Det enkla kan vara det godaste

Bästa läsare!

Lilla Fröken Harold och hennes mor passade på att ta en skogstur under den lediga dagen. När de kom hem bar de på en 10-literskorg fylld med trattkantareller [Faktaruta här] och en del rödgul trumpetsvamp [Faktaruta här]. Men bara för att lura de andra bussresenärerna täckte de korgen med ett lager gula kantareller [Faktaruta här] som LFH lyckats hitta flera nävar av.

Efter att ha suttit i en timma och rensat all denna matsvamp – jodå, jag är jättepjoskig och måste försäkra mig om att det inte finns ett enda minsta litet kryp kvar – blev jag inspirerad att göra en av alla dessa berömda svampmackor man hört talas om.

Receptet är ju barnsligt enkelt. Vilket inte kan förklara varför jag aldrig lagat denna rätt tidigare. Kanske kan ett av skälen vara att jag sällan hittat tillräckligt med svamp så att det ens räckt till en smörgås? Nå, nu var det inte brist på råvaror.

Kantarellerna stektes i smör. Först blir det soppa, men när väl vattnet är borta och den söta kantarellaromen förenar sig med doften av stekt smör är det dags att salta och dra generöst många varv med vitpepparkvarnen.

Därefter tar man brödskivor och kletar ut lite senap på ovansidan och brer ut ett generöst lager med kantarellerna som man först finhackat. För den som inte kan bita ihop med framtänderna (moi) är det olämpligt att mackorna har pålägg som liknar spaghetti. När svampen är på plats täcker man skapelsen med ett lager ost. I mitt fall blev det hushållsost; inte värt att mixtra med udda sorter och beröva svampen dess härliga smak.

Därefter in i ugnen på hög värme i några minuter. Det blir improvisation varje gång jag användes spis eller ugn, så jag avslöjar inga exakta gradtal och minuter. Jag har gasspis, så det här med att improvisera är sällan några problem.

När jag tog ut plåten såg mackorna synnerligen delikata ut. Lilla Fröken Harold som tio minuter tidigare sagt att hon var proppmätt började genast tigga. Tur att jag gjorde två extramackor.

Jag törs säga att jag inte ätit något så här gott på väldigt länge. Så enkelt, men ändå så otroligt osannolikt smaskigt! Perfekt konsistens på allt.

För en stund insåg jag vad som gör livet värt att leva. En varm kantarellmacka. That’s it! Vilket får mig att tänka på musikern Warren Zevon (1947-2003) som efter att ha diagnostiserats för lungcancer antog denna filosofi: ”Enjoy every sandwich”.

Det är konstigt att vi människor har så svårt att uppskatta det enkla i livet. Man måste nästan stå med en fot i graven för att komma till den insikten.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Privat. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det enkla kan vara det godaste

  1. Gubben skriver:

    Min Bäste Skrivare!
    Om du inte genast slutar med dessa frestelser säger jag upp bekantskapen och plockar bort dig från favoritlistan. Dreglet hopar sig över tangentbordet, slinger ner i maskinens innanmäte oooocchhkhk oöjliggöööööörörrör allt forrrrtssssa ttt sss krt ti vä pp nnc …………

  2. Peter Harold skriver:

    -> Gubben
    *asgarv*

    Jag får tänka ut något mindre frestande bloggämne. Eller spinna vidare på ämnet ”svamp” genom att påstå att kantarellen är genetiskt närmare skalbaggar än någon växt. Där slutade jag i a f att dräggla…! 😉

  3. liberum-weto skriver:

    Fast mig fick du nästan att springa till skogs — Vi skickar imorgon iväg spejare till skogen i Småland.

  4. Peter Harold skriver:

    -> Liberum-Weto

    Jag önskar dem god jaktlycka! 🙂

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s