Och så hände det även mig…

Bästa läsare!

Jag hade ett ärende ut i naturen att göra häromdagen. Det har ju blivit traditionsenliga vintrar i Sverige nu igen, och tyvärr har bilmodet förändrats en hel del sedan 80-talet då vi senast hade snö i riket. [Ja, vi som bor i Stockholm betraktar inte territoriet norr om Norrtull som en del av det egentliga Sverige, utan som en koloni som ger elkraft och skogsvirke medan ni jojkar och fångar renar. Sorry, men så ser Sverigekartan ut...]

På 80-talet fanns det fortfarande bilar som hade stänklappar av mjukt gummimaterial. Man kunde köpa gummit som metervara. Min fantastiska bil som jag hade på den tiden kunde ta sig fram ”överallt” tack vare framhjulsdrift och nivåreglering. Skulle snön vara alltför besvärlig  så var dock stänklapparna det sista jag behövde oroa mig för.

Numera är stänkskydden på bilarna – ifall de är utrustade med sådana – specialdesignade och tillverkade av köldkänslig hårdplast. Det kan räcka med att man backar över en trottoarkant för att det skall smälla till och plastpaketet bli liggande på asfalten. Uselt!

Så därför fick jag låna en s.k. SUV med 4-hjulsdrift eftersom jag skulle passera naturens egna trottoarkanter. En sådan bil skall kunna ta sig fram genom knähöga snöhögar och över frusna grusvallar utan större besvär. Och det gjorde den. Med besked. Jag flög fram.

Och anledningen var att det osannolika hände: Gaspedalen fastnade i botten!

Innan katastrofen var ett faktum (bilen rusade mot ett tre meter djupt dike med vass sprängsten i botten) hade jag lyckats koppla ur och stänga av motorn. Jag tog ett grepp runt gaspedalen och lyfte upp den. Ingen golvmatta i vägen – blott ett kärvt mekaniskt motstånd. Ett obegripligt fel på en s.k. japansk kvalitetsbil.

Väl hemma på kontoret möts jag av en kollega som ler mot mig: ” – Vågar du köra den där bilen? Du har väl hört att Toyota återkallat två miljoner kärror för att de skenar…!”
” – Tack du, det var precis det som hände mig för en halvtimma sedan. Hade jag inte fattat att det var gasen som hängde sig hade jag kört åt helvete”, svarade jag lakoniskt.
Kollegan blev blek i ansiktet: ” – Skämtar du med mig?
” – Inte en sekund!

Under lunchen satte jag mig för att läsa Auto Motor & Sport på nätet om återkallelsen. Mycket riktigt. Samma fabrikat. Samma modell. Samma tillverkningsår. Fast min arbetsgivare hade noll koll.

Det hade kunnat gå riktigt illa. Vad hade hänt om jag haft automatlåda? Ja, jag föreställer mig att det dröjt en eller ett par sekunder ytterligare innan jag fått hejd på den skenande bilen. Och då hade jag redan varit på väg nerför diket…

Jag funderar nu på allvar att leta efter en gammel-cittra av padd-modell. Med stänklappar av mjukgummi. Inte fan törs man åka med en s.k. ”modern” bil som vill ta livet av en.

Hälsar eder Peter Harold

Uppdaterat: Historien om gasglada Toyotor är så omfattande att man infört temporärt säljstopp för vissa modeller i USA (där bilförarna kan stämma arslet av tillverkaren).

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Bil & trafik. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Och så hände det även mig…

  1. Summerwheels skriver:

    Satsa på en 2CV!
    Den kan du ju med enkelhet plocka isär och bära upp från diket!
    en skiftnyckel och en spårskruvmejsel löser det mesta.
    Dessutom har du ju fikamöbler till utflykten med oxå… bara att snäppa loss
    och lyfta ur ju =)

  2. SuperMuppen skriver:

    Jag börjar misstänka att Herr Harold gärna vill leva i en actionrulle med tanke på att du snubblar på lik och sedan nästan kör ihjäl dig själv.

    Jag tycker du ska försöka lugna ner dig nu, och försöka undvika lik och nära döden upplevelser för ett tag.

  3. Henke skriver:

    Det kanske var just det han hade arbetsgivaren, koll alltså…
    Du har möjligen inte begärt för mycket i löneökning eller på annat sätt varit dum chefen, så han ville bli av med dig? 😉
    /Henke

  4. Peter Harold skriver:

    -> Summerwheels
    Jodå, jag skulle gärna kunna tänka mig en sådan; framför allt att kunna ”kabba ned” under soliga sommardagar. Fast 2CV:n är så himla dyr att köpa.

    -> SuperMuppen
    Nej, faktum är att jag inte alls drömmer om att få vara en actionfigur… he, he! Jag får nog av spänning i min enkla vardag. Men tyvärr har jag en förmåga att förtränga händelser, så det är sällan jag sitter i mitten på ljugarbänken. Någon gång får jag nog skriva ner hågkomsterna så att memoarerna inte blir alltför urvattnade.

    -> Henke
    Nej, han tänker avliva mig genom psykosociala metoder. Som t.ex. låta mig ”ansvara” för projekt med given budget som oavbrutet får fler komponenter som skall uppfyllas. I kalkylen ingåer endast det han vill ha gjort, men inte en krona till för- och efterarbetena. Jag säger grattis till mig själv varje dag…

  5. Summerwheels skriver:

    ett litet snabbsökt köptips…
    http://www.blocket.se/kristianstad/Citroen_2CV_1_Agare_24074687.htm?ca=23_3&w=3

    Liiite dyrare än när morsan köpte sin på tidigt 90 tal…… Men finfin!

  6. Peter Harold skriver:

    -> Summerwheels
    Jisses, den måste ju vara mer än dubbelt så dyr jämfört med priset 1990. Och så säger de att franska bilar har dåligt andrahandsvärde….! 😉

    Fast å andra sidan skulle nog 2CV nog kosta minst 80’000 kronor om den fortfarande tillverkades idag, som fabriksny. Och jag undrar om jag banne mig inte skulle vilja betala det också! 🙂 Tack för tipset!
    *frestad*

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s