Brådska är tidens melodi

Bästa läsare!

När jag puttrar fram i mina modiga 30 km/h på mopeden till jobbet (med marginal uppåt respektive nedåt på 15 km/h) så händer det att jag försjunker i djupa tankar. Ibland brukar jag sitta och fundera på hur lång tid det skulle ta att åka moped till… Älvkarleby?

Vi moderna människor tycks älska att resa. Eller också hatar vi det. Vi vill fram så snabbt som möjligt. Nu har man testkört ett höghastighetståg mellan London och Frankfurt på fem timmar. Det är väl inte att resa?! Fem timmar mellan England och Tyskland är ju snarare en förflyttning mellan två platser; stiga på, sitta, äta, sitta, stiga av. Kallar du det för en resa?

Det är väl därför folk numera säger; ” – Jag skall åka till Thailand”, ” – Jag skall åka till Spanien”, eller ” – Jag skall på semester till Grekland”. För det är det man gör; man låter sin lekamen transporteras. Man är ett levande kolli, fysiskt med rörelseförmåga, men begränsad till de tågvagnar eller flygkabiner man spärrats in i.

Jag önskar att jag kunde säga att jag skall resa till Pyreneerna. Eller varför inte Bulgarien, ett land som jag upptäckt i en resehandbok som Vagabondbutiken på Södermalm sålde ut för 30 kr. Och verbet är verkligen ”resa”. Att planera färdvägen, införskaffa proviant, kartor, lyssna efter tips och råd, inventera alla sevärdheter på vägen dit. Och att göra en och annan improviserad avstickare.

Jag har rest till Paris två gånger i mitt liv. Inget av de tillfällena stannade jag kvar där i mer än 12 timmar. Jag hade efter två och en halv dag per bil nått mitt mål, och därefter växlade resan till en ny fas – hemresan. Vägen till Paris och vägen därifrån var själva Resan.

Visserligen skulle jag kunna tänka mig att stanna i den franska republikens huvudstad lite längre än ett halvt dygn, men då med ett trevligt sällskap (suck, ni vet vad jag menar), och helst när det inte råder kravaller och storstrejker.

I övrigt kan man med önskvärd tydlighet hävda att även vårt hemland Sverige innehåller ”outforskade” sevärdheter, väl värda att besöka och Resa till. Några kan man nå med moped om så önskas, och ifall man som modern människa har mycket, mycket gott om tid. Finns de människorna kvar i livet?

Tid var något som min farmor och farfar tydligen hade gott om på 40-talet, trots nödåren. För dem var en cykelfärd från Kumla till Gullspång också en Resa. Ibland handlar mina djupa tankar på mopedsadeln om den epokens renässans. Vad säger att vår välfärd skall bestå i evig tid?

Fast så når mopeden mitt mål, och tankarna förbytts mot kontorsarbete eller vila, med en viss tillfredställelse över att färden mellan hem och arbetsplats också är en Resa. På sitt sätt.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Inaktuellt, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Brådska är tidens melodi

  1. Bengt skriver:

    Den längsta resan är resan inåt! Som husguden Dag Hammarskjöld uttryckte saken – en formulering som jag har för mig att SJ snodde för en kampanj för några år sedan … Jag har också för mig att SR:s Efter Tre inför millennieskiftet
    hade ett med lyssnarna interaktivt sök efter det ord som bäst sammanfattade århundradet som gått. Det blev ordet FORTARE. Tempot har väl knappast mattats av under de år som gått av det nya århundradet …

  2. Peter Harold skriver:

    -> Bengt

    Jag vet i vart fall en resa som Dag Hammarsköld med facit i hand gärna avstått ifrån… om en sådan rå antydning må tillåtas. *harkel*

    Men det ligger nog en hel del i hans uttryck; resan inåt är helt säkert en resa som kräver en hel livstid för att fullbordas. Jag har dock inte läst i vilket sammanhang han skrev detta, så det kanske finns en ännu djupare mening i citatet.

    Jag tror dock att en resa utåt kan lära en hel del om den färd man gör inåt. Jag fick under mina bilturer till Frankrike ett helt nytt perspektiv på mig själv som europé. Jag måste säga att jag återvände hem som en annan människa, med ett bagage som jag saknat när jag reste ut.

  3. Magnus skriver:

    Det ena utesluter ju inte det andra. Just mellan Frankfurt och London skulle jag tro att den största andelen resenärer skulle utgöras av folk som reser i jobbet och/eller veckopendlar, och i det läget är ju just snabb och bekväm kollitransport det som man vill ha.
    Det kan väl visserligen vara kul att cykla den sträckan också, men bara en gång.

  4. Peter Harold skriver:

    -> Magnus
    Ah, den där kategorin av resenärer längtar nog efter ett ”Beam me up, Scotty”! Fast jag har hört att fransmännen är duktiga på fjärrtåg, så det är nog inte lika outhärdligt som att åka tunnelbanan i Stockholm.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s