Söndagskrönika: Ursula och Fredrik.

Bästa läsare!

Jag har två saker att bekänna för er, kära läsare. Det ena är att jag aldrig snattat. Det andra är att jag aldrig klätt mig i kvinnokläder. Ja, med undantag för att jag lånat Mrs Harolds t-skjortor när mina ”tagit slut”…

Trots det skall jag erkänna att jag inte alls är obekant med fenomenet cross-dresser. Alltså när karlar klär sig som kärri… kvinnor. Jag får allt påstå att 2009 var året då de blev så vanliga att man kunde råka ut för en trevlig pratstund med dem ute på stan i väntan på buss/tunnelbana/bankomatkö. Att konversera med en transvestit avviker faktiskt inte så mycket från att att konversera med en vänlig dam. I vart fall inte i nyktert tillstånd.

Just därför känner jag att jag är så befriad från fördomar om dessa människor med dubbla könstillhörigheter att jag vågar mig på att kritisera en av dem. Ja, kritisera, men blott i all välmening.

Fredrik Federley.

Eller Ursula som han föredrar att kalla sig när klänningen och stoppningen i BH:n sitter på plats. Jag hoppas innerligt att hon inte tar illa upp, men Ursula får mansklädde Fredrik att se ut som en skönhet i jämförelse.

Nu är det i o f s en vanföreställning att en man som klär ut sig till kvinna måste imitera det könets väsen till fullo. De flesta transor jag sett/hört under 2009 (en handfull) ägnade inte mycket energi åt att förställa rösten (men desto mer åt att förställa brösten). Sålunda är tanken på att föreställa en åldrad kvinna – byggd på en ung mans kropp – helt ok, inte minst därför att hög ålder genererar androgynitet. Det är därför vi älskar Dame Edna.

Men Ursula ser bara ut som en… transvestit! Studera bilden här ovan. Halsen tillhör en ung man, ansiktet en gammal nucka. I Hollywood är det tvärtom (ansiktet en föryngrad kvinna, halsen en gammal nucka).

Jag vet inte om Fredrik låtit sin Ursula inspireras av Disneys Ursula (ni vet sjöhäxan i Den Lilla Sjöjungfrun, som ju inte är jungfru längre eftersom hon fått barn i film nr 2). Risken finns. Men jag kan blott vädja till Fredrik att – utifrån min estetiska uppfattning på saken – döda sin Ursula och ersätta henne med en Madame Fed, en levnadsglad änka med flor, charleston-chick, och aptit på starka drycker och unga män i dyrare klasserna. Madame Fed skulle tveklöst kunna bli en dokusåpa. På Kanal 5. Men det är inte så illa det heller. I synnerhet inte under ett valår.

För er som ställer högre krav på en transas utseende klistrar jag in denna filmsnutt:

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Stadsliv, Udda sex. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s