Tunisien ur askan?

Bästa läsare!

Låt mig säga att jag är minst lika rörd som alla andra över den olycklige grönsakshandlaren i Tunisien som i desperation satte eld på sig själv i protest mot den hänsynslösa byråkratin – en protest som ledde till en diktators flykt och en regims fall. Det låter nästan som en saga.

Jag har noterat att under den gångna veckan har man i den svenska debatten uttryckt en stor förhoppning om att detta var en revolution som kommer ha mycket gott med sig. Men ni vet ju att jag alltid skall vara motvalls, och så även denna gång…

Om vi i väst skall våga hoppas på att Tunisen skall bli ett öppet och demokratiskt land måste vi passa på. Det finns starka krafter som vill att även det landet skall bli en islamistisk stat med sträng åtlydnad av sharialagar. Detta kan inte några Facebookgrupper hindra.

I likhet med många andra nordafrikanska nationer är Tunisien fattigt och lider av hög arbetslöshet. Arbetslösheten hade i det här fallet det goda med sig att många hade tid att vara med och demonstrera och protestera mot diktatorn, men folkets önskan är att kunna försörja sig – genom arbete. Och för att arbetstillfällen skall skapas måste man investera. Och det är här som avgörandet kan ske.

Vi i väst tycker att det är förvånande att araber och nordafrikaner så glatt sympatiserar med terrorister och islamister. Vilken svensk kvinna skulle förlika sig med att gå omkring i ett svart enmanstält med hål för ögonen i hetaste Afrika? Tja, den arabiska kvinnan kanske förlikar sig vid den obehagliga tanken eftersom de som tvingar henne klä sig på detta vis också är en garant för familjens försörjning.

Islamisterna – hur gärna vi än ser dem som terrorister – fungerar inte alls olikt maffian i vissa länder (törs inte fan peka ut något specifikt land här). Deras organsiationer fungerar som samhällen i samhället; de öppnar sjukhus, skolor (om än med betoning på läsning av Koranen), förmedlar arbeten, startar företag och bedriver även polisiära funktioner. Det är till syvende och sist en plånboksfråga för nordafrikanerna, precis som för oss i väst, vilken regering de väljer. Metoden är effektiv; de av saudarabien finansierade islamisterna vinner makt och folket får en viss form av trygghet. Det spelar ingen roll om det är Tunisien eller Egypten. De frågar inte efter frihet, notera det. Frihet mättar inte tomma magar.

Så jag väljer att inte slänga mig i fontänen på Sergels torg och skrika ”Viva la Tunisia”. I värsta fall har det stackars landet bara kommit ur askan i elden.

Det är bråttom att hjälpa Tunisien att välja rätt väg.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tunisien ur askan?

  1. Pingback: Kan man inte demokrati så ska man låta bli « Peter Harold – Skrivarens blogg

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s