Djupt andetag… andas ut.

Bästa läsare!

Visst brukar väl normala människor ta ett djupt andetag inna de skall ge sig i kast med något besvärligt, eller något rent av förödande jobbigt? Ett djupt andetag, och så kavlar man upp ärmarna.

Jag själv verkar fungera helt tvärtom. På något vis känns det som att jag slutar att andas. Nej, inte så att jag blir blå i ansiktet och dör, utan jag slutar med den medvetna andningen. Ungefär som när någon skall gå på en slak lina över ett stup och man räds att den egna andningen skall få lindansaren ur balans och tippa.

En stor del av detta ”andningsuppehåll” som varat en tid beror bl.a. på jobbet. Trots att jag är en kontorsanställd pappersvändare har jag fått ägna några nattimmar åt lite betydligt tuffare saker på jobbet. Med andra ord; jag har fått rycka in när det skitit sig.

Eller rättare sagt; jag har fått rycka in när andra ansvariga inte varit anträffbara. Och det är de sällan efter 23.00.

Detta har satt sina spår i min tillvaro. Jag har känt mig som en knarkare på dagen. Trött och stirrig. När jag kommit hem har jag tagit en välbehövlig tupplur i en halvtimma-trekvart. Och sen blivit pigg av maten – med tillhörande sömnsvårigheter.

Oavsett vardag som helg är jag nere i 6 timmars sömn. Och det är dessvärre inte sammanhängande. Jag har nämligen ett gäng fåglar som jobbar i skift. Det kunde jag nu konstatera natten till idag (gick till sängs kl 5 i morse), då det från 3-tiden och framåt var minst tre olika fågelläten. Nu förstår jag att jag brukar vakna av dem under morgontimmarna när de har sina ombyten.

Igår kväll och idag har jag tagit mig ett par välförtjänta promenader. Och plötsligt upplever jag den angenäma känslan av att andas igen.

I natt blir det ännu mer jobb. Fast denna gång för mitt eget intresse. En bok skall läsas genom och minst fyra sidor i anteckningsblocket skall fyllas med viktiga fakta om polarvärlden. Och sen skall jag lägga mig. Kanske dyker ”hon” upp i drömmen igen? Det gjorde hon i morse. Så svårt det skall vara (för min hjärna) att bli av med henne…

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Ninetteiader, Privat. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Djupt andetag… andas ut.

  1. Ninacian skriver:

    Kära Peter Harold

    När jag sitter fastspänd så känns det …
    (utan egen kontroll över situationen)
    slutar jag också att andas.

    Tandläkaren måste avbryta flera gånger för att jag ska
    ta nya andetag annars skulle bli blå till slut.
    Sköterskan manar upprepade gånger: Du måste andas Ninacian!

    Sist, när jag kommit hem, blev jag dödstrött men tänkte vad fasen,
    jag har ju bara behandlats hos tandläkaren, kan ju inte bero på det.
    Men kanske ändå. Kanske bortovaron av min andning gjorde mig så
    himla trött.

    God fortsättning på Midsommarhelgen!

    Och du! Andas på!
    :-)))

  2. Peter Harold skriver:

    -> Ninacian
    Instämmer med hur du upplever behandlingen hos tandläkaren. Man andas inte medan de gräver och borrar, och sen när man går till kassan för att betala slåtar även hjärtat att slå! ;- God fortsättning du också!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s