Hon heter Louise Linton. Vad göra åt det?

Bästa läsare!

Det har dykt upp en ny kvinna i mitt liv. Visserligen är det vad jag kan förstå en tillfällig förbindelse, men hon har redan gjort ett stort intryck på mig. Förutom att hon har ett tilltalande utseende så är hon intelligent och vid god kassa. Hon kan inte vara en dag över 25, men har dessvärre redan förlorat sin bägge föräldrar när deras fartyg förliste under en resa som jag inte vet mycket om ännu. Dessutom är hon singel. Hon heter Louise Lipton Linton.

Problemet är att det finns en annan Louise Lipton Linton; enligt Google någon slags fotomodell från Skotland. Jag säger detta för att inte någon skall blanda ihop dessa två kvinnor. Jag kan nämligen inte svara för att miss Lipton från Skottland är någonting mera än en snygg fotomodell.

Nu skall jag villigt erkänna att min bekantskap med den förstnämnda Louise Lipton Linton är synnerligen färsk och jag vet ännu väldigt lite om henne. Men det lilla jag sett av henne är ganska fascinerande. Jag vill hemskt gärna utforska henne vidare.

Var hon kommer ifrån? Om jag skall vara ärlig dök hon upp i min säng tidigt i lördags morse. Jag gick omedlebart upp till skrivbordet och tecknade huvuddragen av hennes karaktär innan jag glömde bort dem. Ja, hon finns ju inte på riktigt, utan är blott ett ämne till en roman. Alltså en kvinna byggd enbart på en fantasi. Vilket ju inte behöver vara något dåligt i sig själv. Under åren har jag ju umgåtts en hel del med sådana kvinnor…

Det är dock ett aber att hon uppenbarade sig med namnet Louise Lipton Linton. Jag brukar välja namn på karaktärerna med någorlunda omsorg, inte minst för att undvika konfrontation med verkliga människor. Men Louise Lipton Linton dök bara upp fix och färdig, och hon verkar vara så bestämd av sig att jag inte vågar göra något åt hennes namn.

Se, inte ens mina romanfigurer vågar jag gå emot. Är inte det världsrekord i toffelbeteende?
🙂

Hälsar eder Peter Harold

Uppdaterat: Måste sluta blogga på morgonen före frukost. OCH gå till doktorn med ryggen.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Litteratur. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Hon heter Louise Linton. Vad göra åt det?

  1. Shi Yan skriver:

    It’s so funny when I read it further. I thought it was a doll that your daughter may have left on your bed!.. haha! but a novel character is more original! Does Louise Lipton, by any chance, loves tea? Lipton is a tea brand anyway! 🙂

  2. Peter Harold skriver:

    -> Shi Yan
    Inded she loves tea, and I think she will drink tea at any possible and impossible moment! But I haven’t figured out if she has any connection with the Lipton brand. I think not, but it could explain why her family is rich. Anyway, she lives in a distant time; I think somewere in the mid 1920-ies or something, ”le Belle epoque” or something like that.

    The disturbing thing is that I am in the middle of a present novel, so it seems that I must manage two project side by side.

  3. maria skriver:

    Hahahaha, jag trodde att du skulle skriva om en ny tesort som du upptäckt!

  4. maria skriver:

    Men var det Lipton eller Linton? Du har ett namn i rubriken och ett i inlägget. Min hjärna är i kaos och fixar inte sån ordning. Jag tycker att Lousie Linton låter mer äkta. Men gud – varför funderar jag ens på det? Jag måste genast gå hämta en äckligt kopp selectakaffe och varva ner.

    🙂

  5. annieverse skriver:

    Jag känner igen det där när en romanfigur plötsligt bara dyker upp i huvudet på en – visst är det härligt?!?! =)
    Lycka till med damen i fråga!

  6. Peter Harold skriver:

    -> Maria
    Det måste vara värken… Jag har haft fruktansvärt ont i armar och rygg i snart en vecka, så jag borde nog undvika att flyga rymdskyttel eller sitta vid kontrollpanelen i Forsmark idag, eller någonting som kräver kvalifikationer öht.

    Däremot har jag varit oehört sugen på thé idag. Ser att det börjar påverka mitt skrivande nu också; freudianska felskrivning in serie… 🙂

    -> Annieverse
    Ibland är de så påtagliga att de känns som ett levande väsen. Gäller bara att kunna överföra den känslan till skrift också.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s