Min nobelpriskandidat är klar

Bästa läsare!

Vi lever i 2000-talet. Sålunda borde det vara möjligt att nominera en hemsida på Internet till Nobels fredspris. Därför borde priset gå till sajten Wikileaks.

Det har nog inte undgått många att det är via Wikileaks som medborgare runt om i världen fick se den ohyggliga filminspelningen där en pilot i en attackhelikopter fick för sig att en fotograf i Irak bar på ett raketgevär (det var en kamera), varvid denne och alla i hans närhet mejades ner med kulspruteeld – ungefär som om allt var ett TV-spel. Officellt angavs att man slog ut lokala terrorister, och misstaget mörkades av de allierade.

Nu kan man via Wikileaks ta del av dokument som anger att NATO-medel som sänts till Pakistan för att bekämpa terrorism i själva verket kan ha hamnat i terroristernas händer. Jag skall inte spekulera i ifall det sker med västregimernas goda vilja för att förlänga sin närvaro i regionen; war on terror är nödvändigt nu när vi inte hotats av Sovjetkommunismen på ett bra tag. Någon fiende måste vårt fria samhälle ha. Annars kanske vi får för oss att fundera på hur fria vi EGENTLIGEN är… *harkel*

Nu hyllar jag inte Wikileaks därför att jag är emot hur kriget i Irak och Afghanistan utvecklat sig. Nej, jag hyllar Wikileaks därför att de möjliggör en bild av kriget som är nyttig för alla medborgare, vilka genom fria val väljer de regeringar som fattar beslut om att skicka trupp till främmande land. Vi medborgare behöver veta sanningen om vad som sker i krigszonen. Vi SKALL HA RÄTTEN att ta del av våra truppers misstag. Det är genom mandat från oss väljare som soldaterna finns där/inte finns där.

Wikileaks ger en mindre PR-polerad bild av det krig som är verklighet för hundratusentals/miljoner människor i Irak och Afghanistan.

Självklart är jag medveten om att motståndet till kriget per automatik växer när sådana här skandalösa avslöjanden kommer ut i dagsljuset. Men jag är medveten om vad krig är; jag är medveten om att krig alltid innebär oskyldiga människors lidande. För att vara lite okänslig: det kan rent av finnas en acceptans för det lidandet om det innebär en förutsättning för att kunna att skapa fred och demokrati. Läsaren får själv avgöra om det skall stå ett frågetecken eller utropstecken efter den meningen. Däremot kan vi inte accptera att vår krigsmakt medvetet för sina egna medborgare bakom ljuset.

Jag tror att det är just denna vurm för sanning och transparens som driver människorna bakom Wikileaks. Av en ren händelse kom det aktuella materialet att handla om kriget i Irak/Afghanistan. Trots det anser jag att Wikileaks som företeelse är berättigat till ett fredspris i Alfred Nobels minne – även när det handlar om ”pipblåsare” som avslöjar att deras arbetsgivare dumpar gifter i badsjöar eller politiker tar mutor.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Brott & straff, Politik. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Min nobelpriskandidat är klar

  1. Bengt skriver:

    Verkligen kul att du är igång igen!

  2. Peter Harold skriver:

    -> Bengt
    *bugar*

    Det krävdes lite disciplin, men jag sade till mig själv att inte röra datorn under min lediga vecka. Jag lyckades till och med känna mig avkopplad efter några dagar, och den var en behaglig känsla – om än ovanlig. 😉

  3. Arvid skriver:

    Visst behövs Wikileaks och andra nyhetsrapporter som visar vår blåögda väljarskara hur krig ser ut i verkligheten. Det som är lite synd är ju att motsidans ”misstag” sällan synliggörs. Vinner dispoterna propagandakriget så blir demokratierna tvungna att ta hem sina trupper. Dessvärre känns det som om västmedia oftast går diktaturers ärenden så fort konflikten blivit väpnad.

    (Sean har du direkt fel om kameran, filmsekvensen från Wikileaks var klippt. Kameramannen filmade hur det amerikanska pansarskyttesoldaterna grupperade. Sedan gick han tillbaka och visade filmen för en grupp män, som var beväpnade med bla ett raketgevär. Det var under denna ordergivning som helikoptern ingrep.)

    • Martin Forsman skriver:

      @Arvid:
      Att ett land räknas som ‘demokrati’ ger det så oerhört stora fördelar i alla andra sammanhang. Internationellt anseende, handel, diplomati o s v att jag faktiskt anser att vi har både rätt och är skyldiga att ställa krav på våra demokratier att de ALLTID ska följa demokratins spelregler.

      Ditt resonemang om att våra medier springer diktaturers ärenden är lite obehagligt. Demokratier är sällan bättre än diktaturer när det kommer till krigsföring. Exempel kan vara USAs atombomber över Japan, de allierades terrorbombningar av tyska civilister under 2:s Världskriget. Var det fel av medierna att stödja diktaturen Vietnams krig mot USA där den sistnämde begick fasansfulla folkrättsbrott ?

      • Arvid skriver:

        På frågan om Vietnamn är svaret givetvis ja. Det är fel att stödja en diktatur som har som mål att söndra och härska. Men det betyder ju inte att man inte får rapportera om brott och felaktigheter som begås av demokratins förkämpar. Det är ensidigheten jag vänder mig emot.

        Tex har jag inte en enda gång under vid nyhetsrapporteringen om helikopter incidenten (som nämnts ovan) hört någon reporter fördöma bruket av barn som levande sköldar. Men helikopterbesättningens försök att slå ifrån sig det som skett, en fullt mänsklig reaktion på en sådan tragedi, omtalades gång på gång i negativa ordalag.
        Vem satte barnen i en bil som användes för trupptransport i en stridszon? Vilka var barnen föräldrar? Hade dessa föräldrar frivilligt skickat sina barn i martyrdöden eller var de gisslan från en annan klan?

        Strategin att maximera det ”egna” civila lidandet för att vinna propagandakriget och få demokratiska länder att dra sig ur fredsfamtvingande/-bevarande insatser har sedan vietnamkrigets dagar visat sig vara mycket effektiv. Jag tycker helt klart att media har ett ansvar här. Det är deras rapportering som har gjort strategin framgångsrik.

  4. Peter Harold skriver:

    -> Arvid
    Ja, krig handlar till stor del om propaganda. Och skall man hårddra det så har svenska medier en hårdare attityd i sin krigsbevakning gentemot länder som USA, Storbritannien och Israel. Å andra sidan kan det bero på att vi på den civiliserade sidan om frontlinjen anser oss ha råd att ställa högre krav på hur demokratier skall agera vid konflikter.

    Jag skall ärligt erkänna att jag bara sett filmen med beskjutningen, och blott förfärat mig över kallblodigheten vid insatsen (och känt mig lite bedrövad över hur man hanterade de skadade barnen, om än med visshet om hur barn fostras till delatighet i vuxnas krigsgärningar i de länderna).

    • Arvid skriver:

      Jag tror faktiskt inte att det har så mycket att göra med att vi ställer högre krav på demokratiska länder. Jag tror att det är så enkelt att det är lättare att få tag i material som visar civiliserade länders misstag. Döda barn och gråtande kvinnor säljer. Känslorna sådana filmer väcker kan lätt omvandlas till raseri mot den person som hade fingret på avtryckaren. Att analysera och förklara för publiken hur situationen uppkom och lägga skulden på den person som iscensatt händelsen är svårare och ger inte lika mycket medial uppmärksamhet.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s