Föreningen Stockholms hemlösa får ordet:

Följande text skrevs av Rolf Nilsson, ordf. i Föreningen Stockholms hemlösa i en kommentar under inlägget om trattondedagshelgen. Jag tar mig friheten att återpublicera kommentaren som ett eget inlägg.

Hälsar eder Peter Harold

Nu är det valår igen, det är de år vi ”bombarderas” av politiska vallöften i form av visioner. Partiers olika visioner om hur vårt samhälle ska styras och samtidigt hjälpa alla utsatta börjar nu mer och mer fylla upp tidningar och annan media på bästa reklamplats.
Fördummande och förljugen lobbyism verkar vara politikers främsta arbetsverktyg varje år det är dags för medborgarna att gå till valurnorna. Det är svårt att se någon demokrati i ett samhälle där ”vanliga” människors egna tankar, upplevelser, reflektioner och lösningar i det närmaste i politikers och tjänstemäns ögon ses som rättshaveri.
Just i detta fall gäller det den alltid aktuella men cementerade valfrågan om hemlöshet och den sedan länge totalhavererade bostadspolitik som förts och förs i framförallt våra större städer.
Stefan Nilsson (MP) har skrivit en debattartikel i Dagens samhälle och konstatera där att hemlöshet är ett bostadspolitiskt problem och att bostaden bör bli en mänsklig rättighet. Va? Vilken insikt, men den ger knappast honom något nobelpris. Då liknande utspel är ett av många populistiska valfjäsk och uttalande vi åter igen kommer fyllas med under det kommande året av i så gott som alla valstugor.
Men jakten efter den relativa makten visar också en annan sida av våra politiker, nämligen en okunskap vad gäller ”rätten till bostad”.
Denna ”rätt” har vi redan skrivit under på i allas våra mänskliga rättigheter.
Men då vi inte i närheten lever upp till allas våra mänskliga rättigheter kanske den överenskommelsen inte längre anses vara gällande och måste skrivas om. Då kan vi under tiden detta sker kanske hänvisa till vår egen grundlag (regeringsformen).
Där står bland annat i sista stycket: ”Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till bostad och verka för social omsorg och trygghet”. Om inte denna, vår egen grundlag som skall vara vägledande i ett demokratiskt rättssamhälle efterlevs av våra politiker och tjänstemän, vad händer då med övriga lagar? Vi behöver inte gå många meter ut från våra egna trygga hem, alltså vi som inte är hemlösa, för att med egna ögon se alla kränkningar av vår grundlag våra förtroendevalda står för, men inte behöver stå till svars för.
Det finns utöver detta vissa riktlinjer socialtjänsten har gällande ”rätten till bostad”. Enligt Socialtjänstens allmänna riktlinjer vad gäller bostad finns NÄMLIGEN 5 punkter som ska vara vägledande, och detta inte enbart för nyproduktioner av bostäder.
1.alla människor har rätt till en bostad med modern utrustning,
2.alla människor har rätt till en bostad som är väl underhållen,
3.alla människor, oberoende av ålder eller handikapp, har rätt till en bostad som fyller kraven på god tillgänglighet,
4.förbättringar i bostadsbeståndet bör inriktas så att de främjar ett jämlikt och integrerat boende och
5.kvaliteterna ska i den befintliga boendemiljön ska omhändertas varsamt.

Men som sagt, så verkar det inte finnas någon som helst vilja, varken politisk eller på tjästemannanivå att det inskrivna i vår grundlag eller socialtjänstens riktlinjer efterlevs. Så då har med några enkla pennstreck och mycket lobbyism våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer kommit överens om en ynklig och godtycklig ”tak över huvudet garanti” som ännu en ickefungerande lösning på hemlösheten som alternativ. Det som är ännu mer skrämmande är att bostadsfrågan tystas ner av bidrag till de myndigheter och organisationer som säger sig vilja hjälpa hemlösa. Detta beror på att organisationerna införskaffar ”platser”åt hemlösa som sedan betals av kommuner och den summa dessa ”iställetförboenden” inbringar i pengar blir avgörande för organisationens överlevnad.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Föreningen Stockholms hemlösa får ordet:

  1. anna skriver:

    Jag försökte tipsa media om Skarpnäcksgården som drivs av Carema, vilket är ett ”iställetförbostadsboende” Rolf skriver om. Tror någon att de var intresserade? Nejdå, de är bara intresserade av att skriva om Caremas vanvård av gamla. Skarpnäcksgården är dock och har varit, den största guldkalven för Carema. Jag blir så jävla förbannad när jag ser de franska ägarna rulla fram i sina rolls royce på området, i bjärt kontrast till de gamla lodisarna stället härbärgerar.

    Det är som med detta med bröstcancer och alla jävla rosa band man ser överallt- bröst är gulliga så d ebryr vi oss om, typ.

    Media väljer verkligen ut vissa saker som laglydiga medborgare skall bry sig om. Hemlösa tillhör inte hjärtefrågorna.

    Så fort en fråga inte går att bena ut sådär i 2-3 meningar, börjar nämligen media att skruva på sig som om de hade adhd eller nåt. Hemlöshet beror ju alltid på ngt. Det har börjat någonstans. Någonstans där det gick snett. Och eftersom försäkringssystemet och allt det som utgör en grund för hemlösheten, är så komplicerad och inte GÅR att förklara i 2-3 meningar, medan flyktingpolitiken exempelvis går alldeles utmärkta´att bortförklara med ett enda ord: SOLIDARITET- VET HUT den som inte visar barmhärtighet mot krigsdrabbade, typ- så blir frågan mycket mer POPULÄR. Hur saker liksom faller samman och att det ena faktiskt utesluter det andra osv- är alltFÖR komplicerad och inget media ens har lust att ta tag i.

    Och vad skulle hända med MORALEN då- om även de som haft mage att må så jävla dåligt att de inte ens uppbär ett SGI? Vilka signaler hade detta gett alla skötsamma… Jag hoppas att ni fattar att jag är ironisk nu.

    Hemlösheten i ett land som sverige där man tar emot så många som enligt allmänheten är mer värda än de hemlösa medborgarna som redan finns här- är att verkligen bevisa vilket jämlikt samhälle vi egentligen har. Och framför allt visar det på en dubbelmoral av gigantiska proportioner. Jag skäms för att vara svensk. Fy fan.

    • Peter Harold skriver:

      Njae, jag är hyfsat glad över att vara svensk, men så har jag ett välutvecklat sinne för mörk humor också…

      • anna skriver:

        Jag borde nog ha skrivit ”Jag skäms för att vara människa” och att vara del i ett samhälle som detta. Men jag har sett att upplevelsen av verkligheten skiljer sig så enormt mycket av anledningar som har sin grund i social status (jobbar/inte har jobb) sambo/ bor ensam, och slutligen barn/ ej barn. Hade jag kunnat lobotomera bort den envist analytiska ådran och bytt ut den mot kallsinnig faktasökeri, hade också tillvaron varit en annan. jaja, jag skäms för att vara människa hursomhelst och önskar att jag inte gjorde det.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s