Bo Hansson skapade en tredimensionell musik

Bästa läsare!

Organisten och kompositören Bo Hansson – känd för sin musikaliska tolkning av Tolkiens roman ”Lord of the rings” och innan dess för sin medverkan i duon ”Hansson & Karlsson” – har avlidit i en ålder av 67 år.

Första gången jag – för blott ett par år sedan – lyssnade på Bo Hanssons genombrottsskiva som solist, nämnda ”Lord of the rings”, kunde jag inte tro mina öron. Vad jag hörde var den musik jag älskat i många år; d.v.s. den jazz- och bluesinspirerade symfoniska rocken som jag dittills avnjutit i form av tidiga Genesis och Pink Floyd. Men tack vare Bo Hansson försorg fick jag höra musik som berättade så mycket utan att en enda not sjöngs.

Jag såg årtalet 1970 på skivkonvolutet och räknade ut att Bo Hansson var verksam samtidigt som nämnda Pink Floyd och Genesis, men att där de i deras exempel var musik skapad gemensamt i en grupp hade Bo Hansson skapat en rocksymfoni av egen kraft – så gott som. Jag kände skam över att Bo Hanssons musik funnits under alla mina levnadsår utan att jag hunnit upptäcka den förrän för bara ett par år sedan.

Ett smakprov:

Frågan är om man enbart kan beskriva Bo Hansson som en musiker. Utan några sångtexter är lyssnaren hänvisad till att få sin upplevelse genom melodi, instrumentering och arrangemang. Mer än genom många andra kompositörer och musiker blir Bo Hanssons skapelse tredimensionell i det att suggestionen skapar imaginära bilder hos lyssnaren. Jag insåg att Bo Hanssons skiva om Sagan om ringen-berättelsen stärkte min kreativitet som författare när jag spelade den i hörlurarna medan jag satt och skrev. Musiken gav energi.

Under den korta tid jag kunnat avnjuta Bo Hansson musik har jag varit kemiskt okunnig om honom som person. Nog tusan förstår jag att han var ett geni – annan slutsats går ej att komma till efter att ha hört nämnda skiva – men det faktum att han varit totalt frånvarande från ”den stora scenen” under min egen musikaliska uppväxt ger mig vissa ”Syd Barrett”-vibbar. Nu när Bo är död talas det mer öppet om hans mörkare sidor. I mycket framstår han även privat som en sann konstnärssjäl: han verkar ha kunnat hantera sin musik bättre än sitt liv. Och detta liv slutade på det ökända ungkarlshotellet Monumentet i Stockholm.

Avslutningsvis vill jag klämma in ett litet förtydligande: i de referenser jag har gjort här ovan om Genesis, Pink Floyd och symfonisk rock så bör det sägas att Bo Hansson själv aldrig konkretiserade vilken genre hans musik tillhörde. Därmed ger jag uttryck för mina preferenser mer än de faktiska för Bo Hansson. Låt oss säga att han var en musiker och kompositör i en egen klass.

Vila i frid, Bo Hansson!

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Musik, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bo Hansson skapade en tredimensionell musik

  1. liberum-weto skriver:

    Det är synd att så många talanger inte klarar av livet.

  2. Peter Harold skriver:

    -> Liberum-Weto
    Det är svårt nog att klara livet även utan talang… 😉 Det jag tycker är intressant är människan bakom musiken (och då inte enbart i Bo Hanssons fall). Jag är säker på att man skulle kunna göra intressanta psykologiska studier i det ämnet.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s