inte vara roligt att åka till förorten om man inte har ett hem?” frågade kvinnan retoriskt. Han blev tyst en stund och jag såg hans ögon bli fuktiga.

Under detta nästan obegripliga samtal var det mer som sades i känsla än uttrycktes i ord. Hon lutade sig framåt och klappade hans ben. ” – Var inte ledsen”, bad hon. Men han hade nog anledning att vara ledsen. Arbetskarriären var över. Han hade inget hem. Och hans ohälsa, förmodligen sviterna av en stroke tillsammans med den trasiga munnen, kunde han inte – trots att han så uppenbarligen hade behov av det – kommunicera med omgivningen.

Varje mening var en kamp, både för honom och hans lyssnerska. Men han var tacksam över att hon lyssnade, även om det innebar en gigantisk strid mot hans hinder. Och en påminnelse om att livet egentligen var miserabelt.

” – Var inte ledsen”, upprepade hon igen tröstande.

Där var det dags för mig att gå av. En känsla av maktlöshet och medlidande svepte över mig. Och därefter en känsla av frustration. Det fanns några få saker som skulle kunna göra den här mannens tillvaro bättre. Ett eget hem. En ny protes i garnityret. Träning hos talpedagog.

Var gick det fel för honom?

Under resan in till stan satt jag granne med ett par i 20-årsåldern där han berättade för henne att firman han jobbade på fått en ny finansiär som skulle satsa många miljoner på att fräscha upp deras kontor och höja deras löner. Den unga kvinnan med sin Gucci-väska nickade gillande.

Jag kan inte låta bli att känna att jag är ledsen. För alla tandlösa och hemlösa.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Stadsliv och märktes . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Jag är också ledsen.

  1. fen skriver:

    Peter H, åh, fan.. fy.. aj… ja.. du beskriver det så bra, så fint. Jag minns alla de svåra möten när jag arbetade på Vivo i Blackeberg. När man öppnade butiken på morgonen så möttes man just av dessa trasiga själar. Man konverserade och sa några snälla ord, och man såg att den trasade ömma själen tryckte upp tårar i ögonen. Efter de mötena fick man själv stänga kassan och springa ut på lagret och gråta.

    Jag känner mig alltid så misslyckad när jag ser dessa sköra sorgliga själar, jag är bara ett stort misslyckande som inte lyckats rädda någon. Jag skäms för att jag inte gör mer. Jag tänker mer så, vad jag inte gjort. Föraktar det ogjorda.

  2. fen skriver:

    Varför fick jag det till Blackeberg… Råcksta var det ju.

    *rättar*

  3. Kvinnosoppa skriver:

    och jag blir ledsen över att läsa det här. Det sätter sig i maggropen. Jag har skrivit ganska mycket om hemlösa eftersom det här i Karlskrona varit skriverier om det i dagspressen.

    Man blir både ledsen och sorgsen över människors ego. Här är det omöjligt att bygga tillfälliga bostäder för hemlösa för ingen vill ha dem i närheten. Detta fenomen gäller även handikappade och barn. Alla bygglov överklagas osv

    Såg uppdrag granskning igår om äldrevården som du skrev om… Där uttalade sig Anders Borg och lokala politiker. Det är fan inte klokt att en del tjänar miljoner i chefstjänster osv och ha mage att påstå att vi inte kan göra något åt det.

    När ekonomin var på top i Sverige så drogs det ner på både skola och omsorg. Det var då jag fattade att bättre än så här vill de inte ha det…

    Trevlig helg! Soppan

  4. Gubben skriver:

    I malörten finns ändå ibland strålar av medmänsklighet, om än hjälplös i det stora, som ger sig tid att lyssna och försöka förstå.
    Ha en bra helg!

  5. Nina skriver:

    Ja det här går rakt in i hjärtat och visst blir man ledsen och det går inte glömma. Man ser deras ansikten och man önskar att man kunde hjälpa dem.

    Det är mycket som gå fel. Vi är många som kan hamna där. Livet kan ändrats på några sekunder. Jag har varit där. Från att ha haft allt till att ha mist allt på en enda mening från en annan människa.

    Vi har det bra. Vi har tur som har det som vi har det.

  6. Ninacian skriver:

    Ja, du fick mig att bli tårögd och hopsnörd i strupen.

    Det gör ont i hjärtat när jag ser folk som dömer andra utan att veta hur det ligger till egentligen med olika männsikor.

    I princip varenda människas liv kan ändras på två röda.
    Utan att vi själva har kunnat påverka den förändringen.

    Det händer oftare än vi tror.

    Då betyder inte ytan något längre.

    Oj, vilket bra och emaptiskt inlägg av dig.
    Tack för läsningen!
    Kramar i massor.

  7. Car Bil skriver:

    Bäste herr Harold,
    tack för en fantastiskt bra inlägg!

    Angående tandvården har jag aldrig förstått varför det inte är skattefinansierat i alla åldrar. Att ha en bra tandhälsa är så otroligt viktigt, både för att kunna äta så klart, men också för självkänslan och faktiskt för att kunna fungera i det vardagliga livet.

    Kanske minns jag fel, men jag har för mig att några hade undersökt hur det var att söka arbete med dåliga tänder. Man hade låtit göra en fejkad tandprotes så det såg ut som att den arbetssökande hade kraftig tandlossning. Fick de med dåliga tänder arbete, nej knappast.

    Min kära svärmor fick ett kostnadsförslag på 150 000 kronor för att få nya tänder i både under- och överkäken. Vilken normal människa har de pengarna?

  8. heaven skriver:

    Gratis eller iaf subventionerad tandvård har de faktiskt härnere…..allt är inte sämst här (även om jag inte vet om det gäller alla tandproblem).

    Om inlägget…..så har jag inget att lägga till:/

  9. Peter Harold skriver:

    -> Fen
    Blackeberg är annars ett område där man kan se en hel del folk som mått bättre.

    -> Kvinnosoppa
    Problemet är att vi inte har tillräckligt många miljonärer att pungslå för att sprida ut förmögenheterna på de sämst ställda. Kommunerna betalar ibland fantasisummor till socialt boende istället för att ordna det rationellt.

    -> Gubben
    Egentligen finns det otroligt mycket medmänsklighet. Och jag tycker att det är oerhört medmänskligt att ta sig tid att lyssna även på en person som inte har så lätt för att tala.

    -> Nina
    Ja, har man otur är det inte mycket som behövs för att det skall gå helt fel. Många hemlösa är ju i grund och botten harmlösa människor som inte kan leva ett inrutat precisionspräglat vardagsliv. Tänk bara en sådan sak som att kanske ha fått en lättare hjärnskada som påverkar minnet. Glömda räkningar, oförmåga till arbete… och sen går det utför. Man behöver inte vara knarkare för att det skall vara jobbigt att leva ett reguljärt Svensson-liv.

    -> Ninacian
    Tänk om det var lätt att reda liven i ordning också när det är så lätt att hamna galet?

    -> Car Bil
    Med tanke på vilka följdsjukdomar dåliga tänder genererar så tycker jag det är hål i huvudet att garnityret inte ingår i sjukvårdens helhetsbild.

    -> Heaven
    Få se, Italien är med i EU. Och det tar 3 dagar att åka dit med bil. Kanske man skulle åka på tandissemester i år… 😉

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s